Ja, ni kan ju förstå att det kommer vara en hel del bröllop i denna bloggen nu ett tag. Så vart har vi kommit i alla förberedelser för bröllopet nu då? Tja.. Först och främst så har vi bestämt oss för bröllop, så det är ju alltid något. Och så har vi berättat för Lillan så nu är det är ju i princip kört att ångra sig nu. Festlokal är preliminärbokad, får se om vi slutar med den eller inte. Massor av internetsidor är genomsökta, och har på bara några dagar skrivit ned 7 sidors dokument med ideer. Preliminärlistan med gäster, alltså själva "baspersonerna" runt omkring oss är skriven och det blir cirkus 50 stycken. Det kommer säkert försvinna och tillkomma några personer - men vi får se.  Böcker på biblioteket är lånade, och jag vet ungefär vilken bröllopsklänning jag kan tänka mig och menyn har formats. Maten började jag ju med typ det första jag gjorde...

Vi har beställt caketopper, den är "bara sååå oss". Till och med min blivande make höll med. Börjat småträna lite, för min hållning är ju som en säck potatis... Snygga bröllopsbilder det blir där... Eller inte. Annars så har man en liten känsla av att man är på lite djupt vatten, för detta kändes från början väldigt enkelt men har nu insett att med ett bröllop kan man nog nästan göra hur stort som helst, så länge plånboken tillåter. Det var inte "bara" en fest med ett kyrkobesök innan. Det "ska" vara ringar, klänningar, slöja, blommor... Alltid är det något nytt som dyker upp... Men kul är det, detta planeringsstadium. Jag är ju lite av en perfektionist, men jag vet ju om det så, måste påminna mig om det bara iblad när stressen kommer gnagandes. Detta ska vara någonting som är roligt, inget annat. Punkt.

Från början hade vi bara berättat för 2 personer. Min mamma och sambons farmor. Några dagar senare så ringer min mormor och gratulerade - då min moster berättat för henne om bröllopet... Sambons pappa ringde också, och undrade om klädkoden. Snacka om överraskning när inbjudningarna kommer på posten. Eller? Behöver vi ens skicka ut inbjudningar? Alla verkar ju veta redan...

Idag, snart, ska vi ge oss ut för att titta på kyrkor!

Nu under kvällen kom Lillan hem efter att ha varit bortrest sedan i onsdags(!). Vi berättade för henne den stora nyheten om att "mamma och pappa ska gifta sig till sommaren". Först blängde hon och meddelade att det fick vi minsann inte alls... Men vi kompromissade med att hon skulle få vara tärna, strössla rosenblad längs kyrkogången och det viktigaste av allt... Hon skulle få ha en finare klänning än vad jag skulle ha... Då blev det helt okej.

Men klänningen ska inte få vara vit, för folk kunde ju då tro att det var hon som skulle gifta sig. Färgen skulle otippat vara rosa, högodds där... Så sa vi att lillebror kan bära ringkudden. Då snörpte hon ihop munnen, och tyckte att hon kunde göra det. Så kunde han kasta blombladen. Men tänk om han äter upp dem? Då helt plötsligt så skulle Lillans bästa kompis från dagis vara med. Hon kunde strössla ut dem, för att undvika att lillebror skulle undvika att tugga blad. Vi satta allihop på hennes säng och pratade om bröllopet. Om att vi kanske ska åka häst och vagn, beroende på vart vi nu hamnar. Att vi ska ha en stor fest efteråt. Och vilka gäster vi skulle bjuda. "Tomten!" svarade hon.

Och vad vi skulle ha för mat och dryck:

Lillan: Kaffe!

Pappa: Och te, till dem som inte dricker kaffe...

Lillan: Mmm... Och dricka till barnen, för vi dricker ju inte kaffe.

Pappa: Öl då?

Lillan: Nej...

Pappa butter: Jo! Det ska visst vara öl...

Lillan: Okej då. Men du får inte dricka, pappa.

Pappa: VAD?

Lillan: Du får inte dricka, för man blir yr i huvudet då!

Mamma tänker: Mjehehehe...

Hon tyckte också vi skulle ha bal för att "dansa med sin brud". I högtalarna ska det vara specifikt vara Loreen... Undrar om man kan bjuda självaste Loreen? Är väl större trolighet att hon skulle komma än tomten? Så började Lillan detaljerat beskriva att hon skulle dansa med bästisen, och när vi förslog att de isåfall också skulle dansa med pojkarna också blev det en histora i något som jag förstod skulle bli en ringdans med alla gästerna... Efter det började det mer spåra ur, lillebror skulle ha julgransglitter i håret medan hon skulle ha en blomsterkrans OCH en tiara på sig. Från förslag och "bra idéer" från hennes sida blev till mer av begäran och bestämt att vi skulle ha hennes rosa adventsljusstake samt en julgran med.

