Hallå där allihopa... Ja, här händer inte så mycket roligt just nu. Lillan har blivit jätte sjuk, värst var det igår kväll... Högsta tempen som mättes var natten till idag på 39.9, ont i halsen, ont i nacken, huvudvärk och blixtanfall i tinningen. Ihopkladdade ögon och ont i öronen. Ljus och ljudkänslig. Äter nästan ingenting. Föreslog en av hennes favoriter igår - tacos.. Men : "Mamma, jag vill inte ha tacos, det gör ont att tugga... Men jag gillar hamburgare och pommes frites..."

 

Igår var det inte så farligt, så det blev Mc Donalds mat efter hennes önskan... Hon rörde inte ens hamburgaren men lite cola och pommes gick ned... När barn är så här sjuka struntar jag faktiskt i exakt vad hon stoppar i sig bara det är något. Glass, blåbärssoppa, vatten, saft, sockerdricka, cola... Gjorde popcorn idag, mest för att få i henne lite salt. Salt binder ju vätska. Hon är annars galen i popcorn, och kan lätt sätta i sig en påse helt själv, men hon rörde dem knappt. Vi fick ta upp henne i natt, så hon och fadern satt uppe och tittade på hennes favoritfilm, Barbie och Diamantslottet. Jag var med i början och började gråta lite när hon sjöng med. Hon såg så ynklig ut men sjöng ändå med... Men gick och la mig efter en stund, Liten vaknar ju han med och är pigg på dagen så vi måste ju tänka på honom med. Sambon fick ta nattskiftet så han var nog rätt mör på jobbet idag... Han kan ju ändå ta flex om det skulle vara för jobbigt. Sådana här tillfällen man är glad att man är två, ensamstående med två eller fler barn är ingenting jag vill uppleva. Är man själv med ett barn kan man ju sova när barnet sover men är de fler så funkar ju inte det.

 

Hon har varit betydligt piggare idag i vilket fall, så vi försökte med tacos idag istället. Gick inte något vidare. Önskar hon kunde ta medicin mer regelbundet, men det är svårt. Hon har hatat medicin sedan hon var mycket mycket liten efter olyckan och tiden på Linköpings sjukhus. Idag har hon lekt lite. Då Mc Donalds ligger bredvid OKQ8 så passade jag på att hämta ut paketet från Kamda igår, och idag så har Lillan roat sig med att ta massor av kort på sig själv med fjärrstyrningen. Alltid något... Ju mer klockan blev desto mindre ork hade hon verkade det som. Hon orkade inte ens göra en ansiktsmålning, hon kunde inte sitta upp eller hålla upp huvudet... Igår gjordes hon om till en lila tiger, så skulle muntra upp henne med något annat idag men vi fick spara det till imorgon...  Vi gjorde lite maränger, vi ställde plåten på den utfällda diskmaskinsluckan, hon orkade inte stå på stolen vid bordet. Hon kan inte gärna sitta och spritsa, och höra när ens mer vild än tama dotter säga att hon inte vågar så känns det... Usch vad det gjorde ont i mammahjärtat då... Marängerna är sparade till imorgon, ska få i henne mer glass. Maränger med hjärtan och sitt namn är ju mycket godare än vanliga...

 

Vi har lyckats få i henne lite medicin nu på kvällen, kors i taket, så hoppas på mer sömn inatt... Känner att jag skriver lite hackigt så ska ta och ge mig nu... En snabb dusch och så hopp i säng...

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Många har frågat vad de kan tänkas ge vår son i dop present och jag har verkligen inte haft en aning. Vi vet inte ens själva vad vi ska ge vår son... Är visst fler än bara jag som verkar tycka att det är svårare att hitta något till pojkar än vad det är till flickor. Lillan fick ju massor av smycken, men det känns som man bara kan köpa halsband till Liten som säkert kort. Klocka har ju batterier, ringar vet man ju inte rätt storlek på och örhänge får han väl köpa själv om det nu skulle bli hål i öronen på pojken längre fram... Sen undrar en del vad som redan finns, det är ju inte så kul att köpa dubbletter och när man redan har ett barn så har man ju oftast det mest "nödvändiga".

