Idag blev det shopping på Nova, ett stort stort affärscentra. Var som Karlstads Bergvik och Mitt i City ihop + några affärer. Åt lunch där och det blev en fin blå långklänning som nu följer med hem och en finare fest klänning till mig, nya båtar (läs skor) och en skateboard hjälm till lillprinsen. Lillan har fått nya jeans, en tjock tröja och en tunnare långärmad. N går och väntar på att två nya tvspel ska släppas i september och oktober så han kunde gott bli utan något idag.

Sedan åkte vi till det ställe som mormor bodde på för några år sedan. Inte långt här ifrån alls. Där har de ett ute bad med tre stycken olika pooler. Härligt. Efteråt så visade jag mina familjemedlemmar den underbara bokskogen som ligger bredvid. Så idag har lillprinsen, N och lillan har alla varit i sin första sagoskog!

Kom hem och maten var precis klar. Lyx!  Lekt lite, packat lite. Tiden har gått så fort! Men imorgon åker vi hem. Tidigt. För vi ska först åka till ett annat ställe, som jag inte tänker berätta om nu. Först ska vi lämna av vovven på ett hundpensionat och sen möta upp några fler.

Himla trist att inte ha några bilder i bloggen, men ni vet ju anledningen. Detta ska ordnas när jag kommer hem. Nu ska jag ut och plocka lite bigarråer. Jisses vad gott!

Idag har spenderats i sakta mak, iallafall för mig, lillan och min mormor. Det är vi hälsar på. Först åkte vi hela bunten till en loppis, jag älskar att gå till sådana, har nog ärvt det fråm mormor. Hitta lite smått, böcker och lite annat.  Sen åkte vi och handlade lite och lagade mat. ´

Sen åkte pojkarna iväg på fotboll, Malmö mötte Djurgården på hemmaplan. Matchen började 16 och så ringde de vid 17 och sa att de var påväg hem. Det var ett rikspucko som kastade någon form av smällare på plan, hade visst hörts riktigt bra då killarna inte ens satt i närheten tyckte att det smällt högt. Och så hade det vist hällts öl över motståndarlagets fans. Vi hoppas nu på att de återbetalar pengarna, annars så kostade 11 minuters fotbollsupplevelse 600 kronor + bensinpengar. Pojkarna var inte jätte roade när de mötte upp oss i lekparken. De ville inte riktigt höra när vi berättade att vi sovit middag och lekt. Nu klipper sig lillprinsen, mormor är frisör. Lillan badar och jag har precis rullat tryffel. Nu ska det bli lite lördags gott. På semestern får man ändra i lägg tiderna lite...

Nu är vi framme, och spenderat någon dag på en plats där jag fått många fina barndomsminnen. Skåne. Nära Lund. Här växer inga blåbär eller kantareller men bigarråträden växer fritt precis överallt och det är bara att sträcka upp en hand för att få tag i de små godingarna. Det är så härligt, och det sker ett sådant lugnt inom mig när jag är här. Jag älskar väderkvarnarna, de öppna fälten, de röda vallmoblommorna och alla lummiga dungar.

Vi åkte vid 00 men fick vända hem efter en timme då bilen vi hade började uppföra sig mindre roligt. Väl hemma så bytte vi bil. Tur att vi har två stycken! Lite trist att förlora 2 timmar, extra tid i bilen. Sen skulle ju all packning och barnstolen byta plats, och det var ju inge roligt mitt i natten. Men allt gick bra, hela vägen ner. Båda bilarna är helt ny besiktade för bara ett par veckor sedan, så det är ju lite trist att det blev såhär. De bästa däcken är ju på den första bilen. Så igår när vi väl var framme så bokades det in en tid samma dag på en bilverkstad, så nu har vi 4 sprillans nya däck, vi vill inte riskera något på vägen hem så det är en bit och tydligen skulle regna.

Men nu är vi här, och jag älskar det. Det är så roligt att komma hit med sitt eget barn och se henne klättra på stenen som en annan gjorde när jag var liten. Bilder får jag lägga in senare, då det inte gick att ta in minneskortet och glömde sladden. Klantigt. Men det gör ingenting.

Nu är det snart hej då Värmland och hej hej ... Kan inte säga det, då vi inte berättat för lillprinsen vart vi ska ännu. Och om han nu klickar in här senare så vill jag inte avslöja. Jag, N, lillan, vovven och lillprinsen åker sent ikväll, eller ytterst tidigt imorgon... Vi siktar att åka vid 00 och vara framme runt 07 - 08.

Väskorna håller på att packas. Här är lillans nya väskor. Dock fick inte alla hennes kläder plats så jag får dela med henne och andra saker som badhanddukar. Var och köpte lite nya filmer förut som vi ska ha med på bilresarn till de två portabla dvdspelarna. Jag vill inte se samma Musse Pigg avsnitt, eller höra på för den delen. Blev även en ny baddräkt till henne.

Nu börjar det synas vad som växer fram på min balkong! Sockerärta, en hel drös med tomater och böner. De färska örterna går jag ju och tjyvar av nära varje dag, den stackars timjanplantan är hårt utsatt efter mina attacker! Har skördat av blommorna på de tre lavendelbuskarna, och de ligger på torkning. Att salladen fortfarande finns kvar då lillan älskar den - där är det hon som går och tjuväter. Hittar lite salladsblad överallt. Men salladen i salladskålen, om hon ser att man köpt den, rör hon inte gärna. Konstigt det där. 

Vad har ni på era balkonger? Själv har jag lite grann. Två myntakrukor, som ni ser en bråkdel utav på den första bilden. Tre lavendel, som jag tidigare nämnt. Tre tomatplantor, fyra bönlängor med två olika sorter- en sort som växer till två meter och en med lila bönor som inte ens blir hälften så lång.

Lite färska kryddor som citronmeliss, timjan, kruspersilja, bladpersilja, sallad, gräslök, basilika, sockerärtor... Har ett gäng med vanliga blommor med, som utfyllnad, som jag inte vet vad det är. Känner att jag inte orkat vara så jätte ambitiös nu. Hade ett lite mer avancerat utbud utav färska kryddor för något år sedan, men i år tog jag bara de som jag verkligen använder i matlagningen. Saknar dragon lite, men man lär sig av sina misstag…

Igår kväll åkte vi över till svärmor. På deras tomt så stod det en mycket ensam svartvinbärsbuske som var ytterst bortglömd. Så jag rev av lite bär och ställde mig och kokade saft efter att barnen lagt sig. När klockan var 23.32 så togs denna bild. Saften var på gränsen till avsvalnad efter att flaskorna fått stå i kallt vatten bad. Gick lite på känsla så det finns inget precist recept. Svärmor blev lycklig utav lite hemmagjord saft. Gott blev det. 

Klockan 6 steg vi upp och sedan åkte de nästan 7 milen hem igen. Tog med oss lillprinsen då vi ska överraska honom idag. N började jobba 8 och lillan skulle till dagis vid 9. Efter att jag och den unga herrn så gick vi hem och båda slocknade helt. Efter att vi släpat oss upp så var vi ute i affärerna för lite shopping vid 12.

Nu ska det lagas mat!

Jag tror kroppen chockas lite utav detta omväxlande väder. Inte alls sugen på varm mat. Tror jag snöat in på sådana här sallader. Kallt kött och en stor sallad. Till detta blev det ett glas vatten, då jag försöker sluta dricka coca cola till allt. Går ju sådär...

Idag blev det uppskuren oxfilé som pepprats lätt och havssalt strött över. Salladen består utav körsbärstomater, gurka, tomat, sallad, rädisor, hackad färsk basilika och färsk timjan samt toppad med persilja. Och bearnaise sås vid sidan av, blev lite för mycket dock.

