Vi var i lekparken och gungade tidigare idag. Lillan skulle försöka ta sig ur gungan själv men fastade med skon när hon var nästan helt ur den. Hon trillade ur med rumpan före ned i sanden.


"-Det gick bra! Tur att det inte låg en igelkott där under!"


Undrar just vem som hade tur, hon eller igelkotten?

Lillan skulle sova ännu en natt hos svärfarmor. Vi var där förut och "hälsade på" och tog en fika... Men så ringde det i telefonen vid 21.30:

"Hej. Jag vill komma hem"

Bara sådär. Så det var bara att sätta på sig skorna och knalla dit. Väl hemma så var det rätt in i badrummet och borsta tänderna. Just i detta nu läser hennes far ena godnattsagan. Hon valde en evighetslång Bamse givetvis. Jag som var på väg att gå och lägga mig tidigt... Inte alls den avslutning på kvällen som jag tänkt mig med andra ord.

Idag var det öppet hus på 4H gården som finns här i Karlstad. Såg en lapp om det igår på BVC. Sambon åkte iväg och köpte korv och bröd då det skulle vara grillar igång. Tyvärr började det regna när han var på väg hem igen, och det höll aldrig upp! Hämtade lillan på dagis med löfte om en överraskning, och åkte ned ändå. Så nu har hon ridit för första gången. Vi har tyckt att hon har varit lite för liten innan. "Jag har längtat att få rida på en häst!" Lite blyg var hon från början. Jag gick bredvid henne, först ville hon hålla i ena handen och sedan att jag skulle hålla lite i midjan. Andra gången behövde jag inte hålla i henne alls utan hon red helt själv. Oj, vilken bra hållning hon hade! Synd att bilderna inte blev så bra i det dåliga ljuset i ridhuset bara.

Hon tyckte det var jätte roligt, så jag gissar att det blir en del häng i stallet om några år... Gick och klappade lite kaniner, och fick även gå in till en av minigrisarna. Blev ju ingen grillning, utan vi åkte hem och åt stekt korv med bröd istället. Aldrig gjort det så enkelt för oss någon gång, men lillan tyckte det var roligt. Nu verkar det som strålglansen av att få en lillebror har mattats av lite, så nu ska hon sova hos svärfarmor igen. Får väl se när hon kommer hem igen...

Blev en sväng på Mariebergsskogen idag med. Tredje gången för lillan på 1 ½ vecka... Lillens första gång... Men han sov i vagnen hela tiden... Försöker ju hitta på något för lillans skull, och nu när hela familjen är hemma på dagarna innan sambons 10 dagar tar slut så får man passa på. Oerhört lite folk, vilket var väldigt skönt - inga skrik, ingen kö till gungorna etc. Förra gången jag var där satt jag i rullstol med stor gravidmage. Idag kunde jag gå själv med barnvagnen framför mig!

 



Litet bä.....



Sådana här ville jag ha när jag var liten...

Efter vi kom hem från akupunkturen så plockade vi en jätte bukett med vitsippor!

Dagen spenderades iallafall nära sjukhuset. Vi åkte iväg till Mariebergsskogen och spenderade några soliga underbara timmar där! Lillans överraskning idag. Måste ju hitta på något än att vara hemma och i närområdet! Tittade och klappade djuren, fikade, lekte i lekparken och kände på vattnet i sjön! Kallt! Vi hade med oss svärfar så han och sambon turades om att köra runt mig i rullstolen. Även lillan när hon blev trött i benen. Rullstolen är verkligen guld värd, jag är så lycklig att få komma ut!

Ena geten betedde sig mer som en hund...



Två stora smutsiga grisar



Nej, inte tillräckligt varmt att bada än...



Bättre att leka och undersöka än att bada...



Pappa tyckte också det var bättre att leka...

Gissa vem som ville komma hem kl 8 imorse efter nästan exakt en veckas protestfrånvaro? Oj, vad tyst och lugnt det har varit inser vi nu! Fullt ös men inte medvetslös... än... Hon hade vist vaknat 5.30 och börjat tjata hos gammelfarmor. Vi ska på födelsedagskalas idag och hon ville dit just precis då!

Ingen bebisen än föresten. Fast det förstod ni själva kanske...

Slagit in de sista storasysterpresenterna nu. Eller ja, de som låg på samma ställe i vilket fall, orkade inte leta upp alla. Ett av de stora orosmomenten som varit är hur det kommer bli när man plötsligt har två barn. När lillan kom så fick hon ju massor av uppmärksamhet som första barnbarnet/ barnsbarnet/ syskonbarnet och allt vad det nu. Då var hon ju för liten för att förstå presenter då hon var en anspråkslös liten bebis vars krav var mat och att någon bytte blöja på henne i princip.

