It's like she knows me...
Det ringde i telefonen. Det var Anna. Världens gulligaste Anna för att vara exakt. Hon berättade att hon lämnade något på vår postlåda , så det var bara sätta sonen på höften och gå och titta...
Hon ville inte träffa mig... Konstigt...
Men jag förlåter henne för hennes något hypokondriska sätt att undvika att bli smittad...
Skogspromenad
Trots att vi har skogen så nära, trots vi bor i stan, har vi nog aldrig riktigt gått in med den med sonen. Krångligt och bökigt med barnvagn. Och han har stoppat allt i munnen. Men nu innan snön kommer så tänkte jag att vi kan ta några rundor i alla fall... Han verkade faktiskt vara ganska skeptisk.
Fick vara med fastän den blev suddig
"Fota med oss" - Lina Flodins & Felicia Olsson
Lina och Felicia
Nu ska jag försöka visa lite från min helg. Har ju varit sjuk så det har varit lite svårt. I söndags var jag iväg på något otroligt roligt! En fototräff som fotografen Lina Flodins och modellen Felicia Olsson arrangerat. En exklusiv fototräff för enbart 15, och jag blev otroligt nog en av dem. På 18 sekunder hade platserna fyllts från släppet, och 3 minuter efter start fick de posta ett inlägg att det var fullt. Hur ofta händer det? Hej lotteri! Välbehövligt då jag behövde se fram emot något just denna månaden som ni vet. Här kommer lite bilder jag tog, behind the scenes, i färg.
Delar upp det lite. Den gruppen jag hamnade i fick börja att fotografera Felicia i en helt mörk lokal med endast två starka scenlampor samt en stege. Och senare en carolafläkt och en spegel som komplement. Var väldigt skönt att få idéer om att man faktiskt kan ta fantastiska bilder utan studio, speciellt nu när ljuset försvinner så himla tidigt numera. Lina gick runt oss alla, gav lite tips och råd på inställningar. Hon visade mig en funktion på kameran som jag verkligen varit så himla frustrerad över att inte riktigt förstå eller hitta något om! Jättetack Lina! Här ska övas...
Träffen var mellan 12 och ca 16 så det hände en del. Provade att fotografera i studio också, med en annan modell, men det visade sig att min kamera inte riktigt är studioanpassad märkligt nog, så det blev inte alls så som jag ville ha det med ljus etc samt att det inte blev så många bilder. Men det får ett eget inlägg senare som sagt. Roliga tjejer, tipspromenad där jag faktiskt vann något (ni hör, skulle köpt en triss när jag ändå var igång) och rolig goodiebag.
Dock måste jag erkänna att jag höll på att gå hem direkt, för en av alla de andra som var med och hjälpte till runtomkring visade sig vara vår käre bröllopsfotograf. Som vi inte hörde ett ljud av på fyra månader, trots att vi försökte få tag på honom på olika vis, samt att vi inte fått bilderna av honom än! Han hörde av sig, via sms, för någon vecka sedan men jag kände att jag behövde svalna innan jag hör av mig då jag kan bli en aningens skarp. Och jag vill ju ha bilderna... Som tur är har inga pengar bytt ägare, och jag misstänker att han vill ha pengarna. Men jag undvek honom i söndags, skulle jag gå fram så skulle jag nog det hela förstörts. Dock kom han inte fram till mig heller, och hans motiv vet jag inte alls. Ska försöka få tag i honom igen.
Men. Jag kunde släppa honom nästan hela tiden, så jag fick väldigt roliga timmar i alla fall. Tusen tack Lina och Felicia till ert initiativ, hoppas jag kommer få göra sådant här fler gånger!
Än blommar det!
Skulle jag få trädgård någon gång ska jag plantera dessa. Att ha blommor så sent på året vore härligt! Sista sucken. Allt är så kalt och brunt nu när höstlövet fallit...
Bloppis: Pippitröja & mycket annat
Snabb bild på en nästan oanvänd "Pippitröja"
Suttit och sorterat bland barnkläderna och har massor. Någon som har intresse? "Pojkkläder" från 50-80 och "flickkläder" (mycket rosa) till 98/104. Vill bli av med dem så jag tänker mig mellan runt 15-25 kronor styck när det kommer till paketpris. Billagare också beroende hur mycket som ska vara med. Vissa plagg säljs separat som bilden ovan. Har en rosa åkpåse, resestol, badkarsstativ och en rosa vinteroverall med tossor... Ni kan ju skriva om det finns intresse. Finns i Karlstad och kan även skickas.
Sjukstugan bryter sig ut...
Blev en sväng ute idag, inget regn och blåst som gårdagen bjöd på. Han har piggat på sig lite och ätit mer än igår, det märks ju inte så på små barn att de är sjuka förens febern går över 40,1 så han är ju nästan lite jobbig när han ändå ska klättra på allt. "Sitt still, du är sjuk!" funkar ju liksom inte att säga. Så han är ju lite som vanligt, bara varmare och mindre matlust. Clementiner är det enda han verkligen trycker i sig.
"Åh, vattenpöl och inga gummistövlar? Perfekt kombination att driva med mamsen..."
Sjukstuga
Sjukstuga här hemma nu, jag och sonen går och hostar ikapp. Han ska vara värst med att ha feber... Har massor av roliga saker att berätta och visa för er men det får komma när orken finns. Nu sitter jag faktiskt vid datorn, men ska snart krypa ned i sängen bredvid sonen. Verkar som han somnat till ordentligt. Det kvittar om jag sover eller ej, bara jag får ligga ned!
Vår vovve får stå ut hon...
Igår hittade sonen ett paket bindor... De stoppade han en och en i glipan mellan kökslådorna och diskmaskinen... Dock var det inte alla, för idag såg jag en storasyster bandagera lillebrors arm. Med en binda. "Det ser ut som gips..."
Kort senare ser jag att lillebror tröttnat och en viss vovve fick vara patient istället...
Sen kom liten herre fram och tog bort den, efter att ha noterat att mamma satt med kameran på klåfingernivå...
"Asså, kan du ta bort honom?"
Hur svårt ska det vara att få sovmorgon?
Igår kom jag hem sent, "tjejkväll i vuxenanda" hos Maria i Monsterhuset i Säffle. Då berättade maken att barnen hade somnat väldigt sent, så de borde sova längre på morgonen... Lät ju väldans bra tyckte jag. Men när ena kom runt halv sju och den andre kom strax innan sju så måste jag ju erkänna att jag kände mig smått... Lurad...
Och årets mammapris går till...
Dottern brukar leka att hon är prinsessa... Ett exempel på det är att hon springer runt med ett långt lakan på huvudet och leker att hon är Rapunzel. Det var hennes favoritfilm, och första prinsessidol. Nu har det varit Askungen ett tag. Har alla tre filmerna, som hon brukar varva. Den turen hade vi inte med Rapunzel då det bara fanns en av den...
Så nu har hon, som jag tidigare nämnt, velat bli kallad för Askungen... Jätte sött och charmigt kan kanske tyckas- om det inte hade varit för den lilla detaljen att det i princip alltid handlar om när hon blir ombed att göra något. Som att hämta filen som hon sa att hon skulle göra...
Jag måste erkänna att det är lite jobbigt att ropa "Askungen, har du städat klart än?" när hon ska städa upp sina leksaker på rummet...
Bild hittad här.
Ingenting är heligt, inte ens när mamma är sjuk får hon paus
Denna helgen är jag grymt uppbokad. Och dum som man är ibland så sa jag det man absolut inte går säga; "Jag har inte tid att bli sjuk!"
Nu ligger jag här, med ont i halsen. Är nedbäddad i under slafen av våningssängen som patient i barnens rum. Dottern släpade just upp en stor sköldpadda, en sittpall, över mig som den andra patienten...