Det följs något otroligt i världen om Norge. BBC, CNN och en massa andra tv kanaler sänder. Dubbade sändningar ifrån gudstjänsten. Obama och Hilary Clinton har skickat sina kondoleanser. Idag klockan 12 så var det en tyst minut. Hade på tvn i bakgrunden, kanal 5 tror jag. Plötsligt blev det tyst och jag tittade på den nästan helt svarta tvn, en vit textrad stod över skärmen. Tyst minut för att hedra offren i Norge. Det var fint av bolaget.

N som är fotbollsdomare, dömde matcher både lördag och söndag, berättade att även de hade haft tyst minut för att hedra offren i grannlandet.

Läser runt lite överallt, tidningshemsidor och bloggar. Någonstans i alla uttryckta sorger så minns jag att det stod ”vi alla norrmän”. Visst kan man säga så, men jag föredrar att säga att ”vi är alla människor”. För det har styrkts av alla människor som visat sin sorg, trots att de inte varit landsmän eller ens känt offren. Vi är oavsett nationalitet, ras eller ålder människor, och som i det stora hela delar samma blodgrupper. Lika.

Gärningsmannen är inte lik oss längre, han har förbrukat sin mänskliga rätt, liksom övriga män och kvinnor via sina ohumana handlingar nedlåtit sig i kategorierna mördare, våldtäktsmän och pedofiler. Ingen har rätten att bestämma när en annan människa ska dö! Ingen att förstöra någon annans liv och skända någons kropp. Det enda just denna man har kvar är att förklara sig, så att offren och deras anhöriga får svar, och för att resterande av världen kan lära sig och därmed bli förberedda och kunna förhindra liknande attacker.

Tyvärr, det händer liknande saker runt om vår jord och till och med värre saker. Vi följde via media Libyen och Egypten och övriga länder där hemska saker händer på grund av onda människor. Men just detta, Norge massmordet, berör just oss extra mycket pågrund av att det hände så nära vårt land, ett land som är så likt vårat eget. Vi reagerade i början över bilderna från Libyen, man häpnar och förskräcks över det lika mycket, men jag tror inte man tar till sig det lika mycket som med vad som nyss inträffat. Vi tar inte till oss, känner lika, då vi inte kan ta in de främmande bilder med för oss exotiska platser. Vi ser sandhus, palmer och öknar. Landet och människorna som inte liknar oss, förstår inte vad som sägs vid skriken, ropen och intervjuerna.

Norge är för oss något som lika gärna kan hända i vårat eget land. Lika fredliga land. Ön kunde varit vår ö, som ligger i en sjö som ser ut som vilken av Sveriges sjöar som helst. Vegetationen är den samma, björkar, granar och tallar. Husen som ligger runt ser ut som att de skulle ha målats med samma Falu rödfärg som de som står på vår egen landbyggd. Omgivningen ser exakt ut som vår egen om man åker bara några kilometer från de något större städerna.

Man är inte beredd. Om man nu någonsin det? Egentligen så är vi alla samma människor, och efter det här så tror jag vi alla som varit lite inlindade i en krigsfri bomullsvärld har öppnat ögonen lite mer, öppnat oss för mer förståelse nästa gång det händer i en annan del av världen.

Den 22 juli kommer förevigt vara inetsat som en svart dag för människor, de offer och anhöriga som lever vidare. Ännu är inte detta ett avslutat kapitel. Man får vänta, låta tiden utvisa vad som komma skall. Våran lärdom av detta är nog att uppskatta sitt liv och personerna i det, och låta de veta det! Njuta och leva fullt ut!

Det är nära, Oslo, fast det är i ett annat land. Närmare än delar av ens eget land. Vi var och handlade igår, när N berättade lite chockat om att det var ett terrordåd med bombsprängning i Norges huvudstaden. På kvällen satt vi och tittade på nyheterna. Fick pausa mitt i, då lillan som varit uppe lite längre skulle läggas. Stillbilden var på ett stort hus med vad som såg ut, inte ett enda helt fönster.

Skickade sms till min gamla lärare Ö och gamla granne C som båda är norskar. Skrev att jag hoppades att de inte var i Osla denna dag. Efter vad som kändes som en evighet så fick jag tillbaka svar att de var trygga i Sverige och deras nära i deras hemland inte var utsatta. C skrev att hennes barn bodde på ett annat ställe, men relativt nära. De hade hört bomben.

Efter en stund kom det upp om skjutningen. Eller ja, avrättningen med skottsalvor. Det var runt där Cs barn bodde. Ringde snabbt, men det var ingen fara. Ingen visste ju då anatal döda eller skadade. Både C och Ö satt klistrade vid nyheterna. Förståeligt. Vi fortsatte tvbevakningen i sovrummet, med en statsminister som såg minst sagt chockad ut.

Man kan inte föreställa sig hur det egentligen var, skräcken och sorgen som var och fortafarande är. Även för anhöriga. Jag som mamma kan ju bara tänka på hur det skulle vara att man i god tro låtit mitt barn åka iväg till ett litet sommaräventyr. Resten vill jag inte tänka på. Jag vill aldrig behöva uppleva den sorgen, att mista ett barn!

En enda man, så mycket sorg. Flaggor på halvstång.

Ja, nu kommer ett mycket otippat inlägg. Mens. Hur reagerar ni nu då tro? Inspirationen kom från Amandas blogg. Eller ja, att skiva om det i alla fall, bara text och inga bilder, men den slutliga puschen kom igår. Nu är det så att igår kväll kom den första riktiga mensen på nästan 4 år. Oktober 2007. Hur jag kan veta det? Jo, för att när vi började misstänka att jag var gravid gick tillbaka i kalendern, och då var den senaste i oktober. Innan hade jag det väldigt sällan, då jag fick operera bort en cysta från ena äggstocken, och efter det kom den ännu mer oregelbundet än innan. Inte för att jag direkt klagade över att inte menstruera, trots att det är helt naturligt, men vi planerade ju inga barn och att slippa allt vad det innebär med att vara fertil att göra, det är ju inte direkt så att det är en skön upplevelse och höljdpunken på månaden direkt.

Hur som helst så var jag gravid under slutet av 2007 och större delen av 2008. I slutet av augusti kom min dotter. Att man efter en födsel blöder cirka en månad efter, i alla fall om man föder naturligt som jag gjorde. Inte insatt om man blöder något efter kejsarsnitt? Hur som helst så räknar jag inte den tiden, då det inte var mens utan att mitt inre drog ihop sig efter att moderkakan krystats ut. För ja, det är inte som på film där de föder barnet och alla ser lyckliga och sätter punkt där. Man måste faktiskt släppa barnet och ”föda” fram moderkakan också. Det känns rätt bra det med, dock inte samma smärta. Så nu vet ni det, om något missat det. Jag fick reda på detta mitt under graviditeten och insåg då vad lite jag visste. Så varsågod för det…

Efter det dragit ihop sig och man slutat blöda för den sakens skull, så kan det ta ett tag innan menstruationen kommer igång igen. Och hel ammar man så kan det dröja ännu längre att kroppen kickar igång. Hur som helst så satte jag in en hormonspiral strax efter den långa blödningen. Så min kropp kom aldrig igång helt igen. Den största skillnaden, som avgjorde för vilken jag skulle ta, var att mellan en kopparspiral och en hormonspiral så blöder man regelbundet ändå och en del ännu mer. Och hormonspiral, som passar nyförlösta kvinnor ypperligt väl – just för att kroppen inte är igång än, så kommer det ytterst lite eller princip ingenting. Och jag har tillhört det senare. Kanske två gånger sedan insättning i början av 2009. Och då var det bara så pass mycket att man klara sig på trosskydd ett par tre dagar.

En annan skillnad är att kopparspiral kostar ingenting, medans spiralen kostar nästan 1000 kronor styck. 500 kronor om man är 20 år och yngre, som jag var. Men då ”håller” den i 5 år också. Och i mitt fall var det inga direkta biverkningar än humörsvängningar den första månaden. Så tips till er, mammor. Kommer inte ihåg om man just måste ha fött barn först eller inte dock.

