Igår köptes domännamnet! Så nu har jag en hemsida! Det blev det namnet som jag ville ha, som jag suttit och funderat så mycket på, och med .se! Så nu har jag i uppgift att välja ut bilder från mina fotograferingar av maken, så ska han bygga upp den. Jag är ju helt lost på sådana hära saker, men jag har en viss idé hur jag vill att det ska se ut... Så vi får väl se hur många hot om skiljsmässor, från bägge parter ,det kommer bli innan den är klar för avslöjande...

 

 

 

 

 

Hur som haver fick vi äntligen en spark i baken att rensa källaren, skänkt kläder till välgörenhet och tjänade ett par hundra på kuppen. Vi hade väl haft lite mer i kassan om inte en viss mamma tog sig en sväng runt och hittade lite roligt också...

 

 

 

 

 

Är det bara jag som är trött jämt numera? Eller ja, jag och sonen. Igår så sov han middag. I TVÅ OCH EN HALV TIMME! Och jag hängde på för den delen och sov lika länge. Sen somnade vi båda gott senare på kvällen. Under morgonen vaknade jag av en dröm, strax efter det så hörde jag hur Liten vaknade. Och istället för att ställa sig upp och skrika ut sin vakna närvaro i vanlig ordning så låg han och jollrade. Jag sov räv, och kikade genom fransarna hur han ställde sig upp några gånger för att lägga sig ned igen. Sen hör jag hur ett busig ajajaj kommer från spjälsängen så blev jag lite oroad över att jag skulle finna honom sprittsprångande när han väl valde att "väcka" oss. 

 

En stund senare klättrar en byxlös liten kille över till oss och kryper över sin pappa och kommer och smyger in i min famn. Hur mysig som helst. Och så låg vi jätte länge. Både jag och maken var i chocktillstånd. En glad chock, men tillika en chock... Inte har han vaknat en enda gång under natten heller! När hände det senast?!

 

Mannen har en någon form av funktionsnedsättning. När han väl har vaknat så måste han gå upp. Trist för honom, men bra för mig. Som om inte det vore nog så har han ytterligare en egenhet, att han inte vill ha folk runt sig före klockan 10 och minst en kopp kaffe i sig. Barnen är undantag, och dottern är likadan. Vilket är ännu bättre för mig! Vet ni hur många sovmornar jag har haft tack vare det? Så idag, när klockan var prick 9 när det var dags att gå upp så var det bara för mig att lägga mig igen medans de andra åt frukost...

 

Jag var jätte pigg, och hade tänk och lägga mig och läsa någon timme eller två. Men jag somnade om! Till 12.30! Hallå, vad hände här? Någon annan som är såhär trött?

Nu på söndag har Västerstrandkyrkan här i Karlstad öppet hus. Okej, det är en kyrka, men de har väldens bästa öppna förskola! En hel undervåning med en massa rum fyllda med leksaker. Och så har de café med sopplunch värry billigt, så jag har nog kommit över min antikyrkgrej. Jag är inte uppfostrad religiöst om man säger så, det kanske kommit fram efter jag fick dottern? Hur som haver, förra året hade de öppet hus. Loppis med barnprylar och kläder, drop-in-bröllop/ dop (det var något sådant där), leta kyrkmöss, måla ljus, teater och en massa annat roligt för barnen. Lillan tyckte det var jätte kul. Jag med, bortsett att maken hade fotboll och lämnade mig med kidsen helt själv efter ett tag. Ack, så ovetande jag var om hur lugnt och stilla allt var då... Skulle aldrig göra om det detta i år, inte själv. De har utvecklat huligangener efter sin fader...

