Det som började gå bra. Har varit en riktigt dålig dag då jag varvat dagen med att antingen ligga eller sitta ned. Huvudvärk. Äta något direkt kan jag inte heller skryta med. Eller jo, en hel gorbys pirog fick jag i mig efter en stund på kvällen tillslut. Hatar att må så här. Hatar att behöva be om hjälp med saker. Saker som med hunden, dottern, mat, resa mig, hämta vatten… Sådana saker man tar så för givet- för jag har alltid klarat det innan. Jag skäms, även om jag vet att det inte är något som direkt misstycker, annat än lillan då ibland. Har konstant dåligt samvete och känner mig som sämsta mamman i världen. Tur att hon har världens bästa pappa som kompenserar upp det något. Även släkt och dagis.

Mina kära tvåbenta i denna familj har nu lyckats smitta ned mig med deras förkylning som grädde på moset. Näsan rinner ikapp med ögonen som tåras, jag vet inte vilket som är värst. Mer medicin i natt. Känns inge vidare alls.