Hej! Inget blogginlägg idag... Ojoj, vad trist av mig. Igår hoppade min ettåring upp och skallade mig. Träffade rätt på ärret där tumören satt. Eftersom den var så stor och växt så länge så hade trädarna fäst sig väldigt, och de fick skära så mycket. Så jag är fortfarande öm i skallbasen i det området, efter flera år. Så en rejäl smäll på det, så det kändes som jag skulle svimma! Jätte öm idag, och fick blunda på ögat i morse när jag var och lämnade av barnen. Ljuset var inte min vän om man säger så. Men som tur är har det blivit bättre under dagen!

 

Idag har jag suttit och skrivit, tänk och letat inspiration. Och samlat kraft. Hämtat en otroligt tjurig dotter och en väldigt trött son. Väckte sonen när jag kom till dagis, men han somnade om i vagnen. Den andre hade jag ett gräl som säkert varade en timme.

 

 

Jag - "Knäpp jackan"

Hon - "Men jag kan inte!"

Jag - "Du har inte ens försökt..."

Hon - "Det har jag visst det!"

Jag - "Det har du inte alls, knäpp nu."

Hon - "Knäpp åt mig då!"

Jag - "Du har glömt att säga snälla..."

Hon - "Men då vill du att jag går med öppen jacka då..."

Jag - "Nej, knäpp nu. Annars få vi köpa en overall."

Hon - "Men då blir det för vaaarmt! Då SMÄLTER jag!"

 

Ungefär här börjar jag ruttna till jag också...

 

Jag - "Men då får du väl göra det då..."

Hon - "Då vill DU att jag svimmar då..."

Jag - "Gör det då om det är det du vill."

Hon - "Och aldrig vaknar mer!"

 

 

Men för i helvete... Hur eskalerade det här samtalet? Vi hade kommit typ 20 meter från dagis, och jag hade i neutral ton påmint henne om den öppna jackan. Hon svarar i så grälsjuk ton som hon bara kan få till. Men skjut mig. Sen var det så hela hundpromenaden. Och ännu mer sur över att hon inte fick gå till en lekpark, men beter man sig inte så får man inte göra roliga saker. Punkt slut. Kan inte denna trotsperiod gå över, typ igår? Hon kommer ge mig en hjärtattack innan jag fyllt 30. I alla fall en hjärnblödning. Och hon försöker fortfarande hävda sitt svinjobbiga argument "Men låt mig bara få som jag vill!"  Det värsta är att det var världens bråkdag igår, efter att vi varit ute i 2 timmar med roligheter. Så bara vände det, med att hon slutade lyssna. Och så fortsätter det idag! Nåde pojken om han blir likadan när han är 5, då adopterar jag bort mig själv...