 

Hur som helst, jag har tänkt hur länge som helst att göra mig av med barnkläder. Men, det har bara stannat i tanken, och vi har fullkomligt tryckt in allt som växts ur i källaren. Där ser man det ju inte. Och när man väl är där så blundar man och trycker in. Och hoppas att inget rasar innan man hinna stänga igen dörren... Ungefär så har väl varit vår filosofi och taktik varit... Okej, kanske inte världens bästa, men det går fortast så. Men, för en tid sedan så tog jag mig i kragen och bokade ett bord. Men, i makens vana trogen, så körde vi källarrejs såhär någon dag innan (Det är fotboll imorgon, annars hade det Aldrig skett idag.) Varför göra något i tid när man har sista-minuten-metoden?

 

 

 

Alltså, fan... Vilka hamstrar vi är! Vi sparade allt efter dottern, och då menar jag verkligen allt, då vi ville i alla fall ett till barn. Och då blev det en pojke! Sicken otur. Och hur genus det än ska vara nu för tiden, så sätter jag inte på rosa klänningar på min son. Maken har för den delen portat rosa på honom, och jag kontrar med att säga stopp till den hemska färgen orange. Efter att ha gjort en grovöversikt och sållat ur barnartiklarna så konstaterade vi att vi inte orkade bära upp allt i lägenheten, utan började sonika rensa där och då i källaren. Enklare så. Sjukt mycket kläder som kommer säljas från 1 krona styck och uppåt, och en hel del annat som en fullkomplett barnvagn, bärsele, gunghäst och annat kommer att krängas bort nu på söndag. Och det som inte försvinner skänker vi bort till gengåvan. Eller vem som nu vill ha det. Hem kommer det inte igen. Sen bars det direkt till valen bilen. När jag stod och kollade igenom alla de mindre barnkläderna så la jag endast undan en icakasse med kläder som varit lite extra speciella. En! Ni hör, kors i taket. Jag är riktigt stolt. Maken la inte undan någonting vad jag såg dock, så jag får väl göra en tjuvgenomgång innan öppningen...

 

 

 

Det är inte bara löv att fota nu under hösten

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Här kommer ett långt inlägg från mitt besök på Claratappen idag. När jag fyllde 18 så började jag lämna plasma, inte blod för jag hade för dåligt blodvärde, men plasma gick bra. Fick även med mig maken, då endast som pojkvän/sambo, att börja med. Föga kunde vi veta att detta skulle ligga extra varmt om hjärtat några år senare med att vår framtida dotter skulle komma att brännskadas svårt! Hur som haver, att lämna plasma kan man göra ungefär 2 gånger i månaden, var 14e dag. Numera har de höjt beloppet, för var det 70 kronor men numera får man 100 kronor per besök. Eller det är väl snarare "poäng". Dessa poäng kan man "handla" i deras poängshop- men mer om den längst ned i inlägget. Eller så får man checkar som går att lösa in i radda affärer.

 

Jag försöker alltid värva folk att göra detta, man vet ju aldrig - tänk om man själv skulle behöva det? Eller någon närstående? Jag har fått en fråga tidigare om biverkningar, och enda jag känt av är att mina läppar blir lite kalla och "pirrar" under själva tappningen. Man kan åka och arbeta igen senare. Jag började fota när jag var inkopplad, och hålla på att ställa in vitbalans etc. var inget alternativ just då, men blev lite bilder i alla fall även om jag missade att ta vissa.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Oj, denna var väl inte riktigt som jag hade tänkt mig. Väcktes av barnen mitt i en mardröm om barndomen, så då den aldrig blev avslutad och bli bortglömd. Hade inte heller tiden till att ligga kvar och "tänka om den", så höll sig känslan om att vara oönskad och värdelös i sig under morgonen. Jag är så himla glad att mina barns far och hans sida älskar och håller av barnen. Jag vet att finns där för dem och att de verkligen bryr sig. Vill träffa dem, och faktiskt tar sig tid att göra det! Det är en trygghet. Efter barnen lämnats på dagis så har jag mest varit apatisk med ett tryck över bröstet, inte haft känslan för att göra något "viktigt". Efter att ha insett att jag bara satt i soffan och stirrade så tog jag mig i kragen.

