Efter vi kom hem från akupunkturen så plockade vi en jätte bukett med vitsippor!

Nålen sitter mellan ögonbrynen, och en nål syns endast som en vit prick i huvudet...

Gång nummer 10 på akupunktur för foglossningen idag då. Kom på att jag glömt bort att visa gång nummer 9... Pusslade ihop det rätt bra. Min mor kom, och så hämtade sambon upp oss. Sambon och lillan hoppade av vid McDonalds (lillans val av lunch) medans min mor följde med som sällskap till sjukhuset. 11 nålar sattes det i idag. 4 i svanken, 1 mitt emellan ögonen - detta mot huvudvärk och så 1 som uppe i hårmassorna. Barnmorskan hade jätte svårt att hitta rätt pågrund av allt hår! Men denna skulle vara för avslappning. Resten sattes i benen och i fötterna. Inte skönt alls må jag säga! Detta för att trigga förlossningen.




Magbild... Kunde inte röra benen som jag ville då nålar satt i, inte vrida huvudet tillrätta på kudden pågrund av nålen som satt någonstans, inte ligga på rygg... Och uppenbarligen inte ligga på magen...



Eller hur ser min fot i storlek 35 riktigt stor ut...

Dagen spenderades iallafall nära sjukhuset. Vi åkte iväg till Mariebergsskogen och spenderade några soliga underbara timmar där! Lillans överraskning idag. Måste ju hitta på något än att vara hemma och i närområdet! Tittade och klappade djuren, fikade, lekte i lekparken och kände på vattnet i sjön! Kallt! Vi hade med oss svärfar så han och sambon turades om att köra runt mig i rullstolen. Även lillan när hon blev trött i benen. Rullstolen är verkligen guld värd, jag är så lycklig att få komma ut!

Ena geten betedde sig mer som en hund...



Två stora smutsiga grisar



Nej, inte tillräckligt varmt att bada än...



Bättre att leka och undersöka än att bada...



Pappa tyckte också det var bättre att leka...

Minns inte om jag haft med denna bild, men strunt samma. Älskar den ändå. Lillan har varit hemma hela dagen, hjälpt till med städning, handling och montering av baby sängen bland annat. Får se när nu bebisen kommer använda den, då den lille tydligen trivs alldeles förträffligt där inne i magen! Börjar bli något drygt kan jag ju säga.

Lillan saknade vovven så vi åkte dit. Saknat båda mina tjejer, men fått nöja mig med att ha hem en av dem. Får väl hoppas att det inte blir en tur till BB i natt eller tidig morgon för lillans skull.

Gissa vem som ville komma hem kl 8 imorse efter nästan exakt en veckas protestfrånvaro? Oj, vad tyst och lugnt det har varit inser vi nu! Fullt ös men inte medvetslös... än... Hon hade vist vaknat 5.30 och börjat tjata hos gammelfarmor. Vi ska på födelsedagskalas idag och hon ville dit just precis då!

Ingen bebisen än föresten. Fast det förstod ni själva kanske...

Slagit in de sista storasysterpresenterna nu. Eller ja, de som låg på samma ställe i vilket fall, orkade inte leta upp alla. Ett av de stora orosmomenten som varit är hur det kommer bli när man plötsligt har två barn. När lillan kom så fick hon ju massor av uppmärksamhet som första barnbarnet/ barnsbarnet/ syskonbarnet och allt vad det nu. Då var hon ju för liten för att förstå presenter då hon var en anspråkslös liten bebis vars krav var mat och att någon bytte blöja på henne i princip.

Men "bortskämd" blev hon, och fortfarande blir då det inte är så många inkräktare till hennes plats på piedestalen om man säger så. Men nu så kommer en inkräktare. Inte kusin eller kompisbarn utan ett syskon som konkurerar om uppmärksamheten. Mamma och pappa är alltså inte bara hennes längre. Presenterna har vi köpt av två skäl. Ena för att det är saker som hon ska sysselsätta sig med om vi nu skulle vara på BB några dagar längre än tänkt. Andra är om nu alla släktingar "glömmer" bort och bara har med evt presenter till bebisen (som ju inte alls bryr sig) och att det inte ska bli en onödig svartsjuka sådär på direkten. Även om jag tror (och hoppas) på att hon inte glöms bort, men ändå. Försäkring.

Första skälet har ju visat sig vara totalt onödigt att tänka på. Hon skulle bara bort på en dagsutflykt förra lördagen och sedan inte kommit hem sedan dess. Så underhållen deluxe har det blivit för henne del, bara massa roligheter som resulterat att det blir skrik och tårar om vi bara ens ringer för att säga god natt för att hon får för sig att hon ska behöva komma hem. Hur illa är inte det? Kan ju ha något att göra med att lillan är totalt avgudad och får sin vilja igenom ungefär 99 % oftare än hon får hemma. Misstänker att hon kommer vara rasande bortskämd när hon väl är hemma.

Även om det ändå är vi föräldrar som bestämmer, i slutändan så känns själva situationen ändå ganska dumskön. Jag får vila och hon får massa uppmärksamhet och äventyr som inte jag kan ge henne. Och speciellt nu ett par dagar över så kan ju förlossningen dra igång… Men jag (vi) saknar min (vår) lilla tjej, det är ju nästan en vecka. Men hon är bestämd. Hon protesterar att lilla syskonet inte har kommit än, och kommer inte denne så kommer inte hon. Som om vi skulle kunna göra något åt det i slutänden.

Undrar just vad hon kommer bli när hon blir stor?

Ingen bebis idag heller. Ännu. Fast det finns ingen känning alls, om det nu betyder något. Det gjorde det ju inte sist så man ska väl inte säga för mycket. Är uttråkad. Har tittat på ett par inspelade avsnitt utav Revenge som jag sparat till sådana här dagar. Som de senaste dagarna har jag inga planer på att göra något alls, inte gärna så man åker och besöker någon heller. Vädret är emot mig och jag har ingen lust att rulla stolen genom vattenpölarna. Blir så blöt! Men skulle gärna vilja plocka in lite mer vitsippor... Dilemma... Började läsa en bok, men läste ut den alldeles för fort. Har avslutat några pysselprojekt och är inte jätte sugen på att börja med nya - inte långa i vilket fall då jag inte vet ifall jag kommer avsluta dem inom en rimlig tidsram.

Tips på vad man kan göra?

För nästan ett år sedan på Malta. Sol, värme och bad hade inte varit så fel just nu...

Ingen bebis. Ingen känning. Alls. Inte mer än vanligt, kanske ett något högre tryck nedåt. Bebisen är som sin syster, som skulle kommit en tisdag och kom en fredag. Satt i rullstolen igår, åkte iväg över en kilometer själv så jag var galet nöjd med mig själv. Hade inte alls lika ont på kvällen som jag brukar, nästan ingen smärta alls faktiskt och det var så underbart!

Natten var dock inte så underbar, kunde inte sova. Morgonen var ännu värre då hyresbolaget beslutat att vårstäda parkeringarna här på området. Klockan 8 på morgonen. Med en traktor med sop och så en manuell blås som en man gick med och detaljblåste var ruta. Givetvis samtidigt. Och givetvis så började de med parkeringen vid vårt sovrum. Alla hade inte tagit bort sina bilar heller så det var inte bara att köra med sopmaskinen så det skulle gå fort... Var så arg tillslut för jag var så trött att jag la mig på soffan med alla dörrar stängda. Den är inte så skön att sova i med gravidmagen så det tog ett tag innan man väl somnade. Väcktes senare att de flyttat till andra parkeringen istället. Tänkte att jag skulle vila senare. Gick in och duschade. Glömde radion på i köket. Ändå hörde jag ingenting av min musik, utan det var grannens dunkande "musik" som hördes trots att jag hade duschmun stycket jämte örat. Hördes genom tvn senare... Inte min morgon allstå. Sen har det regnat så det är blött ute och jag är inte jätte sugen på att rulla ut på en promenad. Nej, ska väl muntra upp mig lite. Ska ta och radera lockarna med platt tången kanske?