 

Så nu har jag suttit och finkammat jollyroom.se - som är en av de större barnsajterna med allt från inredning till leksaker samt mycket mer efter idéer... Nu finns ju sakerna i andra affärer också, så här är bara att vi visar vad "vi" önskar oss att gå efter...

 

 

GILLAR:

 

Stjärnor! Vår son ler och skrattar mycket och det dyker alltid upp små ljus i hans ögon som jag kallar stjärnljus. Därav betyder stjärnor lite extra när jag ser dem. Dotterns figur är en fjäril.

 

Spöket Laban! Söt klassisk figur som alltid kommer finnas kvar. Filmerna är rätt roliga också, ur vuxen synpunkt.

 

Exotiska djur! Lejon, tigrar, giraffer, zebror... Ja, det som hör hemma i djungeln, savanner... eller på zoo...

 

När det gäller möbler ser jag helst att de är vita... Då kan man alltid variera exempelvis textilier och annat allt eftersom barnen växer upp... Kistan lyckas kombinera allt det som gillas - vit, stjärna och funktion...

 

Övrig färgskala än vit på inredning och leksaker önskas ljusblå, marinblå, turkos, grå och silver. Lugna och ljusa färger.

 

Övrigt som jag kan komma på som kanske inte finns på jollyroom är: Klädstorlekar +80 då vi har i nuvarande och kommande storlek. Mumintrollfilmerna, böcker, cd - musik, sångböcker, byggklossar.

 

 

 

BIG NONO:

 

Figurer: Inte spindelmannen, fantomen (sorry mamma), bilar - då även Cars inräknade (sorry Anna), båtar, flygplan eller traktorer... Låt oss besparas i några år till... Det kommer komma ändå!

 

Orange! Aldrig gillat färgen. Om det inte är en originalfärg på ett djur så kommer inte pinaler som är enbart orangea in i sonens framtida rum.

 

Rosa - han kommer inte få ha det ifred om man säger så... Det kommer under mystiska omständigheter flytta in i en viss storasysters rum...

 

Gosedjur! Om det inte är en nalle typ större än honom själv så låt dem vara... Eller Bukowskinallar, de är godkända... Vi har nämligen.. Massor... Misstänker starkt att de förökar sig själva...

 

"Skänka - i - hans - namn" - Att plantera ett träd i hans namn eller liknande undanbedes. Köp en film, spel och/eller en nalle och skänk till närmsta barnsjukhus istället. Vi tror mer på sådant, att veta att det faktiskt kommer fram. Punkt.

 

Lulllull prydnadssaker - smått och i porslin... Nja... Pass.

 

 

 

 

 

 

 

 

  

 

 

 

 

 

 

På föräldramötet kom frågan upp om barnen, i samband med FN dagen, skulle kunna tänkas att få med sig mat från sina hemländer. Det var ett jätteroligt förslag och då avdelningen är mångkulturell så lär barnen få testa en hel del spännande idag! Men min stackars lilla flicka är helsvensk - och hur spännande är det? Vad har vi egentligen för svensk mat? Google goggle google... Vi kan inte ens försöka med att hon är halvnorsk längre, då sambon blev svensk medborgare för ett par år sedan. Jag försökte med att få göra plättar, al'a Astrid Lindgren, men det gick inte. Ryska bliner är väl förebilden? Köttbullar är ju turkiskt... Fröken jag pratade med nämnde vid ett flertal gånger och vid ett flertal tillfällen ägg eller kanske ägghalvor men ärligt, hur kul är det tänkte jag...

