Dejtkväll - The Heat
Egentligen var det meningen att det var match ikväll. Och att det skulle vara en långweekend i fotbollens tecken. Att jag bara skulle få se maken sent på kvällarna, om ens det. Igår var det i Forshaga till sen kväll, idag var det meningen att han skulle vara i Karlskoga. Tidigt imorgon bitti åker han till Göteborg och kommer hem sent på söndag kväll... 4 hela dagar på egen hand med barnen alltså. Var det meningen alltså. Men eftersom Lillan nämnde på släktkalaset att hon så gärna vill åka hem till farmor och plastfarfar i Degerfors, så löste vi helgen med att Lillan tog med sig hunden dit... Det är svårt att gå en sen kvällspromenad med barnen hemma. Så det skulle bara vara jag och sonen kvar här hemma... Men, så ringde någon underbar person och sa att matchen idag var inställd, så nu så fixade vi sovplats åt sonen hos svärfarmor och bokade bioplatser...
Bara vara vi ikväll, och sova en hel natt! Hallå, vilken lyx! Har haft 3 "fria nätter" på 16 månader. Hoppas filmen är bra, men bryr mig inte jätte mycket ändå. Det är bara skönt att ha lite kvalitetstid med maken! Och göra något. Lite synd att hans tåg går vid 7 imorgon, annars kunde vi bowlat eller något efter, men man kan väl inte få allt...
Bild hittad här
Billig son...
Liten herr klåfinger har fått ett nytt smeknamn. Gummipojken! Han får tag i saker som han inte borde kunna få tag på! Jag har en plättsmet som sväller just nu, och plockade ut en stor tallrik blåbär ur frysen att ha till... När jag plockade upp de halvtinade bären efter honom överlade jag med mig själv att det nog var mer tur att jag bara hann dammsuga men inte torka golven innan jag hämtade på dagis... De små blå hamnade verkligen överallt. Mest under bordet. De där fläckarna som blir om man nu skulle ha glömt ett endaste litet bär lär inte bli roliga att få bort... Men tror jag lyckades lokalisera alla... Tror...
För bara några dagar sedan så hade Lillan ställt startpaketet för långt ut på bordet... Hela paketet vändes rätt upp och ned och inte den minstaste lilla smula fanns kvar i paketet. Försökte se det från den ljusa sidan, och tog fram mobilen och skickade ett mass mms till de närmaste i bekantskapen... Sådant här är ju betydligt roligare får andra än för den som måste städa...
Ur barnamun: Dottern 5 år
När i gick till dagis igår så låg sonen snett "halvslängd" i vagnen och tittade med halvslutna ögon med en högfärdig blick runtomkring sig.
Jag: "Vad nonchig du ser ut då!"
Dottern: "Vad betyder nonchig, mamma?"
Eh... Hur förklarar jag det enkelt så hon förstår?
Jag: "Eh, ja du, jag vet inte riktigt..."
Dottern: "Mamma, man ska inte använda ord som man inte förstår..."
Ja... Du fyllde du 5 år nyss, eller va?
Sidekick
Tänkte vis vad min sidekick ägnade sig åt under dagens fotografering... Eftersom vi är ute under fotograferingar så har denna fyrbenta dam hängt med. Så får hon kommer ut och springa lite och gnaga på lite träd... Hon lättar upp stämningen med sina upptåg. Denna "pinne" på bilden är ungefär bara 1/3 av vad den egentligen är. Förra porträttfotograferingen så gick hon faktiskt och bar på en pinne, som fick agera som enbensstativ.
Porträttfotografering
Idag var det porträttfotografering. Eller, inte bara det. Jag fixade makeup och hår också... Väldigt roligt, väldigt kreativt, och väldigt givande. Det är ju kontrollfreaken number uno här, och nu fick jag det som jag ville... Nej, skämt åsido. Personen framför kameran var min makes ena faster faktiskt. Kändes skönt då det är en form av bekräftelse på hela det här jag håller på att starta. En tilltro.
När det kommer till porträttfotografering så är det väldigt olika svårigheterna i ålderskategorierna, även om det är samma genre... När det kommer till de yngre så är det detta: Bebisar har faktiskt väldigt stor vilja - och riskerar att bebisen inte alls vill. (Ont i magen, hunger, full blöja etc etc). Med barn - helt ärligt, de är inte stilla... Alls... Och det där med att titta i kameran? Nja. Jag lämnar det där. Fotade en tonåring häromdagen, men då kan det vara ganska "inövat" De har ju liksom teknologin med sig. Och vuxna... De är väldigt självmedvetna. Och självkritiska. Barn ler kanske inte på kommando alla gånger, men vuxna så kan det bli en aningens krystat och stelt. Och det charmiga sneda leendet, rynkade näsan och grimaser är inte alls lika uppskattat att få på sig själv som vuxen än om man får det på sitt barn...
Eftersom jag fixade makeup och hår så drog det ju lite på tiden, och själva fotograferingen blev en aningens för kort. När mitt motiv väl slappnat av så pass framför kameran så var det nästan dags packa ihop. Men, jag har plockat ut cirka 60 kort i första gallringen, och ska sedan dela upp dem och till sist kolla om någon bildbearbetning behövs.
Tandläkarbesöket över!
Det stora besöket gick bra. Hann knappt säga hej och hoppa upp i stolen innan hon berättade den stora nyheten om den lösa tanden. Första gången hon satt själv i den där stolen. Så stor hon har blivit! Och lång! Hon släppte knappt armstöden dock, så lite nervös var hon ändå... Allt såg fint ut, lillebror sov sig igenom hela besöket (tackochlov!) tanden fick stanna kvar med uppmaning om att vickas på och hon fick välja vad hon ville ur leksaklådan... Snart kommer visst tand nummer två kunna vickas på också, men vi får se när det blir.
Tandläkarbesök
Just i detta nu finns en liten smånervös flicka som snart ska iväg till tandläkaren. Har just borstat tänderna inför besöket. Varje år runt födelsedagen så är det kontroll, och denna gånga har hon annat än nya tänder att visa upp... Sin lösa tand! Vi har försökt få henne att vicka på den i flera veckor nu, så den trillar ut någon gång... Men hon vill ha den kvar...Nå, tandläkaren kanske kan övertala henne eller rent av dra ut den? Hoppas på något i alla fall, vill inte att den undre ska skadas...
3 år sedan branden & livet efter.
Har en privat bildsida, bilddagboken (Jag vet att de bytt namn, men det kommer alltid heta så. Punkt), där jag har bilder på familjen. Och med den så visar den små bilder om vad man gjorde just det datumet idag som hände för några år sedan. Både på gott och ont. Kikade in där nu, och hittade en bild och en (lång) text om detta:
"Igår somnade jag vid S godnattsaga.. vaknar 23.50 att folk skriker utanför.
Vad är det dom skriker- det går liksom inte upp för mig trots att jag hör orden.
"DET BRINNER!" Jag sliter upp fönstret och när folk ser mig så skriker de mer,
"Det brinner, ni MÅSTE UT NU!"
Jag tittar ned och känner röklukten innan jag ser den.
Det är från grannen på tredje våningen, då vi bor på fjärde.. Röken väller ut från balkongen.
Jag rusar in igen och skriker åt sambon, och springer till dörren och tittar genom nyckelhålet- rök i gången men inte allt för svart. Röken är i vår lägenhet, lukten känns i hallen redan.
Öppnar och skriker åt mina övriga grannar så högt jag kan. Börjar höra dörrar som öppnas efter några minuter, och jag kände att de får fortsätta meddelandet till övriga. Springer in och ringer 112.
"112 vad är det som har hänt"
- Det brinner! (shit vad dumt, inte - Jag är på X i Karlstad)
Men hon har redan fattat, jag med under tiden av samtalet- att de som skrikit från marken nog ringt innan,
"Befinner du dig i huset?"
-Ja, i våningen ovanför!
Jag hör henne dra efter andan. Hjälp var på väg och hon sa att vi skulle ta oss ut så fort som möjligt.
Under tiden så ställer jag in osten vi hade till pitabröden som vi tidigare åt på kvällen- som jag somnade ifrån.