Jag har fått ett par tomma te koppar samt en plastsmörgås. Och fått låna hennes gosekanin.
Hon skrev upp min journal i sin rosa Hello Kitty dator, la upp datormusen på min arm som någon form av pulsmätare. Samtidigt piper dator "Lek och lär, med Hello Kitty!" Inte nog med att datorn för journaler, den röntgar också! Hon kom och visade på en "röntgen" bild, att jag inte bara ser ut som en knubbig katt, utan anledningen till att jag har ont är att det har fastnat en matbit i halsen...
Nej, nu ska jag visst ta min medicin. Den är i en leksaksketchupflaska. Och äta en gryta med kyckling och bröd... Mums...
Höstbilder & Möjligheter
Ska försöka utnyttja höstmöjligheterna nu. Löven är snart borta, och senaste tiden har det regnat en del.
´
10 år av mer än en sorg
Jag inbillar mig att jag ska kunna andas nu. Jag försökte gå ut och fota igår som distraktion men efter 5 bilder med olika inställningar började det spöregna. Denna blev den bästa, vilket säger en del... Vädret matchade mig perfekt tyvärr. Denna månaden är inte min bästa tid. Särskilt inte i år. I år var det 10 år av saknad av en familjemedlem. En idol. Igår var det 10 år sedan min storebror begravdes. Det var också 10 år sedan jag träffade någon av min "pappas sida". Så även 10 års av ensamhet, tomma jular och tomma födelsedagar. Ingen där när jag sedan slutade 9an efter att ha sträckpluggat upp mina betyg som dalat under året in i det sista. Ingen som blev glad när jag kom in på alla tre av mina val av gymnasieskolor. Ingen där när jag tog studenten. Ingen där vid mina barns födslar eller dop. Ingen på mitt bröllop.
En 15 åring som förlorade sin storebror förlorade i princip hela sin familj den dagen för 10 år sedan, fastän jag inte förstod den fulla vidden av det då. Det gör jag nu. Och det gör bara det hela värre.
Lillan har blivit stor!
Lillan har blivit stor tjej nu. Det bevisade hon häromdagen. Vi låg allihopa på soffan, och vi bad henne gå och klä på sig. Hon ville äta frukost först, men vi tyckte att hon kunde klä på sig så kunde vi gå och göra klart frukosten. Hon gick... In i köket. Och gjorde den själv. Svansen aka lillebrorsan skyndade efter, så han fick sig portion med... Kom ut i köket till denna syn...
Helgsrapport, sömnlöshet och första snön!
Hej bloggen! Lite glest här. Men det har varit fullt upp. Känns jämt som det är något... Sitter på makens bärbara också så det blir inga bilder idag heller då det är skitsvårt att få ur minneskortet från denna när man väl är klar... Hela dagen under fredagen ägnades åt städning och sortering. Kvällen om våningssängen och vi allihop ville "bara bli klara" med det tyngsta, så vi bytte sängar. Det blev senare än vi trodde, men vi grejade det!
Dottern var lite skrajsen när det väl gällde att sova där, men somnade gjorde hon! Sonen fick läggas i vår säng då det drog ut på tiden, och fick sova första natten hos mamma och pappa. Satt och jobbade till 02.30 innan det blev dags att börja göra sig klar. Sen gick hela lördagen i rasande fart också. Mer jobb, maken borta, spring fram och tillbaka med saker som ska in i rätt rum... Väl för kvällen insåg jag att sonen skulle få sova i sin säng under natten. Å hej vad jobbigt det var för lilla mamsen... Alltså, han har sovit borta ett fåtal gånger hos svärfarmor, men alltid i samma rum som mig sedan han föddes. Här är ett par utdrag från facebook (ja, jag försöker skriva där!);
Runt 00.30 typ;
"Minstingen sover för första gången i eget rum inatt... Jag ligger... Klarvaken... Halv ett... Det här med att inse att livet funkar utan mamma suger..."
"Hyfsat nyvaken. Natten gick bra... För övriga i familjen. Jag somnade väl tillslut, men sov likt en amningsmoder, för när det pep till ifrån barnens rum runt 6 var jag där på 2 röda... Men båda sov vidare! Bara sådär, utan den ömmande moder som nu inte bara var uppe och vaken, utan stod och frös också!
Ett par timmar senare hör jag dem. Om de väckt varandra eller om de är världens mest synkroniserade barn vet jag inte. Petade på maken så han vaknade till ordentligt med. Medan vi kvävde några skratt när vi tjuvlyssnade så kommer barnen... Inte för att hälsa och meddela sina högt älskade föräldrar att de är vakna utan för att... Stänga sovrumsdörren! Och deras egen med för den delen!
Plötsligt är det där med eget rum inte den mest genomtänka idé vi haft... Tur att de är så himla högljudda!"
Han verkar ha sovit riktigt bra. Det är allt konstigt. Har jag knappt sovit en natt på 2 år och svär över att jag aldrig får sova och lovar mig själv att sova som en lite gris när jag får möjlighet. Men första tillfället så kan jag inte - för det gick verkligen bara inte. Maken var till noll hjälp som bara mumlade när jag försökte med att få lite sällskap, två lider bättre tillsammans än vad man gör själv filosoferade jag. Men han vaknade aldrig.
Under förmiddagen ringde svärfarmor med akutlängtan efter barnen. Och de efter henne, så de gick dit. Jag och maken tog en över tvåtimmarspromenad i snön som föll med jycken, samtidigt som det blev lite mer jobb. Säsongens första snö. När jag kom in så frös jag så mycket så jag la mig under täcket. Maken lagade lunch, som jag sedan åt i hopp om att bli varm. Gick sedan rätt in i duschen en halvtimme. Drog igång vattnet så sikten blev suddig av ångan, huden blev röd och man nästan svettades av värmen. Men blev ändå inte varm! Hu, så jag saknat vinter... Eller? Då jag likt ormarna är kallblodig, så kommer ni se mig närmaste halvåret i långkalsonger, vinterjackor och stickade tröjor. Mitt närmaste offer, minus ätandedelen, kommer vara maken nattetid, då jag i regel brukar slingra mig runt ben och armar i hopp om att stjäla all hans värme. Vilket han uppskattar... Verkligen... Eller? Vem vill inte ha en anakonda till fru?
Ur barnamun, Lillan 5 år - ...Dramaungen...
Vi skulle sitta och äta, och det blev kvar både entrecote och blandsallad från middagen igår. Lite bearnaises och fetaost till det så var det klart för mig, och tänkte koka pasta till barnen. Barnen ville ha... Fil... Då vi ska äta middag hela familjen när maken kommer hem från fotbollsmatchen sedan så krävdes ingen tyngre lunch. Så ungarna fick sin fil. Och jag slapp koka pasta. Supermamma goes på helg.
Dottern sa att hon kunde hämta filen, men hon skulle göra något snabbt först. När hon kom tillbaka till köksbordet kom hon utan filen.
Jag: "Men ska du ta och hämta filen då?"
Hon: "Jaja... Du kan kalla mig Askungen..."
"Det kallas att låna!" hälsar kalven
Jag försöker inbilla mig att det inte alls är illa att jag rotar igenom skötväskan efter festis i min desperata jakt efter något att dricka förutom vatten... Vi kan ha glömt att köpa laktosfri mjölk... Och med det försvinner mitt livselixir... Och bara för att man inte har så blir man ju sugen. Och jag var bara tvungen att ha något att dricka som hade någon form av smak...
Det känns som jag är otrogen mot allt jag tror på...
Ja då har det hänt. Fan (och hans moster med för den delen) står i farstun, helvetet har frusit till is och korsen överkryssar varandra i taket... Jag har skaffat... Facebook... Nu kan jag inte längre sticka ut med att säga "jag har inte facebook" och se häpna människors ansikten som dalar mellan förundran och misstro... Jag har gått över till den mörka sidan...
