Överraskningen var bland annat denna! Teaterföreställningen Pettson & Findus! Så himla roligt och de var så himla duktiga! Detta rekommenderas varmt!

 

 

 

Hej på er. Hu, dragit på mig en dunderförkylning... Har legat i sängen hela dagen sedan jag kommit hem ifrån dagislämningen. Masade mig upp nu för att få i mig lite frukost... Eller lunch... Sen brunch? Lite te och kex eldade på sockernivån lite. Ska snart ned och hämta två pigga glada barn. Gissar på att de helst vill vara ute i vanlig ordning... Kunde det inte bara regna idag? Jag behöver en tvdag idag... Så jag kan nysa och snora ifred...

 

Maken meddelade mig igår kväll att han inte skulle komma hem efter jobbet då han skulle på fotboll... Trots att han så högtidligt lovat att det ska vara säsongsuppehåll bortsett från Sun Cup som är i helgen... Pyttsan. Trots att jag sa emot honom så sa han att "Nej, inte förens i augusti". Både jag och svärfar himlade mot varandra. Och se där. Vem hade rätt?

 

Han ska till Kristinehamn ikväll, och när det är den destenationen brukar jag blidkas då jag kan hänga med och hoppa av hos Lollo. Men hon har slutat sin mammaledighet nu så hon hade ett nattpass ikväll... Fast med denna morgon i åtanke hade jag inte kunnat åkt iväg ändå, vill ju inte smitta henne & CO...

 

Nej, ska strax vandra ned och hämta mina vildingar. Måste iväg och handla lite också... Skjut mig... Är extremt glad för min talang att laga lite för mycket mat (yrkesskada) så vi har gårdagens fläskfilé med gräddsås att äta idag. Och det faktum att det stått och "gottat till sig" under natten gör absolut ingenting, hoppas att jag känner någon smak bara... Lillan kanske petar i sig mer än vanligt. Mamma gör ju så äcklig mat. "Dagis mat är mycket godare" Snorunge. Har jag aldrig lagat till en fiskpinne till dig, så lär jag inte göra det nu.

Några dagar innan midsommar undrade maken om jag hade haft några planer för midsommar. Och för en gångs skull så var svaret nej. Alla tidigare år har jag planerat något, och exakt allt har ställts in... Så jag struntade i det i år alltså. "Bra" sa han då "Då bestämmer jag... Och det blir en överraskning..." Men fan... jag hatar överraskningar. I alla fall av den sorten - när man vet om det i flera dagar före, en överrasknings ska vara typ "Blunda ett-två-tre TADAAA!"

 

Hur som haver så åkte far och dotter iväg tidigt på morgonen och provianterade inför "överraskningen".  Jag trodde att jag hade rätt gott om tid på mig, men ett telefonsamtal meddelade mig att "Du har en kvart på dig"...

 

 

 

 

 

 

 

 

Eko här. Hinner inte riktigt. Illa. Har just landat hela "bröllopsprojektet" och när man haft en återhämtingsvecka så börjar det genast rulla något "nytt och stort"... Så har det alltid varit: Studenten - check. Dagen efter den började jag jobba mer än heltid. När de rutinerna satt i ryggmärgen - check. Gravid...  - check. Börja plugga. Två år efter det och examen - check. Gravid igen och vad allt som det innebär än en gång - check. Bröllop- check. Och nu... Eget företag?

 

Det där med att stanna i "trygghetszoonen" verkar inte riktigt vara min grej?

 

Sent igår/natt satt jag och fortsatte skriva upp diverse på handlingsplanen. Stod och borstade tänderna - bara för att med tandborsten i munnen springa till vardagsrummet och öppna upp projektmappen för att fylla i ett par nya idéer.

 

 

Min dag idag har sett ut såhär:

 

9. 00 -     

Iväg med barnen till dagis, och ut med hunden.

 

9.40 -      

Hängde på låset på stadsbibiloteket.

Rensade en sektion, och bar iväg en imponerande trave böcker.

Ägnade mer än 2 timmar åt sträckläsning av dem.

 

12 (isch) -

Maken hämtar mig - lunchdejt.

Tillbaka till biblioteket och lånade en massa med mig hem.

 

13.30 -   

Utvecklingssamtal för dottern (gick kanon! Inga anmärkningar på min avkomma, jippi).

