Minneslunden - Alla helgons afton!

 
 
Denna kväll var vi iväg till minneslunden här i Karlstad. Så himla fint! Kändes dock som det var något mindre med ljus i år, fastän det nog flera tusen ljus brann, men det fanns desto mer blommor!
 
 
 
 
 
Lite annorlunda ljus i år
 
 
Våra ljus, sambons uppe till höger, mitt till vänster och dotterns till höger
 
 
 
Såg ett ljus som jag tyckte var så fint. Så ska jag också göra nästa år!
 
 
 
 
 
 
 

Tjejkvällen!

 
 
Det var mys hela kvällen, mycket prat och mycket skratt! Speciellt under tiden vi gjorde i ordning allt som skulle ligga på pizzorna, göra sallad och lägga på sista lagret chokladmousse på tårtan... Till pizzorna blev det dressing, bearnaisesås och dricka. Tittade på film. Kollade igenom mina pysselgömmor, myste med bebis och planerade dopet. När Liten somnat för kvällen blev det film nummer 2, massa tända ljus och stora bitar chokladmoussetårta!  Vi kom i säng vid 02...
 
 
Vi orkade inte ens hålla oss med att dekorera tårtan!
 
 
"Oj, vad tung tårtan är" sa vi när den togs ur kylen. Tog fram vågen och här är slutresultatet när tallriksvikten räknats bort... Och då var inte all chokladmousse på ens! Det gick åt 10 ägg, 7 dl grädde och 600 gram choklad... Bland annat...
 
 
 
 
 
 
 

Panik panik panik!

 
 
2-3 dagar gammal!
 
Nu blir det strax sängen för mig... Fastnade här vid datorn när jag började kika igenom bilder för att göra iordning för att beställa hem bilder till fotoalbumen. Hade ett gäng på datorn, men ville ha några mer från sonens födsel, då vi ännu inte gjort något album till honom, Lillans ska bara fyllas på. Tror ni att jag får panik när jag inte hittade det rätta albumet på de två externa hårddiskarna? Jösses... Efter ett bra tag kom jag på att jag hade ett annat minneskort som gått sönder i kameran, och hittade det tillslut i skrivbordslådan. Lyckligtvis så fungerade det i datorn, för där låg alla bilderna!
 
Så nu ligger de på ena externa hårddisken och jag funderar på att lägga över dem på den andra också, bara för att! Bilderna från dotterns babytid ligger på en tredje hårddisk, men den har sladden försvunnit till! Just babytiden är ju så kort, och det om något vill man ju ha kvar! Får ta och fixa en ny sladd.  Nåväl, nu har vi iallafall koll på Litens bilder, även om de inte är jätte många. Hade ju liksom lite annat att tänka på just då... Bjuder på en ansiktsbild, för ovanlighetsskull, i ren lycka!
 
 

Dags att börja tänka oftare...

 
Många bloggare lägger upp bilder på sig själva lite titt som tätt... Måste ju erkänna att jag sällan står framför kameran, som ni vet, då jag är den som står bakom den. Men, hur kul är det att minnas tillbaka på? Både för min egen och framförallt för barnens skull... En miljon bilder på dem under uppväxten, ett gäng på pappamen var är mamma? "Jag kommer ju aldrig vara yngre än idag" tänker jag ibland också. Och när jag tänker så brukar jag se till att hamna på bild, hur mycket jag än känner mig fånigt obekväm... Men skärpning på det. Här är en bild.
 
Och här är en utmaning till er som är som jag, icke-linslusar, att posta en bild på er själva! Kör ett slag - under - bältet argument - gör det för barnens skull... Man vet aldrig vad som kan hända, Gud förbjude... Hojta till är ni är klara...
 
 
 

Bergsvandring i Norge

 
 
För 2 år sedan befann jag mig här, i Norge, och klättrade och vandrade i berg. Jösses vad tiden går! När man äntligen trodde man var upp på toppen... så se på fan.. det var man då absolut inte- det är en topp till! Minst...
 
 
300 meter från toppen hade någon, eller snarare några, byggt ett hus... Av sten... Vem som orkade släpa trä till bänk, dörr och dörrkarm kan frågas. Och dumförklaras... Jojjo som tar fotot föresten... Firade 1 år här, hon och jag... Jätte glamoröst...  Vi delade på vatten och dextrosol.
 
