Jag har ingen vidare matlust. Men jag har fått sug på sådan mat som jag inte har hemma. Bara för att krångla till allt lite extra, ni vet. Sen ringde jag och pratade med min mamma. Hon berättade då att hon just plockat en massa kantareller. Det är ju klart att jag blir sugen på det då. Förut på promenaden hade jag tänkt gå iväg och leta på mina små ställen.  Men då synen började flimra samt att jag inte hade med mobilen (samt läppsyl...) så kände jag att det inte var det smartaste draget jag kunde göra med att gå ut och gå i en skog...

Sms med min mamma:

Jag: Hur givmild kommer du att vara med de där kantarellerna?
Mamma: Ha ha haha (hon skickade detta två gånger innan jag hann svara till och med!)
Jag: Det där svaret bådade ju inte så gott
Jag: Du behöver ju inte skicka det två gånger
Mamma: Jo
Jag: Du förtjänar inte mig.
Jag: Du favoriserar din andra dotter
Mamma: Nähä det gör jag inte. Ni är båda mina favvosar!
Jag: Nå, då är vi tillbaka på kantarellerna igen då
Mamma: Jag skickar väl med din gubbe imorgon då.

Mamma: Hur har mina döttrar blivit såna utpressare??
Jag: Vad har hon gjort då?
Mamma: Samma som du när hon vill ha nått...!
Jag: Det bör ju vara betydligt oftare?

Min lillasyster bor ju hemma liksom och är en helt annan tonåring än var jag var. Och hade inte mamma börjat med att skicka ett hånskratt utan snällt sagt något i stil med: Ja det är klart du också ska få... så hade vi ju inte haft behövt denna disskution, eller hur? Jag har nästan dåligt samvete, men ändåmålet helgar medlen...

För den delen, de gånger jag själv plockat i sommar så har jag haft "fel" bröd. Nu har jag ju "rätt" bröd hemma men inga kantareller. Och jag brukar inte vara en så hemsk dotter i vanliga fall... Men hon kan ju se det som att hon hjälper sin sjuka dotter. Jag försöker se det just så, och det döver mitt samvete.