 

14.30 -     

Maken åker tillbaka till arbetet och jag hämtar barnen från avdelningen.

Ut med hunden, lek, mat, sömn, och en stund Disney för barnen (ÄLSKA Dinsey junior!). Läsning för mig...

 

17.15 - 

Packa in oss i bilen och iväg till Bergvik.

Tjoho, shopping! Sonen har nu ett par gummistövlar i storlek 19 och ett par sommarsandaler och dottern har nu ett par vita skor med klack och ett par rosa med silverglittriga skor samt en blå klänning.

Klackarna satte hon genast på sig (nej, jag var inte med vid det inköpet, fadern är ansvarig för det slutgiltiga köpet, så jag var iväg på övriga ärenden) och trippade stolt som en tupp från Bergkvist skor till Ica MAXI... Hade hon inte haft dem på hade jag gått in och lämnat tillbaka dem... Hon ljudade kaxigt ett svar: "Men mamma, jag valde vita skor för att DU älskar vitt..."  Mmm, eller hur. Det var säkert precis så...

 

Efter lite provianterande av korv och en massa glass så stod veckohandel av matvaror näst på tur. Väl inne på Maxi inne försökte jag mig på att köpa ett par blå sandaler, då det faktiskt var det som var meningen att hon skulle ha då hon typ växt ur de gamla. Men då var det ju det faktumet att de var sandalerna som fanns i hennes storlek var blå, och inte rosa... Och då gick det inte alls... Pappa lade sig åter igen i, och stod på dotterns sida. Tack som fan, gemensam föräldrafront var det väl va? Den tjejen har sin far lindad runt fingret.... 

 

Själv körde jag det svarta spåret (jepp, Maria och Anna har lärt mig iiiingenting.... ) (ni skulle varit med mig, klaga inte). Ett svart linne, svarta jeans, svarta sandaler, svarta ballerina med klack samt nya gummistövlar eftersom mina snygga scharlakansröda är har ett stort hål (?) i ena. I färg svart... Hittade även två stora vita korgar också som ska fyllas med sonens leksaker.

             

 

19. 45 -   

Väl hemma får kidzen i sig mer till livs och jag lämnar maken till övriga kvällsbestyren. Själv tog jag med en glad hund ut på en löprunda. Det både började regna samt krylla av mygg, så det blev en  kortis. Lyckas tappa nycklarna, och paniken infann sig när jag skulle öppna porten. (inte alls länge sedan jag tappade bilnyckeln, efter att jag promenerat för att handla, men som tur var så hade någon extremt vänlig själ hade lämnat den till polisstationen). Jag idiotförklarade mig själv ett antal gånger medans jag försökte återblicka på vart exakt vart jag hade sprungit. Gångvägar, gräs, skog och gårdar samt mer gräs och skog gjorde mig ju inte allt för övertygad att jag, eller någon alls, skulle hitta dem. Efter halva vägen hittade jag vildvuxna rosor, och plockade med en till Lillan - och då hade jag öppnat upp fickan så jag misstänkte att jag efter det inte stängt helt ordentligt... Började min väg, baklänges, och hittade snart nycklarna på stigen i en dunge. Hej, turen!

 

20.20 -

Precis inkommen hördes ett "mamma, läs en bok?". Är ungen vid medvetande fortfarande? Sover inte hon? Hade räknat med att hon skulle vara hur slut som helst...

 

20.30 - 

Började läsa entreprenörskap. Riktigt intressant. Stod och valde mellan att skaffa mig en sky drive, google drive eller drop box. Beslutade mig för drop box. Ska bli spännande att testa senare när jag ska renskriva allt.

 

21.18 -   

Ringer Lollo. Tänkte mig behöva något att tänka på en stund. Snackade om... Min företagsidé... Lite light om barnen, och så mer företag igen....  Ja, så gick det med det.

 

22.17 -   

Lägger på luren och inser att magen kurrar. Mmm... Nyköpta frallor och ett jätte glas oboy... Vadå ta udden från löprundan?

 

23 (isch) -

Börjar blogga. Som ni märker... Har råkat tycka ur mig två gånger samt dragit ur strömsladden så datorn fick startas om, så det går väl sådär för mig....

 

 

Så det var väl min dag i stora drag. Kameran lämnades hemma. Så detta blir ett inlägg utan bild. Ni för nöja er med texten... Sådeså. Nu blir det en dusch och så hoppa i säng. Först nu börjar jag känna av tröttheten. Vad har ni gjort idag?