Hur dumt är inte det? Men jag var mekanisk, då jag inte kunde göra något då jag var i telefonen.
Jag sprang även och hämtade min ring, en äkta sak som jag fått från sambon, ett arvegods från hans mormor..
Under tiden så har sambon sprungit över till grannen mitt emot då han fick för sig att det var på hennes balkong. Hon fattade ingenting när hon stod där i nattlinnet.
Jag springer och kollar ut ur fönstret igen, röken är värre, och ser sambon och grannen lutade sig över, och det kommer ett stort rökmoln rätt över dem. Det var som att se på film.. Folk skriker från gatan.
Jag försöker väcka lillan, och hon sov förengångs inte i pyjamas, utan byxor skulle på och en tröja.
Sprang och ryckte ut mitt täcke från den bäddade sängen- som man rycker en duk från dukat bord. Underliga tankar man får i krissituationer. Jag sveper den runt min dotter för att hon inte ska andas in rök, men det lilla ansiktet kom fram ändå. Inga strumpor- hann inte
Jag slet ned väskan som jag hängt lägligt tidigare under kvällen och svepte med en av smyckesboxarna med de äkta smyckena med sentimentala minnen och letade efter externa minnet med alla tusentals foton.
Hittade det inte men sambon kom upp igen efter att ha bankat på alla dörrar och öppnat den låsta porten nere.
Han var något mer praktisk och raffsade upp en mobilladdare och bankdosorna.
Jag tror det var här jag tittade ut en sista gång genom fönstret och nu var det som en stor orange oval som lyste ut i mörkret- elden hade verkligen tagit sig!
Nu skrek folk ännu mer- som att jag var dum DU MÅSTE UT NUUUU!
Men de visste nog inte om röken i gången- att det ibland kan vara bättre att stanna kvar, sätta sig i säkerhet inne för att inte få i sig giftig rök.
Jag är så dubbel- för jag var säker på att skulle det nu hända något katastrof på en sekund så skulle vi kunna springa ut på balkongen som var på andra sidan branden ( dumt det med då jag inte visste hur stort elden spridit sig, men då jag bara sett folk på andra sidan så blev det bara så.)
Brandkåren var påväg och kunde få ned oss med stege om så behövdes.
Vi sprang ut, efter något som för mig verkat i en evighet min inte kunde tagit något mer än några minuter egentligen, så sprang vi ned för trapporna alla tre,
Jag, sambon och våran insvepta dotter.
Vi mötte brandmännen i trappen- precis när de ska sätta någon nyckel i dörren för att få upp den. Aktade oss för slangen och kom slutligen ut.
Brandman rusade fram , och då vi hade barn med oss så fick vi sätta os i en av brandmansbilarna. Mörkt och regn hjälpte ju inte humöret direkt. I bilen började jag hosta av röken, och ögonen sved.
Sambon berättade att han ringt på hos gubben som bodde i lägenheten och ingen svarade, han testade öppna dörren som oftast är öppen- och det kommit massa ut massa rök, så han stängde den igen.
Stor folksamling ute.
Det kom brandmän ibland och rapporterade till oss..
De hade inte hittat någon inne. de hade börjat i soffan.
Jag blev så lättad, för jag hade mer eller mindre önskat den mannen som bodde i den brinnande lägenheten död bara några timmar innan.
Jag blev så lättad! Nån minut senare öppnades en dörr, och jag hör genom allt oväsen gubbens röst. Vänder mig om och ser att han står och pratar med en polis, full som ett svin.
Jag blev så obeskrivligt arg!
Han hade varit ute hela tiden!
Ambulans personal kom, dottern fick en liten nalle.
Hon var ovanligt tyst och blek och bara tittade på alla människor genom den regniga rutan, och alla blåljus som blinkade. Hon var trött och började gråta- ville inte alls vara i bilen. Inte lätt att trösta.
Efter ett tag fick vi komma ut, och de kom nån ny och sa att de inte hittat någon- vi vet sa vi, för han står bakom oss. De blev förvånade och tittade dit vi sagt.
Gubben står kvar, och vi får då höra att de lagt märke till honom, för de hade sett honom gå runt och titta med den övriga folkhopen. Och han hade inte ens gett sig till känna!
En brandman följde oss upp- för att se om vi hade rökskador.
Vi fick stanna och order om att vänta lite innan vi skulle ställa upp alla fönster och vädra ut.¨
Väl inne och lämnade så blev man som handfallen.
det hade kommit en del "tänk om.." nere i bilen, men inget mot nu.
In i duschen så man hade en lätt touch av grillning , men tänkte inte på att ta håret- som också luktade..
Det var ju inte bara att lägga sig, dottern var ju vaken nu, och man var ju adrenalinpigg.
Sambon berättade att de tittat ut genom fönstret på brandmännen, och en hade tittat upp och sen hade alla tittat upp.. Dottern vinkade- och alla ställde sig då och vinkade tillbaka!
De fick en släng kyss då ...
Blev några timmar av Pippi Långstrump. Hon fick tillomed ha flaskan i soffan..
skickade iväg ett sms till min lärare att jag nog inte skulle komma "idag".
men när jag sedan vaknade av sambons tele så hörde jag hela tiden
"det brinner!" så det var bara att gå upp- hörde hela tiden frasen och alla "tänk om" .
Väl i skolan så kom en annan lärare-" Ja jag hörde att du varit på grillparty, du ser trött ut"'
Och senare fick jag höra att flera av mina klasskompis undrat och blivit irriterade på mig, då jag skulle skylla mig själv om jag var trött och inte kom!
Hallå!
Några vet, men får väl dra det på fredag eller så.
Var inne på morgonen på NWT och får då lite chockat veta att branden startat 23.30.
20 minuter hade det hunnit brinna!! förstår ni vilka lågor det blir på det?
Sett filmer där de testat med ett rum.. de första typ 5 minuterna går det rätt sakta sen går det bara utför!
Vinden låg på hårt igår, bort från vårt fönster- så det gjorde att vi inte kände något då, men grannen på andra sidan om våran gång märkte så det var de som stod och skrek!
Tack gode gud för grannar. Hade inte de märkt det så skulle det blivit mycket mycket värre!!!
Jag försöker nu slå undan alla "tänk om" och anklagelser på mig själv. Inte lätt.. lite jobbigt då folk i klassen tog så lätt på det- när jag började prata så kom det liksom inte ut så de kändes som de inte var intresserad- "grillparty"..
Jag får för mig att jag hör brandlarm hela tiden. Sovit ytterst lite.
Jag är glad att vi inte skadades mer än lite rök- eller hur man nu ska uttrycka det, men jag vill ALDRIG vara med om detta igen! Skräcken av att veta att man är lägenheten ovanför, då rök stiger och elden klättrar..
Paniken, speciellt över S.. USCH! Kan aldrig få tillbaka min lillflicka!
Inte foton heller- men kan ju iallafall skapa nya minnen!
ja.. man har fått lite perspektiv.
Det känns som jag får lite sådana är bitchslaps rätt i ansiktet av livet och verkligheten ibland....... Jag känner att jag älskar min familj så mycket.
haha var tillomed ytterst nära på att fria till sambon med.. men nej.. sånt får vänta
Nu orkar jag inte skriva mer "
Vad är det dom skriker- det går liksom inte upp för mig trots att jag hör orden.
"DET BRINNER!" Jag sliter upp fönstret och när folk ser mig så skriker de mer,
"Det brinner, ni MÅSTE UT NU!"
Jag tittar ned och känner röklukten innan jag ser den.
Det är från grannen på tredje våningen, då vi bor på fjärde.. Röken väller ut från balkongen.
Jag rusar in igen och skriker åt sambon, och springer till dörren och tittar genom nyckelhålet- rök i gången men inte allt för svart. Röken är i vår lägenhet, lukten känns i hallen redan.
Öppnar och skriker åt mina övriga grannar så högt jag kan. Börjar höra dörrar som öppnas efter några minuter, och jag kände att de får fortsätta meddelandet till övriga. Springer in och ringer 112.
"112 vad är det som har hänt"
- Det brinner! (shit vad dumt, inte - Jag är på X i Karlstad)
Men hon har redan fattat, jag med under tiden av samtalet- att de som skrikit från marken nog ringt innan,
"Befinner du dig i huset?"
