Zero immunförsvar

Nu är jag hängig igen.

 

Dagen började med att jag försov både lillan och mig.

Jag måste verkligen sluta med bara-5-minuter-till.

Men åter till historien. 8.10 slog vi upp våra blå.

Mitt tåg går 7.46, och bussen 7.21, och jag skulle egentligen lufsat ut i skogen (!) för äventyrspedagogik idag och det skulle varit 8.30.

Jag har absolut ingen aning om vart denna skogen låg, och jag hade haft mardrömmar och var snuvig, så jag kände att det var lika bra att vara hemma.

 

Dock är det så att dagis har frukost 8.00, så jag tog hemtelen och ringde.

Säga att lillan kommer, bara att hon äter frukost hemma först.

Så kunde jag plugga iallafall.

 

Ringde i ca 1 h, men ingen svarade. Så jag förberedde mig för en heldag med lillan ändå.

Provade en gång till, och det svarade! Jag hade kommit till köket!

De hade tidigare delat telefon tydligen, men sedan bytt till varsitt nummer!

Så ofta använder vi telefonkontakt med dagis alltså.

 

Men, pulkan med innehållande 2 åring drogs till dagis.

Vi ska vara själva hela helgen, och hon älskar dagis. Och jag får lite välbehövlig ensam tid.

Väl hemma var jag helt slut.

Försökte få i mig något, men blev bara lite att dricka.

 

 

Ungefär så här vill jag att människor ser ut just nu.

En huvudfoting

 

Ett huvud, ett par armar och ett par ben.

Ingen mage alls, med allt vad det innebär. Jag har i stort sett legat och frusit under täcket idag.

Mått illa.

Försökte få i mig pannkaka, men den har hotat med att den ska komma upp igen.

 

Jag är dock bara halvsjuk.

När jag är riktigt sjuk så städar jag som besatt, som att bevisa att jag är frisk och klarar allt.

Plugga, laga mat, städa och baka och allt det där gör jag.

Idag, när jag mest mår illa och hängig- alltså att det inte helt utbrutit än,

så har jag inte gjort något alls.

 

Inte läst ett ord skolarbete. Hjärnan orkar liksom inte tänka.

Nu fick jag i mig en smörgås. Passar på att skriva medans jag väntar på att det ska lägga sig och inte komma upp.

 

Sen ska jag hämta min lilla älskling.

Hoppas att det inte smittar, om det är något. Trots att hämnden skulle vara ljuv då hon alltid smittar mig med något...

Men, hämnden får vänta tills hon blir äldre och kan ta hand om sig själv.

Om hon blir sjuk så blir det bara massa extra arbete för mig i helgen.

Och nu är ju jag hängig så det får mer än gärna undvikas.

 


Ja, vad är en bal på slottet?

 



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Lilli Nyfiken - Junibrud 2013!

Familj Vänner Foto Choklad Böcker Bakning Matlagning

RSS 2.0