Hur som helt, åter till mens. Det är ju lite utav ett tabu ämne. Man smyger med bindor och tamponger och nåde dig om man glömmer en binda på toaletten. Det är ju så äckligt. Men det är ju samtidigt naturligt. Visst det är inte fräschast i världen direkt, men jag tål inte att bli utskälld för att om jag glömt kvar en eller att den vecklat upp sig när man slängt den. Jag tänker inte be om ursäkt för att jag är en helt fungerande kvinna. Något som stör mig dock är att mens används som ursäkt till allt, speciellt för yngre medlemmarna i kvinnoklanen.

När jag gick i skolan så var det några tjejer, alltid samma tjejer, som alltid hade mens minst två gånger i veckan fyra veckor i månaden, tolv månader i sträck. Och de tycktes alltid infalla sig just de dagar då idrotten förekom, eller annan fysiskt aktivitet. Vår skola var faktiskt en ovanligt aktiv skola. De här tjejerna satt faktiskt hellre på en bänk eller i ett sunkigt omklädningsrum och gjorde ingenting än och var med på gymnastiken. Och ha då i tanken att denna på denna tiden var då mobilen var på intågande och det fanns betydligt fler ungar som inte hade en egen mobiltelefon än de som hade, och Nokia 3310 var bland de modernaste som fanns på marknaden trots att den saknade musik eller internetuppkoppling, och att inte mp3 och ipods/ pads fanns. Jag är ju ändå nyss fyllda 23 år, en högaktningsvärd siffra, eller hur? Behöver jag också tillägga att det var just dessa tjejer som gnällde på sin vikt? Jag struntade blankt i detta och tyckte de var löjliga och gav dem kanske någon enstaka blick, men sprang vidare därifrån med eller utan min binda.

Första gången jag fick var när jag var 13 år. Jag var hyfsat beredd på det då alla kvinnor i flera led fått vid denna ålder. Men ändå blev jag förvirrad när den kom, så pass paff att jag inte sa något till mamma. Den första som fick veta var min kompis E, som redan hade fått sin sedan länge. Eller ja, 11 – 12 år men just då var ju just dessa ett par år en evighet. Hon blödde massor, och länge. Hon fick tidigt börja med p- piller och då var det inte för att hon var sexuellt aktiv utan för att minska menen. Riktigt synd om henne då hon faktiskt fick ligga hemma pågrund sin smärta. Men hon tränade trots det aktivt simning, vilket hon klarade av bortsett om lektionerna inträffade på de första dagarna. Jag fick mina första bindor utav henne. De var stora och tjocka, nästan i klass med blöjbindan man får de första dagarna efter man fött barn. Hon var bland de första av mina vänner som fått sin mens, och jag hade ju fått höra hur det var för henne. Så jag tog bindorna utav henne och förberedda mig på det värsta. När jag vaknade nästa morgon och fortfarande inte kände varken illamående eller smärta och sedan såg att mitt behov av bindor krävde en tiondel av min väns bindas storleksklass, så gick jag till mamma. Då hade det hela lagt sig och jag funderade på varför jag inte sagt något innan. Mamma sa ingenting om det mer än att hon berättade vart bindorna låg någonstans. Min andra gång så gick jag faktiskt till konsum själv och köpte. Oj, vilket urval ändå. Hade ju aldrig tänkt på denna hylla. Medans jag stod i kö undrade jag om jag skulle ha köpt något mer, för att liksom förvilla bort paketet än bara den chokladkaka och tuggummi som strax skulle läggas upp på bandet. Skulle det vara pinsamt? Det var det inte. Trots att jag har för mig att det satt en ganska ung kille i kassan.

Jag hade faktiskt detta som ett test när jag och sambo blev ihop. Jag bad honom köpa med bindor eller tamponger eller la ned det i korgen när vi handlade och lät honom betala. Skulle han tycka det var pinsamt? För om kille skulle vägra köpa just dessa ting när det var akut så är han ingenting att ha. Det finns faktiskt sådana killar. Men han "klarade" det. Jag tror han också blev lite chockad av urvalet av tjocklekar, funktioner och storlekar. Men han har erkänt att just mens är bland det vidrigaste han vet, trots att han själv aldrig ens har upplevt det annat med leva med sin mor och med mig och kanske se ett paket i badrumsskåpet eller köpa med från affären. Är det för att det just är lite tabubelagt?

När jag gick i femman så fick alla flickor gå i samlad grupp till skolsköterskan, för att prata om kvinnokroppen. Det var liksom lite hemlighetsstämplat och vi skiljdes ifrån pojkarna under mycket om och men. Killarna fick liksom inte veta, utan fick vid ett annat tillfälla smygas undan från oss flickor och prata om den hemliga manskroppen. Och vi visste ingenting om den. Det hela gjordes lite mysiskt och det hela med att inte veta om den andre gjorde att det nästan blev lite skamligt över det hela. Och det var ju lite tröttsamt att slitna fraser som ”Har hon mens eller? Har du lingonveckan?” 



Att som tjej skylla på mensen måste killar finna lika tröttsamt som tjejer måste känna då en kille slänger ur sig "- När en kille är riktigt förkyld" och därmed degraderar allt med barnafödande och världssvält att göra till obetydligheten.

Nu kan jag ju komma in angående skolan och dess rådande över ungas kunskap, men det hela som jag snarare kan klassa som sexualkunskap a’la NO lektioner kan sparas till en annan gång. Det kan få ett eget jätte långt inlägg skrivet om sig. Hur som helst började jag skriva om att jag själv nu fått mens. Det känns som jag är 13 år igen. Det känns nästan lite nytt och ovant. Mycket ovant. Jag funderar på om jag ska tycka lite synd om mig själv och bälga i mig choklad framför en filt, men det går ju inte med en mycket vaken dotter som tittar på Musse Pigg. Inte för att jag gjorde nyss tilltänkta ting när jag var 13 år heller. Men jag känner mig osmidig, klumpig och inte lika fräsch som vanligt.


Nu är detta jag skrivit någon direkt pik som någon ska ta åt sig utav. Om du själv var en sådan tjej som skyllde allt på mensen, kanske du ska ta stunden som du skulle använt att kanske skriva något dumt till mig, och fundera på ditt eget beteende. Var/ är det verkligen värt att ljuga för att slippa undan något? Var ärlig istället. Lärarna klurade eller klurar nog ut den verkliga anledningen till din frånvaro. Något annat jag inte tål är de som skyller sitt dåliga humör på mensen, eller att de snart ska ha den. Andra personer ska inte lida för en vass tunga med bristande självdisciplin. Håll dig hemma och ur vägen i så fall, för din egna och för andras skull, om du inte riktigt är dig själv. Och acceptera aldrig ursäkten med att någon har mens om du råkar ut för ett vredesutbrott eller respektlöshet. Det är ju inte ett nytt påfund det här, mens, det har förekommit i generationer överallt i världen så du är ju knappast den första. Och tänk på alla dåliga humör som ska ha funnits då, tillräckligt för ett x antal världskrig. Det är ju som en stolthet att vara en fullt fungerande kvinna, att kunna få barn. För att köra ett litet moralkake exempel som kan liknas med tänk på barnen i Afrika, är att det finns de som inte är helt fungerande av olika anledningar. Svält och anorexia är ett par exempel, ni kan säkert tänka ut fler exempel.


Jag förstår att vissa kvinnor känner verklig smärta etc etc men de som verkligen har detta brukar inte försöka övertyga om detta. De håller sig hemma och gör det som de känner är anpassat för just dem. De sitter inte och klagar över och försöker övertala andra om att de verkligen har mens. Det är ju ingenting att stanna världen för. Att acceptera mensen är typ det enda du kan göra, för raring, detta kommer du ha tills klimakteriet. Hur roligt liv du vill ha fram till dess är ju upp till dig.