 

 

 

 

Åh, nu har jag tid att sitta en stund. Dagen har aldrig nått sitt slut, har det känt som i alla fall... Liten har sprungit runt och härjat. Värst var nog när han öppnat sopskåpet och hittade Dumlepappren från när jag bakat igår. ur att det låg överst och inget direkt "äckel" under... Men ändå! Sötast idag har nog varit när han ett flertal gånger slänger sig på den nya mattan och förväntansfullt smilar åt en. Vi har busat flera gånger, så när han gör så vill han leka... Måste fota ´samt filma det. Så himla gulligt!

 

För övrigt idag så har jag börjat skissa på en dröm. Att fotografera mer på allvar. Många papper som mindmap och listor. Vad jag kan nischa mig inom, möjligheter, idéer och vilka steg ska tas och i vilken ordning. Varenda tanke och idé har präntats ned på papper. Maken läste senare igenom allt, och satte sig och började kika runt han också. Det känns både möjligt och omöjligt. Skulle gärna haft någon i min omgivning som faktiskt drev ett eget företag, men tyvärr har jag inte det. Hade gärna velat ha lite råd. Känns spännande men samtidigt sjukt läskigt ändå.

 

När maken slutat jobbet så åkte vi till IKEA. Dörrar skulle handlas. Stod in i det sista och valde, och slutligen fick maken välja ut sin favorit (!). Så delad var jag! Han blev rätt paff - "Får jag välja? Är du säker?" Det blev för övrigt dörrarna som var hälften vitrin och häften panel. Väl hemma, och att barnen var i säng så började skruvandet. Ägnade 2 timmar (två!) åt det. Och minst en kvart åt att stuva in alla kartonger i återvinningen...

 

Men nu är alla dörrar uppe, alla 9. Vardagsrummet ser ut som ett bombnedslag - men dörrarna är uppe! Tur att det är dagis imorgon! Kanske jag har en chans till att ställa i ordning allt. Lär ta ett tag.

 

Blev ett tråkigt inlägg nu, utan bilder (jag som suttit här och snackat om fotografering liksom) Men jag orkar faktiskt inte gå ut i köket och hämta kameran... Är så trött. Sitter och bara varvar ned lite nu och så ska jag i säng...

 

 

Några timmar efter vi skiljts åt igår, så ringde det i telefonen. Anna meddelade att jag ska gå till dotterns rum, och fira ut ett lååångt snöre. Några minuter senare så stod hon där... Och jag firade ned flexikopplet. Det var det enda jag hittade, eller snarare kom på. Men det gick med...

 

 

 

 

 

 

 

 

Idag har vi varit gifte en vecka! Hur fort går inte tiden? Hur som helst så kan jag knappt fatta det. Än. Men det kommer väl? Vi har fortfarande inte packat upp allt... Nästan alla presenter ligger fortfarande i en låda, vet inte vart allt ska ställas. Skulle vilja till IKEA och köpa de där dörrarna någon gång, så man kan få ordning lite - då kan man visa upp det fina. Men är idag även inne på dag 3 som fotbollsänka av 4. Men men. Någon gång kommer vi väl dit, hoppas på förr än senare.

 

Dottern har sovit över hos en av sina bästa kompisar i natt. De ska snart flytta från gården, många mil bort så det gäller att passa på nu. Så det är bara jag och sonen som skrotar runt. Kanske borde börja arrangera om bokhyllorna, i alla fall lite - men det är så mycket böcker att det tar emot. Känner jag mig själv rätt så vill jag säkert ändra om när dörrarna är på plats i alla fall så det kanske är lika bra att låta bli?

 

Solen skiner, så vi tar väl en promenad senare. Flickorna är redan ute - har redan skällt på dem över balkongräcket att de använde sina strumpor som sandsäckar. "Men mamma, vad gör DU på balkongen??" Välfyllda var de med. Hon ska få lära sig att tvätta själv, den lilla damen.

 

Vad gör ni denna lördag?

 

 

 

Några av mina fotografimotiv är blommor. Under maj har naturen exploderat och jag har tagit massor av bilder. Klick klick klick. Valt ut de bästa. Det är väl några hundratal. Några få hamnar på bloggen - en personligt blogg med enbart blommor fungerar liksom inte.