 

Började med en ordentlig manikyr, allt ifrån nagelbad, filning och lackning. Bryn och fransar fixades också, och sedan lite makeup. Det är svårare att förakta något man vårdar, och det är något jag kör hårt på. Mitt motto. Det är sådana dagar som dessa, när man inte känner sig på topp som man verkligen ska göra något, vilket som nu funkar för en. I mitt fall så är lite foundation under trötta ögon och lite mascara som gör att varje gång man ser sig i spegeln ser en lite piggare version av sig själv än vad man kanske känner sig, och då ger det lite placebo effekt.

 

Gjorde lite chokladgodis, orkade inte ens vänta på att det skulle svalna utan åt direkt med slickepotten ur kastrullen... Så kan man göra när inte barnen ser på... Tittade på gårdagens Hollywoodfruar som jag spelade in, då maken fick ha tvn igår kväll, så det muntrade upp lite också. Att det finns folk som gör en höna av en fjäder är både intressant och lite underhållande, och det är nästan jag går och hämtar en av psykologiböckerna från bokhylleväggen vi har. Nästan så jag saknar att plugga... När människor till synes är väldigt priviligierade, som det ska framkomma i den serien, ändå verkar ha svårt att vara glada; exempelvis hetsa upp sig över folks sexliv och får för sig att frälsa folk bara sådär. Så då kan man ju vara glad att man har det i dagsläget ändå. Trots bristen på miljoner på banken, vajande palmer och ständig sol...  Shame on me... Sen påminner Ekland - bonddonnan, väldigt mycket om min mormor... Hur hon pratar, livsstilen och det mesta med en klackspark. Kaxig. Jag ska också bli en cool tant när jag är över 70.

 

Efter att ha hämtat barnen så har jag inte tid att tänka och känna längre annat än på nuet. Efter denna eftermiddag så överväger jag starkt att hämta en skruvmejsel och ta bort varenda handtag på skåpen som står under tvn. Sonen har fått för sig att snatta dvdfilmer och pysselsaker... Ikväll när barnen sover så blir det hårinpackning, varm choklad och mysa ned under en mjuk filt och läsa en bok. Då har jag vänt det till en riktigt bra dag ändå. Och ja, de är fortfarande vakna. De har vaknat innan klockan några dagar, så nu testar vi uttröttningsmetoden. Och annars brukar de vara ganska däckade av sig själva ändå vid den här tiden, så jag vete sjutton vilka sockerbitar de har hittat bakom vår rygg...

 

 

 

 

 

 

 

 

Om någon nu undrar över äpplens former...

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Denna kväll tänkte vi ha familjemysig middag. Ingen kvällsfotboll, inga barn på vift och alla var på gott humör. Maken hade visserligen just kommit hem efter en match, men jag och barnen hade förberett allt ändå till stekningen av köttfärsen. Det lämnade jag över till honom och hoppade in i en lång dusch. Och det var klart när jag kom ut. Den perfekta smitningen...

 

Som sagt var tanken på familjemys. Mysmiddag. Mys mys mys. Liten hade klättrat upp på en stol redan när smöret började smälta, så jag trodde verkligen att vi var i hamn... Vad jag inte visste var att han ätit lite, och med lite antar jag en hel del för han var inte ett dugg intresserad av maten efter 2 minuter... Mysmiddag låter, och fungerar, alltid mycket bättre i teorin än i praktik. Liten vände sonika hela sin fullastade mattallrik över i glaset, så grönsakerna yrde och hamnade i princip överallt utom i hans mun... Sen tyckte han det var skittråkigt och ville ned.

 

Maken äter som någon skulle stjäla maten från honom så han blev också klar tidigt. Han hade ont i benen efter matchen så han la sig ned på golvet med fötterna i högläge på en stol. En tjurig son sken upp och sprang snabbt och hoppade upp på magen på honom. Lillan borde egentligen ha satt i halsen så som hon garvade, men hon skyndade att äta upp för att undsätta sin... Bror.. Liten hade hittat ett långt sidenband från Lillans rum, så hans far blev både bunden och fick ett sidenbo i ansiktet. Båda ungarna hoppade runt på honom likt studsbollar i en hoppborg. Jag som är familjens sengångare vid matbordet satt sonika kvar och flinade och tuggade extra sakta. Hör ett kvävt muttrande från golvnivån om att maken önskade sig att bli mer som sin fru.