Nu ger jag en utmaning till er som läser denna blogg. Skriv ett inlägg om mens om ni har en blogg eller liknande, eller börja prata mer om den. Om när du fick den och någon historia. Man ska inte tiga om den, för mens kommer ju inte att upphöra att existera. Se det som en feministisk handling. Nu har jag skrivot av mig lite av de tankar som har snurrat. Jag hoppas att få läsa...

Köpte mig ju en sådan här för ett tag sedan, men den försvann under mycket mystiska omständigheter vid tidpunkten då jag var på Malta. Mycket trist. Men idag så köpte jag mig en ny. Är man förälskad så är man. Känns som den nödlösnings foundation som jag använt mig utav när jag väl sminkat mig inte funkat som den ska, utan nästan bara gett mig mer att dölja... Ser fram emot att börja använda den, då jag gillar att ha så minimalt med smink på mig, särskilt sommartid!

Denna lilla (läs: verkligen lilla) burk kostar normalt 165 kronor och finns på MUS (Make Up Store). Med medlemskortet betalar du 157 kronor. Men den är väl värd pengarna! Finns även en variant för att dölja blått, och även i en trippelburk för diverse som man vill dölja. Jag behöver bara för att dölja rött. Som trasiga blodkärl och ärr. Cover red är helt suverän för just detta! Använd en spatel eller en liten tandpetare för att ta upp  - de inga fingrar! Bakterier! D t är så pass lite som faktiskt behövs. Iallafall för egen del.

Skulle jag välja endast en enda sminkprodukt att leva med, så är det denna! (bortsett läppsyl, men det är ju ren överlevnadsprodukt...)

"Mycket lättarbetade neutraliserande concealers. Eazy Cover all Blue innehåller orangea pigment som effektivt tar bort blåa partier i ansiktet. Eazy Cover all Red innehåller gulgröna pigment som döljer rött. Denna typ av concealer är tunnare och krämigare i konsistensen, passar därför även en torrare hy."

Dagen har varit produktiv. Fått lite av varje gjort. Grundmålat lillans staffli, cyklade in till stan, shoppade lite - detta får ni se i egna inlägg. Mötte upp N för en mysig lunch i det gröna i stadsträdgården. Vädret var ju alldeles underbart. Cyklade hem, lite snabbare än vägen dit, så det blev lite träning.

Väl hemma så gick jag hämtade lillan på dagis. Blev lite paff då det första jag gjorde var att möta en flicka som kom springandes emot mig i bara trosorna ute på dagisgården. Dock fick jag förklaringen när jag svängde in på den lillgården som hör till den avdelning som lillan är på nu. Där var det ett dussin nästan nakna ungar som lekte i sandlådan med en specialanordning med vattenslang. Lillan förklarade förtjust för mig:


- Mamma, jag är alldeles sjöblöt!


Sen  vi ute och lekte på en gård här brevid någon timme. Väl inne blev det en dusch för att spola bort all sand. Hon fick sitta och torka framför Musse Pigg, men tvärsomnade. 
 
Just nu står denna maskin och snurrar för att få lite hemmagjort smör. Fast med 2.5 dl grädde istället för 2 dl i det receptet som finns här. Har ett litet sug efter kronärtskocka, så jag hoppas affären har något fint exemplar att sälja.

Kycklingröran består utav hackad kyckling, crème fraishe, currykrydda, paprikakrydda, svartpeppar, salt och citron. Tror det var allt... Salladen är med salladsblad, tomat, gurka, rädisor, rödlök och färsk timjan.

Var jätte sugen på en kycklingbaguette, men då jag saknade vanlig baguette hemma just då så fick det bli utan helt enkelt. Det rostade dinkelbrödet gjorde bra ifrån sig ändå. Gott och framförallt väldigt enkelt och snabbt. Helt min melodi.

Igår åkte vovven till svärfar. De saknade henne. Lillan är på dagis. Jag är alltså själv för första gången på länge. Ingen hund som kommer trippandes. Saknar mina tjejer. Såg till och med lite skönt ut med snö. Tokigt, när den var här så ville man bara ha sommar. Man är då aldrig nöjd.

Lillan kom upp imorse, och det första hon gjorde var att ge mig en bamsekram och säger:

- Vi hämta vovven nu, ja sakna min vovve inatt!

Jycken har inte ens varit borta ett dygn än. Saken är ju den att de två små flickorna alltid sover tillsammans. Den fyrbenta hoppar alltid upp och ligger i fotänden av lillans säng. Om nu inte lillan ligger i sängen brukar vovven sova där ändå, men då snor hon kuddarna.

Ibland finns inte alla ingredienser hemma, och ibland har man mer än övrigt. Ibland får man bara blanda de båda delarna. Med en gnutta fantasi. Gjorde en skinkpaj, fast med 100 gram västerbottenost istället för en mild hushållsost. En kvarts gullök.

För något år sedan provade jag broccoli för första gången. Konstigt egentligen, men det var något som aldrig fanns hemma, och alla sa att det var så äckligt, så varför bemöda sig? Men provade hur som helst, och jag gillade det. Hade i lite broccoli med och skivad tomat. Det var som en helt ny paj!


Experimentera lönar sig. Gott och matigt blev det. Serverade med sallad, tips är att skiva ned lite rädisor! Var så hungrig att jag inte bemödade mig med fler ansträngningar att fota lite bättre.

Tänkvärt, behövligt. Stämmer väl in på mig. Tänk om man hade ett mer avancerat program än paint...

Titta, vilken kul bild jag hittade här. Orginalsidan handlar om hur man gör om IKEA möbler. Kika in och få lite inspiration! Apropå IKEA, gissa vad jag gjorde i förrgår?

Ja, just det! Jag var till IKEA igen. Och gissa varför?! Dagen innan kom N fram och kramade mig och var jätte gosig. Och frågade:

N - Ska vi göra något särskilt imorgon?
Jag - Nej, inget vad jag vet, vadå då?
N - Jag tänkte om vi skulle åka till IKEA...
Jag - Eh, vaaa ???

Jag trodde först att han ville ha något där. Men nej. Jag undrade vad han ville ha i utbyte. Ingenting. Jag undrade om han var otrogen-och-tänkte-flytta-men-ville-att-vi-skulle-ha-de-möbler-vi-ville-ha som någon sorts kompensation. Men nej, inte det heller tydligen. Jag var väldigt skeptisk, till och med väl på IKEA. Jag testade honom några gånger.

Jag - Ska vi köpa det här? 
N - Om du vill.
Jag- Vad-i-hel.....

Det hela resulterade i ett nytt skrivbord, två bokhyllor, två lampor, en filt, ljusstakar etc. Två vagnar drog vi på. Jag trodde nästan att han skulle lura mig vid kassan. Men nej, han betalade allt. Jag trodde nästan att jag skulle få bära upp allt själv. Men nej, det gjorde vi tillsammans. Skruvade ihop allt gjorde jag själv, allt på samma kväll. Lite muskelstyrka fick N bidra med. Istället för att klippa ihop och visa vad som köptes så tyckte jag bilden passade så bra med att referera till skrivbordsanvisningarna!

ör att ni verkligen ska förstå så är saken den att han hatar IKEA. Alltså ett riktigt hat. Avsky. Alla starka ord med aggression. Och så kommer han och föreslår att vi ska åka dit. Bara sådär. På en lördag. Utan avsikter. På över de 5 år vi bott tillsammans har han aldrig frivilligt åkt till IKEA, om ens föreslagit det. Han gnällde inte en enda gång. Jag fick ta precis allt jag ville ha.

Min värld är rubbad. Allt jag tidigare har trott på stämmer inte. Är vatten vått? Är choklad verkligen gott? Går solen upp? Vem är min blivande make egentligen?

Då jag hade gjort jordgubbsglassen, så stod jag där efter städningen med två äggvitor. Och skam den som slänger, så jag gjorde maränger istället. Små små maränger.