!!!
Det har tjatats i många år på mig men orubbligt nekande från min sidan. Tills nu. När, främst Linn, tjatat hål i öronen på mig "att man måste ha facebook om man ska ha företag!" Och det köper jag. Faktiskt. Så nu har jag skaffat en, men med mitt "gifta namn" då jag blir mer osynlig med det. För att lära känna alla funktioner och se hur det fungerar. Undercover liksom. Linn har lovat mig att vara kursledare. Så nu väntar jag bara på att hennes man ska baka bagels så jag kan kila iväg. Igår satt jag på egen hand och morrade och min make satt och asgarvade i soffan åt mig. När jag sedan ser hur många mejl jag fått höll han på att dö.
Han: "Sa du åtta mejl?"
Jag: "Nej! NITTIOÅTTA!"
HUR TAR MAN BORT DEN FUNKTIONEN?! Vilka är alla människor som vill bli vän? Människor som jag inte sett sen högstadiet! Så jag klickade faktiskt inte nu och avböj på nästan alla utom de närmast sörjande ungefär. Så ni som inte sett mig på ett tag får skicka en ny ansökan från och med nu, okej?
Fick också ett meddelande:
"Hej! X har skickat en vänförfrågan åt dig till mig. Jag vill nog gärna att människor själva frågar mig om fb. vänskap så att jag vet att de själva vill. När det går till så här så blir det jag som måste fråga dig och då skulle du nog ifrågasätta min vänförfrågan. jag blir gärna din vän men då får du skicka mig en förfrågan i så fall. Eftersom jag har så väldigt många vänner så kan jag omöjligt gilla, och svara på inlägg osv. så det blir mina vänner som får hålla reda på mig istället. När och om jag gillar svarar så är det oftast till min familj och närmsta vänner. Välkommen är du med din förfrågan! Kram Y"
Hon fick detta svaret, som även är riktade till alla andra som nu kan ha fått liknande inbjudan ÅT mig:
"Eh, jag är ny här. Denna gjordes igår, och jag har aldrig haft ett samband med facebook tidigare. Jag har iiiingen aning om hur detta fungerar och jag har inte skickat eller bett om några "tjänster" från andra att skicka någonting ÅT mig. Jag vill känna folket på riktigt och ha någon form av egen relation till dem, och om jag har träffat dig via X någon gång får jag beklaga att det inte ringer någon klocka.
Hoppas du förstår och inte tar illa upp att jag inte kommer skicka någon förfrågan alls. Med vänliga hälsningar"
Namn borttagna dock. Så nu vet ni det... Jag vill inte ha vänners vänner helt enkelt, jag vill ha de mina och de jag mött själv. Sedan tar jag mig den rätten själv att tacka ja eller nej till de förfrågningar från personer av den enkla anledningen om de är eller har varit relevanta i mitt liv. Jag vill inte ha folk som jag en gång varit ytligt bekanta med men aldrig mer än ytligt pratat med. Inga energitjuvar, inga snokande för snokandets skull. Jag kan ju givetvis bli lurad men jag vill ha människor som jag blir och hoppas de blir genuint glada av att följa varandra i livet. That's my krav för att jag ska han min facebook helt enkelt. Sattenuvetnidet...
Hon fick detta svaret, som även är riktade till alla andra som nu kan ha fått liknande inbjudan ÅT mig:
"Eh, jag är ny här. Denna gjordes igår, och jag har aldrig haft ett samband med facebook tidigare. Jag har iiiingen aning om hur detta fungerar och jag har inte skickat eller bett om några "tjänster" från andra att skicka någonting ÅT mig. Jag vill känna folket på riktigt och ha någon form av egen relation till dem, och om jag har träffat dig via X någon gång får jag beklaga att det inte ringer någon klocka.
Hoppas du förstår och inte tar illa upp att jag inte kommer skicka någon förfrågan alls. Med vänliga hälsningar"
Namn borttagna dock. Så nu vet ni det... Jag vill inte ha vänners vänner helt enkelt, jag vill ha de mina och de jag mött själv. Sedan tar jag mig den rätten själv att tacka ja eller nej till de förfrågningar från personer av den enkla anledningen om de är eller har varit relevanta i mitt liv. Jag vill inte ha folk som jag en gång varit ytligt bekanta med men aldrig mer än ytligt pratat med. Inga energitjuvar, inga snokande för snokandets skull. Jag kan ju givetvis bli lurad men jag vill ha människor som jag blir och hoppas de blir genuint glada av att följa varandra i livet. That's my krav för att jag ska han min facebook helt enkelt. Sattenuvetnidet...
Våningssängdilemma
Vi är ute efter en våningssäng till barnen. De ska få dela rum och Lillan önskar sig en våningssäng mest av allt. Eller snarare en loftsäng om man ska vara petig men de är så sablans höga. Så vi kompromissade med en våningssäng, och därav också frilägger golvytan. Inte för att är så säkert på om det är så smart av oss, då det betyder mer yta att strössla ut sina leksaker på... Min enda reservation är att sonen lär trilla ned när han väl lärt sig klättra upp så vi ska bygga till en lucka över stegen samt spärra av så mycket vid de öppna sidorna. Maken hade faktiskt tagit ut en semesterdag med detta i åtanke. Och ett fotbollsmöte, men vem är överraskad? Vi började vid 14.30 och första stoppet blev vid JYSK.
Denna tycker jag är skitful. Billig, men ful. SANDRA heter sängen. Överslafen är endast 80 centimeter, och det kan ju vara kul för Lillan nu men det är väldigt smalt efter ett tag. För endast sängen är det nu 1700 konor istället för 2299 kronor, och med madrasser 2900 kronor istället för 4097 kronor. Så prismässigt är det ju bra, och det faktum att den är 120 centimeter under. (Mamman planerar alltså bre ut sig ordentligt när ungarna smygt sig in till oss på natten, och jag smyger ut till deras...) Nackdelen med så stor är ju att golvytan tas upp (eller det kanske är en fördel ändå?) och att tjafset om att vem som får sova överst går över till tjafs om vem som ska få sova i den stora sängen? Och den är allt bra ful ändå... Och måla den kräver nog en hel del färg, och underarbete - så många kvisslor!
Sen åkte vi till IKEA. Vi lämnade Lillan i lekrummet och gick själva och kollade på sängar för att diskutera ihop oss. Vi kom fram till en säng som vi skulle "marknadsföra" för dottern. Det tog 40 minuter innan vi åter kom till lekrummet, och vände on för rond 2. Lillan föll faktiskt hör och häpna för samma säng. Vi bestämde oss för denna. NORDDAL från IKEA.
Såg mer svart ut i verkligheten. 2295 kronor, vilket var helt okej, exklusive madrasser dock. Själva grejen var att detta var enda sängen man kunde dela på så att det blev två sängar. Om det visar sig att sonen blir alldeles omöjlig eller dottern längtar efter hunden som alltid sovit i hennes fotände, så kunde man ta isär dem. Också när de får separata rum så kan man dela sängarna, vilket inte går med JYSK sängen. Man kan ju såga isär JYSK sängen om man ska vara sådan men då går den ju aldrig att sätta ihop den. Och det är mera dumsnålt. Vi var nöjda att det gick så smärtfritt och gick till restaurangen där vi "lyxade" till oss med middag och fika. Allt man slipper laga själv anser jag vara lyx.
