Det är jätte synd om mig


 
De senaste dagarna har jag gått omkring och haft humör som en skadeskjuten tiger. Mina visdomständer har kommit in i ännu en tillväxtfas. Pigg nr 4 är på väg upp på båda sidorna i underkäken. Det känns som två hårda tennisbollar... jaja, spelkulor då. Det gör ont att tugga. Att stänga munnen, då det är svullet så det går inte att stänga normalt. Jag är van vid att föra bak maten längst in i munnen, försöker nu alltså att inte göra det. Det går ju sådär, kan jag ju säga med att döma ifrån alla svordomar!

Hittills har det enda som funkat att lindra det ömma tandköttet är vattenmelon. Medinas mamma föreslog en bitring. Var jag också sådan som nybliven mamma? Under de mindre smärtsamma perioderna- alltså då jag inte äter vilket inte är så ofta med andra ord, så smyger sig det dåliga samvetet sig fram. Stackars min familj! Jag går och ryter för ingenting. Mitt humör är sjukt dåligt. Tur att svärfarmor tog lillan på en busstur till stan igår, och att hon även hämtar lillan från dagis idag! Det är nog bäst att lämna mig ifred. Inte ens jag vill vara med mig nu...



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Lilli Nyfiken - Junibrud 2013!

Familj Vänner Foto Choklad Böcker Bakning Matlagning

RSS 2.0