Ska det vara såhär? Sambon fyllde på vattenskålen till hunden i köket nyss och jag blev jätte törstig. Ni vet, på ett sådant där sjukt direkt sätt, ungefär som att höra vattendroppar och man blir kissnödig...

Jag: Kan du ta med ett glas vatten?
Jag: Är du snäll…

Han kommer tillbaka till vardagsrummet, pratar om något annat. Utan vatten. Han går jätte fort medans han pratar hela tiden fram till det han sätter sig i soffan. Som om han gör så med flit för att jag inte ska kunna säga någonting utan att avbryta när han pratar för att hinna sätta sig. Vilket jag dumt nog inte gör, då det anses oartigt. Väl sittande så blev han helt tyst.

Jag: Men, kunde du inte ta med vattnet?
N: Jag hörde inte…

Jag hörde ändå hur han pratade med hunden i köket. Vartenda ord. Och jag är ändå halvdöv på ena örat.

N: Men jag är också törstig… Så när du ändå hämtar vatten till dig sån kan du ju ta med ett glas vatten till mig med!
Jag: *gapar och stirrar på honom*
N: Du hörde mig!

Han ville bara komma tillbaka så fort som möjligt till sitt nedrans tvspel. Nu är jag i tanken inne på olika alternativ: att hämta mitt eget vatten och inget till honom. Eller hämta två glas vatten och båda till mig. Att hämta två glas vatten, ett kallt glas vatten till mig och ett varmt glas vatten till honom...