 
Bjuder er på denna bild. Detta är påväg upp. Sjukt jobbigt. Smält glaciäris bakom mig.
 
 

Jojjo och Jijji!



Här är Lollo. Eller Jojjo som min dotter säger. Till mig säger hon Jijji, stackaren har själv beklagat att hon inte kan sägasin mammas namn... Jojjo och Jijji. Matchar. På bilden så sitter vi på en självmordsbuss någonstans på Malta för något år sedan. Vi kan säga att jag försäkrade mig om hennes säkerhet... Det låter bättre så, än att jag var övertrött och på bushumör, inte sant?  Av de två åren på fritidsledarutbildningen så är det nog Jojjo, den blonda ursnygga amazon kvinnan, som jag hittat på mest med.  (Har flera jätte roliga bilder, på någon extern hårddisk). Vi har letat fästingar på varandra mitt i natten i en jätte läskig skog, puschat varandra upp (och ned) för ett berg i Norge, gett henne kroppsvärme då hon frös så hon hackade tänderna när hon kom tillbaka från sjukhuset efter att hon råkade ut för ett otäckt fall i slalombacken i Trysil - och petade på henne var tredje timme under kvällen och hela natten för att se att hon fortfarande levde...
 
Även efter examen har vi setts, har bland annat haft med henne på BB - akupunkturen när jag var gravid. När Liten fortfarande var ett ungt litet foster så berättade  Lollo Jojjo om att hon hade en plan: Att jag måste skaffa en nummer 3 när jag var cirka 28 år- eller hur gammal jag nu skulle vara... För hon hade tänkt sig att skaffa sin nummer 1 då, och vi skulle minsann vara gravida samtidigt, hon och jag! Men tji fick hon.. Man ska inte planera så noga, för hon väntar nu barn, som kommer födas  sent i år - 12- 12- 12! Får hoppas det inte drar ut alldeles på tiden, vore jätte kul om det blir samma år som Liten! Så vi var faktiskt gravida samtidigt, fast helt oplanerat och lite tidigare än vad hon nu tänke sig. Och jag slapp bli gravid igen... Puh, vilken press jag hade där ett tag...Fast, om hon snabbar på lite kan vi ju planera in så vi får nummer 3 samtidigt då... Eller vad sägs, Lo Jo? Vi kan dela rum på sjukhuset och kräkas ikapp... Vem kan säga nej till det?
 
 

Fantasi och verklighet och roligt nästa jämt

Jag stirrar på nyckeln. Den sitter i dörren. Jag tänker på nyckeln, hur mycket jag vill vrida om den så dörren låses. Fantiserar om det klickande ljudet. Hur låter det? Jag har stängt in mig i sovrummet. Jag behöver en mammapaus. Eller ja, halvt. Jag sitter med ett par gamla tidningar ifrån Vi föräldrar och Föräldrar och barn så helt fritt från barnavärlden är det ju ioförsig inte. Och en 200 grams toblerone. Fastän det inte är lördag idag. Jag förtjänar den, tänker jag då jag ibland växlar ifrån den där tanken om nyckeln och dörren... Jag skulle vilja låsa, bara som en ren principsak. För att veta att ingen kan komma att in och störa. För att jag kan. Men, egentligen – så kan jag ju faktiskt inte alls. Störd skulle jag ju med högsta sannolikhet bli ändå...

 

För skulle jag väl låsa, så skulle det givetvis stå och bankas och ”Mammaaaa...” eller ”Älskling?” ljuda som den värsta ljudorkestern inte skulle kunna dölja. Och ett misstroget ”varför låser du dörren för?”, för varför skulle jag behöva vara ensam efter en hel dag med båda barnen varav ena mest vill snutta och kräkas mig i håret och den andre har varit hennes majestät hinhåle i egen hög person med ett humör som inte ens den mest kringelkrokiga bergdalbana skulle ha en chans att kunna matcha. Sambon kommer hem efter att ha utbildat nya domare hela dagen. Direkt innanför dörren lyfter han upp Liten ur insatsen och räcker honom till mig med frågan, utan frågetecknen: ”Kan du ta honom, så jag får äta...”