Muntra upp mig lite någon? Någon som har några tips på bloggar att läsa - gärna pyssel inspiration.

När tänkte du födas då, liten?

Beräknad födsel var alltså idag då... Visst, det är ca 2 timmar kvar av dagen men nja, det blir nog inte idag. Inte den minsta känning alls! Får vara nervös ett tag till... Kom på att det kunde vara kul med en bild, såhär på kvällskvisten - därav ljuset och champions league i bakgrunden. Bättre än inget. Tänk den som hade photoshop eller liknande för att ta bort bakgrunden...

Åh, sådan här vill jag ha! Vi har haft lite otur när det gäller andra människors tänkande och tyckande på skillnaden på "mitt och ditt". En vespa vi hade för flera år sedan höll på att försvinna, trots larmet som både tjöt och blinkade - och det var larmet som gjorde att jag vaknade så vi fick ha den kvar. Cyklar, framdäck på cyklar - till och med sadeln på en cykel försvann. Ena stänkskyddet på ena cykeln var senast som försvann. Någon av våra grannar har inte förstått det där med att ha portdörren stängd (porten är konstant låst och har portkod) och ytterdörren kan stå öppen hela dagen / kvällen. Sedan kan det även komma in folk från källargången.

Så lås ska vi ha oavsett, men detta med larm gillade jag. Om den kapas så sätts ljudet igång!

 
Syns kanske inte så jätte väl. Detta är i måndags. 2 nålar är det i vilket fall. 1 nål i varje ben sattes in idag på två punkter som ska trigga igång förlossningen. De kändes ganska ordentligt när de sattes in, och under den halvtimmen man ligger med nålarna. Nästan mer än de ”vanliga” nålarna. Om kroppen har börjat göra sig klar för förlossningen så ska detta kunna hjälpa till att starta upp och skynda på, men om kroppen inte påbörjats så verkar de inte alls eller påverkar barnet, så det skadar ju inte att försöka.

Fick mindre nålar än annars vid den "vanliga akupunkturen", den mot foglossingen, som gjordes samtidigt. Detta för att nålarna i benen ska koncentreras mer. Tja, vi får se om det hjälper. Kan ju inte gå i trappor eller annat ansträngande för att starta upp förlossningen som vissa gör, så jag försöker med detta.

Ska iväg idag med, så då ska det sättas i benen igen.

Tittade igenom kamerabilderna. Hittade dessa, innan dottern åkte iväg på lördagsmorgonen så pysslade vi. Gjorde fjärilsarmband med material som vi köpte när hon och jag var på Panduro sist. Efter att hon gjort ett, så ville hon göra ett till. Ett till gammelfarfar... När även det andra var klart skulle vi slå in den. Men hon ville slå in båda. Ett till gammelfarfar och ett till gammelfarmor. Båda skulle få tyckte hon. Så vi slog in båda.


Farmor -  Vet du vad farfar sa när jag berättade att han skulle få en present?
Lillan - Nä?
Farmor - "Men jag fyller ju inte år!"
Lillan - Nej, men jag tänkte så att ni skulle bli glada!




Nu skulle jag bli glad om hon kunde komma hem...

Så ja, nu har några av tankarna förflyttats ur mitt huvud och blivit verklighet. Saker dras verkligen ut på tiden om de är väldigt enkla att genomföra! "Jag gör det sedan" eller "jag gör det snart" är väl tankegången. Men nu är det gjort. Dags för nya tankar att flytta in...

• Spjälsängsmadrassen är uppe på vädring - check!

• Bilbarnstolen är nu i bilen - check!

• Nya, olästa, tidningar ligger nu i BB väskan - check!
  (dock är det lite som med det ätbara i väskan - mycket frestande att plocka ur...) Bröllopstidning för mig, vill ju inte gifta mig som gravid eller ammande men har ju nästan kommit halvvägs nu. Fotboll för sambon. Behöver nog inte säga något om det...

• Klippt av alla mina naglar ordentligt - check!
  Saknar dock mina långa naglar, har aldrig såhär korta om det nu inte är något. De har klarat sig igenom bergsvandring, klättring och kanothajk med längden i behåll, de är med andra ord stenhårda och inte så sköna när de i kramp vänds in i handflatan. Vad gör man inte för sin partner? Är faktiskt mest för hans händers skull jag gjorde det än för mina. Japp, jag är världens bästa flickvän...

Hämtat rullstolen med. Fick även med en duschstol också. Det ni! Så nu slipper jag trilla ihop och slå mig även där! Blå och vit är den med så den matchar badrummet där den nu står. Sambon hämtade upp mig efter lunch så åkte vi till Rosenbad. Var först på  konsultation, det var det som kostade 119 kronor, och sedan provades det rullstolar. Så nu har jag en som är måttanpassad efter mig efter längd, vikt och bredd och även armbågsstöden och ryggen ställdes in. Mer vetenskap än man först tror! Känns riktigt bra, och jag kan styra den själv!

Hade någon sagt till mig, att jag skulle bli så himla lycklig över dessa hjälpmedel hade jag nog otrevligt nog skrattat dem rätt i ansiktet. Men icke. Jag känner mig fri!

Idag kom samtalet! Dagen innan BF är jag alltså beviljad rullstol! Ska åka lite senare och hämta den. 119 kronor i hyra. Dock börjar tvivlen - behöver jag den verkligen såpass nära nu? Men vem säger att bebisen kommer nu, kan ju dra ut på tiden? Och vem säger att det kommer vara bra efteråt heller? Men ändå. Dumma tankar.

Ju mer jag spar på mig nu ju mer kommer jag orka sedan? Det tog mig över en timme att handla en påse på Maxi igår. Sen gjorde det väldigt ont på kvällen. Det blir nog bra ändå.

Nytt rum idag med. Sambon tyckte vi skulle boka det när vi ska föda, då det hade en väldigt bekväm stol och tv... Gång nummer åtta idag då. Sattes 5 nålar fram, 11 i ryggen och så 2 i benen. Var gång jag ligger där tycker jag att jag inte gör något annat än just det. Känns som jag alltid är där!

Fick nu förklarat anledningen till de kraftiga smärtorna, som kommit "där fram" de senaste dagarna. Relaxinet har nu alltså verkligen jobbat på och det är i främre bäckenfogen som benen slår emot varandra när jag går. Skaver även när jag sitter eller ligger och vrider på mig. Alltså ingen bebis - på - gång smärta. Tyvärr. Kroppen bara betalar med ger ingen utdelning med andra ord.

(Bild)

Ingen bebis än. Var inte den slags "ont" jag hade igår, utan i hela kroppen. Dock trodde jag nästan det var dags i natt, då jag varannan timme behövde gå på toaletten fick jätte ont "i de rätta delarna". Stackars sambon fick väckas och han fick köra varma strykningar och tryckningar längs svanken och svanskotan. Kändes som en rejäl mensvärk ungefär. Men det var alltså inget, känner inte av något liknande nu. Eftersom min dotter hade brått ut i världen och skippade allt vad latensfasen hette så vet jag inte hur det känns att "smygstarts". Men det verkar inte var något nu som sagt. Det gör helt enkelt bara ont i hela kroppen.

Nu väntar jag på att ciabattan ska bli klar att tas ur ugnen innan jag blir hämtad. Ska iväg till sjukhuset. Sista akupunkturen månne?

