Ungefär så känner jag mig. Har varit ute idag faktiskt, en promenad till närbutiken här på området och köpte jäst. Tog med mig kameran för att få lite fina bilder men orkade inte mer än några kort. När jag satte mig så kändes det som det lilla jag har i magen skulle upp och när jag reste mig kom yrseln. Fått i mig en hel clementin och ett par äppelklyftor. Ett jippi för mig. Att förlora aptiten såhär är lika effektivt för viktminskningen som en rejäl depression. Dock bara det att jag inte behövde eller ens ville gå ned direkt. Ligger nu på gränsen under min idealvikt. Det är en tunn linje mellan kilona, och väger jag något kilo under så börjar jag se ut som ett skelett. Brösten har tyvärr stannat kvar. Vore ju fantastiskt att faktiskt passa i bharna jag har hemma och inte behöva köpa nya, större.

Igår var det förövrigt ett år sedan vi förlovade oss. Men jag följde med och handlade mat igår, och det borde jag med mina krafter kanske inte ha gjort. Samt det faktum att vi prickade in barnbidrag/ pensionsdagen så det var ju inte lite folk i affären. Hatar att handla när det är mycket folk! Så när vi kom hem var jag rätt lealös så ryggbiffen ligger fortfarande i kylen och vi åt istället smörgåsar. Men idag ska vi ta tag i det. Det och fredagsmys som får bli något alldeles extra. Imorgon ska N iväg på innebandykurs så att han även får döma det. Om han nu tycker det verkar vara något för honom vill säga.