 

Efter att jag dukat undan allt från bordet med noll hjälp från min familj gick jag in på toaletten, och lämnade resterande medlemmar kvar på köksgolvet. När jag hörde ett högt "Yiiieeehaaa" från dottern genom dörren så tänkte jag "Nämen, Wordfeud var ju länge sen..." 

 

 

 

 

Kan, möjligtvis, ha läst aftonbladet, några bloggar samt kollat tvtablån också... Möjligtvis...

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Åh, jag behöver verkligen en rolig kväll al'a ME. Mammor behöver egentid! Att vara egna vuxna individer utan respektive och kidz... Det är ingen som kommer tacka dig när du spelar martyr hela barnens barndom med att aldrig gör något för dig själv! Att göra något för sig själv ibland bygger upp självkänslan och det kommer hjälpa barnen och sin kärlek framöver i alla fall. Happy Wife Hppy Life, och likadant med en glad mamma helt enkelt!

 

 

 

 

Och vem vet, det kanske blir Girls Night Out? ♥

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ja, för du är ju så jäkla charmig just nu du med... 5 års trotsen håller på att driva mig till vansinne, och hennes logik med "Men låt mig bara få som jag vill då!" hjälper verkligen inte som ett hållbart argument. Att byta ort på arbetsförmedlingen till typ Kiruna är ju inte en helt främmande tanke just nu. "Synd, mamma måste åka och jobba i 3 veckor, hejjdårå!" är just nu en våt dröm... Ja, du måste borsta håret innan du går ut! Nej, du får inte ha de nya löshårsslingorna till dagis! Ja, du måste verkligen duscha med jämna mellanrum! Nej, du får inte åka och handla mer leksaker...

 

Och så har vi en till huligan som kommer följa i hennes fotspår! Hur tänkte vi här liksom? Och att tankarna har snuddat vid en tredje? Är jag helt från vettet?! Hu, när de är tonåringar så är det jag som tar över som "den-roliga-borta-föräldern" och vara borta titt som tätt. Om jag så måste bli fotbollsdomare! Och då avskyr jag fotboll!

 

 

 

  

Det var väl klart det börjar regna när jag höll på att fota dessa... Hann inte hålla på med inställningar eller fokusering, men det blev rätt okej. Jag gillar snäckor, formerna och färgerna... Och de är ju lite överallt nu, så jag ska göra nya försök när himlen inte hotar att öppna sig...

Usch, vilket regnrusk det är över Karlstad idag. Blött och grått. Regnat ungefär hela dagen. Barnen har lekt med leksaker, kolla lite tv och ritat. Eller, dottern ritade. Och glömde pennorna framme. Hittade sonen med en penna i munnen, gröna händer och ett grönt köksbord. Ja... Själv har jag tagit tag i något som legat och grott in sig ordentligt i "göra sen" kategorin. Garderoberna! Har rensat och sorterat min och dotterns garderob. Ur lilltösens har jag plockat ut ett 50 tal plagg. Vad hon växer! Sonens gjorde jag för ett tag sedan. Maken kan sköta sin egen. Det får han som "straff" för att han är i Borlänge idag...   