 

Tiden gick och det försvann ur minnet mestadels av tiden. Att baka exempelvis äppelpaj eller något annat sött är också uteslutet då barnen inte får ha sötsaker på dagis. När det är festliga tillfällen på dagis är det frukt, russin och kanske vid ytterst sällsynta fall popcorn som gäller... Så igår orkade jag inte mer, utan vi köpte en Kalles kaviar, kokade ett gäng ägg och jag bakade ett vetebröd... Huvudsaken är väl att man har med något och iallafall en fröken kommer ju att äta det... Täk om man åtminstone kunde ha varit en gnutta fransk så kunde jag fått bakat en baugette eller två... Eller tillagat sniglar, det hade varit något för dagisbarnen det...

 

På listan över vad de andra barnen ska ta med läste jag att någon ska ta med plättar... Och vad jag vet är de då inget annat än nordiskt påbrå på den familjen heller. Jag pratade visst med fel fröken...

 

 

 

 

 

 

 

Underbart att få höra vid 7 tiden att vi inte har något vatten... Precis det en småbarnsfamilj vill ha på morgonen så det ska iväg till jobb och dagis... Kollade kranen och det var ett ynkligt tryck som kom. Jippi! Kunde slå vad om att det blir bajsfest idag...  Trodde först att de bara gällde oss då vi även har den stora lyckan till att vi har folk som gräver precis vid oss (under sovrumsfönstret!) så trodde att de hade kapat något... Men det visade sig vara flera stadsdelar som var drabbade så jag behöver bara svära över grävandet för oljudet och avgaserna... De börjar 07 varje dag. Inte en minut senare.

 

Började fylla allt som jag kom på: karaff, bunkar och grytor... Funderade på att fylla barnens badkar med struntade i det. Aldrig har man väl varit så toanödig och törstig som när man saknar vatten? Denna gång slapp jag hämta in snö iallafall... Vad man tar saker för givet! Men hellre utan vatten ön utan elektricitet!  Vattenstation kommer sättas ut om man behöver, och så kan man ju åka till någon som bor utanför de drabbade delarna och duscha etc. Om elen försvinner är det ju kört med maten  i frys och kyl om det nu inte är vinter så man kan ställa ut det på balkongen. Så som sagt, hellre utan vatten än utan el! Trots blöjbarn i hushållet...

 

Nu, enligt NWT, ska vattnet vara tillbaka och vara drickbart. Tur det! Men behåller mina vattenreserver ett tag till, ifall att... Diskmaskinen är igång så man får undan det om det nu skulle bli något igen, att ta med sig disken kanske inte är så kul... Hade fyllt diskmaskinen igår och lagt i maskindiskmedel men glömt att sätta på! Men men... Man lär sig aldrig att inte skjuta upp saker...    

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 På fredag kväll kom min äldsta vän, Kajsa. Hon är gudmor till min dotter och ska bli det även till Liten. Jag hade planerat att ha en tjejkväll på lördagen med vänner på kvällen, då sambon ändå inte var hemma, så hade jag fixat så Lillan skulle sova borta. Barbie i all ära, men jag ville ha en kväll med vännerna utan att ha en dotter som krävde att alla skulle leka med henne och bestämma film etc... Liten är lite svårare att låna ut längre stunder då han tokvägrar flaskan fortfarande, men en bebis är ju inget direkt jobb och jag räknade kallt med att mina gäster inte skulle ha något emot att ha honom i knät under kvällen... Sen somnar han vid 20 tiden så det var lugnt...

 

Men under dagen bestämde oss för att ha en tjejdag före tjejkvällen... Så Lillebror fick gå till barnvakten i några timmar medans mor, gudmor och dotter gick i affärer. Barnvakten ringde också och berättade att Coop på Bergvik hade barndag så vi åkte även dit. Ansiktsmålning, korv, kanelbulle med mjölk, fiskedamm och en stor maskottsol som delade ut godis till barnen gjorde tjejdagen lite roligare... Lillan var fram till solen hela 3 gånger...