Börjat packa BB väskan. Tänkt på typ det viktigaste - snacks... Fick höra att man ska packa ned sådant som man verkligen gillar, i alla lägen, för att vara helt på den säkra sidan. I mitt fall är det choklad som ligger närmast mig om hjärtat. Det jobbiga med det är att jag vet att man har något gott hemma, och exakt vart det finns. Bara för att det är lite förbjudet, att det bör ligga kvar för att sparas till det tilltänkta tillfället - så det verkligen finns när det behövs. 

Tankarna börjar typ: "Ska bebisen verkligen födas nu ikväll eller inatt?"
Svarstankarna kommer direkt: "Näää..."

Detta är alltså andra (eller är det tredje?) 200 grams chokladkakan nu som måste ersättas med en ny... Gissa om disciplinen vinner? Svar: Näää...

Vad. ont. det. gör! Vill bara snabbspola, ge mig en tidsmaskin, söv mig och väck mig när allt är klart... Varvat kvällen med att sitta vid datorn, sitta i soffan, ligga i soffan och gå på toaletten. Jag orkar ingenting!

Sommaren 2011. Får gärna bli sommaren 2012...

Lillan sov borta inatt. Och nu ringde hon och meddelade hon sin far att hon minsann inte kommer hem förens bebisen kommer hem. Eh, jahopp... Vadå protest om att hon tycker att det har gått något för lång tid? Kanske ses om sisådär två veckor då? Om nu bebisen bestämmer sig att dra ut på tiden...

Lillan ringde, och ville sova över hos gammelfarmor och gammelfarfar efter besöket hos sambons faster. Och det fick hon. Så vi åkte iväg och köpte lite mat för kvällen. Ugnsrostad potatis och ryggbiff med vitlöks och ört smör och bearnaise sås får det bli. Och sallad...

Av någon anledning så blir det alltid lite mer än bara mat. Sambon är värst. Nu blir det snart mat och så film. Kanske sista ensamma kvällen på ett tag framöver...

Idag har jag FF här hemma (familjefritt). Sambon utbildar nya fotbollsdomare, hunden är hos hundvakten fortfarande och även lillan är ute på vift. Hon är och hälsar på sambons ena faster som bor i Säffle regionen. Det är för långt för mig att våga åka så här nära förlossningen. Så jag har alltså ledigt. Lillan skulle packa ned lite leksaker, vilket hon noggrant gjorde. Som ni ser.


Jag - Vad mycket saker du har med. Ska du flytta hemifrån?
Lillan - Men nej, mamma. Sängen står ju kvar...


Detta säger hon hur glatt som helst, och sa något mer om att hon hade massa leksaker kvar också. Kanske borde gå och kolla, för säkerhetsskull...

På en besinstation här i Karlstad. Kom och tänka på Lady Dahmer direkt. Och japp, jag var bara tvungen att fota.

Helt seriöst, varför kommer det alltid förbi folk när det ser ut som värst hemma? Det är ungefär som när telefonen ringer när man absolut inte har tid... Jag brukar vanligtvis säga något i stil med "Hej, och välkommen till kaoset." Alltså inte be om ursäkt, och absolut inte om det kommer någon oanmäld. Vi är en barnfamilj och sportfamilj och där efter allt som hör till med att det gärna är en explosion utav saker ungefär överallt om alla är i farten samtidigt. Och att hinna med en treårig tornado kräver en viss nivå av en frisk , och inte höggravid, kropp. Det är lite svårt att böja sig...

Men, nu,  så var det första gången L var hemma hos oss. Och det kändes som det gjorde ett bra intryck när det första som möter henne är pappersåtervinning, ett par soppåsar och en juniormadrass som ska till tippen i hallen. Sen att det ligger små pappersbitar efter pyssel som inte dammsugits upp än och garn lite överallt. Har nämligen fäst ett hundratal trådar på mitt virkprojekt nu, och de avklippta stumparna har legat i en mer koncentrerad hög tills lillan fick tag i den. Nu ligger de överallt- vardagsrum, hall, kök etc.

Jaja. Ska väl dra ett varv med dammsugaren. Fast då lär det väl inte komma en själ så kanske ska låta bli. Det är bra mycket roligare med sällskap än att städa.

Vi skulle försöka vila, både lillan och jag behövde det. Dock stördes vi mitt i utav våra vidriga grannar som inte kan spela musik i normal volym. Försökte iallafall, men hon låg med ögonen öppna.

Jag - Blunda nu...
Lillan - Jag sover med ögonen öppna!
Jag - Men det går ju inte...
Lillan - Jag försöker sova som en haj...

Det sista sa hon som det var det mest självklara och logiska i världen. Att jag inte förstod det liksom. Vart får ungen allt ifrån?

Ja, sjunde gången nu då vi är iväg på akupunktur för foglossning. 19 nålar blev det denna gång, många kändes rejält! 5 akupunkturnålar fram och 14 i ryggen. Så här pigg kan man alltså se ut... Har visst fått bristningar nu på slutet, vilket jag inte är helt nöjd över men sådant är naturligt och det gör inte så mycket egentligen. Retsamt att det kommer i slutet bara - precis som förra gången. De syntes på de foton som sambon använde blixt. Vilket är typ alla då han är kär i blixten, vilket inte jag är. Tycker ännu sämre om den nu... Får fota utan blixt i fortsättningen, då de ser värre ut än vad de är! Fick byta rum idag, apropå mitt tidigare inlägg. Alla vanliga rum för fulla, har visst varit babyboom de senaste dagarna. Hoppas det finns plats nästa vecka bara...

Nästa, och kanske sista? gång blir på måndag. Fick en förfrågan idag om vi skulle ta några nålar i benen - detta visst ska kunna trigga igång förlossning. Avböjde, då vi inte har tid i helgen, utan tar det på måndag. Hon garvade åt att sambon är uppbokad. Som om han skulle ha något egentligt val om förlossningen drar igång...



Jag är en nåldyna...



En av akupunkturnålarna.



Och några fler akupunkturnålar.

Det är på BB som man gör akupunktur för foglossningen. Känns ganska skönt, för nu har jag lite koll hur allt ser ut och vart man går etc. Jag var inte direkt så närvarande att notera så mycket vid födseln av min dotter. Var ju där en knapp timme eller så innan hon var ute, och det var alltså inga vandringar längs korridorerna. Det enda jag inte är så bekväm med är en viss del av rummet!

Fönstren! Jag ligger i sängen här och min bakdel vetter mot detta alltså. Och när nålarna sätts in så drar de ned byxorna ganska ordentligt så man känner sig något blottad... Och det är inte alltid de drar tillbaka dem upp. Man kan ligga åt andra hållet också men det vill jag inte heller direkt visa upp, inte för att jag tror det syns så detaljerat. Jag undrar vad det är för rum och vad det är för människor som får utsikten av min och andras rumpor... Gardiner kanske? Nåväl, jag ska iväg nu ikväll igen. Kanske ska föreslå det.

Här är ett bröd som min mamma bakat så länge jag kan minnas tillbaka. Rågsiktskakor. Hon har tre olika signaturbröd som jag minns speciellt. Nu är detta bröd både i receptboken och i min frys. Kom och tänka på att sambon aldrig nämner något särskilt om varken nostalgimat eller nostalgibakning. Inte så att han också skriver ned recepten i vår egna kokbok. Kommer mina barn likna mig? Själv älskar jag att laga mat och att baka, både nytt och "gammalt".

Både jag och sambon är utbildade kockar, så det kanske blir tvärtom? Ingen lagar något? Men den risken är inte så stor tror jag. Lillan är ofta med i köket, och gör det hon vill och kan. Men jag kommer ihåg flera rätter, som man blir sugen på och som man ringer eller skickar  en förfrågan att "Mammaaa... Kan vi äta friterat/ köttbullar/ kyckling/ fisk..." etc. Eller "hur gör man den såsen". Jag gissar på att vi kommer få liknande samtal. Då skulle iallafall jag personligen känna att jag lyckats med något!