-Ja, i våningen ovanför!
Jag hör henne dra efter andan. Hjälp var på väg och hon sa att vi skulle ta oss ut så fort som möjligt.
Under tiden så ställer jag in osten vi hade till pitabröden som vi tidigare åt på kvällen- som jag somnade ifrån.
Hur dumt är inte det? Men jag var mekanisk, då jag inte kunde göra något då jag var i telefonen.
Jag sprang även och hämtade min ring, en äkta sak som jag fått från sambon, ett arvegods från hans mormor..
Under tiden så har sambon sprungit över till grannen mitt emot då han fick för sig att det var på hennes balkong. Hon fattade ingenting när hon stod där i nattlinnet.
Jag springer och kollar ut ur fönstret igen, röken är värre, och ser sambon och grannen lutade sig över, och det kommer ett stort rökmoln rätt över dem. Det var som att se på film.. Folk skriker från gatan.
Jag försöker väcka lillan, och hon sov förengångs inte i pyjamas, utan byxor skulle på och en tröja.
Sprang och ryckte ut mitt täcke från den bäddade sängen- som man rycker en duk från dukat bord. Underliga tankar man får i krissituationer. Jag sveper den runt min dotter för att hon inte ska andas in rök, men det lilla ansiktet kom fram ändå. Inga strumpor- hann inte
Jag slet ned väskan som jag hängt lägligt tidigare under kvällen och svepte med en av smyckesboxarna med de äkta smyckena med sentimentala minnen och letade efter externa minnet med alla tusentals foton.
Hittade det inte men sambon kom upp igen efter att ha bankat på alla dörrar och öppnat den låsta porten nere.
Han var något mer praktisk och raffsade upp en mobilladdare och bankdosorna.
Jag tror det var här jag tittade ut en sista gång genom fönstret och nu var det som en stor orange oval som lyste ut i mörkret- elden hade verkligen tagit sig!
Nu skrek folk ännu mer- som att jag var dum DU MÅSTE UT NUUUU!
Men de visste nog inte om röken i gången- att det ibland kan vara bättre att stanna kvar, sätta sig i säkerhet inne för att inte få i sig giftig rök.
Jag är så dubbel- för jag var säker på att skulle det nu hända något katastrof på en sekund så skulle vi kunna springa ut på balkongen som var på andra sidan branden ( dumt det med då jag inte visste hur stort elden spridit sig, men då jag bara sett folk på andra sidan så blev det bara så.)
Brandkåren var påväg och kunde få ned oss med stege om så behövdes.
Vi sprang ut, efter något som för mig verkat i en evighet min inte kunde tagit något mer än några minuter egentligen, så sprang vi ned för trapporna alla tre,
Jag, sambon och våran insvepta dotter.
Vi mötte brandmännen i trappen- precis när de ska sätta någon nyckel i dörren för att få upp den. Aktade oss för slangen och kom slutligen ut.
Brandman rusade fram , och då vi hade barn med oss så fick vi sätta os i en av brandmansbilarna. Mörkt och regn hjälpte ju inte humöret direkt. I bilen började jag hosta av röken, och ögonen sved.
Sambon berättade att han ringt på hos gubben som bodde i lägenheten och ingen svarade, han testade öppna dörren som oftast är öppen- och det kommit massa ut massa rök, så han stängde den igen.
Stor folksamling ute.
Det kom brandmän ibland och rapporterade till oss..
De hade inte hittat någon inne. de hade börjat i soffan.
Jag blev så lättad, för jag hade mer eller mindre önskat den mannen som bodde i den brinnande lägenheten död bara några timmar innan.
Jag blev så lättad! Nån minut senare öppnades en dörr, och jag hör genom allt oväsen gubbens röst. Vänder mig om och ser att han står och pratar med en polis, full som ett svin.
Jag blev så obeskrivligt arg!
Han hade varit ute hela tiden!
Ambulans personal kom, dottern fick en liten nalle.
Hon var ovanligt tyst och blek och bara tittade på alla människor genom den regniga rutan, och alla blåljus som blinkade. Hon var trött och började gråta- ville inte alls vara i bilen. Inte lätt att trösta.
Efter ett tag fick vi komma ut, och de kom nån ny och sa att de inte hittat någon- vi vet sa vi, för han står bakom oss. De blev förvånade och tittade dit vi sagt.
Gubben står kvar, och vi får då höra att de lagt märke till honom, för de hade sett honom gå runt och titta med den övriga folkhopen. Och han hade inte ens gett sig till känna!
En brandman följde oss upp- för att se om vi hade rökskador.
Vi fick stanna och order om att vänta lite innan vi skulle ställa upp alla fönster och vädra ut.¨
Väl inne och lämnade så blev man som handfallen.
det hade kommit en del "tänk om.." nere i bilen, men inget mot nu.
In i duschen så man hade en lätt touch av grillning , men tänkte inte på att ta håret- som också luktade..
Det var ju inte bara att lägga sig, dottern var ju vaken nu, och man var ju adrenalinpigg.
Sambon berättade att de tittat ut genom fönstret på brandmännen, och en hade tittat upp och sen hade alla tittat upp.. Dottern vinkade- och alla ställde sig då och vinkade tillbaka!
De fick en släng kyss då ...
Blev några timmar av Pippi Långstrump. Hon fick tillomed ha flaskan i soffan..
skickade iväg ett sms till min lärare att jag nog inte skulle komma "idag".
men när jag sedan vaknade av sambons tele så hörde jag hela tiden
"det brinner!" så det var bara att gå upp- hörde hela tiden frasen och alla "tänk om" .
Väl i skolan så kom en annan lärare-" Ja jag hörde att du varit på grillparty, du ser trött ut"'
Och senare fick jag höra att flera av mina klasskompis undrat och blivit irriterade på mig, då jag skulle skylla mig själv om jag var trött och inte kom!
Hallå!
Några vet, men får väl dra det på fredag eller så.
Var inne på morgonen på NWT och får då lite chockat veta att branden startat 23.30.
20 minuter hade det hunnit brinna!! förstår ni vilka lågor det blir på det?
Sett filmer där de testat med ett rum.. de första typ 5 minuterna går det rätt sakta sen går det bara utför!
Vinden låg på hårt igår, bort från vårt fönster- så det gjorde att vi inte kände något då, men grannen på andra sidan om våran gång märkte så det var de som stod och skrek!
Tack gode gud för grannar. Hade inte de märkt det så skulle det blivit mycket mycket värre!!!
Jag försöker nu slå undan alla "tänk om" och anklagelser på mig själv. Inte lätt.. lite jobbigt då folk i klassen tog så lätt på det- när jag började prata så kom det liksom inte ut så de kändes som de inte var intresserad- "grillparty"..
Jag får för mig att jag hör brandlarm hela tiden. Sovit ytterst lite.
Jag är glad att vi inte skadades mer än lite rök- eller hur man nu ska uttrycka det, men jag vill ALDRIG vara med om detta igen! Skräcken av att veta att man är lägenheten ovanför, då rök stiger och elden klättrar..
Paniken, speciellt över S.. USCH! Kan aldrig få tillbaka min lillflicka!
Inte foton heller- men kan ju iallafall skapa nya minnen!
ja.. man har fått lite perspektiv.
Det känns som jag får lite sådana är bitchslaps rätt i ansiktet av livet och verkligheten ibland....... Jag känner att jag älskar min familj så mycket.
haha var tillomed ytterst nära på att fria till sambon med.. men nej.. sånt får vänta
Nu orkar jag inte skriva mer "
Skrev detta för att skriva av mig. Lite ändrat om plats och namn, samt några slarvfel - men annars har ni det från den där dagen. Vad fort man glömmer. Eller förtränger är väl ett bättre ord. Känns som en dröm - att det aldrig hänt. Inte oss. Gubben, en man med grava missbrukarproblem och vänner med samma "intressen" gjorde upp och ned i trapporna väldigt olustiga. Någon gång hittade vi en helt utslagen kvinna, snarkandes där vi ställde vår barnvagn. Vi hörde hur han slog och skrek en annan. Den kvinnan kunde plötsligt öppna dörren när man kom och gick förbi och stirrade eller sa massor av konstiga ord. Och frågade om vi sett mannen... Vi kom in, jag och dottern, porten slog igen - och jag höll emot den lite då dottern inte skulle blir rädd då den slog igen ganska hårt. När vi var på väg upp dundrar han ut. Cirka två meter lång, grov man ställde sig och skällde ut oss... För att "vi slog i dörren hela tiden". Den dagen då branden utbröt så kom vi hem, och mannen hade gått uppför trapporna till oss - och satt och rökte! Maken, då sambo, fick ringa till kvinnohuset där kvinnan var - då hon hade nyckeln till lägenheten... Ja, ni kanske förstår att det var rätt... Komplicerat...
