Lillan gick hem till sin gammelfarmor igår efter vår lilla shoppingtur. Dels för att hon verkligen visa upp sin nya ridhjälm och för att hon så gärna ville sova över. Efter över en vecka som sjuk längtade hon visst efter "farmor". Eftersom sambon skulle iväg tidigt tidigt morgonen idag så skulle det betyda ännu en dag med enbart mamma och lillebror - och efter över en vecka så med konstant sällskap så var det kanske lite semester. För oss allihop! Jösses, vad jag saknar dagis! Jag älskar mina barn, men att från tidig morgon till hyfsat sen kväll med två barn som inte alls har samma sömncykler eller behov tar rätt bra på krafterna. När den ena somnar är den andre vaken. Och den när den andre somnar vaknar den första.... Speciellt när den minsta inte förstår allt som sägs eller den äldsta som fattar - men skiter i det...

Började nära nog planera in en ensam helg till Västerås, hem till Kajsa - där det inte finns några barn. Där jag kan få äta mat helt själv, utan att stoppa in en sked i munnen på en och tjata om att den andra ska äta upp "den äckliga maten" och duscha ifred på morgonen eller dagen. Nu är duschmomenten nära enbart förpassats till kvällstid, och min lockiga lejonman behöver tid på sig att torka... Ja, ni hör. Ilandsproblem.

Liten gav ingen vidare sovmorgon trots storasyster bristen. Runt 6 imorse började små ben och armar sprattla och så vid 7.30 åkte sambon för att komma hem runt 17 snåret. Lillan som åkt iväg till Sunne för att träffa sambons faster och kusin kom hem lite senare, och jag tror alla haft en rätt skön och avslappnad dag utan att behöva tjata eller tjatas på. Nog för att jag drog "nitlotten" med att inte få vara ensam - utan hade minstingen och hunden, men att ha ett barn att hålla behoven i schack är ju"rena rama barnleken" jämfört med två! Lite mat, byta blöja, lite bus, lite sömn (japp jag sover bredvid!), och lite mer mat... Jag hinner ju till och med mig själv där någorlunda. Med två så är leken mer krävande än att klappa händera, kittlas och byta byggkloss med varandra utan ska istället leka med barbie, dricka upp låtsaste och agera präst för "Rapunzel" och en låtsas Flynn Rider som gifter sig... Och samtidigt med det förhindra liten herr klåfinger att dra av brudslöjan (aka barnvagnsmyggnätet), äta upp en barbiesko eller sno åt sig tekoppen för att gnaga på...

När alla väl var hemma så hoppade över allt vad städning heter, hann iallafall byta våra sängkläder och det var väl det som egentligen var det viktigaste, så gick vi ut i kramsnön hela den mänskliga familjen. Den fyrbenta fick stanna inne då hon har en inner djävul i sig om att hon ska förstöra varenda snögubbe hon ser. Man hinner inte ens rulla till sig en ordentlig kula innan grävandet börjar... Tanken var att vi bara skulle göra en snögubbe. Sen skulle det visst vara 4 stycken, en för var familjemedlem i olika storlekar, men det slutade med att det blev en början på en "grotta" istället. Lillan tröttnade dock på rullandet efter ett tag och letade stenar. Jag och sambon kunde nog fastna där i byggandet om inte den närliggande snön blev upprullad och en smått rymningsbenägen bebis som helst önskade sig ur vagnen pockade på koncentrationen... Får se om den står kvar imorgon, om snön går att rulla och om lusten finns att bygga det sista finns imorgon. Lillan tyckte det eftersom "den behöver mer sten..." Inte tak, mer väggbygge eller kanske ett fönster - utan det behövs mer sten som dekoration! Nåja, får se hur knäna mår imorgon. Konstigt, dessa kände man inte alls av när man kravlade runt på som barn...