Mja, vårt firande av årsdagen var inte som det brukar... Vi brukar slå på ganska stort och hitta på roliga saker för att fira. Ett par år verkade det som att jycken hade tagit till vana att behöva uppsöka veterinären, men då blev det iallafall en bio. Men det går ju sådär att låna ut två barn, en är enklare... Nu, alltså igår, så slog årsdagen in på en måndag och hur kul är en måndag? Sambon slutade 17, inget dagis för Lillan så jag hade haft båda barnen själv hela dagen, och vädret var allt annat än roligt att vara ute i. Partymode! Hur som haver så har vi beställt nya möbler, så vi sa sådär snusförnuftigt att det fick bli presenten till oss båda. Hur många vuxenpoäng är det inte det liksom? Tidigare år har vi typ gett saker som bara den andre parten kan använda, jag har exempelvis gett ett par dyra klockor och parfymer till honom... Men då årsdagen låg mellan dopet och julafton så fick det helt enkelt bli... Enkelt... Det började dagen innan då jag gick ned i bilen för att hämta något. Hittar då den oinslagna kartongen med tryfflar som jag skulle fått... Kan ju erkänna att jag öppnade den dagen före också, chokladsugen som jag var... Sambon får anstränga sig lite med att gömma presenter, och inte lägga den på passagerarsätet. Jag gömde hans presenter i en påse i tvättkorgen en gång, för där tittade han aldrig! 

 

Jag och Lillan bakade under dagen desserten.  Sambon älskar kladdig kladdkaka, men han gillar inte den jag gör med lime - som jag älskar... Så jag offrade mig och skippade limen. När den var klar gick vi ut i ruskvädret och gick till affären för att handla lite middag och annat gott. Lillan vägrade gå och skulle stå på ståplattan, och på vägen dit så sa hon "Mamma, det är så kallt! Jag fryser ihjäl snart!? Eh, va? Ska och kan 4 åringar säga så? "Vart får du allt ifrån?" undrade jag. "Mitt minne..." svarade hon. Svar på tal har hon, men när har hon hört att man kan frysa ihjäl? Försökte förklara att om hon hoppade av och gick själv så skulle hon bli varmare, men det köpte hon inte alls. Latmasken! När vi kom hem så lagade jag maten. Lax i ugn som hela familjen är galen i. Planerade in det så att maten skulle vara klar ungefär när sambon skulle komma hem då han på senaste tiden varit hungrig som en varg då. Utom idag då, så han åt bara lite grann. Lillan tjurade, och vägrade först äta. Hon ville ha citron. Vi tog fram en citron, men det var fel. Det skulle minsann vara på flaska! Som vi givetvis inte hade! Hon tjöt om att mammas lax inte smakar som gammelfarmors lax, och mammas var äcklig utan citron. Fastän hon inte hade smakat! Mmm... Stämningsfull middag med andra ord.

 

Lillan deklarerade högt att "PAPPA är bäst... Lillebror är bäst... Hunden är bäst och jag är bäst! Men iiiinte mamma!"  Humörhöjning! Eller... Nej... Jag lämnade köket, orkade inte lyssna. Hon hade tagit sin andra stora portion av "mammas äckliga mat" och om nu pappa var bäst kunde han sitta där i köket. Icke-bästa-mamma fick huvudvärk och la sig på soffan... Där hon höll på att somna. Lillan kom slutligen i säng och då kom sambons första lilla present fram. Snickersglass! En interngrej - vi firade "veckor" i början och då snickersglassen just kommit ut som nyhet i glassdisken så köpte jag jämt sådana till honom. Men... Liten ville inte alls somna dock, utan satt och var små kinkig, ville mest sitta i famnen. Han somnade runt 21.30 efter snutt och skrikmaraton på sambons bröst. När han slockade så gjorde vi ett nytt försök till mys. Andra lilla presenten kom fram, en box med Toffifee. Också en favorit hos sambon, som vi satt och slöåt i vår halvkoma framför ett inspelat avsnitt av The Mentalist. Ingen orkade med tända ljus och massage som var tänkt.

 

Nästa årsdag tänker jag låna ut ungarna. Då kanske vi har en chans till att ha en mysig kväll...