Hela hans lägenhet var totalförstörd. Ibland gick man förbi när hyresbolaget renoverade om. Golvet var helt uppbrutet, väggarna var svarta. Balkongräcket var svart, och inga glas i fönstren. Han fick inte bo kvar om man säger så. Vi flyttade också, till dit vi bor nu. Närmare marken... Har sett den mannen någon gång. Jag blir lika arg varje gång, vill bara gå fram och skrika till honom vilken usel människa han är... Nu är vi lyckliga att inte förlorat något annat än "tryggheten". En upplevelse som lever kvar i bakhuvudet som man helst ville radera. Skräck kan verkligen prägla den man blir. Att gå förbi den där dörren efter branden varje dag kändes inte alls roligt.
Ironiskt nog flyttade en bekant in i just den lägenheten senare. Nyrenoverat då givetvis. Senare utvecklades det från "bekant" till "vän" och jag har varit inne hos dem. Första gången, att stå och titta på ytterdörren kändes lite surrealistiskt, men efter det - ingenting direkt. Också konstigt.
Känns skönt att skriva av sig har alltid tyckt. Även om man kanske aldrig läser det igen. Detta tyckte jag var så pass viktigt - att kunna läsa det senare. Om man vill. Men tror inte jag har gjort det, förens nu. Jag inse vad mycket som har hänt sen "då". Vad mycket rikare mitt liv är. Jag har sett min lilla flicka blivit stor. Jag har pluggat klart till ännu en yrkesexamen. Min son föddes, och jag har sett hans utveckling. Jag och sambon är nu jag och maken... Saker som man då önskade sig i fantasin men som man inte riktigt visste om det skulle hända har hänt och blivit verklighet... Jag är så himla lyckligt lottad, och jag har aldrig varit så här trygg och lycklig i mitt liv. Peppar peppar, men så är det. Nu ska jag gå in och pussa mina barn, fastän de sover. Och peppar peppar, så hoppas jag de fortsätter sova då jag tänkt göra likadant... Och, ironiskt nog, så är klockan nu 23.51...
Var rädda om er och era nära. Det är jag!
Släktkalas
Då var även släktkalaset över för detta år! Serverade samma som igår, men mera kaffe. Gjorde en ny rosa prinsesstårta, men dekorerade den lite annorlunda. En kaksort till, drömmar, låg på kakfaten. Alla åt och ingen klagade i alla fall... Lillan fick en massa nya leksaker, bland annat någon Hello Kitty"dansmatta" och ytterligare fler Barbies. En sjöjungfru som byter hårfärg efter temperatur. Även några vettiga men "tråkiga" presenter som kläder... Vi måste verkligen sätta oss och gå igenom hennes rum och rensa ur lite. Alldeles för mycket saker där inne... Vi får ta och göra det imorgon. Vi har sagt att hon inte får packa upp sina nya saker förens något annat plockats ned.
Vad jag börjar få längtan efter hus nu. Speciellt när en kompis är i köparsvängen just nu, något hus på över 200 kvadrat är på tapeten... Dreggel... Fantiserar just nu om ett hus - med en stor groventré- där alla sportsaker och utomhusleksaker kan stå... De kryper fram överallt här hemma. Snubblar över fotbollar, innebandyklubbor, krocket, fotbollskor... Jag kan fylla på den listan... Och ett stort kök... Har bakat endel de senaste dagarna, och insett att jag saknat det. Med massa skåp, som alla baktillbehör kan stå... Dreggel dreggel...
"Du älskling, ska du verkligen äta mera glass nu?"
När vi bytte om för Lillans barnkalas drog maken på sig en svart skjorta. Det är väl ett av de få plagg som vi har lika, bortsett jeans.
Maken: "Men, vad tight den här är! Jag måste ha tagit en av dina..."
Jag: "Det ser inte ut som en av mina, vänta lite..."
Jag kikar i nacken, och där bekräftar Dressmanlappen mitt tidigare påstående. Vilket jag kan ha poängterat i en mer sarkastisk ton.
Maken: "Äh, då måste den ha krympt i tvätten..."
...
Ja, men säker älskling... Säkert... Tvättmaskinen krympte den... K r y m p t e. . .
5 ÅR!
Nu har min älskade dotter fyllt 5 år! Herregud, jag är mamma till en femåring! Vad stor hon har blivit, och vad fort åren har gått... Hon kan göra sig egen smörgås, blanda sin egen obo'y, duscha själv, skriva sitt namn, cykla utan stödhjul och fått en lös tand... Allt detta innan femårsåldern. Hon är en bestämd liten dam, väldigt lillgammal. Älskar Barbie och My Little pony. Smycken och saker som glittrar likaså. Färgen nummer ett är fortfarande rosa. Hon är också en väldigt snäll storasyster och matte. Något för uppkäftig för oss föräldrar, men det är väl egentligen bara att vänja sig... Om några blinkningar så är hon en tonåring...
Idag var det alltså barnkalaset. VI hämtade nycklar till lokalen och pyntade igår. Jag hade bakat en rosa prinsesstårta till henne. Det där med ljus ovanpå en marsangräddskupol var lite... Vingligt... Annat som serverades var morotsmuffins med citronkräm, chokladbollar, kolakakor, chocolate chip cookies, bullar och vattenmelon. Smultron och hallonläsk. Lite lekar som heta stolen, dansstopp, ringdans tillsammans med disco, ansiktsmålning och popcorn. Avslutade med fiskdamm.
Imorgon är det dags för en ny prinsesstårta för då är det släktkalas...
Än blommar det...
Kungligt besök, återträffar & liten nostalgitripp!
Vår lilla flicka älskar prinsessor. Som typ alla små flickor gör... Så när vi fick reda på att kungen och drottningen skulle besöka vår stad så var det liksom givet att vi skulle dit. Så maken slutade tidigare, och kom och hämtade oss, för att sedan köra tillbaka till jobbet och parkera där... Hela inre city var nedstängt för trafik. Men vi fick alltså extremt nära ändå. Vi kom väldigt lagom ändå.
Ingen aning vem han är, men han meddelade att kungaparet skulle bli sena. En kvart... Precis man vill höra när man har två små med sig... Hade han haft några dagars stubb där hade han varit riktigt snygg... Jag är gift, inte blind... Och så är jag ju en sucker för kostym... Undrar vart han har köpt den skjortan?
Ajabaja ja, kungen... De kom tillslut. Kändes faktiskt inte som det tog så lång tid ändå. Enda dåliga var att de "kom in" på torget och stod på en väldigt låg plattform eller vad det nu var. Man såg bara huvudena. Och så satte de sig ned, vad jag förstod det som. Lillan satt på sin fars axlar, men det hjälpte föga... Två talare innan vilket jag kände att jag helst ville ta upp sonen och vandra iväg. Men som tur var stannade jag på min plats för efter det kom han...
Lookielookie, vem som tittar in i min "lilla" kamera... Och inte bara ett tillfälle utan...
...Två...
... Tre... Olika tidpunkter... Som jag publicerar här alltså... Kanske för att en stor svart kamera hålls högt uppe på ett par taniga armar. Eftersom jag inte ens mäter 160 centimeter, så ställde jag mig på Lillans ståplatta och höll sedan upp kameran al'a konsertstyle. Jag älskar min vinkelbara skärm och mitt objektiv, kan jag ju speciellt säga efter idag! Och detta är väl första gången jag fotat en "kändis" med en ordentlig kamera. Och som ni ser så satsar jag högt, och börjar med ingen mindre än Sveriges egen kung...