 

Funderar dock på att skaffa en hemsida där de bästa bilderna hamnar. Inte enbart på naturen då, men inte heller på mina barn. Barnen är på min privata lösenordsskyddade daywiews. Men där gör sig inte bilderna inte helt rättvisa heller. Får fundera på det där. Som ni märkt så är mina barn inte med ansiktet, inte heller maken. Inte tydligt. Detta bland annat för min bakgrund, finns de som inte har något med mina barn att göra och att ge dem gratis bilder är något som tar mig emot. Mitt namn är ändrat också för det. Mina namn är ovanliga, allihop. Och i kombination med varandra kan jag sätta en bra slant på att jag är den enda i välden som heter just så. Det har på fullaste allvar varit människor som letat efter mig, information och telefonnummer. I mobilen har det andats hesa andetag, undrat vad jag gör. Och värt var det när det ringde 3 på morgonen på hemtelefonen och en man som jag en gång kände för många år sedan berättar hur han sökt mig, berättar historier om "oss" - vad jag sagt, sett ut och gjordt. Varför hade jag varit arg just då? Varför hade jag sagt så just då? Han berättade om sina känslor, allt han känt och att det skrämt honom. Jag fattade ingenting. Mindes honom knappt. En bekant mer än vän. Vissa drömmer om att sättas på piedestal, men detta var bara riktigt läskigt. Ingen av oss har med våra nummer så de kan hittas på internet längre. De är skyddade.

 

Maken har inget emot att vara med, men samtidigt är det ett skydd. Hans arbete nu, och dels förr, samt fotbollen gör att vi är lite mer utsatta än en vanlig svensson. Hans namn och bild har figurerat i tidningar, han blir igenkänd i princip vart som helt av åtminstone en eller ett par personer. Oavsett om vi bara går på promenad, handlar på Maxi eller sitter i ett akutrum på sjukhuset. Det sistnämnda - när han hade skadat sig kände alla i rummet igen honom, och då var det både föräldrar och ungdomar. Flera som gick förbi också.

 

Oftast när vi är ute, så hälsar alla möjliga. Är det klienter så nickar maken bara, om de hälsar först. Är det fotboll så stannar han ibland. Det är många ansikten. Många har jag hälsat på ett flertal gånger men är bara tomma ansikten för mig. Det är för mycket och för många. Så är vi på maxi så säger jag hej och kilar iväg för att jag "måste" hämta något eller så, om det så står på shoppinglistan eller inte. Drar mig undan. Vill inte att folk ska ha mitt och barnens ansikten, förknippade med honom. Maken har blivit mordhotad ett flertal gånger, från spelare och publik. Hur sjukt är inte det? Sitt tidigare arbete, på ett ungdomsfängelse dit Sveriges grövsta kriminella sattes, blev han utsatt för ett mordförsök, och nära att gå riktigt illa var det med. Det ledde till rättegång. Efter det slutade han. Det tystades ned. Kort efter skedde och uppmärksammades mordet på den kvinnliga fångvaktaren. Det är läskigt att det kan bli sådant. Det finns människor till allt. Men vi lever med det i bakhuvudet. Varje dag. Maken får nästan panik när barnen kommer nära halsen när de leker. Det är ett fredat område. Just detta stycke kommer chocka några i släkten, då det varit hemligt i flera år. Men nu känner jag att detta behöver luftas. I samband med alla bröllopsbilder som kommer och som finns på deras minneskort.

 

Jag tar jätte mycket bilder på min familj. Tusentals. Många blir extremt bra och jag vill skryta som fan med min egen talang och med mina motiv... (ingen jante här inte). Ibland blir jag sugen på att försöka få en "stor" blogg. Bara för att se om jag kan, vilket jag tror jag kan. Fotografering är något som verkligen har fastat hos mig och är något som jag vill utveckla. Under de här åren har stora händelser hänt, barn har fötts. Varit dop och bröllop. Och mycket annat. Jag vill visa, men hålls tillbaka. Av mig själv. Jag funderar främst på hur jag ska göra med alla bilder från bröllopet. Svår balansgång. Jag uppskattar inte heller alla de som fotar oss, som bara sådär lägger upp bilder på oss - speciellt med namn på ex. facebook. Respektlöst. Barnen skickas in var födelsedag i tidningen, men utan efternamn eller bara med makens namn. Bara en sådan sak liksom. Ett visst kontrollbehov, det står jag för men kan någon egentligen klaga? Hade vi inte haft de här sakerna som jag skrivit kort om här i vårt "bagage" så hade allt sett annorlunda ut. Det är inte för att framstå att vara "förmer och vem-tror-du-att-du-är" utan detta är vår verklighet. .

