Föda utan rädsla




 Föda utan rädsla- av Susanna Heli. Hennes blogg

 

Var på föräldrautbildning förra veckan. Den är uppdelad i 4 tillfällen: Första är mest att prata om vad man förväntar sig av utbildningen och lära känna varandra. Andra är om förlossningen och det runt om och tredje är om barnet. Sista är om relationer. Så sist var det om själva förlossningen. Jag är den enda gruppen som har barn sen innan, och då "vet" jag hur det kan gå till. Men ingen förlossning är väl den andra lik? Och jag är riktigt nervös av vad som komma skall om ett par månader. Detta är nog just för att jag vet hur sjukt ont det gör. Sen också det att jag nog faktiskt inte hann med så mycket av min förlossning. Smärtlindring? Nä... Tid att tänka? Nä... Ett tu tre och en djävulsk smärta och jag hade fött barn. Egentligen förberedd? Näää... Inte riktigt. Och så hade jag tydligen en ovanlig förlossning!

Men nu så tipsade barnmorskorna om denna bok. Ena barnmorskan började läsa upp början, alltså som beskrev författarens egna förlossning. Så att man skulle förstå lite om varför just denna kvinna senare utbildade sig till barnmorska. Sedan utbildade hon sig vidare och nu är hon också doula. Sedan lästes det upp om andra kvinnors situationer där författarinnan var med och beskrev hur hon hjälpt dessa kvinnor, hur hennes verktyg hjälpt. Efter varje situation så följde övningar. Avslappning och andning och hela köret. Blev ganska krystat (haha) och fnissig stämning i rummet - sådär som det blir av att man är en samling främlingar. Sen är ju lite pinsamt att andas konstlat och högljutt inför varandra, som man träffat ett par timmar en gång tidigare.

Jag lyssnade halvt, då jag så kallat "vet". Det där med andning, avspänning och rösten. Men det som fångade min uppmärksamhet var den sista punkten. Tankens kraft! Självkänsle nördig som man är. Så jag får nästan ta och köpa boken. Eller kolla biblioteken. Lät ju intressant. Och om något fastnar och sedan visar sig hjälpa - så är det helt okej för mig!

Jag tror att majoriteten av alla som ska föda är nervösa, vissa med större skräck än andra kanske. Förstföderskan för att inte veta - hur det kommer kännas, hur allt kommer gå till, sin egna och kanske partnerns reaktioner? Omföderskan för att de faktiskt vet om - smärtan, förloppet och främst - kan det verkligen gå bra en gång till? Och om det inte gått bra tidigare gången- kommer det gå bättre denna gång?

Hur som helst- man kan ju inte gärna ångra sig. Speciellt inte nu. Att födseln hamnade på kvinnans lott hörde jag något om att det var Evas straff för att hon bet i äpplet. Det kommer ske, och ju fortare man accepterar det så kommer det nog bli bättre. Det kommer ske, oavsett. Även om jag inte ser fram emot det.

Glada tankar... Glada tankar… Glada tankar...



Kommentarer
Sandra Nensén

jag va inte alls nervös när jag skulle få Moa, eller jag ångrade mig när jag va mitt i verkarna och hade haft verkar i typ 2 dygn. ;) Men nu när jag tänker på att man kanske ska skaffa ett till barn blir jag skit nervös :/ Men mest över att det ska bli värre än som jag hade efter som jag ändå hade en ganska bra förlossning och slappa några större men efter den.

2012-02-21 @ 15:06:30
URL: http://sandranensen.blogg.se/
Lilli- I väntan på telning nr 2

Sv sandra: Var inte heller direkt nervös, inte på samma sätt som nu. Haha ångrade mig också mitt i och ville därifrån..

2012-02-21 @ 15:11:46
URL: http://curiousme.blogg.se/
L

Berätta hur boken var sedan, ifall jag också ska köpa den!

2012-02-21 @ 16:18:47


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Lilli Nyfiken - Junibrud 2013!

Familj Vänner Foto Choklad Böcker Bakning Matlagning

RSS 2.0