...nästan lite för bra...

 

 

 

Som ett barn väntar på kvällen innan julafton är jag lite som nu. Snart... Kan nästan ta på det. Latensfas. Snart exploderar det i aktivitet. Från vinterdvala till vår. Rus! Snart...

 

Och nej, jag har inte blivit skvatt galen. Dagarna kommer förändras, omfattande. I hur stor utsträckning vet jag inte ännu. Men spänd är jag. Roligt när det känts som man länge suttit fast, och nu lossnat!

 

Jag är lycklig fast det ännu inte är klart. Jag är på väg. På gång. Något händer. Jag har många saker att se fram emot kommande tiden.

 

Och vips, så lär det vara sommar...

 

Hej! Den eventuella hjälpen jag skulle få med design dröjer lite. Om som jag sagt innan så vill jag vänta med bilder tills ny design då jag vill ha större format på dem.

 

Just nu har jag väl accepterat hela den här grejen med att få vänta med att starta eget tills hösten eller så. Funderat lite på frilans finans, men det får jag sätta mig in i när jag har lite friare med tid än vad jag har nu.

 

Men jag fotar fortfarande. Och går det inte på ett sätt i övrig utveckling får man tänka om. Vilket jag nu har gjort och startat upp ett nytt projekt... Varför rulla tummarna för liksom?

 

Och vad det är avslöjar jag senare när jag har lite mer under fötterna.

 

 

 

 

Hu vad bloggen blivit lidande. Tror det började ordentligt när jag skaffade facebook. Innan kunde jag ju gå och suga på en händelse eller en rolig kommentar hela dagen för att sedan sitta och skriva av mig... Och då samlat på mig mer efter timmarna efter händelsen och vips - ett längre blogginlägg blev fött. Nu, kan jag ju snabbskriva av mig något och då brukar det ju som bekant försvinna, när det gäller mig, när det väl är på pränt.

 

Dock tycker jag egentligen det är roligare med bloggen. Jag kan gå tillbaka på ett helt annat sätt. Dock får jag en helt annan respons på facebook. Många fler kommentarer och gillningar. "Alla" hänger ju där. Inte konstigt att msn - numera skype, hela iden dränerades på folk... Eftersom jag inte kopplar facebook till min blogg och vice versa så är ju också det ett black om foten. Jag är personlig på båda men privat på olika sätt... Hänger ni med? Det verkar vara sparlåga på skrivarfronten hos de flesta bekanta som bloggar med, så inspirationen och drivet om att "också" skriva saknas.

 

Jag har jobbat som en tok också. 3 jobb, om man ska räkna in fotograferingen. Hur jag ska gå i nästa steg och även backup planen som jag funderat på - vad händer efter att jag har startat? Jag är realist nog att hänga med på att utan studio = mindre jobb. Det är en massa runt om det som fortfarande snurrar, i huvudet och inte tillräckligt klara för att skriva ned.

 

Och så familjen på det. Barnen växer och kräver betydligt mer. Speciellt i energi. Den äldsta har hamnat i en för tidig förpubertet, som de kallade det på dagis... Man känner inte igen ungen helt enkelt. Den andre är smått omöjlig, som vanligt, men lite lite värre. På allt. Så när kvällarna kommer och det finns en liten lucka för metime så finns inte orken. Slösurf eller en bok. Egna tankar? Ha! Först nu har jag kommit in i den där fasen "den krävande småbarnsåldern". Innan gick det mer på räls, medans jag nu mest står och gapar och undrar vad som hände med mitt liv.

 

Och se där. Ett kort inlägg blev en halv novell.. Eller nåja... Längre än vad jag trodde i alla fall. Vad gör ni numera?