 

Jag stirrar på honom. Trots att jag verkligen försöker med min blick och ansiktsmimik förmedla alla mina känslor av uppgivenhet, ilska, frustration, lite hat och önskan om att våga honom dra dit pepparn växer om så bara för en kortare visit. Men det finns stora öron med oss så jag hoppas på att han fattar då jag inte kan säga högt allt jag önskar. Men han ser inte. Fattar inte. Eller så ignorerar han det totalt. Jag tror mest på det sistnämnda. Jag tar Liten. Plockar in det jag vill ha i sovrummet. Ger det lilla matvraket mat, byter sedan blöja och ger honom sina D- droppar. Och ger tillbaka honom med ett nytt ansiktsuttryck som jag hoppas liknar en ”do- not –disturb” skylt. Nu är det hans tur att vara den ensamma förälder, om så bara för några timmar. Och då jag vet att han lovade Lillan att se på film, samtidigt som han ger henne en glass efter kvällsfikat så lär det ju bli några extra timmar på det... Jag krånglade mig ur min del med Lillans kvällsritual med att säga ”ska du se film så läser inte mamma då det blir försent...” och fick grönt ljus från Lillan, som fattade att se en film ger längre ”uppe - en - liten - stund - till” än mammas godnattsaga skulle göra... Två smarta tjejer med andra ord. Vad killen tänkte på vet jag inte och inte tänker jag ödsla tid på att fråga heller.

 

Egentligen vill jag ställa mig och jubla en fråga, en sådan utan frågetecken : ”No OS for you tonight!” Sen tog jag även hans bärbara dator med mig, så min är lite krångligare att få fram sladdarna, så han inte kan skylla på att ” måste jobba med fotbollen” ikväll...

 

Men ändå, jag vill låsa dörren. Bara för att. Bara för att det är så sällsynt med att kunna göra det. Som småbarnsförälder kan man nämligen inte ens låsa dörren när man duschar ens, då det är någon som ”måste kissa” eller byta blöja. Så jag låser inte, för likt då jag skulle behöva gå ur duschen för att låsa upp dörren så skulle jag definitivt behöva gå upp ur sängen för att öppna dörren till sovrummet. För skulle jag låsa så skulle det givetvis finnas något här inne som skulle vara ”akut – jag – kan – inte – leva – utan – det – en – enda – sekund – till” sak som absolut måste hämtas nu. Och skulle jag då behöva resa mig upp så skulle denna livsnödvändiga sak inte ens hittas här inne. Jag bara vet det. Och för att få ro igen måste jag isåfall leta upp denna tingest själv. Och om jag känner mig och min familj rätt så skulle jag hitta den rätt direkt. På exakt där jag hela tiden sagt vart den ligger, trots att "de" minsann har letat efter den på den platsen minst hundra gånger om... Så jag låter bli att låsa. Men tänka på det kommer jag nog fortsätta med resten av kvällen...

 

Under tiden jag har skrivit denna text har Lillan kommit in och frågat om jag kunde borsta tänderna på henne (som jag motsägelsefullt gjorde, mest för att den övertrötta sonen tystnat då han äntligen somnat i pappas armar) (han vaknade kort efter jag borstat färdigt så tji fick jag...) och en sambo med vår skrikande son kom in och undrade ”om inte jag kunde lägga Liten” och att han kan fixa min dator åt mig... Men nej. Han har ätit. Det är de enda skillnaden på oss två föräldrar, att jag ger mat... Resten kan fadern minsann göra minst lika bra som jag. Sådäså! Sen kom Lillan in en gång till, hon tröttnade på lillebror och undrade vad jag gjorde... Hon sneglar på min nu tomma tobleroneförpackning, som jag ömsom tröstätit och ömsom hetsätit upp i rekordtid. Jösses, jag känner verkligen min familj. Tur att jag inte låste...

 

Jaja, det är roligt nästan jämt... Och vem fan är lycklig ensam?

 

 

 

Kort uppdatering



SÖNDAG:
I söndags fyllde jag ju år. Det var då superförkylningen härjade som värst. Ingen tårta och inget besök. Sambon var borta på fotboll medans jag satt hemma och snörvlade ensam med barnen. Hurra för mig... Dock var jag inte het stilla utan spenderade några timmar med att plantera om och plantera nytt!


