Tidigare idag... Han smyger sig närmare, nära mitt ansikte. Hans vackra blå ögon tittar på mig - får han? Han avvaktar för att se hur jag reagerar, men så fort jag fnittrar drar han sig undan lite. Sen smyger han sig närmre igen. Intensivt koncentrerar han sig på min mun. Han öppnar sin. Vassa naglar gräver sig in i min underläpp och drar tag som för att själv kunna dra sig upp. Han attackerar min näsa med sin mun. Jag hinner rädda mig undan och han drar sig undan, likt en krokodil sjunker tillbaka ner i vattnet, för att tänka ut nästa drag. Efter en ytterst kort reträtt attackerar han igen, utan förvarningen med att dra i läppen denna gång. Han når sitt mål. Och den tandlösa munnen tuggar nu på min haka...

Min son segrar, mycket nöjd med sig själv. Såhär pågick leken en stund, han stående i mitt knä. Mitt ansikte som nu har en en tunn hinna utav mjölkluktande saliv är tydligen världens bästa tuggleksak, för tillfället. Så länge jag är osminkad, han inte fått tänder och att detta inte ger hunden några idéer om att få göra samma sak så är det okej... För tillfället.