Förövrigt, så stod mina gamla restauranglärare och serverade kaffe och tårta samt saft! Stod aniskte mot ansikte med en, och jag prövade försiktigt namnet jag hade i minnet. Och det stämde. Hon påstod sig känna igen mig också, men hah, det tror jag vad jag vill om. Tog studenten -07 så det var ju ett tag sedan... Hon undrade hur många barn jag hade nu, och kikade ned på de mina. Så kanske, det gick ju väldigt fort det här med att få barn efter studenten... Så, möjligtvis... Vi kom in på en sidoväg och fick det absolut sista två tårtbitarna utav över 5000 bitar... Inte så illa. Men så hörde jag gråt bakom mig, och såg en liten flicka som var jätte ledsen över att det inte fanns mer. Lillan ville inte ha någon tårta (!?) och sonen vet knappt vad det är så det gör detsamma. Så jag vände tillbaka och gav henne min bit. Bara för att gå några meter och maken tappar sin (!) över kullerstenarna. Lyckligtvis så gick i alla fall halva att rädda som inte nuddat marken då tallriken faktiskt hamnade på rätt sida upp...
Mötte alla möjliga människor från det förflutna idag. Mötte Malin, en som jag gick i gymnasiet med apropå restaurang där. Vi fick våra första med några månaders mellanrum. Hon kom med sin nya bebis, bara några dagar gammal. Sååå liten! Såg en annan människa som jag inte sett på typ 10 år... Minst. Usch, vilken plågoris det var! Mötte en mamma som jag bekantade mig med från gårdagens shoppingrajd! Liten värld när man ses 24 timmar senare. Med ungefär samma folkmängd runt oss också... Sen lite annat löst folk, och det var allt från nostalgi, avsky och glädje... Ute på Bergvik senare hade vi samma runda som en annan dagis familj... Först affären, restaurangen, Ica Maxi, och när vi klev i bilen så klev de på bussen... Och vi kom faktiskt hem samtidigt också...
Så, detta var en liten del av min dag. Någon annan som sett kungaparet idag?
Kalasförberedelser
Sitter med kalasförberedelser för helgens kalas. Bokade lokalen för 3 månader sedan, och nyckeln ska hämtas imorgon. Sitter med inköpslistan av det sista, och försöker få bekräftat av några få som är inbjudna om de kommer eller inte. Har inte hört något trots att osa var den 18/8. Smått störande, men så är det väl oftast. Någon ska väl gå fel. Något barn skulle till sin mamma och kunde inte komma, ett annat barn är snorig och febrig.
Presenter är köpta, mer än vad jag tänkt. Som vanligt. Funderar på lekar, och vad som ska bakas... Vart vi har saker sen sist, typ ballongpumpen som inte använts sedan dopet... Sådana saker. Någon som har något supertips till ett femårskalas som man inte får missa?
Kattungelekar - Jourhem Djurskyddet Karlstad
Igår gick jag och Lillan hem till en fd. granne som nu har flyttat tillbaka till området. Hon skickade ett mms på en riktigt liten sötsak, men jag missförstod först och trodde inte hon hade dem hemma. Men sen kom ett sms undrade senare om vi inte ville komma och leka med några kattungar! Och då föll polletten ned, att de faktiskt var hemma hos henne. Det visade sig att hon är jourhem till Djurskyddet här i Karlstad. Hon har varit det tidigare också. Det var en kattmamma som placerat sig ganska så olägligt under en pizzeria för att få sina ungar. Men, det tog visst ett par dagar att få fram alla, men det ska visst ha slutat lyckligt som tur var!
Så nu har Helena denna kattmamma och hennes fyra kattungar hemma hos sig tills dess att de uppskattas vara 12 veckor gamla och de kan få nya hem. En svart och tre randiga. Jag tycker det är väldigt fint av Helena, visste faktiskt inte ens att det var en möjlighet att göra såhär. Så synd att maken är allergisk mot katter! Har växt upp med både hund och katt, och kattungar är verkligen bedårande. Synd att de inte är små längre, och Helena får det ju lite "roligare" när hon bara har just denna korta men intensiva period... Dessa var dock inte så gosiga utan ville mest leka. Helst hela tiden. Önskat jag fotat dem tidigare... Men men. Man kan inte få allt.
Himla mysigt blev det i alla fall, och Lillan var väldigt glad. Idag vet jag inte hur många gånger hon frågat när vi ska hälsa på kattungarna igen!
Barnens hus: Konkurs.
För någon kväll sen kom maken hem sent. Jag låg och läste en bok i väntan på att han skulle komma hem, och han sitter med telefonen och läser tidningen. Han berättar plötsligt att Barnens Hus ska läggas ned! Jag hade max 10 sidor kvar av boken kunde inte alls längre koncentrera mig på texten, utan gick i huvudet igenom alla avdelningar i leksaksaffären... Mass smsade vännerna i "barnkategorin" så de inte skulle gå miste om något.
En som intresserade sig var Linn. Så idag så satte vi oss i bilen och var där strax vid 10. De hade inte börjat släppa in än och då såg det ut såhär...
Ser ni huvudena? Ni som sett detta på riktigt i Karlstad kan ju fatta kön... Vi misströstade lite, och resonerade litye att det kan nog vara värt att betala fullpris på leksakerna i en annan affär. Men så plötsligt öppnade sig portarna och folket började rassla in...
Då sa vi "Det verkar ju gå rätt fort detta"... Så vi stod kvar...
Ser ni människorna till höger, dra bort en handfull av dem, så stod vi där. Både jag och Linns dotter tröttnade och gick några varv runt och runt istället. Vi stod i kön i totalt två timmar! Hade vi vetat det hade vi lätt skippat det. Men när man väl stått en stund tänkte man bara "Jag ska fan ta och komma in..." Och köpa vad fan som helst, jag skulle inte komma därifrån tomhänt...
Jag och lilla T gick in till djuraffären och köpte glass... Mmm, jag vet. Jag är så jävla smart. Och bäst... De sålde tyvärr ingen dricka men bjöd på glass. De hämtade till och med plastmuggar så jag kunde ta ut vatten till Linn från köket... Stor eloge till dem! Fågel, Fisk & Mittemellan eller vad det stället nu heter.
Dagens överraskning: Kbab bjuder på Glass!
Min mamma kom på besök idag, och efter att vi hämtat barnen på dagis gick vi ut på promenad. Gick till en gård här på området. Såg något färgglatt komma i ögonvrån på håll och blev förvånad när jag såg att det var hyresbolagets golfbil med ballonger. Såg att den kom mot oss så jag låtsades fota vovven. Var inte beredd på att de körde upp vid oss och frågade:
"Vill ni ha glass?"
Eh... Ja!
(okej, fokuseringen gick åt skogen, men höll i glass samtidigt)
Två smaker från Cornetto: en med jordgubb och en med choklad. Sonen fick choklad och vi andra jordgubb.
Sen åkte de. Men de cirkulerar här på området märkte jag sedan. Ni kanske minns detta om biobiljetterna? Och sen har jag glömt att visa om de där bananerna i trädet. Få leta fram de bilderna..
Sonen äter väl kanske enligt "regelboken", så mormor hjälpte till att städa upp. Voffen fick sig en bit av våfflan.
Sen gav hon tillbaka glassen till sonen... Kolla den blicken!
Ur barnamun: Dotter snart 5 år
Denna morgon kom min dotter fram till mig.
"Mamma, jag har en present till dig".
Och la dessa tre mynt i min hand.
"Jag vill tacka dig för semestern.
Det är också för att vi ska laga bilen.
Och för att jag ska få ha kalas.
Det är till dig och pappa!"
Sen gav hon mig en kram...
Skriva om?
Vad vill NI att jag skriver lite mer om? Är inte inne i en "period" just nu, inte "fixerad" vid så att säga.
Söndag
Igår var vi ute på ett utflyktsäventyr. Då strålade solen. Idag har det mest varit grått och regnat. Det varierar, svenska vädret... Idag har vi handlat lite till dotterns kommande kalas. Hon ska nämligen fylla hela 5 år denna vecka! Och helt okaraktäristiskt av mig så har jag faktiskt inte planerat detta i minsta detalj... Känns smått stressigt när jag tänker på det. Hon har beställt prinsesstårtor också. Hu, det är för sött för mig... Och alldeles för stor brist på choklad för att vara i min smak...