MÅNDAG: Under måndagen klippte sig Lillan först hos frisören och sedan blev jag oväntat helt barnfri, då svärfarmor tog båda barnen, en flaska och fryst bröstmjölk. Tackar! Hon tyckte att jag behövde vila. Men, som alltid när jag är sjuk, så blir jag besatt av att städa. Min sambo älskar när jag är sjuk... Så jag ägnade flera timmar med att storstäda. Kan ju röra min kropp nu. Så vår XL soffa drogs fram och allt under den kom fram (tjänade hela 20 kronor i olika valörer...), gjorde rent diskmaskinsfiltret, skrubbade badrummet, dammsög väggar, dammtorkade, dammsög och skrubbade fläckar på golvet a'la Askungen... Kunde inte vila, behövde sätta tankarna på annat än att oroa mig. Var så nervös inför tisdagen.


TISDAG: Lillan åkte iväg till Linköpings Universitetssjukhus. Jag och hennes lillebror fick stanna hemma, dels för att Liten är för liten för den långa resan och att jag fortfarande var sjuk. Över 3 timmar enkel väg utan pauser kändes lite väl. Hennes far och farfar åkte med. Här hemma var jag ett nervöst vrak, skulle hon behöva operera händerna? Och om - skulle det då bli direkt eller behövas åka en gång till? Och den långa bilresan stressade mig också. Bad min mor att komma och trotsa risken att bli smittad och distrahera mig. Vi tog oss en tur i stans affärer. Sedan åkte vi hem till oss igen, och jag vände då upp och ned på Lillans rum med att städa och möblera om helt. Min familj kom hem igen runt 20, så först då kunde jag slappna av. Allt hade gått jätte bra, och de avvaktar med operationen ett tag till. Vänder handen, som hade värsta skadan lär få sig ett ingrepp. Vi får fortsätta att smörja och massera händerna tills vidare.

Happy birthday to... Me!




Ja, idag så fyller jag år! Dunderförkyld är jag med, sambon smittade mig ordentligt tillslut. Och så har han fräckheten att vara borta hela helgen med att anordna en fotbollscup, så jag är ensam med barnen. Och minstingen är också förkyld som grädde på moset. Har inte haft ork att baka någon tårta, inget sug heller så det gör väl ingenting egentligen. Men det är en principsak snarare! Ingen har heller kommit och hälsat på, för ingen vill bli sjuk, men telefonen har gått varm istället.

Men, imorse så gick sambon och lillan "ut med hunden", och kom hem med en varsin inslagen växt från Plantagen. Av lillan fick jag en begonia - en rosa så klart... Och av sambon 10 röda mörkröda rosor och brudslöja! De kom visst inte överens om vad de skulle ge så de tog en varsin. Och paketen stod inslagna på borden - så det känns lite som min födelsedag iallafall!

Får låtsas ha födelsedag nästa helg eller något...


Mors dag!



Jag och Liten låg i sängen under morgonen. Sambon och Lillan kommer in för att säga att "de skulle ut med hunden". De var borta ett tag. Satt i soffan och ammade när de kom hem och de kommer in till mig med en bukett rosor. "Det finns en liten present i köket också" så jag gick in för att hämta den och sätta blommorna i vattnen. Då stod dessa på köksbordet! Kan ju säga att jag blev jätte förvånad! Efter kramar och pussar så blev det också en liten överraskning till:




"- Blunda mamma!" säger hon och hjälper mig att tjuvkika samtidigt som jag får en puss på pannan. Så kom även jordgubbarna fram. Pappa fick en, mamma fick några fler men resten försvann mystiskt...



Varför jag vill bo i hus typ... igår...

Har börjat kalla tonårsdotter ovanför för "Hälen" nu. Hon dundrar med hälarna när hon går där uppe när hon är hemma. De som hängt med vet om att det har varit en hel del FF för hennes del. Mamman jobbar. Så fort mamman gå så drar oftast "musiken" igång. Jag kan ordagrant höra ex Molly Sandén -  why am i crying eller Michel Telós - ai se eu te pego… Och jag har en hörselskada…


7.15 drog hon igång dagarna innan lillen föddes med dunder av en mixad blandning med genomgående temat dunk - dunk - dunk. Bankade två gånger i väggen med kryckan då jag inte kunde gå - med hopp om att hon skulle ha vanligt folkvett att "hoppsan, det blev visst lite för högt". Men icke! Ringde surt KBAB, då detta pågått i flera dagar. Efter några om och men kom de och sa till henne. Mamman hade visst gått till jobbet. Nähä... Det hade jag ju absolut inte räknat ut själv.