 

Sedan blev tror jag Lillan tröttnade på vårt sällskap för hon ville hellre in i lekrummet på Maxi, än att handla mat. Men innan det blev vare sig lek eller handling så stannade vi för att äta korv med bröd utanför Maxi... Där deklererade en retsam dotter att "Kajsa är bäst" ett flertal gånger. Jag nöjde mig helt med att vara näst bäst, då världens bästa Kajsa var den som fick gå till toaletten med henne... Helt okej för mig... Det blev en rekordsnabb runda i mataffären för att handla det sista inför tjejkvällen för stora flickor... Inga barn med att hålla koll på, så det var ju bara in och plocka och så var man ute igen. Undrade nästan om jag glömt något då det gick så fort... Sen var det bara att åka hemåt och byta barn med barnvakten. Lillan hade fått lite nytt bland annat en rosa långklänning, en film och böcker så hon märkte knappt att vi gick...

 

 

 

 

 

 

 

Haft tjejkväll här... Nu dags att börja göra sig klar för att sova... Har varit helt fantastiskt... 

 

 

 

Sambon fixade barnvakt i några timmar och bjöd ut mig på middag på tu man hand! Utan barn, jag kunde äta helt själv och föra en vuxen konversation utan avbrott. Han är nämligen borta hela helgen (sabla fotboll) och missar därför vår förlovningsdag. 2 år på lördag, jösses vad tiden går! Jag fick inte veta vart vi skulle förens vi stod på tröskeln i princip, vilket resulterade i en spännande bilfärd. Texas Longhorn här i Karlstad blev det, och ingen av oss hade varit där. Wow, det blev verkligen en favorit! Rustikt men mysigt - och min blivande man känner verkligen mig, jag älskar kött! Enda fotot blev detta, som är ett citat från menyn. Satt och fnissade länge åt det. Först kom det in en liten sallad med en riktigt riktigt god dressing följt av lammfilé, baconinlindad oxfilé och hummer...

 

Vi en hel del blickar då vi båda satt som ny förälskade - fast det varade tills maten kom för då släppte vi nog inte gaffeln mer en någon sekund annat än för att dricka... Även om vi var barnfria kanske man blivit lite skadad - man är van att bli avbruten...

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Gå stolen är en favorit, tycker sonen! Jag håller med då han nu lär väga över 7 ½ kilo så är mamma armar och rygg ytters tacksam och förtjust i den! Hans favorit mål som han brukar springa till är staffliet... Var det första han sprang till när han satt i den första gången och nu även fortsätter med. Nu är det absolut nolltolerans mot att någonting överhuvudtaget får ligga i den lilla lådan under! Andra saker som är roligt och som nu är mer tillgängligt tack vare gåstolen...

 

 

* Pappas tvspel och Storasysters filmer står nu farligt, farligt - men härligt, härligt många färger på på dessa fodral misstänker jag att det är...  Snart så har han dem i munnen...

 

* Saker att dra i saker på ex soffan - i detta nu har han just hållit på med lammfällen på soffan och tidigare dragit ned min nytvättade tröja ifrån torkställningen... Rätt in i munnen, hamnade den...

 

* Komma till mamma och le stort och lyfta armarna lite grann. Jag inbillar mig att det är hans sätt att berätta att han vill komma upp då... Om inte annat så inbillar jag mig att han ska förknippa det med att få komma upp, vilket är bra mycket bättre än ett illtjut! När jag märker att han är på väg brukar jag hålla ut armarna mot honom och le tillbaka - man kan ju inte låta bli. Då ler han ännu soligare och de där små benen springer ännu fortare...

 

* Hunden går att klappa nu! Och köra på. När Lillan fick börja sitta i sin, så var hennes första mål att springa till, efter och på hunden. Då fick jycken vara i sofforna som vi hade då så det hela brukade sluta med att hunden satt i soffan med en nöjd Lillan nedanför som myste. Men gå ur rummet skulle hon minsann inte...