Men "bortskämd" blev hon, och fortfarande blir då det inte är så många inkräktare till hennes plats på piedestalen om man säger så. Men nu så kommer en inkräktare. Inte kusin eller kompisbarn utan ett syskon som konkurerar om uppmärksamheten. Mamma och pappa är alltså inte bara hennes längre. Presenterna har vi köpt av två skäl. Ena för att det är saker som hon ska sysselsätta sig med om vi nu skulle vara på BB några dagar längre än tänkt. Andra är om nu alla släktingar "glömmer" bort och bara har med evt presenter till bebisen (som ju inte alls bryr sig) och att det inte ska bli en onödig svartsjuka sådär på direkten. Även om jag tror (och hoppas) på att hon inte glöms bort, men ändå. Försäkring.

Första skälet har ju visat sig vara totalt onödigt att tänka på. Hon skulle bara bort på en dagsutflykt förra lördagen och sedan inte kommit hem sedan dess. Så underhållen deluxe har det blivit för henne del, bara massa roligheter som resulterat att det blir skrik och tårar om vi bara ens ringer för att säga god natt för att hon får för sig att hon ska behöva komma hem. Hur illa är inte det? Kan ju ha något att göra med att lillan är totalt avgudad och får sin vilja igenom ungefär 99 % oftare än hon får hemma. Misstänker att hon kommer vara rasande bortskämd när hon väl är hemma.

Även om det ändå är vi föräldrar som bestämmer, i slutändan så känns själva situationen ändå ganska dumskön. Jag får vila och hon får massa uppmärksamhet och äventyr som inte jag kan ge henne. Och speciellt nu ett par dagar över så kan ju förlossningen dra igång… Men jag (vi) saknar min (vår) lilla tjej, det är ju nästan en vecka. Men hon är bestämd. Hon protesterar att lilla syskonet inte har kommit än, och kommer inte denne så kommer inte hon. Som om vi skulle kunna göra något åt det i slutänden.

Undrar just vad hon kommer bli när hon blir stor?

Tittade igenom kamerabilderna. Hittade dessa, innan dottern åkte iväg på lördagsmorgonen så pysslade vi. Gjorde fjärilsarmband med material som vi köpte när hon och jag var på Panduro sist. Efter att hon gjort ett, så ville hon göra ett till. Ett till gammelfarfar... När även det andra var klart skulle vi slå in den. Men hon ville slå in båda. Ett till gammelfarfar och ett till gammelfarmor. Båda skulle få tyckte hon. Så vi slog in båda.


Farmor -  Vet du vad farfar sa när jag berättade att han skulle få en present?
Lillan - Nä?
Farmor - "Men jag fyller ju inte år!"
Lillan - Nej, men jag tänkte så att ni skulle bli glada!




Nu skulle jag bli glad om hon kunde komma hem...

Sommaren 2011. Får gärna bli sommaren 2012...

Lillan sov borta inatt. Och nu ringde hon och meddelade hon sin far att hon minsann inte kommer hem förens bebisen kommer hem. Eh, jahopp... Vadå protest om att hon tycker att det har gått något för lång tid? Kanske ses om sisådär två veckor då? Om nu bebisen bestämmer sig att dra ut på tiden...

Idag har jag FF här hemma (familjefritt). Sambon utbildar nya fotbollsdomare, hunden är hos hundvakten fortfarande och även lillan är ute på vift. Hon är och hälsar på sambons ena faster som bor i Säffle regionen. Det är för långt för mig att våga åka så här nära förlossningen. Så jag har alltså ledigt. Lillan skulle packa ned lite leksaker, vilket hon noggrant gjorde. Som ni ser.


Jag - Vad mycket saker du har med. Ska du flytta hemifrån?
Lillan - Men nej, mamma. Sängen står ju kvar...


Detta säger hon hur glatt som helst, och sa något mer om att hon hade massa leksaker kvar också. Kanske borde gå och kolla, för säkerhetsskull...

Vi skulle försöka vila, både lillan och jag behövde det. Dock stördes vi mitt i utav våra vidriga grannar som inte kan spela musik i normal volym. Försökte iallafall, men hon låg med ögonen öppna.

Jag - Blunda nu...
Lillan - Jag sover med ögonen öppna!
Jag - Men det går ju inte...
Lillan - Jag försöker sova som en haj...

Det sista sa hon som det var det mest självklara och logiska i världen. Att jag inte förstod det liksom. Vart får ungen allt ifrån?