Men det var väl klart att det skulle vara för lätt. För när vi gick ned till tag själv lagret fick vi veta att denna säng är utgående och inte fanns på lager. Inte någonstans i Sverige. Men vi fick inte köpa visningssängen då deadlinen denna säng är till februari. Och det kan ju kanske komma in på nytt. Jomen tjenare. Ni kan ju låta ert visningsexemplar stå och samla damm några månader. Kanske kommer några fler föräldrar som tror att den finns, och fler barn som blir besvikna. Jättebra. Verkligen. Så vi åkte tillbaka till JYSK, för att kolla om jag kunde komma över det ytliga samt kolla om den fanns på lager. Såg att MIO hade stängt när vi åkte förbi då klockan plötsligt blivit 18.20. Väl på parkeringen kom vi ju på att EM fanns, kollade öppettider på telefonen, så det var bara slänga in ena ungen som hunnit lös.
Hittade denna som heter FILIPPA. Finns två på hemsidan men visar bara denna då detta är enda vi sett i verkligheten. Två 90 centimeter och en 90 centimeter samt 120 centimeter, liknar den från JYSK, fast vit alltså så jag tar inte in en bild på den då detta inlägg kommer bli långt nog ändå. Båda går att montera ned var för sig vilket är det vi vill ha. Och de är vita. Vilket jag vill ha... De som känner mig vet att jag älskar vitt, särskilt på möblerna. Den stora sängen kostar 4190 kronor och den mindre 3495 kronor. Fick med en katalog där de hade andra sängar också, men där stod inget pris samt att det skulle ta flera veckor mer än dessa att få hem. Exklusive madrasser.
Imorgon ska vi till MIO, efter som de som sagt hade stängt. Tittat på deras hemsida och är inte jätteimponerad. De har två, varav denna NILS. Priset är detsamma som EMs, alltså 3495 kronor, och de är väldigt lika varandra men EMs säng är 154 cm hög medans MIOs är 107 cm, vilket är en ganska markant skillnad på höjd mellan slafarna samt att det inte ser ut som man kan ta isär sängarna.
Sen fanns denna, SNOW, för 4995 kronor. Dock så kändes den mest klumpig trots fördelen med att kunna göra den till två sängar. Båda sängarna var exklusive madrasser också.
Min idé om att bara köa en vanlig enkelsäng i vuxenstorlek då vi faktiskt har en juniorsäng som sonen kan ta över, och då bara löpa till en ny madrass och en stödbräda. Men icke, det röstades ned av maken och dottern. Jag tycker det är mer praktiskt då vi slipper få bort den juniorsängen samt att det är sjukt mycket billigare med en enkelsäng. Men de andra min familj är inte så ekonomisk.
Vi ska tänka tills imorgon, då vi blir uppringda av EM med besked med leveranstid. Så här spontant tror jag vi alla känner för EM sängen. Den är snyggast, hyfsat pris och bäst funktion. Den är vit, kommer sluta på ca 4500 med madrasser och den går att dela. Hur skulle ni ha gjort? Någon som har erfarenhet av några av sängarna?
Någon som orkat sig igenom hela inlägget?
Det är nästan så jag kallar det otrohet...
Satt vid datorn igår och svarade på mejl. Sonen fick inte komma upp på två röda så han började protestera med att trampa runt datastolen. Halvvägs hittar han pappas pappas ena väska hängandes på stolsryggen, som hör och häpna var öppen. Plötsligt blev det tyst. Sen kom en betydligt gladare liten kille och hivade upp dessa en efter en och sa lyckligt "Häj!" (Det betyder här som inte förstår småttingsnack)
BUSTED:
Maken var iväg och spelade innebandy, han skulle fått bilden med ett mms med frågan "Wtf" men min telefon har krånglat de senaste dagarna så det kom aldrig fram, så han får ett bogginlägg... Om man inte kallar det otrohet, så kan man kalla det att gå bakom ryggen... "Jag äter nästan aldrig godis och dricka..." Jomen tjenare...
Gömd choklad! Så gör man bara inte, inte mot mig! Håll dig till din äckliga lakrits du istället, darling, och inkräkta inte på mitt revir! Och för er som undrade, så är svaret ja. Jag och barnen öppnade den. Mest jag. Okej, det var bara jag som öppnade den. Men de fick också smaka, på en måndag och allt. Så de är nu mina medbrottslingar. Huruvida vem som åt mest behöver vi ju inte prata så mycket mer om. Det enda jag erkänner är att jag vi gick efter storleksprincipen, den som är störst får mest...
Den principen gäller alltså inte enbart i en syskonhierarki... Såattnivet...
Hopplös hoppbild & hopplös fotograf...
Satt och kollade igenom bilder runt den här tiden från förra året. Började garva när jag hittade denna. Min syster skulle ta en "hoppbild" på mig...
Ett två tre skulle vi köra, och jag skulle hoppa på tre..
"Ett två...(klick).. tre"
"Men nu hann jag ju inte, du skulle ju trycka på tre"
"Okej... Tre..."
Trassel & Spontan porträttfotografering
"Intrasslad? Jag?"
Barnfotograferingen blev tydligen inte av. Varför är jag inte helt 100 på dock, men det är ingenting jag vill gå in närmare på här. Dock är det lite irriterande då jag lägger en del tid på förberedelser. Formaterar minneskort, rengör alla objektiv och linser, laddar batterier, packar allt från kontrakt, rekvisita och reflexskärmar. Okej, kanske för att jag orkade tjafsa på mig smink så tidigt på morgonen som kinkade ned mig...
Men! Linn räddade mig. Jag frågade henne om hon inte komma ut och stoppa sin dotter i en lövhög så förberedelserna inte skulle vara förgäves, men då svarade hon "nä men på mig tack". Ego. Nej då, men hon hade också satt på sig ett ansikte och hade en högst ovanlig håltimme i plugget så vi möttes upp och tog lite fina höstbilder. Hade med min Sidekick ut. Men idag var hon lövgalen och inte alls hjälpsam:
"Tar du kort på MIG?"
"Jag har INTE trasslat in mig..."
Så fort hon såg att jag fotade slutade hon att sparka... Utan låtsades som hon inte gjort någonting alls... Jag är så glad att jag la extra pengar på ett rejält stativ!
Make it three...
Det är inte längre två, utan tre fotograferingsmöjligheter som kommit in idag...
Var det för jag sagt att jag har fullt upp?
Hallå kastanjsäsongen...
Idag gick vi och plockade kastanjer. Och jag vet fortfarande inte riktigt varför. Inte är det att plantera nya träd i alla fall. Kommer ju få pyssla järnet nu ett tag. Det är jag okej med. Men det är också jag som kommer få plocka upp från golv, plocka ur minst en miljon ur fickor och ännu mer att städa undan. Och det...
Det är orättvist!
Just saying.
Och värre är att jag har starka misstankar, eller jag ångrar mig - JAG VET - att min egen mamma kommer sitta och asgarva när hon läser detta. Ni hör... Min egen mor!
Fullsmockad överkörd orm...
Hej! Hu, idag var det måndag med en käftsmäll efter helgen. Måndagar betyder ensam med barnen, noll make och noll dagis. Helt vanlig vardag annars, men idag har det gått i ett. Försöker bli klar med en kunds bilder, mejlar med chefen på ett annat jobb. Två har hört av sig om fotograferingar varav en bokad för en snabbis. The bad way dock, då det var en kvinna med en liten herre på bara 8 ½ månader så... Okej, jag kan vara övertrött här. Hur som haver ville modern ha fina höstbilder, och jag var ute idag med mina egna barn i en extremt bra lövhög idag. Men orosmomentet är att bovärdarna, som har den otäcka förmågan, att plötsligt få för sig att ta bort alltihop... Så det fick bli snabba puckar så det blir nu imorgon vad det verkar som... Alternativt onsdag.