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Idag firar jag och min sambo 7 år som par! Och i princip 7 år som sambos också för den delen... Vad tiden går! En hund, en dotter och en son har tillkommit i familjen, vi har båda pluggat heltid i eftergymnasiala studier, jobbat, rest. Mycket har hänt sedan den där kompisens födelsedagsfest båda var på, då vi båda slutade fega oss och det blev vi...

 

 

 JAG ÄSLKAR DIG N!

 

 

 

 

 

"Mamma, hur kommer morötterna i påsen?" Och förklaring på odling, skördning, tvättning, vägning och paketering krävdes. Tyst i 2 sekunder. "Mamma, hur gör man chips? Mamma, vet du hur man gör chips?" Men hallå... Ät upp din frukost, unge! "Mamma, hur gör man sådana chips som är i rör? Hur böjer man dem?" Tyst. Ät. Låt maten tysta mun... Snälla? Varför vaknade jag imorse? Mjo, såhär var det:

 

Det är fredag - alltså inget dagis. Alltså behöver man inte väcka någon av barnen, som man annars kan behöva göra under  dagismornar... Men när man inte behöver, då slår iallafall någon upp sina blå. Wonderbart! "Mamma, ska vi gå upp snart?"

 

Eh... NEJ!?!

 

"Iiiihhh...blau... hihi... gadadada... iiiiiih!" Vilket betyder "Öj, morsan... Ge mig ett brön, sen byt min blöja, minst två gånger- och då gärna samtidigt..." Går ju liksom inte att skjuta upp eller distraheras bort med en leksak. Hungerskrin eller läckande blöjor. Pest eller kolera? Nej, tack! Lillan gnäller över att hon inte hör vad som sägs på tvn... Lillan vill gå till vardagsrumstvn med Disney Channel, och till X boxen som används som dvd. Jag propsar på att barnkanalen är en fin variation, och visst är sängen skönare att ligga i än soffan?

 

HAH! "Eh... NEJ!!!"

 

Efter blöjbytet smyger jag tillbaka med Liten, och hoppas intensivt på lite slummer. Eh... Jo-men-tjenna! I den höga åldern på snart 7 månader så är han är inte lika lättlurad längre. Från att allt, som mönster på sängkläder, var nytt och spännande, så har han tröttnat på sovrummet och vill hellre springa i gåstolen. I vardagsrummet. 2 emot 1 alltså. Inte rättvist, hur är det här med att mamma bestämmer?!?

 

 

Idag var sambon iväg tidigare också, alltså  = ingen hjälp på morgonen. Han hade planeringsdag på jobbet. Men spill ingen tår och medömkan för hans del. Han fick hotellfrukost deluxe+ fika, fast den skippade han då han fortfarande var för mätt sedan frukosten + lunch + kaffe + godis...  Och allt detta utan barn eller lyfta ett finger för att plocka fram, tillagning, plocka undan eller disken... Han såg gravid ut, när han kom hem senare på dagen. Nej, allvarligt och helt seriöst så gjorde han det!

 

Själv tuggade jag på en morot, två överrostade bröd och blåbärssoppa, fastän jag allra helst önskade mig ett gigantiskt stort glas med oboy. Min laktosfria mjölk var nästan slut och den behövdes till plättarna som skulle göras till matsäcken som vi skulle ha med oss ut i skogen senare på dagen. Tjatade om att Lillan skulle äta upp sin yoghurt, förlora en halva av min "smörgås" till henne, kontra om att hon måste äta upp yoghurten innan hon fick egen blåbärssoppa. Liten satt i sin stol och mumsade i sig massor av smaklösa majskrokar. Den stackarn. Han hämnades med kletet som hamnar överallt. Överallt! Hår, händer, kind, ögon...

