Då jag hade gjort jordgubbsglassen, så stod jag där efter städningen med två äggvitor. Och skam den som slänger, så jag gjorde maränger istället. Små små maränger.

2 äggvitor
1 1/5 dl strösocker

Innan jag berättar hur jag gjorde, så kan jag ju bara råda dig att du bör ha en elvisp, och inte vispa förhand. Eller ännu hellre, en visp med stativ. Jag använde inte mitt, trots att jag använde elvispen, så blev jag trött i armen ändå. Detta recept räckte till hela 80 stycken små maränger. Slängde lite smet då det var platsbrist.

Vispa upp äggvitan till ett lätt skum. Det är viktigt att vitan inte innehåller någon äggula, och att redskapen är helt torra och fettfria, annars lyckas inte vispningen.  Häll i lite socker i taget under fortsatt vispning. Smeten ska bli hård och klara det ultimata äggvite provet - att hålla skålen upp och ned över huvudet! Vispa gärna lite till, då jag upptäckte när jag la över smeten i spritsen, att jag nog precis nått gränsen när jag gjorde mitt prov. Marängen flöt ihop något efter att jag spritsat ut dem. Om du inte har spritspåse så kan du lika gärna använda en vanlig liten fryspåse, en 2 L blir fin fint. Ställ in i ugnen, som ska vara förvärmd och hålla 100 grader under en timme. Om de är stora så tar de lite längre tid. När tiden är slut så prova gärna en, och se om de är som du vill ha dem. Om inte så ställer du in dem en liten stund längre. De ska vara torra och släppa från pappret. Låt dem gärna torka lite i eftervärmen, med luckan på glänt.

Förvara torrt, och kasta när de blir sega. Nu när ni vet hur enkelt det är så är det ju bara tat göra nya.

Mina blev en aningens mörka, men jag hade lite för varmt i ugnen, upptäckte jag när jag skulle stänga av den. Så tänk på att det ska vara låg värme. Övrig kul notis är att när jag satt vid köksbordet efter att jag tagit ut dem, så var det något som liksom knäppte till. Gick fram till plåten, och det var marängerna som lät! Antagligen krackelerade de lite grann. Också pågrund av det var för varmt. Men smakar som de ska, gör de.

Lillan älskade dem. Hon smög ut i köket, och tur är väl det att vi har barnskydd uppsatt på spisen, annars hade det nog inte funnits så många kvar. Nu kom hon och var väldigt gosig och kramade mig och ville komma upp.

- Mammaaa, jag vill ha en sån... Och så pekade hon.