Ur barnamun: 3 ½ år

När vi gick hem från dagis ville lillan vara ute och leka. Vanligtvis så brukar vi göra det, bara hämtar hunden så hon är med ute. Med tanke på hur mina höfter gav med sig lite då och då så fick jag med ett trasigt mammahjärta neka och bad henne fråga sin pappa när han väl var hemma en timme senare. När vi var hemma glömdes det bort, sedan myste vi lite vid tvn för att sedan gå och fika i köket och måla lite teckningar. När väl far i huset kom hem så frågade hon om de kunde gå ut. Värmen hade visst sjunkigt en hel del ute så han ville bara vara inne så han försökte prata bort det med att hon kunde få bada istället för att enbart duscha. När lillan började fråga ut honom en stund senare så fattade jag instinktivt direkt vart samtalet skulle sluta, men det gjorde inte han...

Lillan: Pappaaa...
N: Ja..?
Lillan: Har du ont i huvet?
N: Nej?
Lillan: Har du ont i magen då?
N: Nej?
Lillan: Har du ont i bena?
N: Nej, jag har inte ont någonstans...
Lillan: Då kan vi gå ut nu…


Han gick rätt in i det! Rätt. In. I. Fällan.



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Lilli Nyfiken - Junibrud 2013!

Familj Vänner Foto Choklad Böcker Bakning Matlagning

RSS 2.0