Vi har lärt vår unge bra. Man får inte plocka blommor i rabatten! Här utanför har vi hyfsat många vårblommor som någon planterat. Det som är synd är att någon går och plockar dem, men sedan slänger dem på marken. En ensam viol hade kommit upp för någon dag sedan var helt nedtrampad. En bedrövad lillan utbrister:

- Mamma, vi kan inte ordna det här.
-Fixa vad, gumman?
- Vi kan inte ordna det här så det blir bra!

Hon blir verkligen ledsen för blommornas skull! Så vi kanske har lärt henne för bra... Två av de blåa blommorna som jag inte har en aning om vad de heter låg slängda framför porten. Vi plockade upp dem och satte i en vas. Något gick att rädda. Lillans humör om inte annat.

Cirkus Maximum har kommit till staden! En tradition vi har som vi haft sedan lillan var riktigt liten, är att åka till den cirkusen som kommer och tittar på djuren! Mamma, pappa, lillan och så mormor var det denna gång.



Det fanns zebror...



Kameler... De såg riktigt högfärdiga ut!



Åsnor...



Och inte minst, elefanter!



Smått tokig häst. Enda lilla hästen som gick ensam i sin hage, resterande gick tillsammans i grupp. Denna sprang fram och tillbaka och såg nästan ut som den skulle hoppa över staketet!



Svarta hästar fanns det med. Vi hade riktigt tur, för de tog först in elefanterna när vi hade varit där en stund (här är de på väg tillbaka) Och senare tog de in hästarna - men de kom inte tillbaka. Mormor var gladast i hästarna, sambon såg mest ut att få ett nervöst sammanbrott... Speciellt när de kom och tog in hästarna! Fanns även lamor och hundar vad vi såg, men de var mer inne i cirkusens mitt där man inte fick gå in.

Nästa helg kommer en annan cirkus. Får se om de har några djur.

En nyvaken Lillan satt i mitt knä och myste, och säger: 

Lillan: Jag tycker om vovven och dig mamma!
Jag: Åh, jag tycker om dig också gumman!
Lillan: Mmm, jag tycker om mig också!

En mycket stolt och glad mamma kan jag ju säga satt nöjt och flinade i soffan. Vadå självkänsla!?

Påskafton idag då! "Påskharen" var här och gömde ägg förut. Nya tuschpennor låg det i också så vi kunde pyssla med de sista äggen som vi blåste ur för några dagar sedan. Lillan blev jätte paff när hon hittade det och kände hur tungt det var! Idag har vi haft en lugn och skön dag, lekt i lekparken och pyssel! Mer av dessa dagar!

Glad påsk på er! Lillan var en liten påskkärring både på skärtorsdagen - på dagis, och hela dagen på långfredagen.

Gissa vem som tog flest av de rosa små kycklingarna på påsktårtan? Min dotter? Oh ja! Vem tog extra noblessen som inte hörde till sin egna bit? Jag? Nu pratar vi om något annat...

Förut idag, precis när det började snöa.

Jag stod i köket och plockade in disken i maskinen efter att ha förberett maten. Sambon kom just hem efter att haft kurs hela dagen. Han lovade lillan igår att det skulle vara han som duschade henne. Lillan kommer in till oss i köket och utbrister hjärtligt:

Lillan: Åh, vilken tur jag har som har en mamma och pappa som kan laga mat och hjälpa till och duscha mig!

Bara sådär. Från ingenstans. Efter att hon slutat prata så fick våra ben en varsin kram, och sedan springer därifrån. Sambon tittar skeptiskt på mig och frågar vad jag har gett henne... Gifflar, hon ska få gifflar varje dag hädanefter!

Igår var vi på Bengts Tivoli som är här i staden, första tivolit för i år. Även om solen sken så var det riktigt kallt! Ett litet litet tivoli var det, och de som arbetade ville nog vara någon helt annanstans. Flertalet av dem stod och kedjerökte och tryckte i sina jackor. Smittsam glädje fanns ju absolut inte. Lillan ville upp i denna, första gången följde fadern med och resterande gångerna fixade hon själv.

Vid det lilla pariserhjulet tog det stopp. Ingen av oss föräldrar fick följa med, trots att det inte var en enda unge med på turen. Varken svenska eller engelska kom från maskinföraren utan ett surt skakande på huvudet. Lillan ville ändå så gärna åka, men vi fick gå fram och avbryta mitt i då hon såg helt livrädd ut. Han lyssnade inte ens på det tysta skriket som kom när hon åkte förbi. Det var sista biljetten också och det var sedan dags att åka och handla lite mat så det var ju trist att det blev så tråkigt i slutet. Lovade att vi skulle åka mer nästa gång något tivoli kommer.

Inte direkt imponerad av Bengts tivoli, ett leende kan de väl kosta på sig tycker jag. I alla fall till barnen!