Idag har hon spenderat denna varma och soliga dag på balkongen. Med sina vänner. Mer ljud ju mer klockan blir. Någon av dem skrattar Ehehehehe. Med stark betoning på E i början. Stackaren. Låter inte riktigt... "normalt". En annan låter som en hyena. Just nu sjunger de mycket falsk version av we are young som skulle få artisten att ångra att låten ens spelats in... Släng in några spontana skrin här och var som inte alls passar in också. Och att refrängen går i repeat, då de visst inte kan hela låten. Knappt refrängen faktiskt.

Förstår inte riktigt. Varför skriker och tjuter de för minsta lilla? Allvarligt, tänk er hur ungar kan låta när man kittlar dem? Just så låter det. Fast hela tiden. Eller så brölar de. Japp, ni läste rätt. Brölar. Som älgar. Ibland går någon av in av någon anledning. Att gå med hälarna är visst ett syndrom som smittar? Dörrar kan de inte heller stänga. De slänger iväg dörren och hoppas på det bästa. Någon har visst försökt säkert 35 gånger nu under tiden jag skrivit detta. Och vad det verkar som så kan dörren visst inte gå igen...

Just nu tänker jag på ett gäng gravt överviktiga fiskmåsar med hopprep.


Egentid!



Från det jag vaknat, och följande timmar under resterande dag har jag varit irriterad på typ... allt... Allt och ingenting ungefär, irriterad på lillan när hon bråkade, irriterad på den otrevliga kassörskan på ICA Kärnan, irriterad på att vi missade en marknad som var för någon dag sedan - trodde den skulle vara typ nästa helg.

Men på väg hem från affären fick jag nog av mig själv. Stannade, plockade lite blommor som nu står på köksbordet, och när vi kom hem så satte jag igång med att baka. Har knappt bakat alls, sedan liten föddes har det väl bara blivit matlagning bortsett ett par scones och en sats lemoncurd. Och innan han föddes hade jag för ont för att baka som vanligt. Kände mig väldigt tillfreds och mer som mig själv igen när jag stod där och hackade upp choklad. Snart ska sista plåten med cookies snart ut.

Drog igång radion där Dannys Amazing just började - just som den låt som jag förknippar med min son och sjunger när han ska sova, och då kändes allt ännu bättre...


"I'm feelin' great
Right here beside you
that's where I will stay
You are the reason I breathe
You're
AMAZING
AMAZING
You're
A A A A-MAZING 

That's what you are"

Börjat med fjärilsprojektet



Första skissen på "fjärilsprojektet" som jag nu startat. Efter att jag fotade så började jag måla med penseln, och jag är ganska nöjd för att vara första prototypen.

Lite mer cirkusbilder från igår



En ganska trött jag stapplade efter familjen i snigel takt. Skönt att det var sol i vilket fall!



Ena elefanten var visst gravid... Jag tror det var den vänstra, den såg lika trött ut under ögonen som mig...



"Kan elefanter, kan du" kläckte min mor ur sig när jag kände att jag behövde sitta på något. Jag och den gravida elefanten. Bra att vi är lika...



Jag gillade nog mest åsnorna av alla djur.



Kryckorna får gärna ställas åt sidan när den lille är född!

Dagen i bilder



Vi gick till dagis denna morgon. Lillan undrade vart solen tog vägen. Bakom huset. Jag sa då att "mamma och pappa har solen i ansiktet", och det ville hon också ha då... Så här löste hon det...



Frän cykel som stod i stan. Ville - ha - en - nu känsla kom över mig tills jag kom på att en viss känsla av balans nog krävs, vilket jag i nuläget inte har. Trillade ihop två gånger påväg från duchen igår kväll, så jag kan ju drömma vidare.



I hissen påväg till semenarie. JAG ÄR VAKEN! Kanske spärrade upp ögonen lite väl ugglelikt för att bevisa motsattsen... Vi ignorerar det... Jag är vaken, ville bara visa det... Och att vinterjackan fortfarande passar...



