Efter bakluckeloppisen bar det av till en av våra favoritstränder. Dottern upptäckte för första gången hur roligt det var att flyta i en badring i svallvågorna efter en motorbåt. Den vilda bebin  höll sig i vanlig ordning på strandkanten. Försökte bära ut honom, typ 10 centimeter vatten max, men icke! Tjuuuuut! Det såg väl för långt ut till stranden? Känns märkligt att se honom sådär, han som är in i buskar/ uppför trappor/ uppför rutschkanor och allt annat som han inte får vara på, är så pass stillsam vid vatten? Dock är jag glad för det, för om han inte hade varit den lille badkruka han är så hade strandbesöken varit mycket färre och betydligt oangenämare...