 

Helt ärligt - bryr sig "sådana" människor sig verkligen om vattenstämplar, som ska ses som "skydd"? Bilder på mig är en annan sak, jag är en "främling". Jag har ändrats från mina egna barnaår och tonårsjaget är också förbi. Jag är vuxen.

 

Hur gör ni och vad tycker ni? Barn och familj med på bilder?

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jahopp. Denna vecka är det helt officiellt. Min son går nu helt ensam på dagis. Eller ja. Storasyster, andra barn och fröknar är ju där. Men helt utan mamma! Inskolningen är helt klar. Han har blivit stor kille nu. vad sjutton hände med tiden? Jag är nu också officiellt helt ensam. Hemma alltså.  MAKEN (<-- är så nära att skriva sambon) är på jobbet igen. Sonen var ju visserligen på dagis förra veckan, i hela två dagar)  men då var MAKEN hemma pga bröllopet.

 

Och med detta är alltså min mammaledighet också officiellt slut. Var och skrev in mig på arbetsförmedlingen igår. Och oj, så lätt deprimerad man kan bli av det! Inte bara att jag hade en handledare utan minsta social kompitens - hon presenterade sig inte, log nog inte en enda gång och när hon såg att jag fyllt år precis dagen före så tittade hon bara på mig, kommenterade det som om det vore tråkigt väder och fortsatte det sedan vidare. Vad sägs om ett "grattis i efterskott"? Är inte det nästan en socialt oskriven lag på det?

 

Inte blev det bättre utav att jag hade sonen med mig. Bar någon timme innan så hade vi (ja, han då, men det var jättejobbigt för mig med...) tagit sprutor. Så han var lite lätt skärrad. Och det första han gör när vi kommer in i rummet är att stå på näsan i bordsbenet. Fantastiskt vad olägligt det blev. Jag försökte med allt, till och med gav honom en bit kexchoklad- vilket är helt okaraktäristiskt för att vara mig. Jag är liskom den mamman som ger russin soml lördagsgodis... Han satt och "ritade" med en indragen bläckpenna på ett av surtantens kollegieblock - som hon hela tiden försökte dra åt sig. En helt ofantastiskt människa det där... Hon har nog inga egna barn. Dumt att låta ett ledset barn som tystar när han aktivera sig själv vara...

 

Hur som haver så fortsatte hela mötet i samma nedtryckande av självkänslan. Det kommer tydligen ta FJORTON MÅNADER innan jag ens kommer komma vidare till ex ett program eller praktikplatsmöjlighet. Och ens få någon form av ersättning. Grejen är den att jag har mitt drömjobb, vara några hundra meter ifrån där jag bor (!)- ett fritidsledarjobb men som bara har en ingång till det VIA EN PRAKTIKPLATS. Också erbjudandet  och chans att gå som lärling hos min bröllopsfotograf är bara att glömma...

 

Intagningar till olika kurser att plugga vidare är också stängda nu, och sena restaurangjobb hörde till ungdomen det. En tid då inga barn ägde natten och morgonen som små diktatorer (och helt ärligt, dagarna och kvällarna med...) och höfter som aldrig haft någon form av foglossning. Sådana jobb funkar helt enkelt inte i vår livssituation, just nu. Men jag vill verkligen göra något. Att vara mamma"ledig" är både alldeles alldeles underbart men också kan vara alldeles skittråkigt samt enformigt. Att komma ut och göra något, uppleva något, se något nytt, lära sig något, träffa vuxna som inte bara pratra blöjor och livsmedelsintag av avkommor... Pengar är ju också bra att ha, och nu när bröllopet är över så har vi funderat på nästa stora projekt. Hus och resa utomlands.

 

Men men. Spontankollade lite efter jobb igår och har sökt lite jobb nu under morgonen efter att ha dammat av och uppdaterat mitt cv och personliga brev. Om någon har ett jobb som cafébiträde/ kock/ serveritris/ fritidsledare/ personlig assistent/ sidekick fotograflärling- känn er  mer än fria att hojta till mig då...