 

 

Eftersom han nu ålar lite fram, och kan backa bra långt, om man lägger honom på golvet samt att han börjar lyfta på knäna för att verkligen ta sig fram (funkar bäst i sängen) så dröjer det inte innan han börjar krypa. Dags att babysäkra hemmet inom den närmsta framtiden!

 

 

 

Barnen vaknade vid 6. Lillan tjatade på sin far om att gå upp. I en timme. När timmen gått och uppstigning var ett faktum ville hon ligga kvar... Sambon tog med barnen upp och jag låg kvar i halvkoma. Liten har sedan några nätter tillbaka varit halvvaken - alltså skrika utan att öppna ögonen, och enda som hjälp är att amma... Fast han inte är hungrig... Hör hur det springs på toaletten och hör sambon säga åt vår dotter att luta sig över toalettstolen. Trodde det var näsblod, men fick höra att hon började spotta.

 

Jippi, inget dagis! Det är bättre att avvakta en dag och ha henne hemma så får vi se hur dagen går, än att hon går till dagis och blir sämre och kanske smittar andra. Eller blir smittade med något mer så hon verkligen blir sjuk. Fan, jag som verkligen behöver sova! Liten har ju korta sovpauser på dagen som jag hade tänkt att hålla honom sällskap i, men nu var ju det kört. Lillan var lite hängig och sa typ inte ett ord vilket är mycket ovanligt när sambon åkte. Det höll i någon timme... Nu såhär i efterhand och hon har visat noll symtom på något alls tror jag att hon måste ha satt Starten hon först åt till frukost i halsen eller något, och att hon var trött och fastnade i tvn... Nu sover Liten, och jag vill också göra det. Men Lillan är vaken - hur pigg som helst och blänger på mig såfort jag säger till henne att åter igen krypa upp i soffan för att vila...

 

För en tid sedan blev väldigt hon anti-dagis och ville vara hemma och försökte med att hon var sjuk. Så nu när hon väl är "sjuk" så ska det minsann inte vara jätteroligt! Tråkigt ska det vara, hon ska längta tillbaka till dagis, och hon måste nu vara stilla i soffan eller sängen. Tvn är dock på med det är en överlevnadsstrategi för mig själv...  Man ser hur det verkligen kryper i henne... Och ungefär som när man får höra att det går löss på dagis och man undrar om "kliar det inte lite i håret?" så får man en hypokondrisk känsla och undrar nu istället "mår jag inte lite illa nu?" Dock tror jag sambon är lite värre då vi pratade i telefon senare på morgonen och han lite ynkligt berättade att han "nog kommer hem lite tidigare idag, då magen inte känns helt okej..."

 

 

 

 

 

Nu blir det strax sängen för mig... Fastnade här vid datorn när jag började kika igenom bilder för att göra iordning för att beställa hem bilder till fotoalbumen. Hade ett gäng på datorn, men ville ha några mer från sonens födsel, då vi ännu inte gjort något album till honom, Lillans ska bara fyllas på. Tror ni att jag får panik när jag inte hittade det rätta albumet på de två externa hårddiskarna? Jösses... Efter ett bra tag kom jag på att jag hade ett annat minneskort som gått sönder i kameran, och hittade det tillslut i skrivbordslådan. Lyckligtvis så fungerade det i datorn, för där låg alla bilderna!

 

Så nu ligger de på ena externa hårddisken och jag funderar på att lägga över dem på den andra också, bara för att! Bilderna från dotterns babytid ligger på en tredje hårddisk, men den har sladden försvunnit till! Just babytiden är ju så kort, och det om något vill man ju ha kvar! Får ta och fixa en ny sladd.  Nåväl, nu har vi iallafall koll på Litens bilder, även om de inte är jätte många. Hade ju liksom lite annat att tänka på just då... Bjuder på en ansiktsbild, för ovanlighetsskull, i ren lycka!

