Hej! Hu, idag var det måndag med en käftsmäll efter helgen. Måndagar betyder ensam med barnen, noll make och noll dagis. Helt vanlig vardag annars, men idag har det gått i ett. Försöker bli klar med en kunds bilder, mejlar med chefen på ett annat jobb. Två har hört av sig om fotograferingar varav en bokad för en snabbis. The bad way dock, då det var en kvinna med en liten herre på bara 8 ½ månader så... Okej, jag kan vara övertrött här. Hur som haver ville modern ha fina höstbilder, och jag var ute idag med mina egna barn i en extremt bra lövhög idag. Men orosmomentet är att bovärdarna, som har den otäcka förmågan, att plötsligt få för sig att ta bort alltihop... Så det fick bli snabba puckar så det blir nu imorgon vad det verkar som... Alternativt onsdag.

 

Andra verkar vara en önskning om att fotografera under en "inflyttningsfest" för ekologiska barnkläder... Så har mejlat om det så vi vår la se helt enkelt. Dock är det under en helg då det är mycket bokat redan så för en gångs skull är det jag som är borta fredag-söndag. Maken har något på lördagen han med, och han har mage att fråga "Ja, hur hade du tänk dig göra med barnen då?" URSÄKTA? JAG?! Har någon varit med om att kvävas när man sväljer sina egna ord? Bara undrar... Är det bara jag? Han ligger ju inte direkt på plussidan just nu efter gårdagens avslöjande om kommande frånvaro...

 

Medans jag sitter med dagens bilder, väldans många bra som jag försöker komma på vilka som ska få eget inlägg så kan ni ju läsa denna krönika från underbara Malin Wollin. Jag har ju inte facebook, med möjlighet att kommentera där, så detta får bli en sorts av kommentar till henne. Hennes man springer före pipan jämfört med min, som springer bakom den. Och de ligger visserligen två barn före. Och minus beställning av pizzan. Helt enkelt för att jag är en idiot. Men känslan... Exakt samma känsloplan, hon och jag!

 

Har ingen passande bild för detta inlägg heller. Får fota överkörda ormar nästa sommaren och spara på för tillfällen som denna... Får tänka på det.