Har ni någon "nostalgi" mat- eller bakverk från barndomen?

Vecka 39 då alltså. Olika barnmorskor räknar olika, någon säger att vi byter vecka på onsdagar och en annan på torsdagar. Så vi tar inte så hårt på det där. Vi räknar så här istället - 1 vecka kvar till BF dagen idag! Sen får vi se, om bebisen är som storasyster som ville ut några dagar efter... Har en mycket otålig dotter här hemma som längtar efter att bli storasyster!

Första skissen på "fjärilsprojektet" som jag nu startat. Efter att jag fotade så började jag måla med penseln, och jag är ganska nöjd för att vara första prototypen.

Eh, ja... Detta möttes jag av när jag var upp vid 6 imorse. Och det fortsatte snöa vid 10. Nu har det dock slutat och det verkar som det börjar töa, som tur är! Efter som jag bara har två jackor som passar min numera väldigt runda kropp och ena är vinterjackan så är den kvar uppe i lägenheten. Men eftersom det tar sådan tid att gå för mig så blir det snabbt väldigt kallt - och termobyxorna är nere i källaren numera. Men får ta två byxor eller något.

Eh, ja... Detta möttes jag av när jag var upp vid 6 imorse. Och det fortsatte snöa vid 10. Nu har det dock slutat och det verkar som det börjar töa, som tur är!

Vi har lärt vår unge bra. Man får inte plocka blommor i rabatten! Här utanför har vi hyfsat många vårblommor som någon planterat. Det som är synd är att någon går och plockar dem, men sedan slänger dem på marken. En ensam viol hade kommit upp för någon dag sedan var helt nedtrampad. En bedrövad lillan utbrister:

- Mamma, vi kan inte ordna det här.
-Fixa vad, gumman?
- Vi kan inte ordna det här så det blir bra!

Hon blir verkligen ledsen för blommornas skull! Så vi kanske har lärt henne för bra... Två av de blåa blommorna som jag inte har en aning om vad de heter låg slängda framför porten. Vi plockade upp dem och satte i en vas. Något gick att rädda. Lillans humör om inte annat.

Börjar känna mig lugn, äntligen! Alla bebisens kläder är nu tvättade, allt från små små byxor till sängkläder. Allt är vikt, filtar och lakan, och ligger där det ska i byrålådorna. Har lagt lite varierande storlekar i BB väskan som ska ta och packas ordentligt. Varit lite stressad när tvättmaskinen är ur funktion, men mamma har hjälp till så nu är det klart! Skönt att ha en överblick på allt, nästan trott att vi inte haft mycket kläder alls då jag som bekant inte varit ute i affärerna och shoppat nästan någonting. Men oj, att en så liten har så mycket kläder... Lite mer strumpor och strumpbyxor så tror jag vi klarar oss rätt bra.

Lite små saker kvar, som att vi ska packa upp den nya madrassen så är det bara att vänta in bebisen! Vi har ju ännu inte plockat fram något, sängen är fortfarande inte monterad etc. men sådant är saker som man kan göra senare eller när bebisen är hemma. Bilstol och så lite annat men det löser sig. Vi bor rätt nära sjukhuset så det kan ju bli en promenad hem med barnvagnen om inte annat.

Ett av världens enklaste, snabbaste och effektfullaste pyssel du kan göra med barn! Varje kväll så tänder vi ljus när vi läser godnattsagorna. Har haft blockljus ett tag nu, så tänkte variera lite. Det är ju lite roligare med saker man gjort själv, särskilt i barnaålder. Du behöver:

En genomskinlig större burk
Skollim
Penslar
Paljetter
Glitter
Papper evt kartongbit

Ljus
(evt bokmärken)

Ta en rengjord burk, typ ur diskad syltburk, gärna något modell större. Och gärna även ett tillhörande lock, så kan man använda burken till annat än just ljuslykta också. Ställ den på en kartongbit eller ett papper, så man kan rotera utan att behöva kladda på ytan med burken. Måla på ett rejält lager lim, inte för mycket så det rinner eller att paljetterna glider men inte för lite då det torkar relativt fort- så ta och måla en sida i taget. Börja sätta på paljetter (eller varför inte bokmärken) och sist strö på glitter. Låt torka. Skollimmet blir genomskinligt när det väl torkat, och man kan måla på lite extra över på de ställen som missats eller om man vill fortsätta ha på mer paljetter och glitter!

Lillan pysslade på som jag visade henne, hennes pappa kom hem mitt i och hjälpte till eftersom limmet torkade fort. Så vi satt där alla tre vid hennes bord och pysslade. Ställde undan den och hon undrade fortfarande vad vi skulle ha den till. Så när far och dotter stod och borstade tänderna så gick jag in och tände ett doftljus i och släckte ned. Hon fick blunda för att sedan sitta i sängen och få sin "överraskning". Hon flämtade till:

"Åh, vad vackert! Den är underbar!"

Hon var så stolt, och hon tackade oss flera gånger för att vi gjorde den. Goaste ungen! Så enkelt, så lite tid med gjort med kärlek!

En ganska trött jag stapplade efter familjen i snigel takt. Skönt att det var sol i vilket fall!



Ena elefanten var visst gravid... Jag tror det var den vänstra, den såg lika trött ut under ögonen som mig...



"Kan elefanter, kan du" kläckte min mor ur sig när jag kände att jag behövde sitta på något. Jag och den gravida elefanten. Bra att vi är lika...



Jag gillade nog mest åsnorna av alla djur.



Kryckorna får gärna ställas åt sidan när den lille är född!

Cirkus Maximum har kommit till staden! En tradition vi har som vi haft sedan lillan var riktigt liten, är att åka till den cirkusen som kommer och tittar på djuren! Mamma, pappa, lillan och så mormor var det denna gång.



Det fanns zebror...



Kameler... De såg riktigt högfärdiga ut!



Åsnor...



Och inte minst, elefanter!



Smått tokig häst. Enda lilla hästen som gick ensam i sin hage, resterande gick tillsammans i grupp. Denna sprang fram och tillbaka och såg nästan ut som den skulle hoppa över staketet!



Svarta hästar fanns det med. Vi hade riktigt tur, för de tog först in elefanterna när vi hade varit där en stund (här är de på väg tillbaka) Och senare tog de in hästarna - men de kom inte tillbaka. Mormor var gladast i hästarna, sambon såg mest ut att få ett nervöst sammanbrott... Speciellt när de kom och tog in hästarna! Fanns även lamor och hundar vad vi såg, men de var mer inne i cirkusens mitt där man inte fick gå in.

Nästa helg kommer en annan cirkus. Får se om de har några djur.

Maxis påsar är mycket bättre än Kvantums!

Skulle jag ta det lugnt? Ja, just det ja. Att städa, möblera om, storhandla på Maxi och gå i klädaffär kanske ses som lugnt för vissa? Var så uttråkad. Men jag gör jämt så. När jag är "förbjuden" någonting så lockar det mer och det händer i bara farten utan att jag tänker på det! Är jag skadad så vill jag bara ut och springa eller åka inlains. Det är aldrig så rent här hemma som när jag är riktigt dundersjuk och egentligen borde ligga i sängen. Eller som när man hade tentapluggning- då var allt viktigare än att studera...

Lida fan för det sen? Antagligen. Bättrar mig till imorgon? Antagligen inte...

Kan verkligen inte släppa tankarna på fostervattnet hur märkligt det än låter. Kanske är det för att jag försöker få någon som helst kontroll över tillvaron just nu.

• Hur kommer det att "gå"- smygläcka eller kommer allt på en gång? Kommer det att gå alls? Fick ta hål på hinnan på förlossningen när jag födde lillan. Tror att det var just det sistnämnda som gjort detta till en fixide. Jag vet hur känslan är att "allt kommer på samma gång" känns.
  
