Inte så mycket folk, och vi visades vidare princip direkt. Jätte bra trodde vi, men vi visades bara in i ett mycket mindre och dåligt ventilerat väntrum - utan tv! Det finns i  nämligen  ... När vi var där med Liten tittade vi på en Die hard film... Första timmarna ägnades åt att läsa men det finns en gräns med att läsa sittandes i en stol... Och jag är ju den jag är, pratig och nyfiken - och det finns en gräns på mig med, så jag började glatt prata med först sambon och sen... alla andra... En efter en drog jag in dem i samtal och tillslut satt vi och garvade allihopa och berättade om tidigare sjukhus/ skadehändelser. Måste ju säga att det är mycket angenämare att vara anhörig på det viset, jag hade ju inte ont. Och det gällde ju ingen av barnen, när det gäller dem så gör det ju ont i hjärtat för deras skull. Sambon var ju en annan sak, honom kunde jag ju till och med reta (japp, jag har en heeeel del att ta igen under dessa år) och jag och doktorn hade en lite rå jargong om vart jag nu kunde trycka för att tillfoga mest skada om han inte var snäll mot mig. Ett förskrämt "Jag tycker inte om den doktorn mer!" pep det från sjukhushussängen när dörren och vi blivit ensamma igen.

 

Alla de patienterna som vi återkommande träffade hela tiden då vi visades tillbaka till samma väntrum gång på gång hade sportskador (jepp, jag frågade), och jag konstaterade att det där med sport är farligt... Två av dem var unga (högstadiet) som hade med sig sina mammor, och vi mammor satt och berättade om våra barns äventyr, och ungdomarna vill ibland nog bara sjunka igenom sjukhusgolvet. "Mammaaaaa" väste ena samanbitet, och det verkligen osade "PIIIINSAAAAMT" runt det lilla ordet. Skojade med dem att de kommer förstå när de själva blir föräldrar... Visade sig att nästan alla kände igen sambon också, som bekant är domare och därav kom snacket in om fotboll. Vi mötte till och med en annan domare, som skulle hålla i kursen sambon skulle vara på nu i helgen där! Jag slipper fan aldrig ifrån fotbollen vart jag än kommer! Sekt är vad det är! SEKT!

 

 

Många timmar senare, och några vändor in och ut ur vänt- och undersökningsrum samt röntgen fick vi åka hem mitt i natten. Sambon hade en kraftig stukning, men som tur är ingenting brutet! Jag har muttrat något om att han nog gjort det med flit bara för att slippa löptestet blev dock motbevisad när jag lindade hans fot som var väldigt svullen och blå.