Det är jobbigt att vara sjuk. Jag orkar inte göra så mycket.
Inte sova heller. Trött men ändå inte.

Ont i halsen och borde hålla tyst, men har världens behov av att prata just då, fastän att jag inte ska.
Då tänker jag för mycket. Jag är fast i mitt eget huvud så att säga.

Imorse satt N och spelade tv spel, och jag kraxar :

-Vad heter din morfar? (Det bara tvärslog mig att jag inte visste det.)

-Hugo.

-Nej din riktiga. (Svärmor är adopterad, men vet namnet på mamman)

-Ingen aning..

Nu är jag ensam igen. Har inget att göra. S har visst svårt att somna ikväll.
För tidigt för att gå kvällspromenaden. Duscha kanske? Bara för att?

Just nu tänker jag på att jag saknar vänner.

Alltså, i närheten. Alla bara flyttar.

Umeå för att plugga, Stockholm för att plugga eller jobba, Kil, Molkom.

Flesta i klassen bor ju i Kristinehamn..

Kan ingen bara flytta hit, närmare, så man inte behöver planera in besöken?

Jag är trött på telefonsamtal. Jag tror jag ska börja brev växla.

Old fashion style..

Nu tänker jag för mycket igen. Suck