  
• Vart kommer det gå? Kommer det bli på ICA Maxi eller på dagis?
  
  
• Konstiga tankar på hur dyra vissa saker är. Sängmadrassen är inte bara att åka till IKEA och köpa en ny, då vi har en säng som är höj och sänkbar i fot- och huvudänden. Tror knappast att man kan beställa en enskild sittkudde till soffan heller. Mattan i vardagsrummet är en "äkta", så den är inte heller bara att kasta. Men det finns ju kemtvätt till den. Tänk om vattnet går i bilen? Ny bilstol?
  
  

Jag har löst några av mina "problem" såhär. Sängen är bäddad med plastade lakan. Och köpte avfrostningspåsar, det var två i en förpackning, för 69 kronor på ICA. De tar emot så mycket som 5 liter vatten, så om nu allt skulle komma och man inte hinner stanna så kanske stolen räddas? Låter kanske lite tokigt, funkar det så funkar det, men jag är mycket lugnare när jag åker bilen numera kan jag ju säga!

Kan swirl rädda bilen?

Läkarbesöket gick bra! Så sömnbristen den natten var allt bra onödig. Läkaren förstod min oro och sa glädjande nog att det inte var någon fara angående rullstolen och blodproppsrisken. Det är om man är helt liggande som det kan bli farligt. Hon förstod inte heller skillnaden mellan att sitta i soffan och glo än att sitta ute i en rullstol. Så länge jag är igång, vilket jag ju är, så är det ingen fara. När det stora orosmolnet blåste bort, och att undersökningen visade att min kropp inte hade påbörjat något steg till förlossningen själv, så då kändes beslutet om att låta bebisen ligga kvar mycket lättare. Jag ska ta det mycket lugnare och försöka stå ut. Utsikten är ljus igen nu när jag vet att jag får, även om jag kanske inte utnyttjar, använda rullstol. Ingen dom hängandes över mig.

Nu ska vi avvakta helgen. Smärtan är värre, men jag ska försöka stå ut ändå. Läkaren höll med att ju längre man nu behåller barnet i magen desto bättre kommer förlossningen att gå. Har man ingen egentlig anledning, som jag dock har, så sätter man ju inte igång förlossningen. Och det kan dra ut på tiden, ibland så mycket som 2-3 dagar innan det gå igång och dessutom så kan det stressa barnet för mycket och man tvingas ge något annat för att avbryta det hela. Och att leva på sjukhus är inte roligt det heller.  Jag har en dotter jag vill vara med också! Åh, det känns så härligt att känna sig glad igen. Grät nog en skvätt av lycka när vi åkte från sjukhuset.

Så nu har vi varit till både IKEA och Panduro och inhandlat tidsfördriv!

Vädret är lika grått som mitt humör och regnet öser ned liksom mina tårar, från 9 imorse till ca 15 på eftermiddagen innan jag ryckte tag i kragen. Jag är fortfarande arg, besviken, förvirrad, irriterad och har ont men tårarna är i princip slut. Jag känner mig slut. Bara negativa känslor och tankar har strömmat genom mig i stort sett sedan samtalet. Har tänkt tillbaka på hela min graviditet en hel del.

De första månaderna drabbades jag av svårt illamående, det räknades ut att jag började kräkas bara några dagar efter det att lillen etablerat sig i livmodern. Jag hade ingen aptit, ingen hunger och behöll ändå inte mycket. Jag gick ned i vikt. Postafen gjorde mig endast fruktansvärt trött och seaband fungerade inte. Fick tillslut receptbelagt medicin utskriven, Lergigan, vilket en bekant som var sjuksköterska att höja på ögonbrynen och sambon berättade att detta var medicinen som de gav killarna på Klarälsvgården (ungdomsfängelse där Sveriges grövsta ungdomsbrottslingar hamnar) mot ångest och oro. Jag försökte att inte ta dem, men när man inte klarar av att gå med dottern till dagis utan att springa in och kräkas på dagistoaletten så får man ibland tänka om. Kräkas på stadsbussen fem gånger för att sedan ramla ut på gräset utanför för att fortsätta var inte heller någon hit.

Jag berättade senare stolt för min barnmorska att jag ändå lyckas få i mig vatten, och då få order om att jag inte ska dricka vatten utan coca cola istället. Både sambon och jag blev förvånade, det är ju inte den direkt den nyttigaste drycken man kan ordinera. Smärtan i bäckenet kom innan jul, och jobba blev en pina. Sjukgymnasten hjälpte lite, men hon berättade att ett stödbälte nog inte skulle hjälpa på mig. Man kan inte göra så mycket åt smärtan, man kan inte träna bort den och motionera inte var att tänka på. Att undvika alla rörelser som gör ont och min livsvärld krympte ju längre tiden gick. Skrevs in på sjukhuset i kön för akupunktur, för både illamående och foglossning.

Sömnen blev mer och mer lidande, ett exempel så tog tid att gå till toaletten som gjorde mig ännu mer vaken, samtidigt som det var turbulent runt omkring vår lilla familj med vissa släktingar. Var till och med till psykolog om det, men att öppet prata ut om privata saker med en främmande människa är inte helt naturligt för mig. Speciellt inte nä denna människa också under de 45 minuterna jag var där då själv blev arg, upprörd, missförstod allt, gjorde egna antagande – att det lät som om en av släktingarna var en vinpimplare var ett av dem, kallade oss curlingbarn och i slutrepliken sa att  vi ”skulle sluta känna oss som offer och att jag skulle hem och öva” tills nästa gång vi skulle ses. Jag frågade på vad och exakt hur jag skulle öva men hon svarade att hon då inte visste. Jätte lätt, eller vad? Ändå låg Mia Törnbloms bok Självkänsla nu! på en byrå i rummet, och där står det mycket om offerkoftan etc, men inte en enda gång hänvisade hon till den eller annan skrift. Jag träffade aldrig den psykologen igen. Jag hade blivit ofantligt gladare att ta den där hundralappen som besöket kostade och hyrt en film och köpt massa choklad!

Jag träffade läkare igen, som så fort andades om hur mina sömnrutin såg ut skrev ut receptbelagda sömntabletter. Bara sådär. Samtidigt som jag skulle ta två Panodil när jag skulle lägga mig mot smärtan.  En annan läkare, sist på sjukhuset, ordinerade 2 Panodil 4 gånger om dagen tillsammans 2 diklofenac. Alltså 10 tabletter dagligen.

Har varit iväg på akupunktur mot foglossningen 6 gånger nu, och lär fortsätta till förlossningen, det är 100 kronor per gång+ bensinpengar+ parkeringspengar. Jag har gått med kryckor i över två månader nu. Jag får kraftiga och häftiga smärtor som gör att jag ligger i en hög på någon sekund på golvet. Under tiden sitter min barnmorska, läkare och andra och suckar och skakar sina huvuden om att det ”inte går att göra något direkt åt smärtan.” Jag vill inte ta medicin, ens när jag haft huvudvärk, vilket jag nu är inne på 8:e kvällen i rad.

Och nu är det prat på igångsättning, vilket jag verkligen är emot. Det finns ju en mening och anledning varför bebisen ligger 40 veckor i magen, 2 veckor kvar idag till bf. Bebisen kan ju faktiskt dra ut på det och ligga runt 4 veckor till där inne! (jag vet också att han kan välja att komma ut inatt om det ska vara så) Det känns själviskt att ta ut den, bara för att jag mår dåligt. Och bebisen kommer ju när han själv är klar om allt nu är inom normen normalt.

