Det går fort när det väl händer

Ringde sambon vid lunch, bara för att fråga vart kuverten låg. Han hade ingen aning, men slängde ur sig att han just sålt vår bil. Vad? Det skulle komma en man senare på eftermiddagen och köpa den fick jag då veta. Jag vet att han lagt ut bilen för försäljning men jag vet också att han inte hittat en annan bil, så vi var alltså "billösa". Kände mig handikappad några timmar, innan han ringde upp och berättade att han nu hade bokat en bil på någon bilfirma. Kanske en smått bisarr känsla att känna sig handikappad utan bil, men speciellt nu när jag har svårt att röra mig och inte bara kan kila iväg till affären någon kilometer bort för att handla mat, och sen tanken på att det är några veckor kvar av graviditeten stressade på något då min inneboende faktiskt kan komma på tanken att komma ut tidigare.

Anledningen till att vi säljer bilen är för att vi skulle ha en större. Sambon är jättenöjd med den vi har, men med två vuxna, två bilbarnstolar, en hund samt en barnvagn i storlek XL så finns det ju inte jätte mycket plats över till annat. Sambon har ju fotbollen att tänka på också, då det oftast är han som kör och han har ju matcher i andra län.

Så nu ska vi alltså bli med minibuss...



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Lilli Nyfiken - Junibrud 2013!

Familj Vänner Foto Choklad Böcker Bakning Matlagning

RSS 2.0