Fick lite barskt säga åt henne att det faktiskt är mamma och pappa som gifter sig och vill samt ska bestämma, och inte hon. Hon får bestämma (till viss mån, men det avslöjar jag ju inte) att hon får bestämma på sina födelsedagskalas och när hon väl gifter sig. Och vill hon ha en julgran då så får hon väl ha det, men jag tänker inte ha det på mitt bröllop i juni!

Och om hon gifter sig överhuvudtaget allas i framtiden så får hon allt ta och hitta någon ny tilltänkt gemål. För den ena hon vill gifta sig med är sin pappa, vilken jag nu kommer lägga beslag på. Och den andra är sin bästis. Som är en flicka. Som är från Irak. Där de senare ska bo... Så om inte revolutionerande synsätt, traditioner samt lagar ändras fram tills dess verkar det som vår lilla tös kommer förbli ogift...

Satt vid datorn och jag och sambon pratade om att någon skulle gifta sig. Lillan springer fram, som om jag hade bilder på skärmen på paret:

Lillan: Ska hon bli en prinsessa?
Jag: ? Men det sa jag väl inget om? Jag sa att hon ska gifta sig...
Lillan: Men mamma... Man blir ju en prinsessa då!

Det sista säger hon som om det att "ja, det är klart att mamma borde veta det". Tror dock att jag förstörde det hela för henne när jag frågade om gammelfarmor eller gammelfaster var prinsessor då de var gifta. Hon blev nog lite sur på mig. Men ja, hon har ju egentligen rätt när man tänker efter. Brudar är väl prinsessor på den stora dagen?

Inte varit så mycket bröllop här i bloggen på ett tag. Det är för att det varit så mycket annat. Datum har vi inte satt något, men det kommer ske innan jag fyller 25 år. Alltid något att gå efter... Saken är den är att jag vägrar vara gravid och helst inte vara ammande heller när vi gifter oss.

Sen så funderar vi på om vi bara ska göra det borgligt, och så fest efteråt- vi är ju inte direkt stammisar i kyrkan. Och jag vill ju i vilket fall inte ha någon marängklänning eller Hollywooddeluxe bröllop ändå. Och då familjesituationen runt omkring lite känslig nu, funderar vi till och med på att strunta i festen och lägga krutet på en lång smekmånad utomlands istället. Men, har ju mer än ett år kvar innan "deadline", så tid finns det. Saker och ting löser sig ju ändå. Men det är ju alltid kul att kika runt och man kan ju alltid snappa upp lite från tidningar etc.

Har ni några bröllopsplaner?

Om ni skulle gifta er, vad skulle ni bjuda på då? Eller om ni redan gift er, vad bjöd ni på då?

Åh, vad jag skrattade när jag hittade dessa. Kom in av en ren slump då jag letade inspiration för något helt annat. Bröllopet blir ju inte av än på ett tag, vill ha ett barn till först- alltså; inte gravid, och inte släpa på efterkilona och ha slutat amma. Och när det blir kan man ju inte säga. Denna sida skall dock sparas för framtida bruk!

Åter till brudparen ovan. De som känner oss kommer nog fnissa lite åt dem också. Min blivande make är fotbollsdomare, som klättrar allt högre på karriärstegen. Han har faktisk kostym till och från matcherna, han måste faktiskt det. Vad blir jag då? En WAG? (Wives And Girlfriends). Men det är ju till spelarna. För den delen är jag ju redan flickvän, så i så fall är jag ju redan en sådan.

Jag tror den första bilden representerar oss bäst. Om man låtsas att det är vanlig fotboll och inte amerikansk..  Känns som jag ibland måste hålla fast honom för att han ska vara hemma ibland. Det är nästan så att det har blivit ett internt skämt bland släkt och vänner. Jag är ingen hejande brud. Hu, vad många matcher jag fått sett. Jag stannar hellre hemma, eller i en affär...

Så länge han dömer och drar in pengar kan jag spendera dem. Ganska rättvist system. Han får göra något han gillar och jag likaså. Jämlikhet var det här, ja.

Jätte jätte jätte rolig "tolkning" på låten "Om sanningen ska fram" av Eric Amarillo. Jag struntar i sångrösten! Spelade den nyss för min sambo - efteråt frågade jag vad som tycktes:

-"Mja, den var lite vulgär..."