Men nu, när jag accepterat tanken, är det frågan om rullstolen som är anledningen till allt detta idag. Jag vet om att jag är för svag, och att erkänna mig det har varit allt annat än lätt, men insett fakta- jag kan helt enkelt inte gå.  Inte stå heller, inte för länge. Duschen blir en plåga vissa kvällar. Men jag håller på att bli tokig av att inte göra och se något. Det största som har hänt mig är några IKEA turer, någon enstaka annan affär och mathandling på ICA Maxi. Maxi är egentligen för stort för mig att gå, och jag får lida fan för det sen så den händelsen är inte längre alltför lyckobringande. Jag tar mig nätt och jämt till dagis. Promenaden med hunden, som nu tack och lov är hos hundvakten, var inte lång utan till närmsta parkbänk. Detta har alltså varit min vy de senaste månaderna, annat än hemmet. Har inte ens haft någon glädje i att köpa babykläder.

Nu bad, tiggde,  jag om att få en rullstol, inte för att sitta i hemma men för att vi ska kunna ta en tur på ex Mariebergsskogen eller bara runt närområdet här eller till någon annan lekpark än den som ligger på gården. Att jag kan spara på min kropp så att inte kvällarna blir det helvete det är numera. Att få frisk luft, umgås med min dotter och sambo, se något annat och människor, handla mat för nöjes skull igen och få solljus.

Men detta blev jag nekad i samtalet imorse. Av en människa som inte känner mig och av en som faktiskt gör det. Jag får alltså inget lån av rullstol, en alternativ hjälp som jag kom på trots att det nu "inte fanns något" att göra, de sista veckorna som kunde göra tillvaron på dagarna och nätterna drägliga, så att bebisen ska kunna få ligga kvar och utvecklas klart i magen. Detta pågrund av att det är risk för blodpropp, som redan nu är större i o med att jag är gravid. Jag är inte det minsta överviktig, har ingenting i släkten och annars levt sunt i övrigt – inget missbruk, inte rökning, inte ens ett litet intag av alkohol etc. Ingenting i övrigt som gör att jag är i riskzonen annat än att jag just är gravid.

Att ha rullstolen skulle på något vis alltså innebära till att jag inte rörde på mig, och det var ju just det jag behövde för att undvika risken för blodproppen. Barnmorskan sa och tyckte också att eftersom jag ändå kan gå inomhus skulle fortsätta med det. Saken är den att det gör fortfarande ont men inte i lika hög utsträckning och ofta som när jag är ute. Hemma så är det kortare avstånd, och man kan sitta och stå etc på ett annat vis vilket gör att kroppen sparas ofantligt mycket mer än när jag ens kommer ut på en mindre längre sträcka! Jag hänvisas numera till att vara husbunden, att stirra in i väggen. Mitt hem börjar ge mig klaustrofobi och jag har inget mer att göra för händerna. Påsk är slut, garnet är slut, baka gör ont och då jag inte har hjärtat i att handla mat längre gör att matlagningen blir tråkig. Dag tv suger och jag spelar in några fåtal serier på kvällarna så jag kan se dem en extra tråkig dag. Det som tar psykiskt mest är att jag bara är ett skal av den mamma jag var till min dotter. En pratande övervakningskamera, som inte kan sitta i sandlådan eller knappt hämta henne från dagis. Lämna på dagis är numera ett minne.

Hur kan egentligen 2 timmar i soffan nu kan vara bättre för mig än 2 timmar i rullstol utomhus? Att vara helt beroende av andra för att ses eller ta mig någonstans?  Min kropp är mitt fängelse! Psykiskt tog detta samtal på mig mer än vad det fysiska gjort på flera dagar. All lust till att göra något försvann och jag låg apatiskt i tre timmar till dess sambon kom hem på lunchen och kramade om mig. Medicinering skulle alltså vara bättre för mig och barnet än att komma ut och röra på mig. Det är ju inte som att jag alltid skulle sitta i den och ha någon som puttade på mig. Jag vill ju ha en stol som jag kan köra själv, och bara så man ibland utomhus när vi ska göra något. Saken är den att pengarna inte är något att haka upp sig på, men det är ändå surt att så mycket har gått åt till sådant som i mina ögon är ett sämre alternativ. Akupunkturen har verkligen fungerat. Men det har kostat mycket i tid, fysik och energi också annat än bensin, parkering och mediciner. Sambon har flexat i sitt arbete en hel del och varit med 98% av alla de gånger som jag varit ”tvungen” att vara på!

Valet om igångsättning känns inte som mitt längre. Att oroa mig för att falla och skada mig och eller barnet, eller för en eventuell blodpropp ska göra det samma tär på mig som eld. I värsta scenarion i båda fallen kan både jag och bebisen stryka med. Innan kändes tankarna på igångsättning mest själviska, men efter idag känns det mest själviskt att inte göra det.

Imorgon ska vi till sjukhuset igen. Undersökning och diskussion. Jag har försökt släppa alla tankar efter det sambon åkte till jobbet efter lunchen. Vi åkte till och med till både Panduro och IKEA utan något direkt gnäll från hans sida så jag har nytt pyssel som jag kan koncentrera mig på. Jag litar mer på läkaren på sjukhuset än någon annan, de träffar kvinnor dagligen som har värre problem än vad jag har, än vad de kanske gör på MVC. De har nog sett och hört en hel del och kanske har en lösning. Jag kan ändå inte göra något annat nu, än att slå bort tankarna. Får se hur det går i natt. Det är på natten tankarna brukar hinna ikapp mig.

2 veckor kvar nu till BF. Jag har haft en fruktansvärd dag. Eller morgon. Dagen bättrade sig. Är allt annat än lycklig. Suttit och skrivit av mig. Får se om jag delar med mig hit, men det tror jag. Situationen är för sjuk för att inte göra det egentligen. Önskat mig bort, tänkt tillbaka på annat för att distrahera mig. Tänk den som simmade i Medelhavet igen... Lätt, fri och en inte stundande förlossning i tanken. Imorgon blir det sjukhuset, för undersökning och diskussion om att sätta igång förlossningen tidigare.

13 nålar i ryggen och 7 fram. Idag var sambon med. Min lillasyster och Lollo var mycket roligare att ha med som sällskap! När de satt och såg skräckslagna ut - så jag kunde ha kul åt dem, så satt min sambo i sin stol och flinade och hade kul åt mig. Det är kärlek det... Eller?

Ja, hur sätter de in akupunkturnålarna då? Här ser ni lite av de nivåskillnaderna som är. Vissa är helt intryckta och vissa halvvägs. Medans vissa knappt nuddar huden alls.

Lammsteken med rosmarin och vitlök blev just klar, så nu står den i packad i folie för att gotta till sig. Rostar potatisen i ugnen i detta nu och såsen puttrar på spisen. Tänkte göra både en kall och en varm variant. Den varma av skyn och grädde och en variant av tzatziki med fetaost och örter. Är lite experimentlysten så familjen får helt enkelt hänga på eller beställa pizza. Någon sallad till det och funderar på ett vitlöksbröd och göra sallad till detta. Tänkte koka lite brytböner som jag tänkte dränka i smör och salt. 

Nyttigt? Nja, men gott... Vad äter ni till middag idag?

Pratade med min barnmorska när vi hade tid på skärtorsdagen, om problemen som uppstått med bäckenet. Hon har 4 egna barn och så bröt hon bäckenet för något år sedan i en bilolycka. Hon är återställd nu men hon fattade precis när jag berättade om händelser som gör denna graviditet extra jobbig. Nu håller bebisen att fixera sig och trycker på ibland så att det känns som han snart är ute... Det och med smärtan med foglossningen gör att det ibland uppstår tillfällen som inte är allt för positiva för min egen del. Som att gå på toaletten. Att man sitter ned och sjunker ned så gör trycket och smärtan att det låser sig. Jag tar mig inte upp! Var ytterst nära att ringa hem sambon från jobbet för att jag inte kunde ta mig upp! Som tur är har vi vår tvättmaskin och så toalettrullehållaren som man kan få ett hyfsat tag i för att häva sig upp. Så jag kom upp tillslut tack och lov!