2 äggvitor
1 1/5 dl strösocker

Innan jag berättar hur jag gjorde, så kan jag ju bara råda dig att du bör ha en elvisp, och inte vispa förhand. Eller ännu hellre, en visp med stativ. Jag använde inte mitt, trots att jag använde elvispen, så blev jag trött i armen ändå. Detta recept räckte till hela 80 stycken små maränger. Slängde lite smet då det var platsbrist.

Vispa upp äggvitan till ett lätt skum. Det är viktigt att vitan inte innehåller någon äggula, och att redskapen är helt torra och fettfria, annars lyckas inte vispningen.  Häll i lite socker i taget under fortsatt vispning. Smeten ska bli hård och klara det ultimata äggvite provet - att hålla skålen upp och ned över huvudet! Vispa gärna lite till, då jag upptäckte när jag la över smeten i spritsen, att jag nog precis nått gränsen när jag gjorde mitt prov. Marängen flöt ihop något efter att jag spritsat ut dem. Om du inte har spritspåse så kan du lika gärna använda en vanlig liten fryspåse, en 2 L blir fin fint. Ställ in i ugnen, som ska vara förvärmd och hålla 100 grader under en timme. Om de är stora så tar de lite längre tid. När tiden är slut så prova gärna en, och se om de är som du vill ha dem. Om inte så ställer du in dem en liten stund längre. De ska vara torra och släppa från pappret. Låt dem gärna torka lite i eftervärmen, med luckan på glänt.

Förvara torrt, och kasta när de blir sega. Nu när ni vet hur enkelt det är så är det ju bara tat göra nya.

Mina blev en aningens mörka, men jag hade lite för varmt i ugnen, upptäckte jag när jag skulle stänga av den. Så tänk på att det ska vara låg värme. Övrig kul notis är att när jag satt vid köksbordet efter att jag tagit ut dem, så var det något som liksom knäppte till. Gick fram till plåten, och det var marängerna som lät! Antagligen krackelerade de lite grann. Också pågrund av det var för varmt. Men smakar som de ska, gör de.

Lillan älskade dem. Hon smög ut i köket, och tur är väl det att vi har barnskydd uppsatt på spisen, annars hade det nog inte funnits så många kvar. Nu kom hon och var väldigt gosig och kramade mig och ville komma upp.

- Mammaaa, jag vill ha en sån... Och så pekade hon.

Efter att Ns lunch var slut, och han åkt iväg till jobbet så ringde jag över till svärfarmor där lillan sovit över. Jag undrade om hon ville hem än. Svaret blev nej, och de skulle ringa när de lekt klart. Ns kusin och faster skulle komma dit också. Sen när eftermiddagen slutat och början på kvällen hade påbörjats så gick jag över för att hämta hem henne. För at göra en lite längre historia kort så slutade det att jag gick hem igen. Utan dotter. N dömer fortfarande, så vet inte riktigt vad vi ska hitta på.



Ville bara sitta ned, så jag gick och hämtade en gammal tröja som jag började klippa i. Sen börja sy i. Av bilderna ser ni nu vad. Just nu funderar jag på om vi ska beställa hem pizza, eller om jag ska sätta en deg så man kan göra sin egen. Egen är ju klart godast, men vill gärna in i duschen också. Dilemma.

Tidigare under dagen har jag börjat med "omrenoveringen" av lillans födelsedagspresent. Tejpade och "tapetserade in" de ytor som inte ska målas. Letade upp slipmaskinen, så jag var egentligen klar för att börja, tills jag kom på att jag just slängt dammsugarpåsen och inte hittade de nya. Så ingen slipning, och med det alltså ingen målning.

Så, det var min fredag, hur är eran?

Blev faktiskt inget bakade igår, och anledningen var för att jag var knappt hemma! Först en sväng på IKEA. Och sen en var jag hemma en kort stund efter min lyckade cykeltur (läs shoppingtur), och då ringde lillan och undrade om hon fick sova över hos svärfarmor. Jag blev lite paff, men det är ju klart att hon fick det. Då klaffade min tilltänkta kantarelltur med att jag kunde ge mig ut tidigare. Gick dit, fikade lite och sa godnatt. Mötte upp N där, och efter en sväng ute med hunden så åkte vi iväg på bio. Vi såg Bad Teacher och åt kalla popcorn, igen. Anstränger sig inte biopersonalen längre?

Man får ta tag i guldtillfällena som ges. Nu när jag varit mammaledig så har jag fått mycket mor-och-dotter tid, och de dagar hon är på dagis har jag fått mycket egentid, vilket har varit otroligt skönt! Så nu fick man lite sambotid också, vilket är underbart. Man ska vårda sin relation, ni vet.

Dock satte vädret stopp för kantarellturen, att vara ute i skogen i regn är inte det roligaste. Men detta gav mig en skön sovmorgon, så något gott förde den med sig! Och N är hemma för lunch, så det är trevligt att träffa honom med! Han dömer direkt efter jobbet. Så ikväll blir det fredagsmys och mor-och-dotter tid. Kanske ska ha varma popcorn?

Cykelturen igår slutade med att tre nya köksredskap fick följa med hem! Har ju tidigare nämnt att jag upptäckte att jag saknade en potatis stöt, så en sådan har jag nu skaffat mig, och även en hålslev. Jag har säkert dessa saker någonstans, men isåfall får jag väl ha dubbletter! Något annat som jag älskar mig själv för är att jag lyckades lägga vantarna på en kavel i marmor! Lycka! Den väger närmare 2 kilo och jag vet knappt vad jag ska baka härnäst!

Kikade igenom skafferiet, och döm min förvåning att jag hittade ett kilo dinkelmjöl. Har en massa jäst som måste bakas upp i kylen med, så slängde ihop ett bröd:

50 gram jäst
5 1/2 dl ljummet vatten
50 gram smör, flytande eller avsvalnat smält smör
1 msk salt
1 kg dinkelmjöl

solrosfrön

Gör så här:

Smält smöret, om du hade som jag- enbart hårt smör. Tänk på att det ska hinna svalna innan det blandas med jästen, för annars dör jästen på grund av värmen. Blanda lite av vattnet för att kyla det. Smula jästen i den största bunke du har,  och tillsätt 1 dl av vattnet och rör ut. Häll i resterande vatten och rör. Tillsätt sedan smör och salt.
Tillsätt nästan allt mjöl, men spara 1 dl till utbaket.
 




Arbeta degen kraftigt med degkrokar i 5 minuter, eller 10 minuter med handkraft så att den känns smidig. Låt jäsa under duk ca 30 minuter, eller dubbel storlek. Knåda på mjölat bord, och forma 3 limpor. Lägg degarna på en plåt med bakplåtspapper och jäs 30 - 40 minuter. Sätt på ugnen på 250 grader efter att halva tiden har gått.





Efter att jästiden är slut så sänk till 225 grader. Pensla bröden och gör snitt med en vass kniv. Strö över solrosfrönen. Grädda i nedre delen av ugnen i 25- 30 minuter. Låt brödet svalna på galler.

Idag blev det en liten IKEA sväng med exklasskompisen Conny. Innan vi åkte så tog vi lite fika på balkongen, och stolen som han satt på har nu en begravning på återvinningen att vänta sig.

Plockade ihop lite grann på IKEA, lite till köket och började köpa lite födelsedagspresenter till lillan. Är lite mer än en månad kvar innan hon fyller tre. Var väldigt ut plockat på barn avdelningen så fick ta de färgtillbehör som jag hittade. Tog den sista kritboxen. Ska leta upp slip papper eller rent av slipmaskinen, så att jag kan måla om ramen vit nästa vecka, då hon är på dagis.

Ska hålla ögonen öppna efter ett par barnförkläden också. Några som vet det finns några fina? Annars får jag köpa ett fint tyg och ordna ett själv. Ska snart ta mig en lite cykeltur tror jag. Sen ska det bakas muffins. Men det är efter att lillan är hemma, så hon får hjälpa mig. Hittade lite muffinsformar på IKEA så tänkte prova dem. Och lite bröd ska det nog bli, idag igen.

