Helt seriöst, varför kommer det alltid förbi folk när det ser ut som värst hemma? Det är ungefär som när telefonen ringer när man absolut inte har tid... Jag brukar vanligtvis säga något i stil med "Hej, och välkommen till kaoset." Alltså inte be om ursäkt, och absolut inte om det kommer någon oanmäld. Vi är en barnfamilj och sportfamilj och där efter allt som hör till med att det gärna är en explosion utav saker ungefär överallt om alla är i farten samtidigt. Och att hinna med en treårig tornado kräver en viss nivå av en frisk , och inte höggravid, kropp. Det är lite svårt att böja sig...

Men, nu,  så var det första gången L var hemma hos oss. Och det kändes som det gjorde ett bra intryck när det första som möter henne är pappersåtervinning, ett par soppåsar och en juniormadrass som ska till tippen i hallen. Sen att det ligger små pappersbitar efter pyssel som inte dammsugits upp än och garn lite överallt. Har nämligen fäst ett hundratal trådar på mitt virkprojekt nu, och de avklippta stumparna har legat i en mer koncentrerad hög tills lillan fick tag i den. Nu ligger de överallt- vardagsrum, hall, kök etc.

Jaja. Ska väl dra ett varv med dammsugaren. Fast då lär det väl inte komma en själ så kanske ska låta bli. Det är bra mycket roligare med sällskap än att städa.