På föräldramötet kom frågan upp om barnen, i samband med FN dagen, skulle kunna tänkas att få med sig mat från sina hemländer. Det var ett jätteroligt förslag och då avdelningen är mångkulturell så lär barnen få testa en hel del spännande idag! Men min stackars lilla flicka är helsvensk - och hur spännande är det? Vad har vi egentligen för svensk mat? Google goggle google... Vi kan inte ens försöka med att hon är halvnorsk längre, då sambon blev svensk medborgare för ett par år sedan. Jag försökte med att få göra plättar, al'a Astrid Lindgren, men det gick inte. Ryska bliner är väl förebilden? Köttbullar är ju turkiskt... Fröken jag pratade med nämnde vid ett flertal gånger och vid ett flertal tillfällen ägg eller kanske ägghalvor men ärligt, hur kul är det tänkte jag...

 

Tiden gick och det försvann ur minnet mestadels av tiden. Att baka exempelvis äppelpaj eller något annat sött är också uteslutet då barnen inte får ha sötsaker på dagis. När det är festliga tillfällen på dagis är det frukt, russin och kanske vid ytterst sällsynta fall popcorn som gäller... Så igår orkade jag inte mer, utan vi köpte en Kalles kaviar, kokade ett gäng ägg och jag bakade ett vetebröd... Huvudsaken är väl att man har med något och iallafall en fröken kommer ju att äta det... Täk om man åtminstone kunde ha varit en gnutta fransk så kunde jag fått bakat en baugette eller två... Eller tillagat sniglar, det hade varit något för dagisbarnen det...

 

På listan över vad de andra barnen ska ta med läste jag att någon ska ta med plättar... Och vad jag vet är de då inget annat än nordiskt påbrå på den familjen heller. Jag pratade visst med fel fröken...