Medans jag stod i våra rum kom sonen. Han fick en mugg vatten och så kilade han iväg. Kort stund senare kommer han tillbaka och jag får en tom mugg och ett harang obegriplig högljutt "prat" från lillkillen. Som jag tolkade att han ville ha mer. Han fick en påfyllning och jag fortsatte med kläderna. När han kommer tillbaka anar jag oråd, för så törstig har han väl aldrig varit förut. Men han demonstrerar tydligt med att föra sippen till munnen och överdrivet "dricka" och tar bort den med ett tjatter som om "den är toooom och jag vill verkligen dricka". Jag såg inga vattenfläckar någonstans. Så får han en tredje påfyllning med en förmaning om att detta nu var sista. Som om hans skulle förstå det... Går in i vardagsrummet till barnen, och han smiter ut i köket. Hör ett plaskande.  Kommer ut i köket:






Då har han döpt dammsugaren. Den låg ned först, så det var mycket värre än på bilden. Humöret blev inte bättre när jag stampade in i badrummet efter en handduk, och ser att hela toalettstolslocket ser exakt likadant ut! Jag kollade på golv, soffan, mattan etc... I fortsättningen kommer han få sitta fastspänd i matstolen när han ska dricka! Andra hyss idag är han försöker klättra upp och sätta sig på fönsterblecket från soffan i vardagsrummet. Och att han varit jätte trött nu i någon timme, men när jag la ned honom för vila i sin säng så klättrade han ur den. Inte en utan två gånger hittade jag en liten herre, som var mycket nöjd med sig själv, i vår säng som står precis bredvid hans spjälsäng... Nu har han äntligen kommit till ro... Jag vet inte om jag vill gå in och kika i vilken säng han slocknat i...        


 Imorgon är det dagis... Imorgon är det dagis... Imorgon är det dagis... DAGIIIS!           

 

Idag har vi varit på 5 års kalas! Nu var det Marias lilla flicka J som fick agera födelsedagsbarn, och då de hade den klandervärda ohyffsen att flytta ifrån gården fick vi sonika åka till deras nya monsterhus i Säffle. Med oss tog vi med Caroline och hennes flicka F, så vi hade sällskap i bilen ned. Kalas är väl som kalas är... Högljudda, stimmiga, sockerhöga barn i speed 180. Denna gången kunde jag njuta av att det "inte var mitt problem"...

 

 

 

Godkväll igen. Jag är en kvällsmänniska, fast det har ni kanske märkt? Ja, då har en ny dag snart gått, och denna dagen spenderade jag med min mamma och min son. Maken hade fotboll i kalendern, och Lillan var och plockade lingon i Sunne... Vi har tagit oss en sväng ute, cyklade ikapp med hunden så hon fick springa av sig lite. Bjöd modern på lunch, en härlig lax i creme fraishe täcke och brytbönor och ärtor till det. Så himla gott!

 

Igår hade maken den dåliga smaken att komma hem tidigt. Runt halv tolv ringer han och meddelar att han satt sig i bilen. En stund senare ringer han igen och ber mig släppa ned hunden. Ytterligare en stund senare så ringer han... Igen... Då hade han glömt nyckeln i brevlådan. Så han bad mig släppa in honom. Någon som vet hur fruktansvärt frustrerande det är att helt plötsligt åkallas tillbaka i verkligheten när man är inne i en bok? Och sen har han mage till att komma in och vilja jäklas "prata"... Åh, kom igen, bara kom hem. Säg "Hej, Surprise, jo tack jag hade det trevligt ikväll! Godnatt!" Och gå och lägg dig och stör mig inte! Egentligen behöver jag inte ens veta hur du haft det, du var borta och kom tillbaka. Jag bryr mig inte, egentligen. Jag är upptagen. Med mig!

 

Jeez!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag ringde arbetsförmedlingen förut. Jag ville veta om den där starta eget kursen fått något startdatum än. Den inspelade monotona rösten i luren sa mig att det skulle ta cirka 25 minuter i kö. Plats 64. Visst, okej. Jag satte på högtalaren och multitaskade med en massa annat. Efter nästan 50 minuter hörde jag en röst... Efter ett 20 minuters samtal så la jag på precis lika ovetandes som innan... Ja, men 70 minuter av mitt liv kändes ju... Värt det... Eller? Jag är så himla glad över att inte ha kontantkort längre, det hade liksom varit helt kört då...

