Hu, vilka intensiva dagar det har varit! Under fredagen och lördagen har det varit ett väldans spring, besökt flera olika florister, provat massor av brudklänningar, tittat på ringar igen - den här gången med sambon, och alla andra övriga ställen man kunde komma på. Sent på lördagen såg vi en liten liten prick på sonen när vi bytte blöja, och på söndagen var det ett faktum - Liten hade fått vattkoppor! Och som det såg ut från början, så var det lite värre än Lillans omgång för några veckor sedan. Han var lite mer klängig än vanligt och lite hängig. Jag kände mig likadan, och trodde först att det varit pizzan vi ätit dagen innan under vår familjetur. Men förklaringen kom när jag började känna en välbekant smärta i vänstra bröstet. Somnade på soffan mitt på dagen vilket inte är likt mig. Under kvällen eskalerade det och natten som följde var en natt from hell. Sov nog knappt en blund. Under natten och dagen som kom kändes det som jag både brann upp och frös ihjäl i omgångar - ibland samtidigt. Kroppen värkte överallt, fick väl dels lida fan pga foglossningen efter springet i butiker - och när jag kliade mig, vände på mig, ställde mig upp, under fotsulorna... I höften/ svanken kändes det som varenda ben skavde emot varandra. Och bröstet... Aj. Aj! AJ! Amningen blev skrik, panik och gråt stunder för mamma...

Sambon stannade hemma för vård av barn och vård av sambo både måndag och tisdag. Och så en frisk unge samt en hund på det. Hans dagar var säkert... fantastiska. Hämta vatten, värma vetekudde, vispa coca cola, komma med papper när jag blödde näsblod samtidigt som jag kräktes... För mycket information? Och detta var då bara för mig. Resten av hushållet fick han ta, laga mat, leka, gå ut med hunden... Jag har mest legat i halvkoma eller sovit. Min energiförmåga har varit typ: Fokus - Kanske ska äta ett äpple? Paus. Fokus. Hämtar äpplet. Paus. Fokus. Skölja äpplet. Paus. Fokus. Äta äpplet - med kniv då jag inte orkar igenom skalet. Paus. Fokus. Lägga undan kärnhuset... Jag är enormt glad att inte vara ensamstående! De här dagarna har verkligen förstärkt min känsla av att det är honom jag vill bli gammal med!

Under tisdagen hade frossan försvunnit, mitt missfärgade bröst börjat blekna och jag kunde gå något sånär upprätt och när jag fått sova ut under förmiddagen så bet jag ihop, svalde en värktablett och så åkte vi iväg och tittade på insidan på den bokade kyrkan och lokalen när sambon ända var hemma. Onödigt att ta ut mer flextid, vilket annars hade behövts då öppettiderna var mellan 8-15.30. En pigg och glad, men prickig, Liten fick vara hos en nöjd svärfarmor under tiden. Så himla skönt att bo på samma gård måste jag säga!

Idag är det bättre, bara huvudvärken som fortfarande sitter i sedan över 2 ½ dygn tillbaka, trots huvudvärkstabletter som tagits nära på minuten efter rekommenderade doseringsintag. Nu är den lättare som tur är, men har kvar känslan av nackspärr... Sambon har tagit över dagislämningarna på dagis nu under veckan, och svärfarmor ska ta hämtningarna. Liten är ju fortfarande "sjuk" så han kan ju inte följa med dit. han var nästan som sin syter, prickarna hade ett dygnsutbrott och sedan har det planat av. Lillan hade en enda blåsa vad vi såg medans Liten har haft några fler. Själva kliandet har inte varit så mycket med, när han blivit tröt har han börjat klia sig i håret där han fått ett flertal prickar, men annars så har det gått bra. Ingen feber vad vi märkt av och inget annat heller förutom första dygnets dåsighet. Sambon ska även försöka sluta tidigare på dagarna, och imorgon eftermiddag åker Lillan till "den riktiga" farmodern i Degerfors för att stanna fram till tisdag nästa vecka. Sambon håller kurs i helgen så han är frånvarande hela helgen, och vid sådana tillfällen passar vi oftast på att Lillan får sova borta. Roligare för henne, och underlättar lite för mig. Speciellt nu när återhämtningen börjat. På tisdagen är det sagt att jag och Anna åker och hämtar henne. Vi ska besöka Bröllopspalatset i Degerfors, och jag har ärligt talat hellre med mig Anna än blivande maken... Och vi har den blivande makens fulla stöd. Tror han blev påmind i lördags om att bland det värsta han vet är att gå runt i affärer och välja ut den perfekta nyansen av en färg, hur detaljerna sitter och jämförelser av priser. Hittar han något han gillar, så väljer han det - även om det är dyrare än alla andra alternativ. Och för honom är vit vit och rosa är rosa. Inte cremevit, inte blekrosa... Tur att jag har Anna för just det här! Och min sambo övriga dagar...

Så, nu blev det flera dagars bloggning i ett enda inlägg... Hur har ni haft det?