Helgsrapport, sömnlöshet och första snön!
Hej bloggen! Lite glest här. Men det har varit fullt upp. Känns jämt som det är något... Sitter på makens bärbara också så det blir inga bilder idag heller då det är skitsvårt att få ur minneskortet från denna när man väl är klar... Hela dagen under fredagen ägnades åt städning och sortering. Kvällen om våningssängen och vi allihop ville "bara bli klara" med det tyngsta, så vi bytte sängar. Det blev senare än vi trodde, men vi grejade det!
Dottern var lite skrajsen när det väl gällde att sova där, men somnade gjorde hon! Sonen fick läggas i vår säng då det drog ut på tiden, och fick sova första natten hos mamma och pappa. Satt och jobbade till 02.30 innan det blev dags att börja göra sig klar. Sen gick hela lördagen i rasande fart också. Mer jobb, maken borta, spring fram och tillbaka med saker som ska in i rätt rum... Väl för kvällen insåg jag att sonen skulle få sova i sin säng under natten. Å hej vad jobbigt det var för lilla mamsen... Alltså, han har sovit borta ett fåtal gånger hos svärfarmor, men alltid i samma rum som mig sedan han föddes. Här är ett par utdrag från facebook (ja, jag försöker skriva där!);
Runt 00.30 typ;
"Minstingen sover för första gången i eget rum inatt... Jag ligger... Klarvaken... Halv ett... Det här med att inse att livet funkar utan mamma suger..."
"Hyfsat nyvaken. Natten gick bra... För övriga i familjen. Jag somnade väl tillslut, men sov likt en amningsmoder, för när det pep till ifrån barnens rum runt 6 var jag där på 2 röda... Men båda sov vidare! Bara sådär, utan den ömmande moder som nu inte bara var uppe och vaken, utan stod och frös också!
Ett par timmar senare hör jag dem. Om de väckt varandra eller om de är världens mest synkroniserade barn vet jag inte. Petade på maken så han vaknade till ordentligt med. Medan vi kvävde några skratt när vi tjuvlyssnade så kommer barnen... Inte för att hälsa och meddela sina högt älskade föräldrar att de är vakna utan för att... Stänga sovrumsdörren! Och deras egen med för den delen!
Plötsligt är det där med eget rum inte den mest genomtänka idé vi haft... Tur att de är så himla högljudda!"
Han verkar ha sovit riktigt bra. Det är allt konstigt. Har jag knappt sovit en natt på 2 år och svär över att jag aldrig får sova och lovar mig själv att sova som en lite gris när jag får möjlighet. Men första tillfället så kan jag inte - för det gick verkligen bara inte. Maken var till noll hjälp som bara mumlade när jag försökte med att få lite sällskap, två lider bättre tillsammans än vad man gör själv filosoferade jag. Men han vaknade aldrig.
Under förmiddagen ringde svärfarmor med akutlängtan efter barnen. Och de efter henne, så de gick dit. Jag och maken tog en över tvåtimmarspromenad i snön som föll med jycken, samtidigt som det blev lite mer jobb. Säsongens första snö. När jag kom in så frös jag så mycket så jag la mig under täcket. Maken lagade lunch, som jag sedan åt i hopp om att bli varm. Gick sedan rätt in i duschen en halvtimme. Drog igång vattnet så sikten blev suddig av ångan, huden blev röd och man nästan svettades av värmen. Men blev ändå inte varm! Hu, så jag saknat vinter... Eller? Då jag likt ormarna är kallblodig, så kommer ni se mig närmaste halvåret i långkalsonger, vinterjackor och stickade tröjor. Mitt närmaste offer, minus ätandedelen, kommer vara maken nattetid, då jag i regel brukar slingra mig runt ben och armar i hopp om att stjäla all hans värme. Vilket han uppskattar... Verkligen... Eller? Vem vill inte ha en anakonda till fru?
Kommentarer
Trackback
