Idag var det porträttfotografering. Eller, inte bara det. Jag fixade makeup och hår också... Väldigt roligt, väldigt kreativt, och väldigt givande. Det är ju kontrollfreaken number uno här, och nu fick jag det som jag ville... Nej, skämt åsido. Personen framför kameran var min makes ena faster faktiskt. Kändes skönt då det är en form av bekräftelse på hela det här jag håller på att starta. En tilltro.

 

När det kommer till porträttfotografering så är det väldigt olika svårigheterna i ålderskategorierna, även om det är samma genre... När det kommer till de yngre så är det detta: Bebisar har faktiskt väldigt stor vilja - och riskerar att bebisen inte alls vill. (Ont i magen, hunger, full blöja etc etc). Med barn - helt ärligt, de är inte stilla... Alls... Och det där med att titta i kameran? Nja. Jag lämnar det där. Fotade en tonåring häromdagen, men då kan det vara ganska "inövat" De har ju liksom teknologin med sig. Och vuxna... De är väldigt självmedvetna. Och självkritiska. Barn ler kanske inte på kommando alla gånger, men vuxna så kan det bli en aningens krystat och stelt. Och det charmiga sneda leendet, rynkade näsan och grimaser är inte alls lika uppskattat att få på sig själv som vuxen än om man får det på sitt barn...

 

Eftersom jag fixade makeup och hår så drog det ju lite på tiden, och själva fotograferingen blev en aningens för kort. När mitt motiv väl slappnat av så pass framför kameran så var det nästan dags packa ihop. Men, jag har plockat ut cirka 60 kort i första gallringen, och ska sedan dela upp dem och till sist kolla om någon bildbearbetning behövs.