För flera år sedan jobbade jag på ett café. Där fanns det kokböcker som jag ibland kikade i för inspiration. Jag fastnade för ett recept som hette snöbollar. Bilden var jätte fin, såg ut verkligen ut som en snöboll som låg på en tallrik. Receptet var enkelt. Vispad äggvita, socker ock kokande vatten. Tydligen skulle det vara jättegott. Jag blev jätte nyfiken. Men just som jag tänkte göra det kom det beställningar, men det har fortfarande legat kvar i minnet.



Så stod jag här en dag, men en äggvita till övers. Så kom en just denna fina återbild upp och jag blev ju bara tvungen att prova den. Eftersom det inte var min kokbok så kunde jag ju inte kika på receptet utan fick försöka minnas så gott det gick. Hårt vispad äggvita blandat med socker. Kokade upp vatten. Sen kom det jobbiga med att försöka forma en sådan där fin snöboll. Gick sådär kan jag ju säga. Efter att jag lagt i sex stycken - för det var det smeten räckte till, såg jag sedan att mina bollar svällde upp väldigt mycket. Fick ta ut två, och det återstod bara fyra kvar. De fick någon minut på var sida och sedan tog jag upp dem, i hopp om att det skulle gå att forma dem. Men de skrumpnade bara ihop! De där jätte stora fluffiga bollarna som nyss låg och flöt på vattenytan reducerades kraftigt till små slime liknande högar.



Vidare gott var det inte heller. Smakade vad det var. Lite sötsliskig äggvita med en jobbig konsistens.  Min familj fick agera försökskaniner, innan jag ens smakade. Lillan svalde men ville inte ha mer. N tog skeptiskt en liten bit, och den minen som följde var riktigt komisk. Summan av det hela var att jag kanske skulle gjort några små maränger till lillans glass istället, men jag är ändå glad att jag provade. Nu kan jag släppa tanken, då jag i alla fall har provat nu. Lite roligt var det med.