Heliumballonger är djävulens påfund. Först en massa (massa!!!) tjat, sen är de svindyra och sist men inte minst så är de i ansiktet konstant på en, då man som förälder tillslut måste ta hand om den när ungen väl har tröttnat och ha sina egna händer fria...

För en vecka sedan, förra lördagen alltså, skulle sambon till Molkom och döma fotboll. Nu råkade det vara så att det var marknad i byn också så hela familjen hängde med. Lillan har aldrig varit med och tittat på när pappa dömer så det var också en nyhet. Dock var hon inte så road, då hon inte fick gå ned och säga saker som nu poppat upp i huvudet på henne under pågående match...

Precis när vi skulle gå från idrottsplatsen, ned till själva marknaden inser jag att jag fått med allt. Utom plånboken. Sambon var då ute på planen och jag hade ingen aning om att Molkom fått en riktig bankomat. Trodde man skulle vara tvungen att ta ut pengar på Konsum i kassan, så jag kunde ju inte ta sambons kort. Han kan använda mitt kort då mitt namn är så ovanligt och han kan "komma undan" med att heta det men jag kan inte använda hans då han har ett typsikt mans namn... Som tur var bor underbara Sarah där, så fick i lite panik tag i henne som så snällt gick och tog ut pengar i bankomaten åt mig... Kände mig dum för andra gången då jag lika gärna kunde tagit med sambons kort. Men men. Tack igen och ändå, Sarah!

Här blev hon sur på mig, för att hon inte fick gå till pappa...



I pausen fick hon dock hjälpa till att samla in bortskjutna bollar.

På marknaden var humöret bättre. Frågade när vi gick förbi ett ställe där de sålde korv om lillan ville ha en. Men nej. När vi gick förbi där på väg tillbaka så var svaret också nej. Men jag ville ha. Så köpte en, försäkrade om hon inte ville ha en ändå en sista gång och så gick vi och satte oss vis sidan om. Precis när jag svalt sista tuggan säger hon: