Här har det snöar och töat, så det är sådär riktigt trist brunt och glåmigt med slaskhögar och bitvis med snö där ingen sprungit eller upplogade snöhögar strösslade med grus... Var ett klassiskt vinterland någon dag eller två... Jag har jobbat en del, hjälp en vän att flytta och jobbat lite till... Har noll julkänsla, första gången någonsin jag bara vill ha julen överstökad...

 

Här har varit ganska tyst. Det har hänt mycket med människor runt, och jag har satt ned foten en gång för alla. Det har gått lite tid, det känns inte lika infekterat eller irriterat längre, så känner att jag kan skriva något först nu utan att det ska bli färgat i stundens hetta.  Det finns släktingar runt om som nu är hänvisade att om det är något, höra av sig till den av oss den har blodsband till och inte den andre. Skittrist att det ska behöva gå så långt, men nu tänker vi på vår familj. Den stora insikten att jag inte har ett ansvar att dessa släktingar ska lära känna mina barn. Min enda skyldighet och ansvar är att jag känner mina barn! Den stenen som lyfts från magen, tyngden från mina axlar, var enormt skönt att bli av med!

 

Kommer gå in i 2014 med lätt hjärta. De enda jag kommer vurma för och sätta i första rum är min familj som jag skapat. Resten kommer helt enkelt få visa sig först. Hålla det dom lovar, komma på den dag och tid det är sagt, hitta på saker med barnen på eget initiativ, sluta mucka gräl etc etc. Först när de kliar min rygg kommer jag klia deras. Vill de ha plats i våra liv så måste det ske förändringar. Är de här för oss, så är vi där för dem. Det är mitt nyårslöfte.