Idag har jag varit lite nere, allt och ingenting har varit jobbigt och allt känts fel.

Har inte velat göra någonting trots att det känns som jag har massor som borde göras.

Ingenting har varit roligt. Ingen aning om varför.

För att hitta på någonting idag med lillan så åkte vi buss in till stan efter dagis.

Det tycker hon är roligt.

Det var en barnvagn till, så jag ställde oss på en plats där det inte gick att spänna fast vagnen.

Dock var det handikapp platsen, och för en gångs skull så spände jag fast vagnen i det.

Aldrig gjort det förut. När andra vagnen går av, så kommer en till mamma in.

Dock inte med barnvagn, men med en kille mellan 5-10 år i rullstol.

Han såg inte så värst bra om man dömer på tjockleken på glasögonen,

han satt som sagt i rullstol samt saknade en arm.

Vi bytte plats, och jag kände bara hur oerhört tacksam jag är och borde vara för mitt liv.

Att jag fick en frisk dotter. Att jag ibland får vara hemma på hemstudier och tid för att hinna med de saker jag inte skulle göra annars. Och vad gjorde jag idag? Ingenting.

Gick hemma och småsura och gjorde ingenting, och kände att jag varken hade lust att göra någonting. Jag ångrar mig. Jag borde vara mer effektiv. Mera tacksam över de välsignelser jag har.

Man behöver ha sina tankeställare ibland. Man glömmer bort så lätt.

Ska skärpa mig, man blir lyckligare då.

Kan ju säga att jag har en mycket bättre eftermiddag / kväll nu än morgon.

Nu sitter vi och tittar på Bolibompa. Och bara gosar.
Livet är allt bra!