KBABs 70 års kalas! Text & mobilbilder



En bit fram i tårtkön... Gick köer från andra hållet också...

Jag tog med mig barnen och min lillasyster igår till Sandgrundsudden, igen. Denna gång vankades det kalas istället. KBAB (Karlstads bostadsbolag) firade 70 år. Det bjöds på 70 meter tårta, uppträdanden på scen, femkamp, ponnyridning etc. Fast ponnyridningen blev aldrig av tyvärr. Det ställdes in då ett gäng (idioter) som hade en annan tävling som inte alls hörde till firandet, kom springandes som dårar bara några meter från hästarna. Hur tänker man då? Det står känsliga hästar med barn på ryggen och barn ståendes runt. Kön som var bildad som vi stod i var som en mur och de andra sidorna runtomkring var det vatten! Så ridningen fick avbrytas pågrund av säkerheten. Jag satte mig ned och förklarade varför lillan inte fick rida och hon förstod, men det gick andra barn därifrån och grät. Usch, tänk om hästarna blivit skrämda och skenade?



Lillan med sin moster på en femkampsgren...

Hur som haver så var övriga dagen väldigt bra! Vi var där för se Zillah och Totte (samt ponnyridningen) mest men vi gjorde femkampen med och lillan fick medalj. Fast den där kön till tårtan, som jag stod mer än 30 minuter i, kunde ju ha skippats…  Sedan skulle min syster, som är 15 år, träffa sin pojkvän. De firade en månad den dagen. Kan man göra något annat än le? (tja, kanske garva lite också...) Men helt av en slump så gick syrran samtidigt som Anna kom med sin pojke. Vi skulle ju ha setts för inte så länge sedan, men då gick ju så mycket helt fel. Den lugna picknicken som jag sett framför mig gick ju nog allt annat än "rätt", då den inte var så särskilt lugn... De äldre barnen ville inte alls ha maten, utan ville ju hellre ha bullar och kakor. Så jag och Anna fick försöka äta ost och skinkpajen med tomatsalsa, sallad och örtcrème samtidigt som vi vakade över barnen med ögonen i nacken och konstant halvvägs upp på språng efter någon unge som sprungit lite väl långt bort. Detta samtidigt som Top Cats drog igång på scenen vilket gjorde att våra rop till barnen inte alls nådde fram till mottagarna. Samtidigt så skrek Liten och ville ha sin mat så det kändes rätt kört för iallafall mig… Mmm matro deluxe… Men vi fick i oss maten båda två, eller snarare alla tre, utan större missöden och utan att någon unge trillat i Klarälven (japp, vi förtjänade medalj, minst 5 vardera...). Men vi spatserade bort till en lekpark en bit bort och då funkade det hela mycket bättre med alltifrån konversationen och ätandet av kakor…




Geniförklarar den som uppfann ståplattan...

När vi gå hem mötte vi Malin, en gammal klasskompis från gymnasiet-  som jag nog inte sett sedan jag var gravid med lillan? Märkligt att man bor i samma stad men ändå inte springer på varandra eller ses. När vi var på hemmaplan igen så mötte vi svärfarmor med hundar så det blev en promenad med dem med. Väl inne så ställdes Lillan i duschen. Hon orkade hålla sig vaken så hon hann berätta för sin far, som kom hem efter avslutad dusch, om allt som hänt under dagen innan hon slocknade. Vi kom ju hem strax efter klockan 20 och varit ute och igång hela dagen, så hon var nog rätt färdig…



Kommentarer
L

Låter som en härlig dag trots matron! Själv satt jag med tentan ända tills timmen innan den skulle in.. Så kan det vara! Men snart har jag "sommarlov" och får jobba lite istället!

2012-06-09 @ 09:40:00


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Lilli Nyfiken - Junibrud 2013!

Familj Vänner Foto Choklad Böcker Bakning Matlagning

RSS 2.0