 

 

 

 

 

Ett tips när man gör muffins är att spritsa smeten i formarna. Har du inga spritspåsar så kan du ju avända en stor fryspåse. Varför? Slippa kladda med skedar, och sen tycker jag det går fortare med att spritsa än med hålla på med skedar - och det gäller ju att inte dra ut på tiden när man använder bakpulver! Man ser även skillnaderna lättare i storleken, så man får jämnstora muffinsar samt så övar du upp spritstekniken! Sen är det ju rätt roligt med...  Bilden visar citronmuffins med är väldigt fast smet, vilket gör att de håller formen under tiden man spritsar. Men i värmen i ugnen så smälter de ned och blir riktigt fina muffinsar!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Igår var det först babymassage igen, där sambon mötte upp oss för att vara med om upplevelsen. Hade med mig choklad & lime kakan - och det var inte bara jag som gillade den... Liten gillar verkligen massage, men han är såpass gammal nu att ögonkontakt med mamma och pappa är inte längre världens mest intressantaste att titta på, utan alla andra bebisar som var där var ju tvunget att spanas in... Givetvis andra saker också, som pappas fötter...

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Dagen blev ju inte alls vad den skulle, då min lilla sjuksköterska som kommit med ljuva löften tidigare denna morgon dumpade mig halvvägs hem då hon hellre ville gå till svärfarmor... Tack för den liksom. Så jag och Liten gick snopet hem igen. Smärtan i magen har fortsatt så jag bävar för i natt, ska nog ta och hitta alvedon så jag orkar med morgondagen också. Liten ska få sin andra spruta, så vi får hoppas på att han tar det lika bra som förra gången och inte får någon feber...

 

Fick för en stund sedan ett sms om att jag skulle komma ut med hunden för att få en present. Nybakade laktosfria bullar! Så ja kunde ju inte bara gå och göra mig i ordning för natten heller, det var ju tvunget att provsmakas. Goda var de! Jag brukar ge bort hembakat själv till vänner men det är är väl typ första gången jag fått någonting tillbaka... Tack Linn! Kan jag inte sova denna natt så får jag väl gå upp och tröstäta...

 

 

 

 

 

 

 

Inatt vaknade jag av något kändes fel. Efter någon minut i vaket tillstånd började smärtorna i magen infinna sig, det kändes precis som när man har värkar, och de kom i intervaller med jämna mellanrum. Och då min säng definitivt var ockuperad utav en liten pojke så kunde jag konstatera att det visst var så att jag fött barn för 5 månader sedan, så det kunde inte vara just sådana värkar. Så inatt var det inte mycket sömn, då när smärtorna klingade av som för att hämta ny kraft så kom illamåendet. Och jag vet inte varför!

 

När Lillan kom in till mig så var hon hur mysig som helst, jag berättade att jag hade haft lite ont i magen under natten så det fick bli en lugn morgon... Och det blev inte det minsta tjafs om någonting - varken om att borsta tänderna, borsta håret, skovalet eller att ta på den varmare jackan! På vägen ner till dagis berättade hon att:

 

Lillan: "När jag kommer hem sen, så ska jag ta hand om dig mamma!"

Jag: "Ska du ta hand om mig? Varför?"

Lillan: "För du är ju sjuk, du har ju ont i huvudet." (Nästan rätt..) "Och ni tar ju hand om mig när jag är sjuk...."

 

Ska snart ta och hämta lilla fröken sötnos, så vi får väl se hur det blir... Under dagen har det kommit något smärthugg, men har mer känts som sammandragningarna man har efter förlossningen... ätt illamående och huvudvärk... Underbar dag idag alltså... Storhandlingen känns så fantastiskt lockande...

 

 

 

 

Vi var hemma hos svärfarmor förut, och när vi stod i hallen för att gå blev prat om att hon skulle hämta Lillan från dagis, och att Lillan skulle sova över där på torsdag. Så gick vi ut och promenerade, hela familjen tillsammans. Jag och Lillan sparkade löv till en halvgalen hund, hon älskar att jaga löv! Sambon gick med barnvagnen och pratade i telefonen. Jag går fram till honom så att Lillan får sparka själv. Han tittar förvånat upp på mig och fortsätter i telefonen, då den på andra sidan just verkat svara:

 

Sambon: Hej, jag tänkte boka bord nu på torsdag, finns det något ledigt?

