Började väl egentligen igår. Låg i sängen till 11.30 och sedan sex timmar senare så somnade jag ovanpå sambons ben i soffan. Natten har varit orolig. Hade små korta sovstunder, tittade på klockan varje timme. 23, 00, 01… 04… Lillan kom in i början av natten. Vred sig, klagade. Tyckte att vi skulle flytta på oss. Det var varmt. Det tyckte jag med, och sovtröjan fick åka av, vilket är ovanligt för mig. Lillan sparkade. Smack sa det och jag fick en fot i ansiktet. När klockan var 05 gnydde lillan igen, och vid det laget så var man både trött och irriterad. Ville bara få sova någon timme. Lillan började kräkas, mitt i sängen. Bara att gå upp. Sambon fick stå med lillan vid toaletten och jag fick ta bort alla sängkläder. Fick dock byta plats, då jag själv fick ställa mig vid toalettstolen. Ingenting som jag saknat om jag säger så!

I den nybäddade sängen somnade de andra om fort. Bebisen i magen gillade väl inte alls vad mamma gjorde och var väldigt vaken. Huvudvärken tryckte och jag fick gå upp och ta två tabletter. Hunden andades för högt, lillan snarkar när hon är sjuk och sambon lät också emellanåt. Tog med en kudde och la mig för första gången i lillans säng för att sova. I hennes rum finns det en rullgardin så jag skulle slippa att störas av ljus. Det gjorde ont i hela kroppen, ingen sammanhängande sömn och det värkte i magen. Vid 7 var påminde sig illamåendet igen, och sambon fick stanna hemma hela dagen.

Lillan var piggelin, men sambon gick upp. Själv sov jag till 13 och väl vaken så var det rätt in i duschen. Vid 14 fick jag i mig några skorpor och en päronfestis. Nu är sambon iväg till affären för att köpa isglass och blåbärssoppa. Känner mig rätt färdig. Blir inte alls samma tempo som igår, då jag mestadels av den korta vakna tiden stod i köket. Ingen av oss har besökt toaletten något mer, som tur är. Hoppas på att min egen reaktion var för att kroppen sa ifrån.