 Vad är orginallåten?


Tack Sandra för hjälpen om hur man lägger in video!

Tänkte skriva ett grattis inlägg till min klasskompis Vera som gifte sig helt spontant nu under påsklovet. De har skickat efter hindersprövningspapprena flera gånger, och hade ett sådant hemma, ringde prästen och gifte sig på gården hemma. Folket som var där visste inte om det. En av våra lärare bor granne med henne bevittnade också cermonin från balkongen..

Paret har deras sons födelsedatum intatuerat på ringfingret som förlovningsringen. Som vigsel ring har de ett varsitt skruv örhänge som symboliserar
”att de har en skruv lös."

Jag är faktiskt totalt seriös med det här, först blev det en liten chock- men det var mest att de verkligen gift sig. Tillväga gångs sättet känns på något vis ”så Vera” så det känns rätt "normalt".

Festen ska hållas om 5 år och hörde något om att alla skulle ta av sigfrån knäna och nedåt, samlas och få lotter så de blir grupper med 4-6 personer och varje grupp ska få en picknick korg. Känner jag henne något sånär efter snart två år så lär det vara en picnic korg al'a delux...

Grattis igen till er!

Blev så full i skratt när jag såg dessa på en hemsida där jag hade tänkt beställa (i februari) lite grejer för att utöka mina bakningsverktyg. Var bara tvungen att visa er!

Råkade trycka fel, och kom in på dessa.

Den översta bilden fnissade jag bra åt!

Undrar hur många ögonbryn kommer gästerna höja när de ser den på tårtan?

Den understa fastade jag mer för. Tyckte att den var rätt fin och lite mer ovanlig.

Synd min blivande make är blond. Men det kanske man kan ändra om man frågar snällt vid beställning?

Den flyende bruden hittar du här.

Och det sittande paret hittar du här.

Båda kostar 150 kronor, som hittat. På denna sida httar du verktyg, sen roliga saker som "ätbara diamander" och "ätbart glitter"!

Denna bild skickade en kompis till mig när jag suttit och funderat på vilka "åldrar" det fanns.

Jag orkade faktiskt inte skriva om den så den fick bli som bild ändå.
Jag är lite nyfiken på vad man ska hitta på 3 års dagen- Läderbröllopdagen. Lät lite kinky..
Och även 14 år, Elfenbensbröllopsdagen? Kan ju sträcka mig till en safariresa då kanske.
Stödjer inte riktigt jakten direkt.
Sockerbröllopsdagen blir ju inga problem iallafall!

Spännande om man nu skulle få ett Atombröllopsdag!

Någon som vet vad denna klänningsmodell kan tänkas heta?

Liknande sådan vill jag ha. Väldigt enkel känning. Kanske inte denna nyans i grönt då.

Och mer klädd vid brösten, och ”ihopdraget” i ryggen. Dock så kan den vara lite öppen i ryggen, så länge inte bh:n syns. Gillar min ryggtavla. Speciellt då jag tränat.
Oj, lite självgod jag lät nu. Men det struntar jag i!



Denna klänning finns här

Jag har nu suttit och tittat på bröllopsklänningar under kvällen.

Jag vill inte ha de vanliga axelbandslösa eller så.

Var i Linköping för några år sedan, och såg en perfekt.

Enkel klänning. Inte massa blommor och rysch pysch.

Men det var inga tankar på bröllop då.

Har inte direkt hittat någon sedan dess.

Och så slog mig tanken. Vad har man för underkläder?

Nu har ju jag lite knepig storlek.

Men oftast är den H. (Kan vara G- I, beroende på hur den är sydd).

Saken är den att jag är smal i omkretsen.

Och om jag nu orkar mig iväg och träna lite blir jag mindre.

Så jag googlade lite. Kära google. Där nämnde någon om något som hette torsolett.

Och så fanns det två på CHANGE som var lite intressanta.

Torsolett skulle visst vara bra, och jag får en känsla att de är bättre än axelbandslösa bh:ar.

Iallafall för mig.

Nu kostar den vänstra 899.95 – och nu 20 % på den.

Sen den högra kostar 999.95 – och nu är det 50 % på den. Så det blir 449.98 kronor..

Frågan är ju, är det värt det? Måste ju nästan gå och testa i ren nyfikenhet.

Bör jag hitta klänningen först?
Vad har storbystade för klänningar?

Måste bara tipsa om en sida jag hittat nu. Jätte inspirerande bilder!


Kommer kika igenom dessa miljontals gånger för idéer för bröllopet kan jag lova!

