Det här är ingen kladdkaka. Det är en fransk gormet chokladtårta. En sådan där som innehåller skamligt mycket smör och skamligt mycket choklad... En sådan där som sätter sig direkt på bakdelen samtidigt som den blockerar kärlen i din kropp. En sådan där som ändå är värd det... Bakade den för någon förkväll sedan. Efter att den var klar så gick jag åter ut till lekplatsen igen, och en mycket sötsugen granne undrade varför jag inte tagit med den ut... Likaså undrade maken. "Därför den inte får skäras i förens imorgon, så den hinner att sätta sig" glädjedödande jag. Stön, suckar och gnäll samt kinkigheter om att jag var skittråkig följde. Men jag fortsatte vara sådär vuxet nekande. Några timmar senare gjorde jag dock helt tvärtemot. Kunde inte hålla mig. Som ett barn på julafton, jag vet att man inte bör eller ska, men inte kan hålla sig iallafall...

 

Och se där. Det blev precis så som jag sagt. Att jag aldrig lyssnar på mig själv. Kakan var fin i sisådär någon sekund sedan sjönk tårtas mitt och kom flytande fram. Försökte ställa den på kant så den skulle rinna tillbaka. Höll i några sekunder till innan en annan del av kakan vek sig och det flöt ut som chokladlava på ett annat ställe...

 

Nåväl. Den smakade förbannat gott i alla fall. Lite sneda bitar med va fan... Det är choklad... Punkt.