Maken åkte iväg på en spontanmatch 7 ½ mil bort... Hoppas det regnar på dem! Dottern drog på sig regnstället och sprang ut i ösregnet. Sonen går och tuggar gnager på en skalad morot och jag sitter här. Och funderar på vad man ska hitta på...
Förpuppad?
För inte så länge sedan så skulle jag gå ut och plocka in lite basilika till maten jag lagade. Många blad hade fula hål och halvätna, men hittade aldrig några kryp. Basilikan har alltid klarat sig väldigt bra alla år jag odlat. Så jag fattade inte riktigt varför det blev så. Men, så tog jag ett blad och något varmt, mjukt och klämvänligt satt på under sidan. Stirrade ned, och en stor fet illgrön hårig larv satt där. Hu, jag ryser fortfarande äcklat när jag tänker på den. Hur som haver hade jag inte tid att fota.
När jag några dagar senare skulle ut och fota den, så var den spårlöst borta. Nya blad kom, men inga av dem blev fula. Larven verkade vara borta. Så nu, skulle jag gå och ta och tvätta av en annan växt som står på golvet då det såg ut som det var fågelbajs på ett av bladen. Men så såg jag att det var detta istället... Typ samma storlek som larven hade. Men, växten står över 1 ½ meter ifrån basilikan. Och då är det höjdskillnader på krukorna med. Så, är det en blivande "fjäril" (eller vad det nu blir?) Eller är det en väldigt hängiven elak spindel?
Supersnabb broccolisoppa med touch av basilika!
Oj, vad länge sedan det var något matigt här inne på bloggen. Nog för att jag har lagat, men jag har inte haft så mycket inspiration. Varken för att laga, experimentera eller fota det sen. Fort i är väl mottot. Men, nu fick jag lusten tillbaka. Maken stod och fjäskade för barnen framför plättlaggen igår. Och efter en weekend med inte allt för många nyttigheter så kände jag bara att det fick vara nog. Så jag tog en platta bredvid och började höfta. Aldrig gjort broccolisoppa faktiskt, brukar inte äta soppa direkt heller för den delen, det är typ bara de senaste åren som jag upptäckt broccoli... Jag har väl blivit vuxen antar jag... Har ni också lust att prova typ världens snabbaste soppa så gör såhär (på en höft):
Broccoli
Vatten
Crème fraiche
Persiljekvistar
Basilika
Salt, peppar, lökpulver
Koka upp vatten, och lägg i lite fryst broccoli. Bara så de täcker, så nyttigheterna inte försvinner med vattnet sen. Koka broccoli buketterna ett par-tre minuter. Tuggmotstånd ska det vara. Häll av 90 % av vattnet. Jag vill ha en tjockare matigare soppa, men spar för all del mer vatten om du föredrar det simmigare. Mixa ihop. Klicka i crème fraiche, ett par kvistar persilja och ett gäng med basilikablad. Lite svartpeppar och lökpulver. Mixa igen. Häll upp i barnens tallrikar, sen kan du salta och blanda till dig själv och de vuxna. Salt är inte bra för njurarna för små barn. Inte speciellt bra för någon, men lite behöver man för att kroppen ska hålla vätskebalansen...
Done. Typ 5 minuter. Jag föredrar bitar, något att tugga på, så jag mixar aldrig slätt. Men det är ju en smaksak. Den blev så pass god att jag gjorde den idag igen. Så prova! Gott, snabbt och nyttigt - hur ofta kommer den kombinationen?
På önskelistan: Änglavingar!
Har kikat runt i olika butiker, men inte hittat några änglavingar. Haft sådana i tankarna till fotograferingsrekvisita länge nu. Sen hade en favoritfotograf, Katarina Ratcliffe, några sådana senare, och då förstärktes min måste-ha-nu-på-direkten känsla. Så döm min förvåning när Pandurokatalogen trillade ned i brevlådan, och jag hittade dessa! Hur kan jag ha missat dem liksom? Måste in och kika, för de var inte så farligt dyra heller. 129 kronor kostar de, trodde det skulle gå på minst 250...
Sjukstugan fortsätter
En sjuklings räddning
Åh, vad drygt det är att vara sjuk. Orkar ju ingenting nästan. Och när man väl gör något tar det tid... Tvingade mig till att börja med syskonfotograferingen idag. 94 bilder senare fick jag gå och lägga mig och sova 1 ½ timme. Ställde klockan, och låg och frös under täcket. Vägrar ta fram öron termometern för att se om jag har feber. Då tycker jag bara ännu mer synd om mig själv. Gjorde en gigantisk kopp te som jag bälgade i mig innan jag hämtade hem barnen. Älskade dagis! Jag är rätt tacksam att de är där på sådana här dagar kan jag ju erkänna.
Nu väntar jag på att 2 timmar ska gå, så maken kommer hem. Så jag kan duscha. Var helt genomsvett promenaden upp och ned till dagis. Och så en kort sväng med hunden också, orkade inte så mycket mer. Tur att vi har världens lataste vovve, hon ligger just nu mellan barnen som tittar på Musse. Sonen har bara sovit en kort sväng på under förmiddagen tydligen, trodde han skulle somna direkt när vi kom hem. Men icke. Inga kompisar var ute så Lillans utestund blev kort. Just nu sitter hon och tittar igenom nya Pandurokatalogen som kom i brevlådan idag. Det är snart dags för 5 årskalas!
Hittade lite rekvisita som jag kan tänka mig ha för fotograferingen. Ska bara spana in dem i butiken först, och se så de verkligen är så bra som jag tror.
Parkens Zoo - Herr Nilsson's
I karantän
Häromdagen så snuddade jag vid tanken på att börja lämna plasma igen. Åka till Claratappen och få en timme för sig själv med en tidning och varm choklad. Och nu... Nu... Som vanligt, så har jag blivit dunderförkyld! Så himla typiskt, det är verkligen varje gång. Jag kan vara frisk i 13 dagar för att på dag 14 blir jätte dålig. Och då ska man inte lämna. Och för att skrubba in det ordentligt så kom ett sms tidigare idag från dem om att de förlänger öppettiderna...
Hela dagen blev fel. Sista dagen på makens semester, och han skulle först sitta med pappersarbetet från Sverige Cupen, och sedan skulle vi ut och göra ärenden. Bland annat köpa en födelsedagspresent till Lillan. Jag fick ligga kvar i sängen, och när lunchtiden närmade sig kom maken in och säger att han skulle åka. Jag försökte mig på att klä på mig, men all kraft tog slut där. Så han fick åka själv. Det vettigaste jag har gjort är att lämna över bilderna till en kund idag. Hon var förvarnad om att jag var sjuk så det blev ett kort möte ute vid bilen.
Sen har jag mest legat i sängen, snorat och tänkt. Jag skulle börjat med bilderna från förra veckans syskonfotografering. Vår resa kom ju emellan. Men jag har knappt orkat sitta upp. Förens nu. Men nu är barnen i full fart här hemma och jag behöver en viss koncentration som inte infinner sig när familjens små är i vaket tillstånd. Egentligen får jag inte befinna mig i samma rum som de andra, enligt maken. Han vill helst sätta mig i karantän. Hade vi inte behövt pengarna till värdsliga saker som blöjor, välling och snus (sista är makens livsnödvändiga ting) så hade han bokat hotell. Vet dock inte vem som skulle fått vara där, dem eller jag?
Nej, nu ska jag koka mig en kopp te för halsen. Och passa på att tafsa lite på maken med mina livsfarliga förkylningsbakterier. Sen att jag låter som en man plussar bara på hans falsettonart när han tjuter "Håll dig borta!" Lite kul måste jag ju få ha...
