Det är nästan så jag kallar det otrohet...

 
 
Satt vid datorn igår och svarade på mejl. Sonen fick inte komma upp på två röda så han började protestera med att trampa runt datastolen. Halvvägs hittar han pappas pappas ena väska hängandes på stolsryggen, som hör och häpna var öppen. Plötsligt blev det tyst. Sen kom en betydligt gladare liten kille och hivade upp dessa en efter en och sa lyckligt "Häj!"    (Det betyder här som inte förstår småttingsnack)
 
 
BUSTED:
 
 
 
 
Maken var iväg och spelade innebandy, han skulle fått bilden med ett mms med frågan "Wtf" men min telefon har krånglat de senaste dagarna så det kom aldrig fram, så han får ett bogginlägg... Om man inte kallar det otrohet, så kan man kalla det att gå bakom ryggen... "Jag äter nästan aldrig godis och dricka..." Jomen tjenare...
 
Gömd choklad! Så gör man bara inte, inte mot mig! Håll dig till din äckliga lakrits du istället, darling,  och inkräkta inte på mitt revir! Och för er som undrade, så är svaret ja. Jag och barnen öppnade den. Mest jag. Okej, det var bara jag som öppnade den. Men de fick också smaka, på en måndag och allt. Så de är nu mina medbrottslingar. Huruvida vem som åt mest behöver vi ju inte prata så mycket mer om. Det enda jag erkänner är att jag vi gick efter storleksprincipen, den som är störst får mest...
 
Den principen gäller alltså inte enbart i en syskonhierarki... Såattnivet...
 


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Lilli Nyfiken - Junibrud 2013!

Familj Vänner Foto Choklad Böcker Bakning Matlagning

RSS 2.0