Denna dag känns det som jag gjort mycket men ändå ingenting. Hämtade lillan, tog bussen till våxnäs och kikade runt. On Off har visst gått i konkurs, och de har 25 % på allt i hela butiken, inklusive allt som redan är nedsänkt. Jag gick tom hänt därifrån. Just köpt ny kaffekokare. Ny diskmaskin. Har tvättmaskin, har elvisp, har hushållsassistent.... Har liksom det vi behöver. En dvd kanske. Men hittade ingen. Det var billiga disktrasor, men det kändes ju lite pinsamt att stå där i kö. Gick runt lite mer. Slutade med att köpa kylskåpsmagneter på Jysk. Så rolig var jag alltså.

Nu på kvällen har jag bakat bröd. Åt lite glass medans det stod i ugnen. Äter nu nybakad smörgås med ost och ett glas oboy. Har kyckling i ugnen nu. Surar lite, jag kokade ihop en stark glaze som jag tänkte ha till kycklingen imorgon. Men hade i för mycket honung, och jag tyckte det förstöre allt. Får komma på något annat.

Nu har jag massor av jordgubbar, men vet inte riktigt vad jag ska göra med allt. Förslag? Dock kom jag på ett,  då det är ganska svårt att hitta en riktigt god laktosfri jordgubbsglass. Oftast är de något för söta för min smak! Och har man ingen glassmaskin så funkar detta recept:

650 g färska jordgubbar
3 dl vispgrädde (laktosfri)
2 äggulor
1 dl florsocker

Gör så här:

Mosa jordgubbarna med en gaffel, jag pureade i princip vissa för att få mycket färg, men lämnade kvar lite bitar, jag älskar konsistensbrytningar!  Vispa grädden hårt, den blir lösare sedan. Blanda äggulor och florsocker. Rör ner äggsmeten och sist i jordgubbarna i grädden. Häll smeten i en vid form (godisbunke) och täck med plastfolie. Frys minst 4 timmar.

Tips 1 är att sila ut det lite av saften och använda den för att ringla i den smeten när den är i bunken innan du ställer in den i frysen. Då ger det en fin färgbrytning.

Tips 2 Ta fram glassen lite innan servering. Om ni inte kokar bären (mister c vitamin) så blir det lite isigt pga vattnet i själva jordgubben. 

Tips 3 Om ni ska ta i glassen i strut, kanske göra många, eller bara vill slippa hålla i glassen så kan ni ställa struten i något- här använde jag min glassform som jag tidigar visat. Om ni inte har en sådan, så kan ni ta vanliga tomma toalettrullar eller hushållspappersrullar. Slippa diska och bara att kasta.

Jag ställde mig och gjorde lite jordgubbsylt som jag senare frös in. Jag gillar inte att koka, då C vitaminerna försvinner mer. Eftersom de hamnade i frysen och jag inte planerat att de ska hålla i evigheter när de senare tinas upp, så skippade jag natriumbensoat.

Jordgubbar
Socker efter smak

Då jag, hör och häpna inte har en potatisstöt eller liknande, och det faktum att jag hade huvudvärk när jag gjorde dem så orkade jag inte med mixer ljudet, så fick jag hitta på något annat. Så vad ska man göra? Först provade jag en hederlig potatispress, men det blev en aningen för mycket saft för min smak. Så jag fick ta mig i kragen och helt enkelt ställa mig och börja mosa med en gaffel. Tog lite längre tid och blev nog lite tröttare i armen än vad jag annars skulle vara med lite större verktyg...

Rör ned lite socker i taget, och smaka av med rena skedar. Detta för att inte få en för söt sylt. Själva sockret kan ju uteslutas, om det är riktigt söta jordgubbar eller smulgubbar, men personligen så tycker jag att det ger en så god smakförhöjning - särskilt när det gäller frysta bär.

För att hellre få en sylt än soppa så silade jag allt. Slutresultatet blev fin upphällt i ett vinglas. En tjock  koncentrerad saft på det. Egentligen borde jag väl ha kokat ett starkt jordgubbskoncentrat på det, men vi drack upp den istället.

Frys in i fryståliga burkar. Tänk bara på att ge sylten lite expanderingsyta vid upphällning, så fryst vätska ökar i volym, så fyll inte ändå upp till kanten. Vi slängde alla glasburkar vid flytten (mycket dumt), så fick åka till närmaste affär efter att vi plockat jordgubbarna. Biltema. De hade inga i glas, men i plast, som fick funka för denna gång. Viktigt att diska ur alla syltburkar, och ha dem helt torra när man häller i sylt (eller saft). 

Ett tips är också att förvara burkarna i kylen upp och ned för att undvika mögel vid kanterna.

 
De senaste dagarna har jag gått omkring och haft humör som en skadeskjuten tiger. Mina visdomständer har kommit in i ännu en tillväxtfas. Pigg nr 4 är på väg upp på båda sidorna i underkäken. Det känns som två hårda tennisbollar... jaja, spelkulor då. Det gör ont att tugga. Att stänga munnen, då det är svullet så det går inte att stänga normalt. Jag är van vid att föra bak maten längst in i munnen, försöker nu alltså att inte göra det. Det går ju sådär, kan jag ju säga med att döma ifrån alla svordomar!

Hittills har det enda som funkat att lindra det ömma tandköttet är vattenmelon. Medinas mamma föreslog en bitring. Var jag också sådan som nybliven mamma? Under de mindre smärtsamma perioderna- alltså då jag inte äter vilket inte är så ofta med andra ord, så smyger sig det dåliga samvetet sig fram. Stackars min familj! Jag går och ryter för ingenting. Mitt humör är sjukt dåligt. Tur att svärfarmor tog lillan på en busstur till stan igår, och att hon även hämtar lillan från dagis idag! Det är nog bäst att lämna mig ifred. Inte ens jag vill vara med mig nu...

Ja, nu har jag provat Marabous kakor,den med mjölkchoklad. Kunde inte stilla mig längre. Jag ville inte ha ett nytt beroende... Kan ju säga som så att ni som inte smakat på den, behöver ju inte rusa till affären för att köpa den. Visst, jag kan äta den om det skulle bjudas, men som vilken chokladkaka som helst. Jag kommer alltså inte köpa den själv. Lite tråkigt, hade ändå förväntningar på den. Kanske förhöga. Nej, jag köper hellre Marylands kakor, den med extra choklad. Fler kakor till ett bättre pris. 

Idag har vi spenderat några timmar och plockat jordgubbar. Själva grejen var inte för att få mycket jordgubbar, utan att ha en fin dag. Och det hade vi verkligen!

Lillan tyckte det var jätte roligt, och hon var så duktig! Jämför man med andra ungar, som proppade i sig allt och inte hade något i sina skålar, så åt hon bara lite och hade sin skål välfylld. Hon rensade dem till och med på plats! Att spara det gröna är ju bättre för jordgubbarna om de ska stå sig, men som i vårat fall bara skulle hem och tas reda på direkt, så sparade hon mig detta moment. Sötnos. Hon började äta mer på slutet och hela hon såg ut som en jordgubbe!





Medans jag plockade på så plockade N lite i sin skål, bara för att börja äta direkt ur sin skål sedan tills dem var tom igen. Det kanske inte ser ut att vara så mycket i skålarna, men desto mer låg det i magarna!



En sällskaplig katt kom ut till oss på fältet, som stannade en stund. Den gick sedan bort till våra saker som låg på fältet och vaktade dem. 



De hade även killingar och hönor brevid gungorna. Barnen var glada.



Ytterst rymningsbenägen killing, som var halvägs ut detta stänsel. N fick försöka att få tillbaka den, då den lyckats komma igenom till hälften - så bakbenen var i hagen och frambenen i det fria. Det gick tillslut.

