Kroppskomplex efter graviditeten!

 
 
 
Sambon och dottern har åkt till det nya badhuset några gånger. Utan mig. Första gången löste jag det hela med att vi inte visste hur temperaturen var med tanke på att jag just kommit ur en mjölkstockning. Andra gången skyllde jag ännu en gång på amningsrelaterade problem, att bikinin antagligen inte passar eftersom jag ammar. Nu hör även till saken, saken som jag kommer till sen, att jag har en i mina ögon skitful bikini i färger som skriker "titta på mig"! Jag är inte alls bekväm i den, men fick panikköpa den dagarna innan jag åkte till Malta. Att ha stora tuttar är fan ingen dans på rosor, utan snarare dans i urful bikini... Men huvudorsaken är egentligen att jag efter graviditeten inte känner igen mig själv. Jag har inte kunnat röra mig som "vanligt" på omkring ett år. Foglossning från helvetet. Kryckor i 3 månader och slutligen rullstol. Armarna var rätt okej med att bära upp hela kroppstyngden... Och det är ingenting som går över bara för att barnet är ute. Jag var till läkaren efter födseln och blev då tillsagt att inte träna. Inte springa förens efter jag slutat amma, då de sista hormonerna går ur kroppen. För någon vecka sedan började jag med några enkla hemma övningar. Efter 7 ½ månad hade jag hoppats att kunna börja lite. Men icke.
 
För att klargöra det hela. Vikt skiter jag i, siffror på en våg bryr jag mig inte om, och eftersom jag förutom foglossning led av illamående så gick jag bara upp 9 kilon - och de var inga problem med att få bort dem. Bara ungen i sig vägde ju 4 kilo! Jag gick ned allt visserligen men jag känner mig mest som en degklump som någon petat in några benbitar i som som ska kallas för ryggrad. Så svag! Sämsta hållningen någonsin. Och hållning är ju egentligen allt, eller hur? Var är musklerna? Jag vill öva upp min styrka men kan inte, för då gör det ont! Och om det gjorde det minsta ont så skulle jag sluta, enligt läkaren. Ibland hugger smärtan till - har inte samma fällstolsfall som under graviditeten  men tillräckligt för att vrida mig dubbel. Det värker runt svanskotan, och det klickar till lite titt som tätt från höftpartiet.
 
Graviditeten gav några fler tigerränder vid kroppens mittsektion, men va fan, de bleknar. Huden som tänjts ut drar sig sakta tillbaka. Men det känns liksom inte så kul att vara utan kläder om man säger så. Inte får man prata om det heller verkar det som. Träffar jag andra bebisföräldrar som när jag var på babymassagen och rytmiken och ens andades ordet träning så börjades det "men du som är så liten, kolla på mig då!" Det är ingen tävling!Och även andra i omgivningen  suckar liknande, men det är liksom inte poängen. Jag vill inte ha tröst eller att någon tycker synd om stackars lilla mig, ge mig tips eller låt mig få prata av mig. Jag vill inte känna mig som en vandrade säck utan ork och energi. Men åter till badet. Känns dumt att självcentreringen ska komma ivägen, men hur förklarar för dotter att man känner sig som en säl? Och som sagt, jag känner mig inte "fet" och är det inte heller, jag är bara inte bekväm i min nuvarande kroppskostym. Något jag lovat mig själv är att bli exakt som min mamma angående viktproblematiken, det ska vara neutralt. Dra kanske ned på godis och äta nyttigare men aldrig diethets, nyp i inbillat fläsk i magen, spegla sig i underliga vinklar och sucka ståendes på en våg. Äger inte ens en våg. Eller jo, nu ljög jag. Men det är en 5 kilos maxgräns så det är ju liksom kört ändå...
 
 
Någon som känner igen sig? Nu har jag klagat av mig lite. Bilden var skitkul i alla fall...
 


Kommentarer
L

Visst känner jag igen mig. Vissa dagar (dom flesta) vill jag inte gå utanför dörren..

Och dina känslor ska tas på allvar. Allt handlar inte om övervikt, undervikt. Man ska kunna ventilera sina känslor utan att bli nedtryckt.

2012-12-20 @ 00:49:08
L

Visst känner jag igen mig. Vissa dagar (dom flesta) vill jag inte gå utanför dörren..

Och dina känslor ska tas på allvar. Allt handlar inte om övervikt, undervikt. Man ska kunna ventilera sina känslor utan att bli nedtryckt.

2012-12-20 @ 00:55:05
sandra nensén

oja.. känner igen mig väldigt mycket, men jag har oxå viktproblem :/ men men det är inte så lätt att hitta tid och ork att göra nåt åt det heller.
hållningen är usel har varken bra rygg eller magmuskler. kanske borde man köra lite hemma övningar.

2012-12-20 @ 09:28:33
URL: http://sandranensen.blogg.se/
Nikita (FOTO&CITAT)

Precis startat en ny blogg. Love it or hate it, men give it a chance! :D
www.lifealanikita.blogg.se

Svar: jätte trist sådant här, kommentera åtminstone vad som står i inläggen du skickar in på. Såg nyss att du skickat i på min väns blogg. Exakt samma salk
Lilli Nyfiken - småbarnsmama!

2012-12-20 @ 13:39:17
URL: http://lifealanikita.blogg.se


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Lilli Nyfiken - Junibrud 2013!

Familj Vänner Foto Choklad Böcker Bakning Matlagning

RSS 2.0