Usch, mitt humör är sådär just nu. Sambon är borta. Dottern är borta. Hunden är borta. De senare två har jag ju en viss del i varför de inte är här men ändå. Det är... tomt. Sonen försöker friskt fylla i tomrummet med gnäll och pip. Vart tog min ständigt glada bebis vägen? Jag har vetat om den här helgen länge. Jag planerade, och bjöd redan i januari in ett gäng tjejer för en tjejkväll med tema alá bröllop med alternativ utgång på kvällen. Jag saknar att dansa. Har inte varit "ute" på över ett år och då var jag gravid och med jobbet - firande sista kvällen med julshowerna och att det var över. Och nu har jag ju ingen mage.

Nu så vet jag inte. En jag bjöd har inte ens hört av sig. Men har märkt att det verkar gå utför, om man tittar på msn så är det bara jag som börjar skriva och får oftast inget svar ens. Inget hej, hur mår du tillbaka. Inga inbjudningar till att hälsa på eller middag. Eller göra något alls. Jag har bjudit in flera gånger och även försökt bjuda dit mig också men detta får vara sista spiken i kistan. Jag struntar i vilket nu, energitjuvar orkar jag inte med. Någon form av respons vill man ju ha. Jag har försökt. Punkt. 

En annan tjej har nyss köpt och renoverat sin lägenheten så budgeten är stram, och tågbiljetter kostar ju. Förståeligt. Trist. Två skulle visst ha myskvällar med sin respektive istället, så tjejkvällen blev pannkaka. Jag tror nästan att jag tar med mig Liten på bio, borde väl finnas en barnvagnsbio? Usch. Jag känner mig lite bitter. Blev som tur var blev jag inbjuden på middag hos svärfarmor, blir nog lite gladare sedan. Få träffa någon annan. Jag har iomed att Liten fick vattkoppor och min mjölkstockning varit "instängd" ytterligare en vecka. Kan inte ens få besök av svägerskan som är i stan nu, då Litens karens tid inte är över och vill ju inte smitta hans lilla kusin. Jag började smått misstänka om det var något möhippejippo som var i görningen, med tanke på att allt klaffade så bra med att "gå fel samtidigt". Men misstänker det inte längre. Borde hört något om det liksom.  

Nej, blä vad surt detta blev. Jag skyller på att jag inte ätit choklad idag, det blir bra...  Tur att min kära sambo handlade med en massa gott hem till mig igår. 800 gram choklad köpte han hem, så kanske ska baka något riktigt chokladigt och vältra mig i i min ensamhet ikväll. Jag kan läsa alla bröllopsmagasin och böcker själv. Hetsäta så att jag somnar i någon form av chokladkoma. Det blir nog bra... Jag misstänker starkt att anledningen till att den här helgen känns extra tråkig är att sambon fyller år och att jag alltså inte får fira honom.