Igår åkte vovven till svärfar. De saknade henne. Lillan är på dagis. Jag är alltså själv för första gången på länge. Ingen hund som kommer trippandes. Saknar mina tjejer. Såg till och med lite skönt ut med snö. Tokigt, när den var här så ville man bara ha sommar. Man är då aldrig nöjd.

Lillan kom upp imorse, och det första hon gjorde var att ge mig en bamsekram och säger:

- Vi hämta vovven nu, ja sakna min vovve inatt!

Jycken har inte ens varit borta ett dygn än. Saken är ju den att de två små flickorna alltid sover tillsammans. Den fyrbenta hoppar alltid upp och ligger i fotänden av lillans säng. Om nu inte lillan ligger i sängen brukar vovven sova där ändå, men då snor hon kuddarna.