 

 

 

Usch, idag kommer vara en väldigt jobbig dag. Vi ska köra min mamma till smådjurskliniken ikväll, och säga hej då till familjehunden. Snart suttit och gråtit till och från i en timme snart. Man vet ju att det kommer någon gång, och jag har medvetet distanserat mig efter det jag flyttade hemifrån för en massa år sedan. Så jag kunde vara "stark" när den dagen kommer. När min storebror dog så ville jag inte känna för mycket för någon, då det gjorde så ont. Jag ångrar mig, till viss del - då mycket tid har gått till spillo i onödan men samtidigt att det gjort ännu ondare nu. Och det är ju mammas ögonsten så jag tror hon behöver någon som kan stå något sånär upprätt. Men det gör så himla ont ändå.

 

Jag som ansett mig som rätt hård är visst en riktig mjukis.

 

 

 

 

 

 

Tog en sväng till Karlstads 4H gård. Lillan, som en tid tillbaka är tvåhjulig cyklade. Duktiga tjejen, inget gnäll alls. Var lite tveksam om hon verkligen skulle orka cykla. Hon har frågat efter att få gå dit nu ett tag, så när vi ändå inte hade något för oss idag så kilade vi iväg. Var bara två hästar ute tyvärr, och de visade inte bästa sidan. De var mer intresserade utav att beta, med baken vänd mot oss... Eftersom byrackan var med oss idag också, så gick vi aldrig in. Har sett att folk har haft med hundar in, men jag vet inte... Min kanske får en hjärtattack av alla lukter som finns. Till och med hennes värdelösa nos måste få en chock då...

 

 

 

 

 

 

 

Filmen vi såg på bio var riktigt bra! Överraskande bra. Ingen av oss visste direkt inte något om filmen, så vi hade inga förväntningar alls. Och jag gillade inte filmen Bridesmaids något vidare, så ribban var ju inte jätte hög. Hela biosalen var på samma nivå, alla skrattade där de skulle och alla blev tysta... Och vi skrattade bra många gånger än vi var tysta... Och många av oss skrattade så tårarna rann... Inte ens jätten framför mig eller USA wannaben bredvid mig störde direkt...

 

Människan bredvid mig hade vi framför oss i kön inne på hemköp. Hon köpte vitaminvatten och naturnötter... Ja... Vi köpte detta:

 

 

Jag kom på mig själv att tänka enligt makens resonemang: Potatis, lök, kakaobönor, vatten, mjölk... Och tuggummi... Tuggummi är ju bra för tänderna... Som om det skulle göra saken så mycket bättre...

 

Och så hamnar vi bredvid varandra i biosalen, den nyttige och vi... Jag kände mig extremt onyttig. Denna hjälpte inte heller... (Majs?) Men gott var det...

 

 

Men helt ärligt, visst kom och släng en och annan kommentar på engelska någon gång ibland, visst... Visst. Men att höra 4 stycken "what" (med "dialekt" whoaaat med tillhörande tonhöjning) bara i pausen kände jag en viss irritation. När ett vanligt utryckt "what?" i filmen, som ett "Va?" så hördes det än en gång ett "whoaaat"... Vet inte hur många gånger det kom. Samt några andra fraser också...

 

Alltså, jag är en kortis. Jag vet. Jag når inte upp till högsta punkten på stolen. En bit under faktiskt. Och av alla människor som kommer och sätter sig framför så kommer en man som är ett huvud längre! Jag tittade på hela raden framför mig, och alla var aningen snäppet under eller precis jämnt vid kanten...

 

 

 

Jag fick sitta på knä! Tror ni biosalongen har en extra sittdyna? Borde det inte vara folkvett att om man är så himla lång sitta långt ut eller längst bak? I alla fall slänga en blick på den som sitter bakom? De var 4 i sällskapet, och givetvis han skulle sitta längst in... Jaja, tur att filmen var så pass bra att allt var värt det... Kan faktiskt tänka mig att se den igen. När vi kom ut så hällregnade det. Tur att bilen var hyfsat nära. Vi körde till och med ett till varv i hopp om att det skulle ge sig när vi skulle in. Funkade inte alls...