Andra verkar vara en önskning om att fotografera under en "inflyttningsfest" för ekologiska barnkläder... Så har mejlat om det så vi vår la se helt enkelt. Dock är det under en helg då det är mycket bokat redan så för en gångs skull är det jag som är borta fredag-söndag. Maken har något på lördagen han med, och han har mage att fråga "Ja, hur hade du tänk dig göra med barnen då?" URSÄKTA? JAG?! Har någon varit med om att kvävas när man sväljer sina egna ord? Bara undrar... Är det bara jag? Han ligger ju inte direkt på plussidan just nu efter gårdagens avslöjande om kommande frånvaro...
Medans jag sitter med dagens bilder, väldans många bra som jag försöker komma på vilka som ska få eget inlägg så kan ni ju läsa denna krönika från underbara Malin Wollin. Jag har ju inte facebook, med möjlighet att kommentera där, så detta får bli en sorts av kommentar till henne. Hennes man springer före pipan jämfört med min, som springer bakom den. Och de ligger visserligen två barn före. Och minus beställning av pizzan. Helt enkelt för att jag är en idiot. Men känslan... Exakt samma känsloplan, hon och jag!
Har ingen passande bild för detta inlägg heller. Får fota överkörda ormar nästa sommaren och spara på för tillfällen som denna... Får tänka på det.
Var det inte "Happy wife, Happy life" det var?
Efter ännu en ostörd natt så vaknade jag och maken vid 11 snåret. Var det såhär det var innan man hade barn? Maken har dock morgonhumör som en gnu som vaknar med ett lejon tuggandes på häcken, oavsett hur många timmar han nu får sova, så han fick gå upp först medans jag läste lite tidningar, bloggar och annat tjafs på telefonen. När jag sedan får en massa kalender pop ups, då maken synkroniserat våra iphones kalendrar, så försvann den goda morgon ron.
Det kan vara något av det dummaste han har gjort det där med synkroniseringen, för jag kollar oftast bara månad för månad på väggalmanackan vad den månaden har i sitt sköte, och inte har jätte koll på vad som händer månaden efter. Jag förväntar mig att per automatik få höra de "större" grejerna personligen. Men nu, så får jag ju se sakerna när de skrivs in. Om någon månad firar vi vår årsdag. Vi blev ihop -05 så det bör ju vara att vi firar 8 år då alltså. En tisdag ska det alltså var på. Helgen innan ska maken tydligen till Borås och sova borta hade han tänkt sig. Och helgen efter tycker han sig då få svassa över till Finland. F i n l a n d.
Och det görs ju inte på ett par timmar och tillbaka heller. Hu, fotbollen står mig i halsen! För det är väl så uttrycket heter? Så det kokar ur öronen, passar det? Jag är så trött på den! Så jag gastar till honom från andra sidan lägenheten om vad exakt det är han håller på med. Han tyckte jag ska komma till honom om det var något jag ville. Det tyckte inte jag, då jag då hade en rättfärdig anledning att skrika åt honom...
Han påstod att "det stått där länge, men ändrade bara ett stavfel" och ungefär där kom det också fram att allt redan är bokat och betalt. Ja, den sista som får veta är frun? Så fort jag tänker ordet fotboll så morrar och fräser mina tankar. Och idiotförklarar mig själv då bland det dummaste jag har gjort är att det var jag som övertalade maken i början av vår relation om att han skulle fortsätta med fotbollen då han funderade på att sluta. Föga kunde väl jag veta att några matcher då och då kunde eskalera såhär... Jag tror jag ska skapa en egen kategori här på bloggen. Fotbollsfruns beklagan eller fotbollsgnäll? Jag orkar inte ens leta upp någon bra bild här.
"Men åk iväg lite du också då..." tyckte han... Så hjälp mig, kära läsare, VART DÅ?!?
Me not Happy!
Jag menar.. What to do liksom?
Igår vaknade jag upp vid 8.30 och tänkte "fuck it, jag är barnfri" och somnade om. 10.30 vaknade jag på nytt, då med huvudvärk. För mycket ostörd sömn kanske? Svärfarmor ringde och bjöd på middag. Jo, jag tackar ja. Så jag gick dit i tron om att få med mig barnen som är där efter middagen sedan. Men... Lillan ville sova kvar och kom på att lillebror också minsann skulle bli kvar en natt till. Hon vred sig runt till alla inblandade, farmor, farfar, mamma och ringde tillslut pappa för att få check från honom också. Han skulle komma med tåget runt 17 tiden. Jag tänkte att sonen i alla fall ville hem, men när jag började klä på mig ytterkläderna satt han uppkrupen i farmors knä och bara tittade på mig. Vinkade och sa "hejlå" . Ingen ansatts alls till att göra det han alltid annars gör med att springa och hämta sina egna skor...
Så jag tog mig en tur med hunden och gick hem och jobbade av lite hemma. Sedan kom maken hem och han var väl likadan som mig. "Hmm barnfri... Då måste man ju passa på att göra någonting? What. To. Do?"
Alltså...
Det här med att våra barn inte ville komma hem var ju jätte tråkigt...
Verkligen...
J ä t t e t r å k i g t...
Whoop woop Buhuhuhu
Sent i reklamen kom de 4 som skulle sitta framför oss. Det började lite jobbigt då det var två långa killar med två korta tjejer. Så det såg ut att det skulle bli en repris från sist, men sedan blev det så lyckligt att det antagligen var tjejerna som var BFFs som skulle sitta bredvid varandra med killarna på var sin sida. Så både jag och maken kunde se bioduken fritt...
Och det gjorde ju det hela m y c k e t t r å k i g a r e . . .
Vår tjejkväll!
Herregud vad roligt det var igår! Tiden går verkligen för fort när man har roligt! Kameran glömdes bort i princip hela tiden, men det finns några bilder när vi väl kom ihåg den. Tjejerna droppade in mellan 18-19, och vid 19 började vi med att göra egna pizzor. När den väl var uppäten var vi i matkoma och drog oss till soffan. Tur att vi har en XL soffa... Det pratades massor, mina gäster lärde känna varandra då det var några nya ansikten med under kvällen. Sedan började jag med tjejernas ögonbryn på löpande band med trådning oh plockning. Konsultationer, hur de skulle göra och tips på målning samt en som skulle spara ut sina bryn på längden så det skulle se helt annorlunda ut. När tillslut ingen kom när jag tjoade ut "Nästa" så kom jag ut till en nagelverkstad. Lollo hade årets märkligaste ställning med sitt lackande på sig själv...
Efter vår beautifying så blev det vi alla vänta på. Dessert! Ni vet den där känslan man får när är sådär riktigt riktigt mätt men ändå fortsätter äta? Den känslan hade nog alla... De första två droppade av efter 23 men resten hängde ett par timmar till. Då gick vi ut tillsammans och lämnade av gästerna en efter en så alla kom hem ordentligt. Sist var det bara jag och Lollo kvar som skulle hoppa i bilen, så jag och jycken följde med till parkeringen. Sen var det bara att göra sig klar för natten och hoppa i säng för egen del. Jag var och är galet nöjd med kvällen, jag älskar att hålla i tjejkvällar!
Middag - Egen pizza; Ost, skinka, grillad kycklingfilé, fetaost, Kalamata oliver, färska champinjoner, banan, tomat och paprika. Glömt något? Till det en stor blandsallad med isberg, fetaost, paprika, tomat, gurka och rödlök och en italiensk dressing till.
Dessert - Bananasplit version; vaniljglass, banan, maränger, chokladsås och varma hallon sötade med florsocker. Chokladkladdkaka med Marabouchokladbitar i med ett chokladtäcke. Delicatobollar, och så Marabou mjökchoklad, vit choklad och den med saltlakrits i.
Dryckalternativen var; Citron bubbelvatten, hallonläsk, smultronläsk, Coca cola, Kopparbergs päronsider & äppelcider samt vanligt vatten. Och mjölk till värdinnan aka kalven till desserten. Choklad och mjölk är det absolut bästa kombinationen... Men det verkade bara vara jag som insåg det...