Hemma, jobb & trötta kattor
Vi är äntligen hemma. Den annars 2 ½ - 3 timmars bilfärden tog väl snarare 6 - 7 timmar med våra stopp och besök. Har fyllt på utrustningsväskan en hel del, men mer om det en annan dag... Väl hemma i Karlstad var himlen öppen, och en fullastad val (smeknamn på vår minibuss) som skulle packas ur var föga lockande. Som tur var hade gammelfarmor längtat halvt ihjäl sig efter barnen, så hon tog dem så kunde vi bära upp allt i fred och även packa upp dem hemma.
När barnen somnat så har vi suttit vid varsin skärm vid varsin sida av vardagsrummet. Finns en tank på att åter igen ta klädkammaren till kontor, och lägga in en lååång bänk så vi i alla fall kan sitta bredvid varandra... Men, vart ska man göra av allt som tryckts in i klädkammaren? Åh, vad det tar emot. Det är väl tanken som räknas? Vi kan fortsätta vinka... Nu under kvällen blev jag klar med en kunds bilder. De får ha med egna usb minnen, för enkelhetens skull, och detta var väl i minsta laget så fick sitta en bra stund med att sålla ur bilder. Men nu fick jag in 201 bilder om jag räknade rätt, på ett 2 gb usb (1.93 gb för att vara exakt...) Inte riktigt vad jag räknade med dock... Har även suttit med lite pappersgöra, håller på med en inventarielista också. Vet inte om jag vill fortsätta med den, man inser alldeles för mycket med en sådan, för usch vad många bäckar små blir stora vattendrag...
Just nu längtar jag efter att göra precis som den fläckiga katten ovan... Fast i min säng istället för i gräset... Min lånesäng över helgen har varit skön, men inget slår väl sin egna säng? Ska bara göra klart här vid datorn, och så ska ställa in pajen jag lagade under kvällen till morgondagens lunch, i kylen och sedan göra mig klar. Siktar på 01 någon gång. Optimistiskt. okej, 01.30. Realistiskt.
Livstecken samt några ledord
I'm alive... Flänger runt i mitten av Sverige bara. Västerås, Eskilstuna och Arboga för att vara lite mer precis. Hu, vad bilder jag har att gå igenom när vi kommer hem igen... Ska försöka dela upp det och vis lite här... Men när jag har tid... När det nu blir... Har knappt tänkt på blogg eller jobb alls. Måste erkänna att jag satt med några vattkoppsbilder förut, men har tre olika fotograferingars bilder att beta av till veckan. Dubbelkolla och kolla en gång till... Kan ha svarat på något mejl, men annars har jag bara... "Varit"... Barnen har haft jätte roligt med gudmor och hennes sambo. De har en aningens mer ork än vad vi föräldrar har...
Några korta ledord för denna semester är: Vänner, tigrar, röd panda, dinosaurier, myrslokar, krokodiler, lös tand, karuseller, sockervadd, jätte basketboll, cykla på egen cykel, kräftor, medeltiden, rida häst, kanderade mandlar, tornerhästar, eldslukare, armborst, choklad, lekparker, signerad barnbok, rekvisita shopping, kärlekspizza, filmmys...
Nyföddfotografering
Titta vad jag fått äran att få fotografera! En liten ny underbar människa, endast 6 dagar gammal! Det hade regnat hela dagen, så ute kunde vi inte vara. Ljuset var sådär, men räddades upp hyfsat med ett stort fönster. Något som jag inte tänkt jätte mycket på var storasyskonet. Min utrustning var högintressant, och när den väl var undersökt så var det uppmärksamhet som 1 ½ åringen ville ha. Så det drog väl ut lite på tiden, och ville gärna vara med "sin bebis", men några fina blev det ändå. Bjuder på en något oskarp bild här, hade ingen i stil med tidigare fotograferingar, då jag vill att kunden ska få gå igenom alla bilder före de publiceras.
Men, vad tycker ni? Färg eller svartvitt?
Godkväll
Ja, då har även denna dag börjat runda av. Efter förra inlägget så åkte vi iväg. Först iväg in på arbetsförmedlingen. Tänkte att "ja, det går väl rätt snabbt" - 11 en torsdag sådär, innan lunchrusning. Ja, det var ju ett hån. Kom in, plats nummer 6. Och då hade det varit öppet i över en timme, men det tänkte ju inte jag på... På min lapp står det 14. Satt ned och väntade... Och väntade.. Och väntade... Tillslut blev det jag, och jag fick väl noll svar på det jag ville... Mina frågor skulle vidarebefordras till min handläggare. På måndag... Kunde lika gärna ringt in. Vet fortfarande ingenting om den där starta eget kursen... Jag vill ju börja någon gång!
Mer än en timme senare klev jag ut. Klockan var efter 12. Det började regna. Magen kurrade, men kände att vi behövde komma iväg. Efter den 20 minuters långa resan kom vi fram. Mer regn... Och mer regn.. Och mer regn... Slapp i alla fall stå lutad över rabatten... Var för blött. Inte heller inoljningen, eller målningen - fick aldrig riktigt klart för mig vilket det var som skulle göras, kunde vi göra. Men vi tog full styrka på vattenslangen och spolade av... Tja, i stort sett allt. Jag tror jag kommer trivas om jag får hus någon gång, så länge jag har en vattenslang... Altantaket, altangolvet, staketen, väggar, mer golv, husväggar, stenplattor, rabattstenar, brevlådan och soptunnan... Säkert något mer. Mer no more fågelbajs eller spindelnät säger jag bara...
Dock kände jag mig lite som Pippi Långstrump... Ni vet när hon vattnar när det regnar. Gick en kille, något yngre än mig, förbi och stirrade på mig som om jag inte var riktigt klok... Tröstade mig med att när jag väl gick in så skulle det inte synas något. Kamouflerat liksom. Tänk er om det varit strålade sol och så går man förbi ett dyblött hus? Nästan så jag skulle ha sprungit efter killen och förklarat. Vadå idiotstämpel...
Väl inomhus var det i alla fall torrt. Blev en fika i vanlig ordning. Sonen sprang runt och lekte kurragömma, maken skruvade i någon lampa. Jag upptäckte att min vattentäta jacka inte alls är vattentät. Föråt mig, kanske, på vita Ahlgrens bilar (äter endast vita). På väg hem så åkte förbi den "lokalen" vi hade hyrt för bröllopet, då det tidigare alltid varit låst när vi varit där, för insett att vi glömt lite saker som; en kniv, någon skärbräda, isklampar och min älskade älskade slickepott. Den är mitt köks snuttefilt ungefär, känt mig lite handikappad utan den. Skratta ni bara. Som tur var fanns de kvar! Efter det blev det thaimat. Tog en powernap på soffan direkt när vi kom hem med, sonen förlorade sig i Musse Pigg och maken tog tvätten... Helt okej arbetsfördelning. Sen tog jag och packade ned min fotoutrustning så vattentätt som möjligt och vandrade iväg till en fotografering. Som var inomhus faktiskt, blev rätt bra ljus ändå trots de gråa regnmolnen. Sitter och går igenom dem nu, ska se om jag hittar en passande bild till smygpremiär här på bloggen, i stil med de andra jag visat...
Så, det var väl min dag... Vad har ni gjort idag? Malin, har du fött än???
Appropå ingenting, nu är hedern uppe... Vad tycks?
Godmorgon
En skarpare variant får ni se om någon dag eller två...
Jösses, vad knakig jag är efter gårdagens fotografering! Och myggbiten... Jag hoppas redigeringen nästa vecka visar att det var värt det... Men det är det väl. Allt för konsten... Har jag hört. Denna dagen bjuder på trädgårdsarbete, trädgårdsarbete och ... Mer trädgårdsarbete. Kroppen skriker efter att springa iväg och gömma sig under täcket. Men har man lovat så har man.
Ikväll ska jag ha en till fotografering, om vädret tillåter. Vad det är för sort får vara en hemlis så länge, men jag är så spänd! Föresten så ska ett headerbyte komma upp i dagarna, denna har hängt med ett tag och jag har ju inte direkt mörka lockar längre... Vad tror ni om det?
