Det ringde på porttelefonen, och det var polisen. Som undrade om de kunde komma in. Jag blev förvirrad, men tänkte att det kanske var att de skulle in någon annanstans i gången. Det ringer på dörren. De skulle alltså hit. Med min långsamma haltande takt hann jag tänka massa saker. Att det handlade om sambon, att det hade hänt någon olycka och något hemskt hänt honom då jag tidigare under dagen inte fått tag i honom. Jag öppnade, och de visade leg. Sa ingenting först, men de måste ha sett att jag inte förstod någonting. Då började de fråga, om jag hade en lillasyster vid namn N.

Lättnaden som först kom var obeskrivlig - att det inte gällde sambon men det försvann fort och 8 år av saknad och sorg efter min storebror slängdes rakt i ansiktet på mig. Helvete, inte en gång till! Inte mista ett syskon till! Men, det var inget dödsanbud, men oroande nog. Min 14 åriga lillasyster är försvunnen. Nu efterlyst och anmäld saknad sedan i lördags förmiddag! Idag är det onsdag. Den som vet något eller sett henne, hör av er!

Finns inte mycket jag kan göra, än att vänta. Och vila. Och hoppas på att oron och rädslan inte sätter igång någonting! Det har varit minst sagt stormig i vissa familjedelar runt vår lilla kärnfamilj, och jag känner att jag snart orkar mycket mer! Det och att kroppen inte mår bra är en oerhörd negativ spiral.

Så om du läser detta, älskade lillasyster, kom hem!