Men min barnmorska tyckte att jag skulle ha en sådan här, en toalettförhöjning. Jag har ju, om nu det inte bli igångsatt tidigare, ca 2-3 veckor kvar. Och ibland går man ju över tiden så man kan i värsta fall plussa på 2- 3 veckor till. Så kanse borde man låna en sådan här? Pratade också om rullstol. Insett att jag är för det. Att spara på koppen. Bara ynnesten att ha så vi kan gå på en promenad tillsammans allihop, en runda runt skogen. Att jag kan se något annat. Nu kommer jag till närmsta parkbänk och får kasta boll med hunden. Att kunna vara med och handla på ICA Maxi utan att säcka ihop. Etc...

Barnmorskan skulle kolla upp mer nu idag, då påskhelgen stundade då vilket gör att folk är lediga. Var ned till hjälpmedelscentralen och pratade med dem själv. Man kan få låna en rullstol gratis för ett dygn, annars så får man hyra en rullstol - och då kostar det 400 kronor för 4 veckor. Just att vi inte vet om det blir en igångsättning eller om barnmorskan kan få till ett lån som är gratis eller billigare så tog vi beslutet att avvakta. Men nu vet vi mer om möjligheterna i vilket fall! Så nu väntar jag mest på att telefonen ska ringa!

En nyvaken Lillan satt i mitt knä och myste, och säger: 

Lillan: Jag tycker om vovven och dig mamma!
Jag: Åh, jag tycker om dig också gumman!
Lillan: Mmm, jag tycker om mig också!

En mycket stolt och glad mamma kan jag ju säga satt nöjt och flinade i soffan. Vadå självkänsla!?

Dagen har gått i fullt ös, och nu är man halvt medvetslös. Skämt åsido så känner jag mig rätt mör! Min mor kom över, så nu är vår säng flyttad (igen) och det har rensats för fullt. En sprickfärdig svart sopsäck med kläder, två påsar med skor och en stereo med stora högtalare är något av det som skänkts bort! Eftersom vår tvättmaskin fortfarande bråkar med oss så hjälpte mamma oss även med tvätten, jag kan ju inte bära, och tvättstugan ligger i källaren en bit bort . Så nu är berget som samlats i brist av maskin nästintill borta! 

Det har handlats mat, lämnat hunden till hundvakten då bf närmar sig och sedan körde vi hem mamma. På parkeringen ville inte bilen starta och jag kände att maskinspöket som härjar här allt får ta och ge sig. Batteriet hade dött visade det sig, trots att det inte direkt hade någon anledning till det! Blev en senare kväll än vad det var tänkt. Lillan fick välja mat och hon valde hamburgare, pommes och dricka. På Mc Donalds. Hon ville leka i lekrummet också, men då vi inte kom iväg på en stund så fick det bli driven och sedan äta framför Rapunzel. Tja, det var väl dagen i korthet.

Angående maskinspöket så får denne mer än gärna spöka hos någon annan! Så fort man "hinner" ikapp, när man väl köpt det som akut måste köpas så kommer det något annat som hamnar i akutlistan. Mitt ilandsproblem med köksvåg och fritös kommer väldigt långt bak i den listan. Trots att de stått på listan längst...

Påskafton idag då! "Påskharen" var här och gömde ägg förut. Nya tuschpennor låg det i också så vi kunde pyssla med de sista äggen som vi blåste ur för några dagar sedan. Lillan blev jätte paff när hon hittade det och kände hur tungt det var! Idag har vi haft en lugn och skön dag, lekt i lekparken och pyssel! Mer av dessa dagar!

Detta var då mitt bidrag till påskbordet. I grunden en chokladmuffins, mörk och ljus chokladmousse och så chokladhjärtan i vit, ljus och mörk choklad...

Glad påsk på er! Lillan var en liten påskkärring både på skärtorsdagen - på dagis, och hela dagen på långfredagen.

Var på femte akupunkturstillfället igår. Hade med Lollo som sällskap, blir ju så sömnig, och hon såg typ lika förstörd ut som min lillasyster när hon var med! 18 nålar blev det denna gång. Hon skulle räkna dem åt mig och när hon såg att jag låg på två så kom det ett förskräckt "Uuuuusch". Nålarna fram gjorde riktigt ont när jag skrattade åt henne, men kunde inte sluta!



Nåldynan...

Gissa vem som tog flest av de rosa små kycklingarna på påsktårtan? Min dotter? Oh ja! Vem tog extra noblessen som inte hörde till sin egna bit? Jag? Nu pratar vi om något annat...

Kan ju verkligen prata om aprilväder, snön vräker ned. Duschen avklarad, nu är de bara i de andra i familjen som ska in. Sen blir det att åka och handla. Hundmat som ska köras till svärfar då det snart är dags att han ska ta henne. Sen ska vi på påskmiddag.

Jag vill mest gömma mig under täcket igen...

Vi gick till dagis denna morgon. Lillan undrade vart solen tog vägen. Bakom huset. Jag sa då att "mamma och pappa har solen i ansiktet", och det ville hon också ha då... Så här löste hon det...



Frän cykel som stod i stan. Ville - ha - en - nu känsla kom över mig tills jag kom på att en viss känsla av balans nog krävs, vilket jag i nuläget inte har. Trillade ihop två gånger påväg från duchen igår kväll, så jag kan ju drömma vidare.



I hissen påväg till semenarie. JAG ÄR VAKEN! Kanske spärrade upp ögonen lite väl ugglelikt för att bevisa motsattsen... Vi ignorerar det... Jag är vaken, ville bara visa det... Och att vinterjackan fortfarande passar...



Humor! Ungefär som egoistapan i reklamen som hänvisar att han saknar sin bästa vän och att bananer endast är till för apor... Läste aldrig texten i tidningen. Jag var trött. Bilder är bra.



Blev galet nyfiken när jag kom hem och såg att grannen hade fått paket... Varför får aldrig jag liknande paket? Jag måste ju hämta ut på posten. Gröna avundsjuka tankar hann tänka  missunnsamt att man skulle ringa till hyresvärden och skvallra och muttra något om brandfara. Men den gick över, jag tror på karma...  V A D  Ä R  D E T  I ? !

Notera den lilla pinnen mellan framtassarna. Djuret kallas visst för hund men ibland så börjar man tvivla...

Fick sluta något tidigare idag,  men svärfarmor tog ändå lillan trots att jag skulle hinna hem i tid för att hämta på dagis, så jag fick sova en timme! Mycket skönt och mycket välbehövligt! Kände mig som en ny människa! Gjorde en plättsmet när jag vaknade och gick och hämtade lilltjejen. Väl hemma ställde jag mig och stekte och sedan avnjöts de med blåbär, hallon och jordgubbar. Lillan ville tillägga jordgubbssylt med det kändes lite som att häda för min del.

Seminariumet var super bra och jag hade faktiskt med virkningen hela tiden - snart klar att fixa med det projektet! Och jag har förberett pyssel för imorgon. Imorgon blir det först barnmorskan och sedan akupunktur på sjukhuset. Hejdlöst roligt... Men behövs att göras. 3 veckor kvar idag... Kanske 1 vecka. Får se. Vi är i samma månad nu och jag känner äntligen att man kommer någonvart!