Syskonfotograferingen
Så, då var syskonfotograferingen klar för idag. Tog strax över 2 timmar, och jag har nu gjort en första gallring vilket lämnade mig med 285 bilder. Dock så kommer jag inte göra någon bildbearbetning med denna förens nästa vecka, efter vår roadtripssemester. Jag är ju som några av er kanske vet en aningens petig (pedant, kontrollfreak, kräsen osv) så jag ska fortsätta med förra barnfotograferingen. 6 dagar med fotboll kom ju emellan, så nu vill jag ha klart dem! Flickan hade märken kvar efter vattkopporna och föräldrarna ville ha bort dem. Så det tar sin lilla tid...
Åter till dagens fotografering då. Två lintottar, minsta på 1 ½ år och så 1 år äldre storebrorsan. Så inte nog med att de var två, utan båda kunde springa... Tjohej... Men båda föräldrarna var med, så jag kunde fokusera mer på fotograferingen. För det behövdes! Att ha koll på två ansiktsmimik för att inte missa "den bilden" var allt en prövning. Också när de ställdes vid varandra var lite svårt. En log andra blundade. Den andra tittade i kameran och första tittade bort. Och så fortsatte det! Blev inte så mycket "klassiskt korrekt porträtt", men i den åldern är det svårt - det vet jag av egen erfarenhet med mina egna barn. Allt annat är intressant, och något försmå det hela med att "sitta still" om man säger det kortfattat.
Just nu är jag ganska slut. Men det känns rätt bra ändå. Några myggbett fattigare kunde ju önskas, men har en del nya erfarenhet att pränta ned i min utvärdering senare...
Cliffhanger
Skulle ni tro mig om jag säger att jag nyss plockade bananer från träden här på gården ???
Onsdag
Hej! tack för den otroligt fina responsen på förra inlägget! Jag blir jätte glad! Igår var det tyst här, det var monsunregn över Karlstad och det dundrade på här så vi drog faktiskt ur internet... Ifall att... Nu så har jag passat på att gå igenom bilder när sonen sov och förberett för dagens syskonfotografering som ska ske senare i eftermiddag... Så, då vet ni vart ni har mig... Men nu, åka och besikta bilen. Håll tummarna...
Sneakpeak kollage!
Här får ni en liten sneakpeak av det jag sysslat med senaste månaden... Kollaget gjordes lite snabbt i paint dock, så kvalitén på själva bilderna drogs ned, men ni ser väl ändå hoppas jag? Det har varit en oerhört spännande och lärorik process måste jag säga! Och det känns fortfarande helt rätt och helt "jag"! Så om någon häromkring skulle vilja stå framför kameran så kan ni ju bara lämna en kommentar.
Vad tycker ni? I'm dying for feedback!
Hushålls & trädgårdsarbete
Idag har vi spenderat dagen hos makens äldsta släktingar igen. Var där förra veckan och började på trädgården. Och idag fortsatte vi. Eller ja. Vi och vi. Jag. Först så började vi med att städa övervåningen. Dammsuga och dammtorka överallt. Piskade mattor. Lämnade maken till städbestyren på nedervåningen. Dammsugning, skurning och även de två toaletterna. Han hatar att städa toaletter, under alla år har han gjort det typ så många gånger att man kan räkna tillfällena på en hands fingrar... Och nu så två toaletter på en dag...
Själv sysselsatte jag mig i trädgården. Eller tja, inte ens det. Alla plattorna. Ogräset mellan dem. Och gräsmattan som var en bra bit in över plattorna... Bilden ovan visar lite mindre än hälften av den ogräshög som jag rensade bort. Borde ha tagit en före och efterbild...
Efter så tog vi med allt till miljöstationen. Tanken är att vi ska åka upp en gång till denna veckan, och ge oss i kast med rabatter och staket. Maken har en match imorgon och jag ska få in i alla fall en fotografering innan helgen då vi ska åka ut på roadtrip. Behöver nog morgondagen för vila också, mina höfter lär ju inte tacka mig direkt för idag kan jag tänka mig...
Mysig tjejkväll, makeover & härliga vänner!
Åh, vad roligt det var igår! Då himlen öppnade sig igår, med både blixtar och dunder så försvann väl partystämningen lite. Så det bidde en mysig tjejkväll snarare än krogrunda. En brudhippetrio kändes sådär. Vi pratade om att göra den i oktober, och hoppas vi blir några fler då. Men, för att klappa mig själv på huvudet, jag är grym på att anordna tjejkvällar... Vi åt en matig sallad med bacon och fetaost, kall Coca cola och cider. Chips och olika chokladsorter. Desserten blev som en chokladbakelse, serverade med röda vinbär som vi var ut och plockade på eftermiddagen. Pratade och skrattade hur mycket som helst! Det har kliat jätte mycket om att få ge Anna en makeover. Hennes stora stolthet är hennes helt fantastiska hår. En lång tjock lejonman som jag är grön av avundsjuka på. Hon färgar det, men inte ögonfransar och ögonbryn, och dessa är väldigt ljusa. Aldrig plockat dem heller. Så hon gav mig tillåtelse så jag färgade både fransar och bryn, så de fick en mer färgmatchat med håret, och både plockade och trådade brynen. Sen fick jag gå loss med makeup och slutligen gjorde jag hollywoodlockar. Efteråt satt jag bara och klappade händerna. Hu, vad jag är bra! Och hu vad hon blev outstanding!
Jag tycker hon är en väldigt vacker kvinna innan, såväl som ut och insidan, men efter det att jag släpptes lös... Ögonen kom fram så himla bra! Nu ska jag bara locka hit henne igen, och fixa både makeup och hår och dra ut henne för en porträttfotografering... Och, hör och häpna - vi fotade inget speciellt igår! Denna är typ enda, jag hade semester från kameran... Ni ser före och efter själva färgningen. Bara en aningens med färg på huden då den inte var helt avtvättat. Detta var innan jag började med trådningen.
Porträttfotografering
Porträttfotografering idag. För några dagar sedan hittade jag en grym fotograferingsplats, så dit vandrade vi iväg idag. Blev så himla bra! Längtar efter att få gå igenom bilderna, sonen ska bara i säng först.
Om lördagen
Igår hade jag en tanke. Att jag skulle baka desserten till ikväll då. Men, den tanken försvann då jag kan, möjligtvis, fastnat i en bok... Kan ha varit så... Så idag bakade jag istället, den hinner stå till sig lite... Tänkte jag... Ska strax iväg in till stan och hämta en av mina bästa vänner. Kajsa. Vi har 10 jubileum i sommar. Och ikväll var det meningen att min brudhippa skulle vara, varit panerad sedan möhippan i maj. Men... Alltid detta men. Flera har fallit ur, en kunde inte byta sitt arbetspass, en vars man hade ryggskott och noll barnvakt, någon skulle åka och hälsa på föräldrar, någon och ett par har jag inte hört ett ljud ifrån sedan bröllopet så då tycker jag det kan kvitta. Men jag bara visste att det skulle bli såhär, tyvärr. Men inget att göra åt utan se möjligheterna istället.
Blir en minibrudhippa eller en tjejkväll helt enkelt. Åka och bada eller ut på krogen... Kvällen är fri! Hur som helst så kommer Kajsa & Anna (+ en kanske), och vi i denna trio kan nog göra natten osäker...
Tanken är att vi ska åka och handla lite, blir någon fräsch sommarmat ikväll - det är sjukt varmt idag! Bakade som sagt desserten, men hade lite för bråttom men att stjälpa över den... Jag ville mest ha in formen i diskmaskinen innan jag skulle gå... Och då går det såhär:
Kanske min mest olyckade dessert i min bakhistoria... Jo, det är det nog! Men tjuvsmakade, och den är sjukt god ändå. Så nu har jag nya planer... Som innefattar snygga dessertskålar... Och det blir nog så mycket bättre!
En överraskningspromenad
När vi var ute på promenad hörde vi sonens namn ropas en bit bakom oss. Av en slump så är gammelfarmor också ute och promenerar. En överlycklig son rusar dit! En låååång kram följde upp.
En veckas semester - För Lillan!
Nu har hon åkt. Min förstfödda. Nu ser jag henne inte på en vecka. Vilken evighet. Men jag tröstar mig med att hon kommer få det roligt, få se nytt och få en massa uppmärksamhet... Men ändå! Vi var ute någon timme i värmen, innan hon blev hämtad. Så fick några fina kort på henne, mellan alla de kort där hon spökade sig...