Ansiktsmask a'la Grinchen och trådning av ögonbryn. Enklare om offret "klienten" ligger ned har jag upptäckt.
Varför målade ni inte på varandra???
En del av desserten. Och löven var faktiskt mycket vackrare i verkligheten än vad de är på bilden...
Helena, hur lyckades du hålla dig ur vägen från kameran? Och Kajsa och Anna, ni var saknade! Ni får se till att ha tid och hålla er friska nästa gång!
Tjejkvällen snart här!
Hej! 40 minuter innan tjejkvällen börjar! Och jag är klar! Eller ja, nästan-isch...
Barnen är hos barnvakten, en extremt lycklig make är äntligen i Stockholm och en förvirrad jycke ligger på en nydammsugen matta. Hon har väl märkt att något är på g, så som jag har farit fram. Så så fort hon hört något så springer hon till dörren. Har nämligen släpat undan varenda barnpinal. Litens hela arsenal alltifrån bollar, bobby car och andra miljontals leksaker han har lyckats få. Måste dock ställa tillbaka innan Lillan kommer hem imorgon, annars lär hon bli svinsur på mig. Hennes rum är nu belamrat. Jag har faktiskt låst dörren nu...
Även badrummet har fått sig en omgång, så istället för skötbädd står där nu doftljus. Jag har riggat hela stället med ljus, både i levande form och i batterityp. Har ju aldrig levande ljus numera, mina barn är alldeles för vilda, och batteriljusen glöms bort. Och resterande av badrummet har svabbats av, är det något jag hatar när jag är bortbjuden så är det smutsig badrum. Så nu kan man äta på toalettlocket. Om någon i sällskapet kinkar sig så får de sitta där och äta upp. Skamtoaletten.
Kopplade i högtalarna samt basen till datorn, och jag måste än en gång uttrycka min kärlek för spotify premium. Någon ring Nobelpriskommittén! Tog ut matbordet i vardagsrummet, dukat upp med ljus, dekoration, middagstallrik, salladstallrik, dessertskålar och champagneglas. Dryck är på kylning, salladen är klar. Jag har duschat, badat i parfym, smyckat mig och tillochmed använt ögonskugga.
Hello barnfri kväll! Komsikomsikomsi nu gästerna. Annars börjar jag själv!
Behind the scene
En bild jag tog under fotograferingen för några dagar sedan. En väldigt nyfiken katt kom och nosade på min väska, men när den började kloa på insidan fick den hoppa ur... Och sedan ha väskan stängd...
Kort sammanfattning...
Godkväll. Här var det tyst idag. Jag fick mig ca 2 ½ timmes sömn i natt av olika anledningar, varav ett innefattade en viss ettårnings fot i mitt öga
(fråga inte...), så hela morgonen har varit i ett töcken nästan. Jag har haft fullt upp hela dagen med plan B i mitt liv. Skissat, brainstormat och mindmappat. Satt i soffan med kollegieblock, så jag kunde vila något. Sen har vi haft målarstund, jag och barnen, efter dagis. Lillan blev skitsur att jag inte ville sätta upp ett av hennes sk. mästerverk i en ram, som sist. Så då skulle hon minsann "Aldrig någonsin måla igen!" och den minste konstnären målade väl på ungefär allt utom pappret. Tuggade lite på pennorna, målade på bordet och på närmaste ljuslyktan... Glamourfyllt liv man fått sig, verkligen. När mannen kom hem sprang jag ned i tvättstugan med två maskiner till torkrummet. Vad jag längtar efter rejäl värme i elementen! Det har var varit i ett par tre dagar nu utomhus så den där termostaten i källaren lär ju vänta på sig.
Så nu hoppas jag på att det är torrt! Man kan faktiskt inte lita helt på torkrummet heller. Kvart i sju var det dags för mamman här i huset att få lite barnfri tid. Svärfarmor bjöd med mig på ett kryddparty. Premiär. Eftersom sömnbristen kickade in ungefär då så satt jag mest och var i halvkoma, och smakade försiktigt igenom det som bjöds. Av någon anledning hade inte konsulenten laktosfri crème fraiche så det var bara lätt dippning. Blev ingenting för mig därifrån. Men vet att Linn har med jämna mellanrum, så ska fråga om hon kan fixa efter det jag blev nyfiken på. Det fanns inte nu nämligen.
Så... Dagen har gått i ett här. Imorgon ska jag andra gallringen av gårdagens bilder göras. Skulle gjort det idag, men ögonen var för trötta och vill ju se bilderna med "glatt sinne", och det saknades verkligen idag.
Bebisfotografering klar!
Så! Bebisfotograferingen blev av! Idag fick jag snusa på en liten en månads kille! Han var visst lite äldre än vad jag först förstod. Det såg ju lite illa ut med molnen, men det blev ett bra ljus ändå! Som en stor softbox, med jämt ljus! Enda som man kan kalla "negativt" var att den lille herren var vaken hela tiden, och var en väldigt sprattlig krabat så det där med närbilder på händer och fötter etc gick väl sisådär. Så mycket enklare när de sover! Eftersom han är en höstbebis så fick jag en idé när jag var på väg dit, så plockade jag med några lönnlöv då de har så fantastiska färger. Men som sagt, han var lite för rörlig så det blev inte så många bilder.
Ikväll ska jag gå igenom dem, så spännande! Jag har bara säkerhetskopierat dem och tagit ut denna hit till bloggen, annars är de osedda. Hade gärna haft mer tid än vad som fanns idag, men så kan det bli. Nu ska jag hämta barnen. Blir lite tidigare idag, men min egen lille kille ska till doktorn. Därav tidsgränsen på fotograferingen.
Grå oktober
God morgon. Nu ska jag strax ta och ge mig iväg på bebisfotografering. Vi sköt upp det en timme då himlen var så himla grå med hopp om att det skulle ljusna upp, men icke. Men det ska vara lika grått imorgon, så vi kör ändå. Om det så bara blir 5 bra bilder så är 5 mer än 0. Och så bokar vi ny tid.
Usch, negativa nyheter från arbetsförmedlingen. Efter att ha ringt utan att få svar så skickade jag mejl istället. Fick svar idag, men handläggaren hoppade liksom över själva kärnan, den tidigare insatsen. Så sjukt irriterande. Men, jag ska komma över det. Det kommer bara ta längre tid att nå dit jag vill. Men offerkoftan får sitta på en stund till ändå.
Men, jag har en jätte rolig nyhet också, men det får jag ta senare. Kanske inte så rolig för er men helt fantastiskt underbart för min del!
Lite höstbilder
Lite bilder från igår, var tvungen att förminska dem väldigt för att få in dem här på bloggen, och de gör sig inte alls rättvisa! Nåja, det var väldigt mysigt ändå! Tappade ena delen av ena motljuset vilket var trist men inget att göra åt, har varit och tittat efter den ett par gånger. Gjorde en rekning av mina favorit ställen, kul att se dem i hösttappning. Gäller att snabba sig på nu innan löven faller, och det är inte långt kvar!
I'm är ett freaking geni!
Herregud, varför kom jag inte på detta tidigare? Två barn med myror i brallan och en middag som behövde lagas? Ja... Sjukt bra kombo... Men så gick jag in i sovrummet och gjorde någonting, och hade två svansar efter mig. I våra garderober, i gammal standard, så är det helt tomt. Så vi åkte till IKEA och köpte sådana där "garderobsinsatts" med nätbackar. Denna drog jag alltså ur nu, och plötsligt öppnade sig fantasin. Först lekte de tittut hur länge som helst och sedan drog de båda dit en massa leksaker och lekte att det var deras hem!