Godmorgon! Eller ja, så gott det nu kan vara efter en värdelös natt. Somnade en bit efter 00, och vaknade upp igen innan 02. Kände en smygande huvudvärk så jag gick och hämtade ett par smärtstillande och la bredvid sängen så jag skulle slippa gå upp nästa gång jag vaknade till. Tänkte lite glatt att klockan bara var som hon var för det resulterar i en rätt bra nattsömn. Tji fick jag. Somnade aldrig om utan låg bara och snurrade. Vid 03 vaknade lillan, eller snarare väcktes då hon låg och kved och jämrade sig i sömnen. Väl vaken skrek och grät hon mer då hon hade ont i benen. Väl över i vår säng tvärsomnade hon dock. Men inte jag. Huvudvärken hade stegrat så de där tabletterna fick sväljas ner.

Låg och stressade upp mig, klockan gick för fort. Många tankar. 3 veckor kvar till bf föresten... Var runt och vankade lite, hämtade mer vatten. 05 tänkte jag att jamen nu borde jag ju kunna sova ett par timmar innan klockan väl ringer. Icke! Så vid 06 gick jag upp och började göra mig i ordning. Kläder på och låta ansiktskrämen sjunka in ordentligt och lägga en bra bas som kan dölja de eventuella mörka ringarna som lär komma sedan. Lackade till och med naglarna. Så här sitter jag nu, snart färdig med frukosten. 10 minuter kvar innan klockan ringer för sjusovarna därinne. Sen är det bara att börja dagen… Först hund ut och barn till dagis. Sedan…

Hej heldagsseminarium 09-16! Misstänker starkt att jag lär ha en tidig kväll samt eventuellt några somna – med – pannan –  på – bordet stunder. Bestämt lunchdejt med sambon i alla fall, alltid något!

En aningens storleksskillnad? Oh, ja! Jeansen håller lillan till på köpet på att växa ur! Den vita hade vi med till BB till lillan, men hon var för stor! Tänkte att den skulle få en till chans på BB igen, annars så får lillan ha den till sina dockor. Höll upp ett par bebisbyxor framför lillans jeans, och hon tyckte det var jätte skoj att se skillnaden!

Hade en sen tid på akupunkturen igen. Och lillan fick åter igen inte följa med in så far och dotter skulle stanna i bilen och åka någonstans. Men hon somnade ändå, vilket var anledningen till varför hon inte var hos någon barnvakt. Låg således ensam under behandlingen. 12 nålar i ryggen och 1 ena ljumsken. Flera nålar kändes ordentligt, värsta än så länge tror jag.

Tog med virkningen. Första bilden är i väntrummet men fick komma in jämnt efter att jag tog bilden. Andra är i sängen men låg jätte obekvämt och sen åkte nystanet på golvet och då gav jag upp. Jag blir jätte sömnig under passen och nu hade jag ju ingen som höll mig vaken, men lyckades hålla mig vaken ändå så jag inte råkade lägga mig på rygg!

Går under benämningen höggravid numera! Bilden togs i lördags, då var det alltså vecka 36 + 2 om jag räknat rätt? Vi säger 36+ för att göra det enkelt. Drömde under natten, att jag inte längre hade någon mage, och att jag stod på ett dansgolv. Tja, det var ju ett tag sedan. Har ju en rätt liten mage faktiskt, var större när jag väntade förra! Magen är lite i vägen, jag är ju kort så man stöter ideligen i magen i exempel handfatet eller spisen etc. Kan hitta ganska roliga fläckar på magen, ser ju liksom inte hur kläderna ser ut under en viss radie! Sambon frågade om jag hade bakat igår, och hade ju bakat bröd men mjölet avslöjade mig... Kan fortfarande dölja den i vinterjackan när det är kallt ute, men annars är det väldigt framträdande. Syns inte direkt bakifrån att jag är gravid heller.

Har börjat ett projekt med att virka. 4 nystan och över 400 meter uppvirkad tråd senare insåg jag att det krävdes mer garn. Ni kan förstå hur irriterande det var när jag mitt i första nyköpta nystanet hittar detta! Någon har knutit ihop trådarna mitt i... Fick till det bra i virkningen iallafall som tur var!

Förut idag, precis när det började snöa.

Jag stod i köket och plockade in disken i maskinen efter att ha förberett maten. Sambon kom just hem efter att haft kurs hela dagen. Han lovade lillan igår att det skulle vara han som duschade henne. Lillan kommer in till oss i köket och utbrister hjärtligt:

Lillan: Åh, vilken tur jag har som har en mamma och pappa som kan laga mat och hjälpa till och duscha mig!

Bara sådär. Från ingenstans. Efter att hon slutat prata så fick våra ben en varsin kram, och sedan springer därifrån. Sambon tittar skeptiskt på mig och frågar vad jag har gett henne... Gifflar, hon ska få gifflar varje dag hädanefter!

Läste en blogg förut om att hon blivit lurad denna morgon med att det kommit 1 dm snö. Ni vet, 1 april som det är. Tittade ut för en stund sedan och tänkte att ja, det lär nog börja regna snart. Men, icke. Trots att det inte var särskilt kallt när vi var ute så snöar det nu! Jag och mamma satt och pratade om det förut i telefon, men trodde ju verkligen inte att det faktiskt skulle börja göra det nu. Som tur är så är det riktigt ljust ute så det kanske inte kommer så mycket?

Apropå aprilskämt, har ni blivit lurade eller lurats?

Min mamma berättade att hon var uppe tidigt. Hon hällde i lite blå karamellfärg och så vatten i ett dricksglas. Började låta och svära och ha sig omak i köket och sprang in till min lillasysters rum i ett låtsats upprört tillstånd. En nyväckt lillasyster trodde på allvar att det kommer blått vatten ur kranen. Rätt glad att jag bor hemma längre...

Min sambo har en benägenhet att köpa frukt i korgar. Alla äter fort de första frukterna men när man kommit halvvägs så har just den frukten förlorat något av sin tjusning då det är så mycket av den. Därav blir den resterande frukten ofta liggande och tillslut slängd om man nu inte hittar på något med den.

Så nu gjorde jag päronkräm! Inget exakt recept men så här gjorde jag:

Päron
Socker
Vatten
Potatismjöl

Börja med att skala päronen och kärna ur. Skär i jämna bitar och lägg i en kastrull. Häll på vatten så att detbara täcker botten av kastrullen, men inte mer. Frukten bränns då inte i botten. När frukten mjuknat så mosa med gaffel eller potatisstöt. Sockra efter smak och behov, frukt är ju i regel söt av sig själv. Blanda lite potatismjöl med lite kallt vatten och red av till önskad tjocklek. Låt kallna helt och servera sedan med mjölk!

Eller klicka upp på en ugnsfolieklädd tallrik och ställ in i frysen. Perfekt att lägga på gröten för både barn och vuxna. Perfekt som smakportioner för bebisar - men tänk då på sockermängden! Välj söt frukt!

Igår var vi på Bengts Tivoli som är här i staden, första tivolit för i år. Även om solen sken så var det riktigt kallt! Ett litet litet tivoli var det, och de som arbetade ville nog vara någon helt annanstans. Flertalet av dem stod och kedjerökte och tryckte i sina jackor. Smittsam glädje fanns ju absolut inte. Lillan ville upp i denna, första gången följde fadern med och resterande gångerna fixade hon själv.

Vid det lilla pariserhjulet tog det stopp. Ingen av oss föräldrar fick följa med, trots att det inte var en enda unge med på turen. Varken svenska eller engelska kom från maskinföraren utan ett surt skakande på huvudet. Lillan ville ändå så gärna åka, men vi fick gå fram och avbryta mitt i då hon såg helt livrädd ut. Han lyssnade inte ens på det tysta skriket som kom när hon åkte förbi. Det var sista biljetten också och det var sedan dags att åka och handla lite mat så det var ju trist att det blev så tråkigt i slutet. Lovade att vi skulle åka mer nästa gång något tivoli kommer.

Inte direkt imponerad av Bengts tivoli, ett leende kan de väl kosta på sig tycker jag. I alla fall till barnen!