 

Började direkt med plättarna efter frukosten och mjölken räckte precis, samtidigt som jag dammsög alla rum. Packar väskan, köra igång diskmaskinen, underhåller Liten, stoppar Lillan som stängt badrumsdörren (bådar aldrig, ALDRIG, gott med stängd dörr!). Hon tjöt indignerat om att inte jag inte störa när jag öppnade dörren för att dammsuga hörnen i badrummet. Hon hade släpat in, helt syn och ljudlöst, en av sina barnstolar och skurade den. Visserligen helt okej att städa men blev lite misstänksam. Med all rätt visade det sig. En kort stund senare öppnade jag dörren igen bara för att se stol nummer två - som nu sällskapade där på golvet och en Lillan med en pensel som visst inte blivit helt ursköljd (?). De tidigare vita stolarna var askgrå med mörkare partier utav vattenfärg. Helt fantastiskt!

 

Anna med pojkar skulle snart ringa i telefonen för att meddela att de var utanför, och jag påminner än en gång en urtvättad och nött fras om att Lillan ska sätta på sig strumpor. När Lillan kommer ut med en prickig strumpa och en randig strumpa så orkar jag inte bry mig... Lämnade Liten hos en nöjd svärfarmor, för här skulle det gullas med bebis. Hur som haver lyckades vi tillslut komma ut i skogen alla 5 + hund. Alla ungar tjoade hundens namn, som tillslut inte lystrade alls. Barnen löste av varandra med intervaller av mindre utbrott, gnäll, tårar och motbevisningsförsök att de minsann visst kunde klättra upp på de stora och höga bergsstenarna som var blöta och halkiga. En dag i skogen med barnen var ju i alla fall jätte mysigt... I teorin...

 

Tidigare under veckan pratade vi mammor  på att kanske grilla korv och ha med oss varm choklad. Det blev plättar - som jag smugglat i morötter i (mohahaha!  Kidzen märkte ingenting. INGENTING!) (Inte Anna heller...), kex, MER, saft, ostmackor, leverpastejsmackor  och paprika mackor. Eh, Anna?  Alltså ingen korv med bröd och ingen varm choklad. Mjölken var visst slut hos oss båda och jag upptäckte att vi lider brist på en stor termos. 2 små finns dock...

 

Flera timmar senare kommer vi hem till oss, utan att ha tappat bort en enda unge - inte ens lite grann en kort stund, inga brutna ben och inte ens ett enda skrubbsår på någon av oss. Inte så illa, och peppar peppar tills nästa utflykt... Väl inne pilar barnen in i Lillans rum. Vi mammor hamnar på golvet med dagens skörd från skogen. Okej, jag erkänner... Det var min påse vi fick igenom. Jag hade plockat på mig mest... Barnen kommer ut då och då i diverse utstyrslar. Fick bryta när någon hade börjat hälla vatten från Lillans kvällsglas i olika grytor som tillhör barnköket. En del hamnade på golvet. Mmm... Vuxensamtal kan ju faktiskt tas via sms på kvällen - hallå, vad tänkte vi mammor på? Prata ansikte mot ansikte?

 

HAH!

 

Efter att 3 barn samsas i ett litet rum med "nya leksaker" så krävdes det endel städning innan det blev hemfärd för andra familjen. Sambon kom hem strax efter de åkt och då hämtade vi Liten. Lillan får ett yberutbrott från ingenstans att hon SKA sova över hos farmor. Men hey, varför ska man fråga först? I normal samtalston? När man kan mummelyla med krokodiltårar sprutandes! Hon har i alla fall framtiden säkrad - hon kommer bli en alldeles utmärkt skådespelerska!

 

Hon fick sova över, jag duckade alltså mitt löfte om att vi skulle göra egna chips till fredagsmyset, som jag under ett svagt ögonblick lovat tidigare imorse. Jag kan ju inte påstå att jag gjorde minsta försök till att påminna henne om det heller. Dock så var hon visst tvungen att följa med oss hem först. För att packa. Barbiedockor och filmer. För att någon skulle behöva krångla sig tillbaka ut i mörkret med henne. Men det var det värt... För: 

 ... innan sambon kommit hem så åkte han förbi affären och kom hem med ryggbiff och coca cola. Visste väl att det fanns någon anledning att ha honom hängandes kvar här. Fortsätter han att telepati- känna-på-sig vad mamma i huset behöver så kanske vi kan skippa hela "7 års krisen?" Vem behöver en bukett rosor när man får en fin köttbit? Kanske får vi sovmorgon imorgon? Och om inte så kan sambon inte somna om när han blir väckt på morgonen, men det kan jag! Flera gånger om...