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Hej nr 23 (lollo) och 24, 25 och 26... Vad hände här? Fler följare. Vad glad jag blir! Inte några ovanligheter i kommentarsfälten - så nu är jag nyfiken. Vilka är ni? Vilka är ni andra som följer? Vet en handfull typ. NYFIKEN NYFIKEN NYFIKEN!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Om mindre än ett par timmar så står vi där... Framför altaret från 1600 talet. Han i kostym och jag klädd i brudklänning och slöja. I flera dagar har folk försökt projicera sina egna känslor. För jag har då inte varit stressad eller nervös. Jag har tänkt ut ungefär precis allt i minsta detalj. Bara att göra liksom. Men idag. IDAG! Tror det tagit 2 timmar att sminka sig... Som annars tar max 15-20 minuter. Darrhänt som tusan...  

 

 

Vill ni veta något roligt? Den 10 juni 1982 föddes prinsessan Madeleine. 6 år senar, den 10 juni föddes jag... Av en oerhörd slump så kommer vi dela samma bröllopsdag. Idag. 8 juni. Samma klockslag till och med. Otippat!

 

Jag och min blivande har varit tillsammans längre än det andra paret. Tror vi har varit förlovade längre än de varit tillsammans också. Men men. Vårt val av dag bestämdes innan vi fick reda på det andra paret, och klockslaget fick jag reda på idag. Är helt ärligt talat inte intresserad av det andra bröllopet - jag är liksom lite upptagen med mitt...

 

Med dottern var det väl lite si och så med dock. Hon och hennes far hade en konversation:

 

Dotter: När gifter sig på prinsessan? Det vill jag se!

Pappa: Men det går inte. Det är ju på lördag. Det är ju då jag och mamma gifter oss...

Dotter: Men då kommer inte jag!

 

Va fan. Vi spelar in!

 

Och en tidigare släktforskande släkting har spåra våra rötter, och det är faktiskt så att jag är släkt med Gustav Vasa...  Och vill ni veta något annat roligt med? Det är inte bara jag som delar en kunglig födelsedag. Min son delar kungens födelsedag. 30 april....

 

 

 

Kort paus. Nu ska vi åka iväg och handla i princip ALL mat, och sedan upp i "lokalen" och möblera om... Få så mycket som möjligt klart. Herregud, JAG GIFTER MIG IMORGON!!!!!

 

 

 

Här kommer mina tips på när man gör en bordsplacering. Och hur vi har tänkt. De gäster som läser min blogg får alltså en liten spoiler här. Vi gjorde ju klart placeringen igår, har varit på den några gånger men inte varit riktigt nöjda. Nu så har några gäster valt av olika anledningar att inte komma - och det är mer deras förlust då några av dem hade riktigt illarimmande "orsaker" och då får den banne mig vara! Men detta gjorde faktiskt bordsplaceringen mycket enklare och vi kunde skala av ett par bord! Som ni kommer märka så har vi lagt mycket tid och tanke bakom detta - så detta blir ett rätt långt inlägg.

 

 

Varför bordsplacering? Vi har av tidigare erfarenheter av kalas och dop lärt oss att fri placering betyder grupperingar. Och minns ni i skolan, var man var sist in hade man kanske inte så mycket val i frågan om att man ville sitta med någon man kände och tyckte om, utan fick snällt sätta sig i den ensamma stol som var mellan några som man kanske inte alls hade till övers för. Och med det göra att allt blev tyst, ensamt och obekvämt. Så detta är ett av skälen till varför vi valde bordsplacering.

 

 

Bordsformationen: Som ni ser så kommer vår placering utav borden inte vara av det klassiska al'a honnörsbord. Detta för att undvika allt kiv bland gästerna som kan uppstå (vi har några som vi annars skulle räkna med att få gnäll ifrån". Vem som "ska" enligt etikett sitta vart, och den bredvid den och de som inte i regelboken inte på papper ska sitta så nära vill vi ha närmare, och vart ska barnen sitta och varför ser inte den gästen någonting etc etc. Hängde ni med?

 

Vi har kollat, och denna formation funkar i både vår A och B plan (2 olika lokaler som vi har) så varför inte? Detta blir bord om 6 personer per bord, gästerna sitter mitt emot och faktiskt kan se och höra varandra utan att höja rösten vilket kommer göra hela middagen mer intim och exklusive och gästerna behöver inte få dåligt samvete över att de inte pratat med den de känner 5 stolar bort. Detta gjorde också det hela lättare att matcha ihop gästerna med personlighet och "trygghetsfaktorn" i åtanke . Och detta gäller ju endast under själva middagen och bröllopstårtan, som varar ett par timmar. Inget hindrar ju att förflytta sig och mingla runt efteråt.