 

Jag blev överlycklig, vad gullig är inte han då? Vi har snart "förlovningsdag", men då är han borta på någon fotbollsreleterad kurs... Jag gick tillbaka till lövsparkandet, för jag ville inte höra vart vi skulle. Men jag kunde bara hålla mig några hundra meter innan jag myste upp vid hans sida och försökte lura ut några detaljer och om han hade tänkt något mer.

 

Jag (med en jätte gullig röst): Så du bokade bord du på torsdag...

Sambon: Ja, det gjorde jag. Till domarklubben...

 

Men alltså... vad fan! För att göra det hela värre så asgarvade han när jag berättade vad jag hade trott. Asgarvade! Rätt i ansiktet på mig...

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Alltså va faaaaaaaaaaaaaaaaaaan...........

 

Vad är det här? Varför delas allt i två? Varför hatar spöket köket? Andra vispen nu!

 

 

 

I vår familj så köps det väldigt mycket mer godis än vad det faktiskt äts. Eller snarare far och dotter, då chokladruljansen sköter jag ytterst bra själv och ser till att det inte hinner bli gammalt. Oftast hinner det bara bli några timmar gammalt, faktiskt. Visst är det bra? (håll bara med mig)  Men när det väl blir lördag så går mina godisråttor in i skåpet och ärligt talat har jag ingen jätte koll på vad som är hyfsat färskt och vad som antagligen bör vara stenhårt... Jag kommenterade det när de nyss kom ut ur köket med munnarna fulla. Sambon sa då till vår dotter:

 

 

Far: Om godiset har fått prickar så ska du inte äta...

Dotter: Okej...

Far: ... Eller om godiset har fått skägg...

Dotter: Okej?

Far: ...Eller om godiset har fått gröna prickar, behöver du inte heller äta...

 

 

Men va fan... Alltså... Nä, jag orkar inte bry mig...

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Hallå där! Hittills har dagen bestått utav en mycket regnig morgonpromenad för att lämna av pladdersmurfen på dagis. Sen en timmes sömn med sonen, och en dusch. Sen - inget annat. Snart ska vi gå och hämta hem från dagis igen och så få tiden att gå till dess fadern i huset kommer hem igen... Mest för att jag vill ha tillgång till bilen då min beställning från Panduro nu går att hämta på posten... Ikväll är det ny säsong utav Cougar town, så jag hoppas på en tidig kväll med barnen så jag kan hinna pyssla lite ifred...

 

Nej, nu ska jag ta och packa ned kameran, en påse och ståltråd så ska vi se vad vi kan hitta på under promenaden hem från dagis...

 

 

  

 

 

När Liten var 1 månad på dagen gjorde vi ett hand och fotavtryck och sedan hällde vi gips i. När Lillan var 2 månader fick hon göra sitt första... Lillan fick också göra ett när Liten gjordes, fast hela handen istället. Tog den handen som var minst skadad. Ska försöka ta och komma ihåg att göra ett nytt nu när Liten blivit hela 5 månader i dagarna - kanske kan göra någon kul dopggrej utav det? Och på 6 månaders dagen ska jag försöka komma ihåg att göra ett också...

 

När Lillan var liten gjorde vi ett helt gäng, hela 8 stycken om jag inte minns fel, och så gav vi i julklapp till närmaste släkten. Lite kul grej. Och skulle nu ens egna kanske gå sönder på ett värre sätt än det här, så kanske man kan tigga till sig ett av dem igen...

 

Mycket hett tips till alla småbarnsföräldrar att göra i vilket fall, oavsett om det är tänkt till present eller inte...