I samma stund som sambon stänger ytterdörren, när han går ut med hunden på morgonen vaknar Lillan och kommer in i vårt rum. Fan... Skulle det bli tjat om att gå upp "till andra tvn"? Jag känner med varje fiber i min kropp att jag verkligen inte alls vill se Musse Pigg eller Dr McStuffins... Hon lägger sig som tur var under sambons täcke, det är så kallt fortfarande och jag fick en flaschback av mitt barndomslöfte om att aldrig bo i ett vedeldat hus någonsin igen. Jag trodde att jag skulle få vara halvvaken till ljudet utav barnkanalen, när det inte kom något om ljud om Disneykanalen. "Vi går upp när klockan ringer" säger jag förhoppningsfullt. Om en timme. Men den tidsdetaljen säger jag inget om. "Mmm" svarar min dotter, och somnar! Sonen sover också! Vad är det här?

I extas över att knoddarna mirakulöst sover, båda två, samtidigt gör att jag själv inte somnar om direkt. Vadå ironi? Senare vaknar jag och kikar på telefonen. Två minuter kvar till alarmet går igång... Vad som händer sedan vet jag inte, för jag har inget minne av någon klocka som ringer. Vaknade mycket senare, och försökte hafsa upp oss utan att väcka Liten. Allt går mycket fortare om han sover... Fram med tre set kläder, fram med frukost, borstar håret på Lillan när hon sitter på toaletten – multitasking is the shit, och det flöt på mycket smidigare än vad jag vågat hoppas på. Inget tjafs om att jag lagt fram svarta byxor istället för rosa, strumporna kunde hon plötsligt klara av efter en tids "jag kaaaan iiiinte" hysteri. Liten hade nu kommit upp, och jag blev överlycklig när jag tillslut hittade ett par strumpbyxor då varenda strumpa mystiskt slutat existera, och han satt nu glatt vid köksbordet. Men... Vid frukostbordet tog det stopp.

Lillans fil var slut, hon ville inte ha sin jordgubbsyoghurt. Hon ville inte ha min (laktosfria) naturella yoghurt då hon plötsligt inte tycker om den (joho!) utan skulle ha mjölk och flingor. Klockan tickar och hon skulle kunnat få en godispåse bara hon åt något! Mjölk och flingor fick det bli även om det inte är det mest mättande i världen. Dock tar det lång tid att äta, jämfört med yoghurt... Nu är det även så att jag möblerade om i ren tristess för några dagar sedan, och placerade då matbordet vid fönstret. Dumt. Ack så dumt! "Mamma, titta där går vaktmästaren" "Mamma titta alla fåglarna" babblar hon om istället för att skyffla in frukosten. I ett försök att inte vara otrevlig svarar jag då "Det där är inte vaktmästaren, men det ser nästan ut som honom, Ja, det är flyttfåglar som flyttar för vintern till varme länder". Hur dum får man bli egentligen? Svar ger ju bara mer frågor! "Vem är det då? Varför flyttar fåglar?" Jamen ni fattar... ÄT BARA, UNGE! Tillslut får jag införa mitt hot om att hon faktiskt får att sitta själv då jag måste göra det sista i ordning. 5 minuter kvar innan hon ska befinna sig på dagis...

Liten satt nöjt och jollrade i sin stol och jag tänkte kolla blöjan, då det just låtit lite där från det hållet. Min tro att det nog var luft kunde jag ju snabbt konstatera var ett hån. Bajsfest var närmare sanningen. Lycka! Explosionen nådde halvvägs upp på ryggen. Inte konstigt att han satt och mös och flinade upp mot mig med sina två små flisor. Lillan ryggade in i elementet med ett ”Uuueee” när hon fick syn på det när jag lyfte upp honom ur sin stol. ”Vill du inte hjälpa mamma byta då?” Med en blick som förklarade att jag hörde hemma på ett mentalsjukhus avböjde hon äcklat med ett ”Näää”. Väl inne på skötbordet tackade jag min sambo, som varit för trött att leta upp en pyjamas igår, som istället fått tag i första bästa body som gick att knäppa upp istället för att dra över huvudet. Det var överallt. Överallt!

Ropar nu ut mitt tjatande mantra ”men äääät nu” samtidigt som jag krånglar av kläder utan att få något på mig själv. Lillan kommer inspringande till oss lagom tills att det värsta är borta. Borstning av tänderna och tvätta munnen skedde utan diskussion, och Lillan löser mitt problem som jag muttrat högt om. Hon springer och hämtar ett par av sina strumpor som lillebror ska får låna. Jag ÄLSKAR DIG ville jag tjoa till henne, men i samma ögonblick avbryts jag av en liten klick som far på armen. Jag har inte fått på blöjan helt och en liten luftlucka inuti min son förvandlas till en bajsprojektil. Lycka...