Efter att vi hade betalat så blev det fika. En glass slank ned. Att åka iväg till ett självplock var ett av mina mål denna sommar. I alla fall en gång. Får försöka komma ut några fler gånger. Om man kan, så tycker jag verkligen att man ska göra det här, åtminstonde en gång per sommar. Roligt för barn, om inte annat!

Dagens lunch fick bli benfri fläskkotlett med färskpotatis och en härlig gräddsås- med en hint av vitlök och färsk persilja. Detta tillsammans med grönsaker och kall mjölk.

Har en lite mer avvancerad kokbok hemma med ett recept på marshmallows, men det är så många moment så jag har aldrig orkat. Men detta är en mycket enklare variant. Slutresultatet blev mer som godset sockerbitar, med en lätt kola ton. Första bilden så gjorde jag en hemmagjord godispåse, som jag fyllde med massor av bitar och gav bort i present.

Gör så här:

1 dl vatten
2 1/2 msk gelatinpulver

4 dl socker
2 1/2 dl ljus sirap
2 tsk vaniljsocker
1 dl vatten
Mycket florsocker för rullning

Vispa ihop vatten och pulver i en matassistent,  jag gjorde det i mitt elvispstativ, men det blev allt med nöd och näppe så att det gick bra. Blanda övriga ingredienser i en kastrull, helst tjockbottnad. Koka upp och sänk sedan värmen och koka under omrörning i 10 minuter.



Värmen höll sig runt denna nivån.





Häll sedan i den varma blandníngen i en hyfsat tunn stråle ned i i gelatinet. Kör sedan ända tills volymen fördubblats. Det tog ca 10 - 15 minuter.







Var ju bara tvungen att kleta lite... Bilden under togs kl 23.38.



Pudra en bakplåtsklädd form, ca 20 x 20 cm med florsocker. Jag var lite lätt disträ och förträngde helt detta moment. Jag tänkte på det, men glömde helt enkelt bort det. Kom på det när jag hällt i massan redan. Att börja om var inte att tänka på då det var väldigt kletigt. Som ni ser ovan.

Ställ formen i kylen, och skär upp dagen efter.



Men det fick lösa sig dagen efter, det hela tog något längre tid dock. Jag förberedde en plåt med papper som jag hällt massa florsocker på, och fick sedan vända upp och ned på allt. Efter lite olika provade tillvägagångssätt så konstaterade jag att det gick att blöta ovansidan av pappret något och sedan försiktigt dra av pappret.






Dagen efter ska du skära upp den i bitar, ett tips bara är att det gick lättare att klippa med en stor sax! Rulla sidorna i florsocker och lägg i en förslutningsbar låda (godislådorna som jag tidigare tipsat om). Klipp till bakplåtspapper och lägg mellan varje lager.



Klipp inte för preciserat, det ska ju synas att det är hemmagjort.

Köpte mig världens minsta sockervadd för 25 kronor. Trodde den skulle vara stor... Besvikelsen var stor däremot.. Blev lite langos och pepsi, även den stora rosa ballonghästen bakom mig, hör till oss. Den ser rätt liten ut på bild, men den är i modell gigantisk med sina vingar. Det märktes speciellt när vi skulle in i bilen.




N skulle fota oss. Han kom på en ny funktion, strålade han nöjt. Väl hemma tittar vi på bilderna.

"Det är ju dimma!"

Han hade alltså hållt linsen nära munnen och blåst. Jätte kul funktion. Tack för de skarpa bilderna, hjärtat! Här sitter vi på gräsmattan hos gammelfarmors syster som vi hälsade på efter marknaden.



Vagnen stal min sko när jag vecklade upp den när vi skulle gå från bilen...

Går emot lite av mina bloggregler nu, men tröstar mig med att man inte ser hennes ansikte. Fastnade totalt i denna bild. Framför henne kan man ana vovven, som hon kastar pinne åt. Igår var vi på promenad, ochh gick och lekte i lekparken. Idag är tanken att vi ska till Forshaga, då det är marknad där idag. Om bara N kunde slänga sig i duschen innan lillan vaknar, så kan vi kanske komma iväg innan det stänger....

Efteråt bör vi handla lite, mer lördagsgodis bland annat. Ikväll är vi bjudna på fest, men tror inte att vi ska åka. Jag tror N börjar tröttna på att vara nykter på fester. Jag skrattar lite åt honom, och kontrar med att jag tar körkortet den dagen han slutar snusa.

För flera år sedan jobbade jag på ett café. Där fanns det kokböcker som jag ibland kikade i för inspiration. Jag fastnade för ett recept som hette snöbollar. Bilden var jätte fin, såg ut verkligen ut som en snöboll som låg på en tallrik. Receptet var enkelt. Vispad äggvita, socker ock kokande vatten. Tydligen skulle det vara jättegott. Jag blev jätte nyfiken. Men just som jag tänkte göra det kom det beställningar, men det har fortfarande legat kvar i minnet.



Så stod jag här en dag, men en äggvita till övers. Så kom en just denna fina återbild upp och jag blev ju bara tvungen att prova den. Eftersom det inte var min kokbok så kunde jag ju inte kika på receptet utan fick försöka minnas så gott det gick. Hårt vispad äggvita blandat med socker. Kokade upp vatten. Sen kom det jobbiga med att försöka forma en sådan där fin snöboll. Gick sådär kan jag ju säga. Efter att jag lagt i sex stycken - för det var det smeten räckte till, såg jag sedan att mina bollar svällde upp väldigt mycket. Fick ta ut två, och det återstod bara fyra kvar. De fick någon minut på var sida och sedan tog jag upp dem, i hopp om att det skulle gå att forma dem. Men de skrumpnade bara ihop! De där jätte stora fluffiga bollarna som nyss låg och flöt på vattenytan reducerades kraftigt till små slime liknande högar.



Vidare gott var det inte heller. Smakade vad det var. Lite sötsliskig äggvita med en jobbig konsistens.  Min familj fick agera försökskaniner, innan jag ens smakade. Lillan svalde men ville inte ha mer. N tog skeptiskt en liten bit, och den minen som följde var riktigt komisk. Summan av det hela var att jag kanske skulle gjort några små maränger till lillans glass istället, men jag är ändå glad att jag provade. Nu kan jag släppa tanken, då jag i alla fall har provat nu. Lite roligt var det med.

Jag och lillan var ute med hunden igår. Plockade lite kantareller. Så detta började jag steka igår kväll, och avnjöt när klockan var efter 22.30. Två smörgåsar och två riktigt kalla oboyglas. Lillan sov, jag har för mig att hon inte gillar svamp. Hon får prova nästa gång...

Ni vet de här dagarna som man aldrig fixar sig, orkar inte tänka på vad man har på sig, inget smink och man undrar om man ens tittat på en hårborste under dagen? En sådan dag har jag haft idag. Och, något som sällan slår fel, så träffar jag alltid på någon ute som man känner.. När man väl är fixad, eller vardagsfin så ser man knappt en människa som man känner igen. Ungefär som med telefoner, när man har tid så ligger den där tyst, och om man väl gör något så ringer minst halva telefonboken.

Jag gick ned till dagis. Slängde på mig en jacka, vilket egentligen var för varmt insåg jag senare. Under hade jag en urtvättad t shirt. Efter hämtningen gick vi ut med hunden, och där sitter jag på en parkbänk, med något utav en laktosmage, röd av värme och jag var i tankarna redan i duschen... Då kommer det en nyinflyttad bekant gåendes, där av alla ställen, som till mig synes var både slank och fräsch medans en annan nog såg ut som något katten släpat in. Nu tar jag nog i. Det är det ju inte så att jag går stylad från topp till tå annars ändå, utan går väldigt ofta osminkad, det som ibland är på är lite mascara och kanske ett läppglans. Men ja, ni förstår nog hela grejen...  