 

Jag kallar själv detta för blomformationen. Vi som brudpar sitter i mitten - själva. Alla kan se oss och vi kan se dem. Se till att inte ha några bord bakom ryggarna. Gästerna sitter alltså på "blombladen".  Jag har satt "mina" gäster "bakom" min då nyblivne make, och "hans" gäster sitter "bakom" mig. Mina ser främst mig och hans ser främst honom.

 

Huvudtipset här är alltså: Tänk utanför ramen! Bättre lösningar kan finnas bara man har lite fantasi!

 

 

Barnen: Med tanke på att vi har egna barn i småbarnsåldern och att flera gäster har barn och ålderskategorin ligger på 6 månader till 6 år så är det för oss självklart att ha med barn på vårt bröllop. Och så även under middagen. Också skulle det vara svårt att hitta en barnvakt som vi litar på - då vi har redan bjudit alla. Vi har en tidsgräns dock, då alkoholen kommer fram annat än den mindre mängden som kommer vara till middagen. Det har de med barn accepterat och vår barnvakt är också införstådd i det. Det kommer inte bli en fyllefest, men ändå. För mig som barn som sett lite för mycket vad alkohol kan göra och det faktum att jag inte dricker alkohol över huvudtaget gör att det kommer finnas en hel del alkoholfria alternativ.

 

Det man ska komma ihåg angående barn, särskilt de som inte har egna och alltså inte är vana, är att barn tröttar fort. Kommer ni ihåg själva när man sitter still länge? Det är skittråkigt. Barn äter fortare, och när maten är slut och magen är full? Sitta still? Hah! Njuta av maten? Konversera med vuxna? Och än en gång - Sitta still?!?

 

Huvudtipset här är alltså:  1) Att ha barnen på hörnen. Med denna formation finns det många hörn. Detta för att barnen då kan lämna bordet utan att det störa övrig gäster. Tänk er själva en trång sittning så kommer den en unge som ska fram och tillbaka till sina föräldrar gång på gång. (Tänk biosalong...) Det är också svårt för föräldrarna att ha överblick över de sina. Det är även svårt för vuxna att pila fram och tillbaka när det gäller att bistå sitt barn i situationer som "måste-kissa-NU", byta blöja eller pussa bort de onda på ett slaget knä...

 

2) Och med den ålderskategori som vi har så har vi satt dem med föräldrarna. Småbarn gillar inte främmande barnvakter. Så lugnast för både föräldrar och barn är att sätta dem tillsammans. Föräldrar är alltid ansvariga för sina barn oavsett vad, så det är bättre att göra såhär. Och det är inte heller kul att lämna ifrån sig barnen till någon man aldrig träffat eller någon som bara är ett ansikte för dem. Så för att få en avslappnad och orosfri middag så är detta alltså väl värt att tänka på! Skulle åldern ligga på 8-12 så kan man ju kanske ha ett speciellt "barnbord", men för oss skulle inte det fungera. Våra egna barn hamnar dock inte på utkanten av hörnen, då vi föräldrar sitter i mitten. De hamnar dock hos de släktingar som de är absolut tryggast med, de som de träffar mest.

 

 

Delning på gästerna: Än en gång, detta tål att upprepa! Dela inte på småbarnsfamiljer. Speciellt om de inte känner övriga gäster. Vi har själva varit på ett bröllop en gång. Sambon och dottern hamnade då på honnörsbordet . Det var det bordet som hade bestämd placeringen, och det bordet stod även för sig flera meter bort. De övriga långa raderna av bord var alltså inte i tungor. De övriga borden var alltså valfri placering och jag som var kvar av min lilla familj kände alltså ingen alls av de övrig gästerna i princip. Behöver jag säga att det inte alls kändes bra? Och detta inte bara för egen del utan för min sambos och dotters del med. Inte alls uppskattat alls.