 

TILL TOMTEN: Idag har jag varit en fruktansvärt bra mamma, svordomarna har varit relativt få och milda och jag har motstått all eventuell lust att banka huvudet mot närmsta betongvägg, bergshäll eller träd.... Jag önskar mig en stor termos! Och en dvd till sovrummet! Jag kan ta det sistnämnda i förskott... Helst igår!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

När lillebror sov så plockade vi fram färgerna och satte oss och pysslade. För några dagar sedan plockade vi in några lite fina "ekorrekottar" som fått torka. Förutom måla på en kotte blev det att måla en ram (IKEA), och även lite vattenfärger på vanligt papper och lite klipp och klistra.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Hallå! Nu har allt vad dop heter blivit överstökat! Vi har lagt väldigt mycket tid, väldigt mycket pengar, väldigt mycket energi och väldigt väldigt mycket tankar åt denna händelse för att skapa en stor fest för de nära och kära! Och så här i efterhand har vi fått massor av beröm så det hela gick antagligen hem... Eller så var de bara artiga?

 

 

 

 

Känner mig helt off idag. Igår kväll fick jag reda på att en av mina bästa vänner har det svårt nu, och idag är på sjukhus och jag har varit så orolig. Låg vaken länge inatt, grät en skvätt höll på att somna och så kom en skvätt till. Lyckades somna tillslut runt 02.30. Vaknade till sambons ettriga väckarklocka och ligger precis som jag somnade, halvt i Litens säng. Liten vaknade han med, ultrapigg. Suck! Sekunden efter att sambon tagit ut nyckeln ur låset för att ge sig av till jobbet blev det väldigt ljudligt i blöjan. Bara att stiga upp, och ha blev ju inte mindre pigg utav det. Lillan har under veckan som sjuk vaknat jätte tidigt, innan klockan till och med, och begärt uppstigning av resterande familjemedlemmar som hellre ville sova till något mer kristlig tid... Men idag sov hon minsann länge! Och med det så åkte sambon iväg, och jag fick senare klä på och utfodra frukost.

 

Ner till underbara älskade dagis -  som jag har längtat efter det. Visst älskar jag min dotter men min egentid har under den senaste veckan varit hundpromenaderna i mörkret. Underbart... Gjorde ett försök till att somna om men Liten när vi kom hem. Det grävs fortfarande utanför och jag tror de kommer åt hela huset titt som tätt då det både låter och skakar... Liten vaknar, pigg som en mört medans mamma ligger bredvid som gammelgäddan. SOV UNGE! Men nej. Sedan har en granne haft borrmaraton i timmar...

 

Försökt ringa min vän, men inget svar och det känns inge vidare. Har inte hört något alls, och det bådar inte direkt gott. Telefonen plingar till och jag springer till den. Det är kvinnan som håller i babyrytmiken, som skulle börja idag, och berättade att de saknade oss denna morgon och undrade om vi skulle komma nästa vecka... Fan... Jag ville ju så gärna gå på den. Men har varit totalt vilsen nu, och hade helt inriktat mig på att rytmiken skulle vara på torsdag! Jag ursäktade mig, och gick sedan och svor för mig själv. Kom på att vi även skulle ha BVC och läkartid till Liten samma dag som rytmiken, alltså idag, och som tur var så är det senare idag så jag ska faktiskt snart ta och kila iväg... Tur att vi inte missade den med!

 

Nu ska jag bara hitta min telefon...

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Igår kväll och natten var inte så rolig för Lillans del, men idag har det varit så nära normalt det gått... Febern har försvunnit, hon har lekt typ från tidig morgon till sen kväll.. Hon har snackat öronen av oss och ätit lite middag... Hon skulle äta skorpor till mellanmål, som hon tidigare inte klarat tugga, och försökte sig på att  få sig sockerdricka till... Hmm... Någon gräns får det vara nu...  När hon nu hade lite energi idag så tog vi tag i ett litet halloweenprojekt... Pumpan fick ändra utseende!