Här kommer ni direkt in på Trendensers dukningstips!

Hon verkar vara ett fan av Martha Stewart, som jag också tycker är rätt inspirerande!



Om någon har liknande tips på sidor, så kan ni väl höra av er!

Nej, nog med elände, vad som än finns inuti mig, kan jag inte göra något åt nu iallafall.
Hur som helst, så ska ju ett bröllop bli av, någon gång, så jag kan ju lika gärna göra något roligt med det. 
Jag har alltid varit fascinerad över månadsstenar.

Januari: granat = uthållighet, sanning
Februari: ametist = uppriktighet
Mars: akvamarin = mod
April: diamant = oskuld, ljus
Maj: smaragd = lycka, framgång i kärlek
Juni: pärla = skönhet
Juli: rubin = kärlek, kyskhet
Augusti: peridot = glädje
September: safir = tillgivenhet, kärlek
Oktober: opal = hopp
November: topas = trohet
December: turkos = framgång, avvärjer äktenskapliga bråk

Då har jag pärla och han akvamarin.
Pärlor tycker jag är perfekta  till bröllop,
och akvamariner är i blågrön färg som passar till bådas ögon.
Han gav mig ett jätte vackert kors med silver och akvamarin för några år sedan.

Fick göra en bild på paint snabbt, så ni fick se

Nu ska jag få ur mig lita. Har så mycket tankar nu i min "tysta värld".
Här är ett exempel på vad jag kan sitta och fundera ut.


Något jag har lite svårt med, är förlovningar som varar i evigheter.

I mina ögon ska förlovning sluta i bröllop.

Har många vänner som jag frågat om:

-När blir det bröllop då?

-Bröllop? Näe...

Varför förlova sig överhuvud taget?

Detta har, i mitt tycke, gjort att förlovningar inte står så högt i kurs.

Det sker liksom ”för ofta” och ”för fort”.

Värsta jag hört var när jag stod i en mat kö i min gymnasie skola, då två yngre tjejer pratade:

-Åh, har ni förlovat er?

-Ja!!

-Hur länge sen var det ni blev ihop?

-2 veckor..

Visst, det finns väl de där med kärlek vid första ögonkastet.

Men dessa tjejer var väl runt 16 år.

Men för mig så känner jag hellre att man ska kunna känna varandra först!

Först och främst ska man vara 18 år och myndig.

Gärna provat på livet lite som att jobba och speciellt ha en egen lägenhet och rå om sig själv.

Vem vill känna om 30 år att man missat något?

Och sen kanske flytta ihop, så man ser att man passar?

För vem vill bli ihop med killen som redan har 4 brutna förlovningar bakom sig?

Det går inte ihop i min värld.

Och de som är förlovade i typ 12 år. Varför?

Jag tycker det är bar mycket ”häftigare” att kunna säga att man varit gift i 10 år än endast förlovad.

Förlovning från förr, gillar jag. Där var väl max gränsen runt ett år till bröllop.

Nu inser jag själv också att det är en ekonomi fråga, men det ska ju ändå bli ett bröllop.

Både jag och min fästman var stenhårda på det där med ett-års-gränsen.

Mest för det gav oss andrum från släkt och vänner som tjatade på oss.

Men nu ville vi ha ett speciellt datum, men just nu pluggar vi båda två, har barn och hund och en kommande flytt just nu.

Sen är det ju tänkt att en viss lillebror eller lillasyster ska se världens ljus inom en hyfsad snar framtid, och jag vill varken vara gravid eller ammande på mitt bröllop!

Ibland får saker gå före helt enkelt.

Vi har inte råd att lägga undan just nu, i stora valörer.

Vi satsade stort på förlovnings ringarna.

Visst, man kan ha budget bröllop, men detta ska ju bara ske en gång i livet så varför inte satsa?

Vi kommer satsa på ringar främst.

En fin fest för familj och vänner med massor av mat.

Och en bröllopsresa i ett spännande land. Sen får resten vara lite som det vill..

Så känns det nu iallafall.

Nu kan jag äntligen berätta om våran lilla "hemlis" här.
Nu har alla släktingar fått veta det, de som nog inte uppskattat att få veta det via någon annan eller via en blogg.

Vi har äntligen förlovat oss!

Vi har gått och klurat lite om ett lite annorlunda datum!
Och vi hittade ett helt underbart!





Alla var så fokuserade på 10-10-10 inklusive mig, men det blir ju 2010 10 10.. 
Det var sambon N som valde,
så vi tog 2010 2010!


Så nu har vi på våra vänsterhänder ringar i vitt guld!