Stygnen är väck! Kliar inte lika mycket längre! Solen skiner… Gultiran har förvunnit något makalöst under natten! Det synns lite på bilden, men inte så man tänker på det.
På sjukhuset fick jag en lapp och de sa att jag skulle gå till min egna vårdcentral torsdagen efter, alltså idag. Gick dit. 
Har jag bokat tid?
Nej? Jag skulle ju bara gå dit.

Som tur var så fanns det en ledig tid fem minuter senare.
Receptionisten tänker högt på vad hon just håller på att skriva in.

Receptionist: - Ta bort stygn i ögonlocken..
Jag: - Nej, i ögonbrynet.
Receptionist: - Men det står ju här!  Och refererar till pappret jag nyss gett henne.
Jag: - Nej, ögonbrynet!  Och stryker bort den lilla slinga hår som faktiskt omöjligen kan ha dolt plåstret.
Receptionist: - Åh, ja men då står det fel.

Nä, det menar du inte…

Stygnen togs bort. Kändes ordentligt, två nya små plåster som sattes åt andra hållet för att dra ihop huden.
Ett stort plåster på igen. Jag som var så lycklig, kunde dölja det mindre mer. Nu stirrar folk igen…
Det ska sitta på en vecka. Tur att jag tvättade håret igår. Det kändes det med vill jag lova.

Har ni någon aning om hur mycket man faktiskt man använder musklerna samt drar i huden just där?
Massor! Borsta håret, gäspa, skratta.

N sa något spydigt förut när vi gick till bilen. Karma kickade in och han gick in i pelare.
Jag skrattade (läs asgarvade). Det gjorde ont. N muttrar något mer att det var rätt åt mig.
Han snubblar på ojämn asfalt. Jag skrattade. Det gjorde ont. Men det var så värt det!