Tidigare har det varit en av sambons gamla klasskompisar, en söt glad tjej. Henne möter jag i princip alltid när jag är så långt ifrån söt och glad själv. Oftast är det i affären, och hon ser jämt så pigg och fräsch ut medans jag i tanken ligger i sängen och snarkar. Eller på långpromenaden, hon hoppade ur bilden med AC och jag kom dragandes på en barnvagn i uppförsbacke. Tillägg till detta var lillan var på dåligt humör, då hon inte fick stanna och leka på lekplatsen just då, och mitt humör var inte jätte bra heller. Hon måse ju tro att jag jämt ser ut sådär...

Jag vill också vara sådär pigg och fräsch samtidigt som man är söt och glad. Men nej, folk man känner prickar minsann alltid in när man ser ut som värst. Det är bara sucka och skratta åt sig själv. Nu är jag iallfall fräsch. Nyduschad. Iklädd min härligaste långklänning- så jag känner mig rätt söt också. Och glad kommer jag bli såfort lillan har ätit upp maten. Det där med pigg kan vi prata om imorgon. Eller efter att jag har ätit något...  Ordningen är nästan återställd. Någon som vill ses ute? 

Bröd:
25 gram jäst
2 1/2 dl ljummet vatten
1/2 msk olivolja
1 tsk salt
7 dl vetemjöl

Gör så här:
Smula jästen i en bunke, och häll på lite vatten och rör så att jästen löser sig helt. Häll på resten av vattnet samt salt och olja. Tillsätt 6 av de 7 dl mjölet, arbeta in det lite i taget. Täck med bakduk ca 30 minuter på dragfri plats.
Tag sedan upp degen på mjölat bakbord och arbeta in det sista mjölet. Dela upp degen i tolv bitar. Jag använde även en våg, och det resulterade i att varje bulle vägde i snitt 45 gram. Kavla ut varje bulle till en tunn rund kaka, ca 15 cm i diametern.

Fyllning:
ca 400 gram köttfärs
salt
grillkrydda
svart & vitpeppar
1 påse taccokrydda orginal
ca 1 dl vatten
rödlök

evt. oliver och ost

Gör så här:
Ja, här ska den typiska kocken som höftar sina mått. Jag skriver vad jag hade i så får ni själva smaka av. Jag stekte upp köttfärsen igår, och kryddade med salt, ganska mycket grillkrydda och peppar. Idag hällde jag på ca 1 dl vatten och hettade upp köttfärsen ordentligt igen. Tog i tacokryddningen, och jämt innan det var klart så la jag i löken så den gav lite smak. Jag använde rödlök, men jag tror det kvittar vilken sort. 



Fördela fyllningen på mitten av varje kaka, gärna lite avlångt. För upp sidorna så att de formas som bilderna visar, och lämna en liten öppning på ca 3-4 cm Nyp hårt ihop degskarvarna. Lägg pirogerna på bakplåtsklädda plåtar. 6 stycken piroger per plåt blir ganska bra. Om du gör klart en plåt i daget, så hinner första plåten jäsa mer, och kan gräddas före den andra. Jäs ytterligare i ca 25 minuter under duk. Sätt ugnen på 250 grader. Pensla sedan de färdigjästa pirogerna med ett uppvispat lättsaltat ägg. Sänk ugnen till 225 grader och grädda i mitten i ca 10- 15 minuter. Svalna på galler.

Detta ska inte smaka direkt som en typisk tacopirog, kryddningen till trots, men man kan ändå servera med en rejäl klick creme fraiche, salsa och grönsaker.

OBS! Gör köttfärsfyllningen helt efter eran egen smak om ni så vill. Men det jag gav recept på, gjorde så att de blev de godaste piroger som jag någonsin gjort. Kanske till och med ätit, utan skryt.

Idag var vi åter i Mariebergsskogen. Totalt var vi tre familjer, fem vuxna och fyra barn. Fast barnen kändes mest som det dubbla i antal ibland. Gick och tittade på djuren en liten stund, men alla barnen hade ju redan hört talas om att det skulle bli badning efter rundturen, och det lockade nog mest! Efter lite bad, från barnens sida då mammorna gick i till knäna och papporna stod kvar på stranden, så åkte karlarna och köpte pizza. En av papporna hoppade faktiskt i vattnet efter att han ätit. Och det var inte fadern till mitt barn, om man säger så. Badkruka! Efteråt så var lillan så trött att det inte blev den minsta protest med att åka hem.

Ikväll ska vi åka till denna tjej och hennes familj. Äldsta dotter, som är ett par månader äldre än min, ska fira sin 3 års dag. Så idag har vi varit iväg till en leksaksaffär och sedan en mataffär. Tanken är väl att vi ska grilla, men vädret änns inte alltfr tillåtande, så vi får se hur det blir med det. Salladen är klar, ört och vitlökssmöret är klar. Ska gå iväg och rulla tryfflar och fixa potatisen nu bara. Vad gör ni denna lördag?

Jag är en kvällsmänniska. Just nu gör jag en typisk Lilli-grej. Jag gör marschmallows just nu, och jag är medveten om att klockan är efter 23. Igår började jag laga mat, stekte köttfärs vid 22.Detta är inte en ny ovana utan har gjort så här länge.

Vid 22.30 en kväll kom jag på att göra karameller. Hu, vad det kändes i armarna efter att ha dragit smeten. Minns att det var tur att N var hemma, för tillslut fick jag be honom om hjälp då jag inte orkade att hålla saxen för att klippa karamellerna.



Andra kvällseskapader var dessa, Lime key pie gjordes... Som även råkades misshandlas något då jag skulle ställa den på bordet, och tappade ner den snarare så kanterna bara föll ned.. Helt okej, men ingenting för laktosmagar.



Också en morotskaka skapades på kvällskvisten. Här med choklad och ett ljuvligt citrontäcke.

Förövrigt idag så gjorde lillan och jag piroger. Sedan gjorde jag tårta. Och chokladtryffel. Och nu detta. Varför? Jag vet inte. Jag är jätte sugen när jag börjar, men när det är klart så är jag liksom mättad så att äter inte så mycket av det senare, när det är klart.  

 50 g jäst
 5 5 dl vatten
 50 50 g smör eller margarin
 2 2 tsk salt
 14 14 dl vetemjöl (gärna special)

vallmofrö

Gör så här

Smält smöret, går bra i micron. Häll i ljummet vatten och känn efter så att blandingen motsvarar fingertoppsvärme (37°).  Smula jästen i en stor bunke, och häll i ungefär 1 dl av despadet och rör tills jästen löst sig helt. Tillsätta resten av spadet. Tillsätt saltet och 13 dl av mjölet. Degen blir ganska lös och lite kladdig. Med maskin kan du arbeta i ca 5 minuter, längre för hand. Låt jäsa under duk ca 30 minuter.

Knåda hela degen, därefter delar du den i två delar. Forma till små knubbiga limor, och lägg skarven nedåt på en blåt klädd med bakplåtspapper. Jäs ytterligare 40 minuter. Placera dem lite längre ifrån varandra äv vad jag gjorde på bilden, så de inte jäser ihop. Gör dem även lite mer avlånga.





Sätt på ugnen på 200° efter halva tiden. Ställ då en ugnssäker form med vatten på botten av ugnen.
När jäsningen är klar så pensla bröden med lite kallt vatten. Snitta bröden med en vass kniv för mönster. Strö sist över vallmofröna. Detta hjälpte lillan mig med.

Det vänstra brödet penslade jag först och sedan snittade, och tvärtom på andra. Jag tyckte det blev bäst med det vänstra, fast det kanske inte syns såväl.





Grädda nederst i ugnen, så långt du kan komma med tanke på vattnet i ca 40 minuter. Det ska låta ihåligt när man lätt knackar på undersidan av brödet. Svalna på galler, och om du vill behålla den spröda skorpan så låter du den svalna utan duk.