BVC, frustration och arbetssökande

 

 
Försenad 1 års vaccinering
 
 
Jahopp. Denna vecka är det helt officiellt. Min son går nu helt ensam på dagis. Eller ja. Storasyster, andra barn och fröknar är ju där. Men helt utan mamma! Inskolningen är helt klar. Han har blivit stor kille nu. vad sjutton hände med tiden? Jag är nu också officiellt helt ensam. Hemma alltså.  MAKEN (<-- är så nära att skriva sambon) är på jobbet igen. Sonen var ju visserligen på dagis förra veckan, i hela två dagar)  men då var MAKEN hemma pga bröllopet.
 
Och med detta är alltså min mammaledighet också officiellt slut. Var och skrev in mig på arbetsförmedlingen igår. Och oj, så lätt deprimerad man kan bli av det! Inte bara att jag hade en handledare utan minsta social kompitens - hon presenterade sig inte, log nog inte en enda gång och när hon såg att jag fyllt år precis dagen före så tittade hon bara på mig, kommenterade det som om det vore tråkigt väder och fortsatte det sedan vidare. Vad sägs om ett "grattis i efterskott"? Är inte det nästan en socialt oskriven lag på det?
 
Inte blev det bättre utav att jag hade sonen med mig. Bar någon timme innan så hade vi (ja, han då, men det var jättejobbigt för mig med...) tagit sprutor. Så han var lite lätt skärrad. Och det första han gör när vi kommer in i rummet är att stå på näsan i bordsbenet. Fantastiskt vad olägligt det blev. Jag försökte med allt, till och med gav honom en bit kexchoklad- vilket är helt okaraktäristiskt för att vara mig. Jag är liskom den mamman som ger russin soml lördagsgodis... Han satt och "ritade" med en indragen bläckpenna på ett av surtantens kollegieblock - som hon hela tiden försökte dra åt sig. En helt ofantastiskt människa det där... Hon har nog inga egna barn. Dumt att låta ett ledset barn som tystar när han aktivera sig själv vara...
 
Hur som haver så fortsatte hela mötet i samma nedtryckande av självkänslan. Det kommer tydligen ta FJORTON MÅNADER innan jag ens kommer komma vidare till ex ett program eller praktikplatsmöjlighet. Och ens få någon form av ersättning. Grejen är den att jag har mitt drömjobb, vara några hundra meter ifrån där jag bor (!)- ett fritidsledarjobb men som bara har en ingång till det VIA EN PRAKTIKPLATS. Också erbjudandet  och chans att gå som lärling hos min bröllopsfotograf är bara att glömma...
 
Intagningar till olika kurser att plugga vidare är också stängda nu, och sena restaurangjobb hörde till ungdomen det. En tid då inga barn ägde natten och morgonen som små diktatorer (och helt ärligt, dagarna och kvällarna med...) och höfter som aldrig haft någon form av foglossning. Sådana jobb funkar helt enkelt inte i vår livssituation, just nu. Men jag vill verkligen göra något. Att vara mamma"ledig" är både alldeles alldeles underbart men också kan vara alldeles skittråkigt samt enformigt. Att komma ut och göra något, uppleva något, se något nytt, lära sig något, träffa vuxna som inte bara pratra blöjor och livsmedelsintag av avkommor... Pengar är ju också bra att ha, och nu när bröllopet är över så har vi funderat på nästa stora projekt. Hus och resa utomlands.
 
Men men. Spontankollade lite efter jobb igår och har sökt lite jobb nu under morgonen efter att ha dammat av och uppdaterat mitt cv och personliga brev. Om någon har ett jobb som cafébiträde/ kock/ serveritris/ fritidsledare/ personlig assistent/ sidekick fotograflärling- känn er  mer än fria att hojta till mig då...
 
 
 
 


Kommentarer
L

Jag ska hålla utkik

Svar: tack! :)
Lilli Nyfiken - småbarnsmama!

2013-06-12 @ 13:33:59


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Lilli Nyfiken - Junibrud 2013!

Familj Vänner Foto Choklad Böcker Bakning Matlagning

RSS 2.0