Humor! Ungefär som egoistapan i reklamen som hänvisar att han saknar sin bästa vän och att bananer endast är till för apor... Läste aldrig texten i tidningen. Jag var trött. Bilder är bra.



Blev galet nyfiken när jag kom hem och såg att grannen hade fått paket... Varför får aldrig jag liknande paket? Jag måste ju hämta ut på posten. Gröna avundsjuka tankar hann tänka  missunnsamt att man skulle ringa till hyresvärden och skvallra och muttra något om brandfara. Men den gick över, jag tror på karma...  V A D  Ä R  D E T  I ? !

En inte allt för nöjd fyrbent dam



Kan ju säga att det finns en viss fyrbent dam som inte är allt för nöjd...  Över en viss tratt... Eller vissa mediciner, men, det får hon stå ut med. Blir korta promenader och som grädde på eländesmoset - i koppel. Det sistnämnda är inte heller det minsta roligt. Nu håller det på att pratas med försäkringsbolag men summan just nu är upp i:

Jourtelefonsamtal - 200 kronor +
Veterinärbesöket - 5 546, 59 kronor
Medicin - 206 kronor




Tur att hon hade så mycket hud så de kunde dra ihop och lappa igen såret!

...Tänk om...

När allt väl lugnat sig, så hinner tankarna ikapp. Så många tänk om! Tänk om bettet tagit i mjukdelarna - som magen istället för revbenen? Tänk om det tagit i halsen, eller tänk om det hamnat i ansiktet... Tänk om det varit lillan som blev biten? Ungefär där börjar jag mer aktivt tänka på något annat, de innan kommer titt som tätt i bara farten.

Nåja, natten har varit lugn och hon har nu fått äta lite. Tratten får åka av så hon kan slappna av när vi befinner oss i samma rum så jag kan övervaka. Hon är nog ganska medtagen fortfarande, för den redan trötta hunden är sover möjligen ännu mera. Medicinen sitter i till ikväll, så vi får se då.

Akuttid hos veterinären



Ja, dagen blev inte riktigt som någon av oss tänkte oss. Lillan fick välja vad vi skulle göra, och hon ville till en släkting i Degerfors. Så vi åkte dit, och var där några timmar. Nästan när vi skulle åka hem så var vi ute. Då bet en annan hund vår hund. Såg ut som den tog sig en tugga från vovvens revben, då pälsen saknades. Bara att hoppa in i bilen och åka till veterinären i Karlstad. Finns bara en, som ligger på Färjestad som har jourtid. Upptäckte att bara att ringa dit för akuttid kostar 200 kronor.

Men, vad ska man göra? Hunden hade ju ett öppet, blödande sår och infektionsrisken från den andra hundens mun är ju stor. Kom fram, och vi fick hjälp direkt. Vi hade ju i oför sig ringt innan, och vi var där en timme efter. Efter en lättare undersökning som kom hon in till operationssalen där hon sövdes och mer grundläggande undersökning. Vi satt i väntrummet och väntade. Lite tråkigt att allt var stängt, men så var det ju ändå söndag kväll. Lillan fick titta igenom på alla leksaker och rörde bara de som gick genom nätet. Jätte duktig och hängde tillbaka allt. Men hade ju hjälp med att fördriva tiden med att kika på leksaker etc. Hade en automat med lite godsaker som inte direkt var gratis. Som tur var så bjöd de på kaffe och varm choklad så det muntrade upp blodsockret lite. Hittade några papper som lillan målade på och sedan lekte hon att hon var sköterska och skrev ut recept till sin sjuka far.

Efter någon timme efter att vi lämnat henne, så kom vår drogade hund med tratt runt huvudet. Rakad och sydd. Nu ligger hon och vilar, ingen mat och vatten ännu.

Hej nr 20 och 21!



Välkomna!
Såg att några till har börjat följa på bloglovin, och det är verkligen jättekul! Blir verkligen jätte glad!


Fyller 5 år idag!



Idag fyller familjens fyrbenta tjej 5 år! Tiden går fort! Hon har blivit lite grå om nosen, men har fortfarande valpsinnet kvar! Världens absolut goaste hund!  


Lilli Nyfiken - Junibrud 2013!

Familj Vänner Foto Choklad Böcker Bakning Matlagning

RSS 2.0