Den minste tyckte det var jättekul med tittut! Och hela middagen lagade jag helt ostört!
"Var ääär barneeen"
P.S och ja, det är makens garderob... Han är ju inte hemma... Och jag har för mycket hängandes...
Höstljus
Vad härlig dagens sista ljus är! Trolskt. Synd att det försvinner mer och mer nu, det var mörkt vid 19! Galet vad fort det går! Inte ens 3 månader kvar till jul! Och ja, jag kan erkänna att jag redan börjat köpa julklappar. Var ute med dottern idag, 17.50 ungefär togs denna... Ska försöka ut med ungarna igen, men utan hund som man måste ha koll på. Var till några favoritställen och rekade lite och fick riktigt fina bilder. Men de bjuder jag på imorgon!
Fler uppförsbackar att gå upp för
Ja... Vad ska man säga? Fredagens möte gick ju inte jätte bra. Det kom fram information, sådan som hade ändrats sedan jag var på infomötet innan. Och sådant som hade ändrats från kallensen skickats ut för två veckor sedan... För det första, antalet platser var nytt. Det måste finnas minst 5 som går, men det är nog inga problem. Men max 15. Där blir det knivigt. För vi var väldigt många som var där... Sedan så var tiden på kursen ändrad. Från 3 veckor till 6 veckor. Så det tar längre tid att "få" starta upp företaget. Men också, om jag nu inte kommer med så måste jag vänta 3 veckor ytterligare än vad som det skulle varit innan, om en eventuell ny kursstart...
Sen, sedan kallelsen, så är det endast prioriterade grupperna som får gå... Jag som "bara är arbetslös" är alltså inte en av dem. Det är exempel de som är i ungdomsgarantin, som är upp till 24 år, och jag är 25... Den närmaste chansen jag har är om jag kommer in i "tidigare insatts", i och med mina att min höfter inte kommer orka sig igenom de tyngre restaurangjobb som är på arbetsmarknaden just nu, men det är någon som skulle diskuteras med min handledare, som jag förövrigt aldrig fått träffat sedan jag skrev in mig! Henne ska jag träffa den 17 oktober, men beslutet om vilka som får gå kursen är nu till veckan. Försökte ringa henne i fredags, men inget svar!
Visst, jag kan starta - för att kunna dra in pengar, men då har jag ingen rätt att gå kurs eller få hjälp. Inte heller är det i säsong för den genre som jag vill ha, utan den startar under våren. Och främsta skälet till varför jag väntar är att jag vet ju ingenting om bokföring, juridik och all annan form av pappergöra. Jag har ju ingen direkt nära som har eget företag som kan visa. Jag ska ju i vanlig ordning vara först ut i bekantskapen att kasta mig in i sådant här, barn, giftemål, företag..
Så nu har jag och maken tänkt och diskuterat, haft varandra som bollplank hur vi ska göra. Och vi vet inte. Ska försöka få tag i handledaren nu under veckan. Får se då. Men nu börjar tankarna snurra in på det som jag hade tänkt att göra efter fotograferingen väl var igång. Olika former av tavlor. För även om jag inte kan göra exakt allt som jag hade planer för, som födelsetavlor då de är beställningsvaror och med det måste ha F skattsedel bakom sig, så är andra tavlor någonting jag vill göra och då är de i form av hobbyverksamhet - som inte behöver ett företag i ryggen för att kunna säljas. Blir det ingen kurs ska jag ta ett nytt samtal med skatteverket.
Vad jag hatar att vara den som faller mellan stolarna, mellan alla de olika lagar och reglerna. Men hur som så tänker jag fortsätta fotografera, även om det är i gratisspåret som tidigare. Att bita i det sura äpplet, för erfarenhet och fortsatt byggande av portfolion. Det är bakslag som helt enkelt får övervinnas. Nyföddfotograferingen är ombokad till veckan, och nu idag ska jag iväg och göra en testfotografering för en broschyr för Värmlands Domarklubbs räkning. Eftersom jag har barnen med så är det mest för att se över vad jag ska tänka på till nästa gång.
Så någon i Karlstad som vill fotograferas kan ju hojta till...
Kan man kalla det multitasking?
Igår bar jag i två omgångar ned tvättad tvätt från vår lägenhet ned till tvättstugan för torkning... Det har varit jättekallt i vår lägenhet de senaste tiden, så tvätten torkar inte på flera dagar hemma hos oss. Tiden mellan sommar och höst, enligt hyresbolagets termostat, är något av en gråzon och värmen är inte på för fullt, och det är ingenting vi kan göra åt saken. Detta gör ju att tröjorna, i princip, parar sig med varandra och högen växer katastrofalt fort. Tur att vi har så mycket kläder... Jag inbillar mig att det är tur i alla fall, men det kan säkert disskuteras...
När jag gick ned tog jag med mobilen, snodde makens lurar i farten, och dånade igång musiken. Måste ju älska spotify premium... Då slog det mig: Det var ju inne ett tag, att ha träningspass samtidigt som det var bastuvärme på. Eller ja, har jag hört... Jag tränar ju aldrig. Så nästa gång det blir såhär, alltså om några dagar, ska jag ta med mig musiken, tvätten samt lakan att täcka fönstren så kan jag ju köra träningspass där inne i torkrummet... Ett danspass med Carolavindar. Varmt och barnfritt. Okej, jag kanske tar med en kudde och en bra bok istället för träningskläder. Men tanken finns ju...
Självporträttstips tas tacksamt emot
...Såhär ser tant ut numera...
Insåg att det var länge sedan jag hade en bild på mig själv. Använde min fria morgon att prova på självporträtt. Inte min starka sida. Alls. Även om ingen tittar, ingen som kommenterar, ingen som ser bilderna så känns det inte bekvämt alls. Ställde upp stativ och använde fjärren. Stativet får ju aldrig vara ifred när barnen är hemma, så fick passa på nu. Lärde mig några lite hur jag ska göra nästa gång. Hur gör alla ni som tar "egobilder"? Hittar massor av fel, men här är en bild som inte har ett flin eller flack i blicken, funkar det som cv bild åtminstone?
Otur, vattendroppar & åldersnoja
Jag jinxade det... Så typiskt. Efter att ha förberett allt, och gått upp tidigare för att hinna allt så blev det en avbokning för dagens fotografering. Hela deras familjen hade blivit sjuka under natten... Så dagis fick se en sminkad mamma denna morgon. Den synen är de ju inte bortskämda med direkt...
Nåväl, då blev dagen fri. Och när jag ändå var mentalt vaken så passade jag på att bära ned lite saker till källaren... Jag menar... Vi har ju plats där nu... Egentligen skulle jag mest ned för att kolla i vilket förråd sprayfärgen står. Men insåg att den lilla nyckeln var borta! Så nu måste jag hitta den. Vid 7 i morse kom Maria, hon med monsterhuset, då hon köpt med rekvisita till mig. Två "kungakronor" i guld. Så jag tänkte spraya en i silverfärg. Vill ha med en i dagens fotografering, men det visade sig ju att den svinkalla promenaden var helt i onödan. Well well.
Förövrigt så börjar jag inse vilken fotonörd jag har blivit. Hade med kameran nu på morgonen, men solen hade hunnit tagit merparten av all frost. Men det blir ju snygga vattendroppar...
Det var väl klart att varenda förälder skulle komma just vid den grinden där det "snygga grässtråt" växte... Okej... De var väl kanske 3 -4 föräldrar. Men de hade barn med. En pappa sa till sin son "Ja, vad gööör tanten?!"
TANT! Jag kreverar. Det är en sak när min 5 åring kallar mig gammal i lekplatsen gammal, men en främmande farfar gråskägg gör det då... Så jag gick hem. Och tänker på antirynkkrämer. Och om jag ska ut och springa. Men sen kommer jag att tänka på choklad. Jag fyller ut rynkorna med det. Win win win.