 

Huvudtipset här: Dela i minsta mån överhuvudtaget alls så att någon gäst blir "ensam". Sätt en gäst med i alla fall en som de känner sen innan. Detta är inte 1800 talet, inte en kunglig bankett eller nobelmiddagen. Detta är en bröllopsmiddag. Med gäster ni känner och tycker om (...förhoppningsvis...) och visst ska det väl vara både en lycklig kväll och minne? För alla. Vi har visserligen gäster som kommer ensamma men av deras egna val, och dessa har vi placerat in - antingen med de som de känner eller med sådana som vi tror matchar deras personligheter. Vi känner ju våra gäster. Alla gäster känner inte varandra.

 

 

Tips för att göra bordsplaceringen (mycket enklare): Visst, det finns en del sajter som erbjuder onlinebordsplacering. Men då gäller det oftast honnörsbordsmodellen och man kan välja mellan hur många tungor man vill ha. Nu har inte vi det. Sitta på papper och sudda kändes inte heller bra. Det är alltid någon gäst eller gäster som inte känns "rätt".

 

Så jag klippte ut de 7 olika borden och så skrev upp alla namn på ett papper, och klippte ut dessa till små namnlappar, detta för att enklast att verkligen få med alla namn, än att skriva dem på små lappar från början... Sen började pusslandet. Vilka passar bäst ihop? Är det någon som har svårt för en annan gäst? Vilka pratar? Det sistnämnda gäller också att tänka på då man inte tar en pratglad gäst i ett bord med övriga som är tystlåtna - det är inte juste att låta en ensam individ stå för hela middagskonversationen.

 

Var det ett bord som inte kändes bra, så flyttade vi bara lapparna och voilá. Ett tu tre så hade vi vår bordsplacering!

 

 

Hoppas detta kan vara till någon hjälp!

 

 

 

Idag fick vi lite gjort... Sambon har tagit semester hela denna vecka, men både hans faster och hans syster med sin dotter har varit här som bollplank. Vi var faktiskt så fräcka att vi lämnade de tre barnen till honom, och så drog vi tjejer iväg med bilen. Det vi har hunnit med idag är bland annat att vi har skrivit ett preliminärt schema för kommande dagarna, ändrat om vigselprogrammet för en ny utskrift, handlat en omgång för middagen, varit till floristen och kikat på blommor, varit till Tårtpinglan, handlat på maxi och så "sommarfest" på barnens dagis...

 

Här är lite bilder från dagen:

 

 

3,6 kilo biff... ( Visst passade den sista bilden in? )

 

 

 

 

 

Hej alla! Eller ja, hej på er som kommenterar. Många läser men svårt att kommentera. Just det gör att det är skittrist att blogga faktiskt. Folk som man VET läser som inte lämnar ett spår i kommentarsfältet. Men när vi ses eller pratar i telefon får jag veta allt möjligt vad de tycker om mina inlägg... Hmm... Bättring tack.

 

Nej, huvudorsaken till ekot är bröllopet. Jösses! Vi är nu inne på "rätt vecka"! Om några dagar gifter vi oss!

Vi har träffat prästen, rekat kyrkan en 3e gång, hindersprövningen är godkänd, brudklänningen har provats och håller på och sys in och upp- det sista nu, näbbklänningen är klar, skor har hittats, övernattningen för bröllopsnatten är bokad, programmen har skrivits ut, "hundproblemet" har lösts, träffat fotografen... Har jag missat något av de senaste dagarnas händelser? Säkert...

 

Lite har gått snett. Men det får ett eget inlägg... Efter bröllopet. Lär ju hända något mer...

 

Känns som allt händer nu. Var till IKEA, förhoppningsvis en sista gång nu och köpte det sista av dekorationer därifrån. Köpte även det sista sminket idag. När vi väl satte datumet sa en kompis att ett svenskt bröllop ligger på ca. 25 000 kronor i kostnad. Jag tyckte "näää.... vi ska ha det enkelt". Så jag började skriva upp allt som är köpt och priset på det för att ha lite koll. Jo, men tjenare - 25 000? Bah... Gjorde en snabb överslagsräkning på vad allt gått på och vi har passerat den gränsen... för länge sen. Och vi är ändå inte helt klara! Småsaker visserligen förutom maten. Maten ska handlas denna vecka och det är ju en väldigt stor post.

 

Men annars är vi hyfsat i hamn tycker vi. Hett tips. Ni som vill gifta er en vacker dag - spara nu. Även om ni inte satt datum och tänker "någon gång"... En undran bara... Vad vill ni egentligen läsa om?