Varför vandrande pinnar är överlägset bästa valet i vissa avseenden...
Gärningsbrackan minuter före dådet...
Karma. Vi tog en promenad i en större skogsdunge igår. Har i princip aldrig sett någon annan än mig och de mina gå där. Så när den fyrbenta bogserade in baken intill ett gäng småträd i en sänka, en bit in från där man går, lät jag det ligga. Ingen skulle gå där. Att hon ens lyckades få till det var en bedrift. Vi fotade lite, och sedan fick hon gå och nosa runt. När vi kom till en öppning var det lilla äcklet snabb på att slänga sig på rygg medans samtid...igt bli gravt hörselskadad... Svinnöjd kom hon tillbaka, men någon brun vätska över skuldrorna. Vred halsbandet för att koppla, bara för att få handen nedsmetad av något betydligt... fastare...
Örk! Hade inte barnen varit så förtvivlat förtjusta i det lilla stycket hade jag lämnat henne där och då i skogen. Att dansa kunde man lära henne, men att sluta rulla sig i äckelpäckel går ta mig fan inte... Direkt när vi kom in så blev den mycket billiga besten sanerad, sedan fick jag vänta på att hon ska torka till sig lite så ska vi gå hem till svärfarmor där barnen är, och fika. För jag är så jävla sugen på lussebulle just då... Mmm verkligen... Tack som fan, byracka!
Kommentarer
Trackback