Förbereder
Godkväll. Vad tyst det är från er sida numera apropå ingenting? Kom på det nu, när jag sitter och väntar på att överföringen från ett minneskort ska bli klar. Nu under kvällen så har jag själv suttit med hemsidan. Och kommit på det mesta själv faktiskt, en aningens guidning av maken men annars så... Jag är riktigt stolt över mig själv. Jag funderar lite över bilderna bara, de blir inte riktigt så skarpa som de är annars, men det kanske bara är jag som är petig? Nåja. Det löser sig. Så länge något finns uppe...
Annars har jag även förberett och packat för morgondagen. Har en nyföddfotografering 9.30, så jag har lagt batteri på laddning, formatering av minneskort, packat ned lite rekvisita etc. Skrev klart babyinfot och skickade iväg. Plåtningen blev bokad idag, så det blev ju lite hastigt och lustigt. Men imorgon är sista dagen barnen är på dagis denna veckan och nästa vecka är ju den lille inte lika "nyfödd" längre.
Åh, vad jag längtar. Jag har kommit på att detta måste ju vara världens bästa jobb för att få vara nära de riktigt små... Visst, det finns ju barnmorskor men det finns ju ganska brutala nackdelar med det yrket... Om något inte går "som det ska"... Usch, så hemskt! Och... Definitivt mindre kladd... Och mindre städning... Och visst, jag har ju haft två egna, men den första tiden är man ju ganska... Öm... Så.. Då vet ni vad jag gör imorgon... Förälskar mig i en nyföding. Slå det ni om ni kan!
Alltså det här med barn... De är söta när de sover...
Hej! Inget blogginlägg idag... Ojoj, vad trist av mig. Igår hoppade min ettåring upp och skallade mig. Träffade rätt på ärret där tumören satt. Eftersom den var så stor och växt så länge så hade trädarna fäst sig väldigt, och de fick skära så mycket. Så jag är fortfarande öm i skallbasen i det området, efter flera år. Så en rejäl smäll på det, så det kändes som jag skulle svimma! Jätte öm idag, och fick blunda på ögat i morse när jag var och lämnade av barnen. Ljuset var inte min vän om man säger så. Men som tur är har det blivit bättre under dagen!
Idag har jag suttit och skrivit, tänk och letat inspiration. Och samlat kraft. Hämtat en otroligt tjurig dotter och en väldigt trött son. Väckte sonen när jag kom till dagis, men han somnade om i vagnen. Den andre hade jag ett gräl som säkert varade en timme.
Jag - "Knäpp jackan"
Hon - "Men jag kan inte!"
Jag - "Du har inte ens försökt..."
Hon - "Det har jag visst det!"
Jag - "Det har du inte alls, knäpp nu."
Hon - "Knäpp åt mig då!"
Jag - "Du har glömt att säga snälla..."
Hon - "Men då vill du att jag går med öppen jacka då..."
Jag - "Nej, knäpp nu. Annars få vi köpa en overall."
Hon - "Men då blir det för vaaarmt! Då SMÄLTER jag!"
Ungefär här börjar jag ruttna till jag också...
Jag - "Men då får du väl göra det då..."
Hon - "Då vill DU att jag svimmar då..."
Jag - "Gör det då om det är det du vill."
Hon - "Och aldrig vaknar mer!"
Men för i helvete... Hur eskalerade det här samtalet? Vi hade kommit typ 20 meter från dagis, och jag hade i neutral ton påmint henne om den öppna jackan. Hon svarar i så grälsjuk ton som hon bara kan få till. Men skjut mig. Sen var det så hela hundpromenaden. Och ännu mer sur över att hon inte fick gå till en lekpark, men beter man sig inte så får man inte göra roliga saker. Punkt slut. Kan inte denna trotsperiod gå över, typ igår? Hon kommer ge mig en hjärtattack innan jag fyllt 30. I alla fall en hjärnblödning. Och hon försöker fortfarande hävda sitt svinjobbiga argument "Men låt mig bara få som jag vill!" Det värsta är att det var världens bråkdag igår, efter att vi varit ute i 2 timmar med roligheter. Så bara vände det, med att hon slutade lyssna. Och så fortsätter det idag! Nåde pojken om han blir likadan när han är 5, då adopterar jag bort mig själv...
En kvinna som heter Helena
Under kvällen igår knackade det lite lätt på dörren. Bara jag, med nedsatt hörsel reagerade, inte ens jycken hörde och hon får ju för sig i tid och otid att presentera någon när någon vill oss något... Utanför står en kvinna som heter Helena. Ni kanske minns ryggtavlan från fotoutställning? Hon hade tidigare mmsat en bild på några vantar till Lillan, som hon sen köpte med. Trodde det bara var det hon skulle lämna, men istället så lämnade hon över två paket. Ett innehöll visserligen vantarna, men andra var till mig. Någon läser min blogg! Skämt åsido, men jag blev jätteglad!
Lillan blev för övrigt skitglad att få paket, men skitsur när det var vantar i. Vem vill ha kläder liksom? Sen blängde hon på mitt paket och undrade varför jag fick något... Som en bok utan bilder (eller har den bilder i?) skulle vara mycket bättre för henne än två par vantar? Jag har inte öppnat den än, jag har haft tvådagars huvudvärk och det blir värre om jag ligger och läser. Så ikväll hoppas jag på att ungarna härjat av sig ordentligt på dagis så de slocknar tidigt...
Tack Helena! Du anar inte hur uppskattat detta är!
När två viktiga händelser krockar
Ååååååh vilket bakslag! Som ni vet har jag hängt på låset om den här starta eget kursen, och väntat.. och väntat.. och väntat...
Nu är det så här. Att den 4 oktober skulle vara den årliga "skolfotograferingen". Och jag, för en gång skull typ var först att skriva på listan och kunde välja vilken tid jag ville. Annars har man slutat vid de senare tiderna, runt 17 och då känns det så sent. Trötta barn, middagshungriga och bara för att så lär ungarna ha skaffat sig en blåtira, rivmärke och en bula en timme innan... Jag fick för mig att det var en torsdag, och barnen då slutade 14. Så jag bokade 14.15 och 14.20 i tron om att det skulle bli jätte bra, sonen skulle hinna vakna, tvätta av ansiktena och dra en kam genom håret innan det blev dags. Och sen passa på att studera fotografen och utrustningen, kanske prata lite. Jag har ju varit med förr, men år skulle det ju bara med nya ögon så att säga. Eftersom jag inte är berättigad någon för att ha en "riktig" praktikplats förens om typ ett år enligt arbetsförmedlingen och deras regler, så är väl den enda chansen att se en riktig fotograf i arbete.
Och i fredags fick jag detta brev, att jag ska befinna mig där den 4e klockan 13.30. Så nu måste jag hitta någon som tar barnen då det inte är en dagisdag och säga hej då fotografering... Och som om inte det skulle vara nog med att det krockar med det enda som är bokat för mig under hela månaden och chans till utveckling, det är inte ens säkert att jag får en plats! De ska "prioritera bland intressenterna". Så kanske är det helt i onödan, vilket jag håller tummarna om att det inte är, för jag vill verkligen gå! Och som grädden på moset så är de vaga med starttiden, "någon gång under oktober" hjälper inte alls! Jag har ett dagis jag måste prata med, barnen har nu bara 15 timmar och om de säger måndagen den 7 sitter jag inte direkt i en avundsvärd stol...
Nu tänker ni kanske att det bara är att byta fotograferingstid... Och det har jag också tänkt på. Så i morse när jag lämnade barnen kollade jag listan. Och de sista tiderna är 16.50 och 16.55...
